2010
    Han tar på sig sitt folks smärtor
    Fotnoter
    Tema

    Vi talar om Kristus

    Han tar på sig deras sjukdomar

    Några år efter det att min hustru Gisèle och jag hade återvänt från att presidera över Fijimissionen Suva fick Gisèle diagnosen magcancer. Den prövningen skulle så småningom innebära tre svåra operationer och komplikationer som resulterade i att magsäcken togs bort. Det var när jag såg min hustru lida som mest som jag lärde mig att bättre förstå Jesu Kristi försoning.

    Jag minns att jag kände mig helt överväldigad av det som Gisèle gick igenom. Vad hade hon gjort för att förtjäna en sådan prövning? Hade hon inte tjänat Herren trofast? Hade hon inte följt Visdomsordet? Varför kunde han inte ha förhindrat den här sjukdomen? Varför?

    En kväll lät jag mitt hjärta och mina känslor få utlopp i bön när jag räknade upp alla mina frustrationer för Herren. ”Jag står inte ut längre med att se min kära hustru genomlida sådan smärta!” sade jag till honom. Sedan bestämde jag mig för att gå till skrifterna. Jag hittade de här trösterika verserna om Jesus Kristus i Alma 7:11–12:

    ”Och han skall gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar.

    Och han skall ta på sig döden så att han kan lossa de dödens band som binder hans folk. Och han skall ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter.”

    Innan det ögonblicket hade jag inte tänkt på allt det som Frälsarens förunderliga försoning omfattade. Jag hade inte helt insett att Jesus Kristus skulle ta på sig Gisèles smärta — och min. Jag flyttade över min smärta och rädsla till honom som tar ”på sig sitt folks smärta och sjukdomar”. Med den här nya kunskapen kände jag hur en tung börda hade lyfts från mig!

    I dag mår Gisèle mycket bra. Det är som om hon aldrig har haft cancer. Vid hennes regelbundna kontrollbesök säger hennes läkare att hon är ”ett underverk”. Jag är så tacksam för hennes fysiska helande, men jag är också tacksam för det helande som jag upplevde när mitt hjärta botades. Den tröst som bara finns att få hos Frälsaren gav mig en fridfull försäkran om att allt skulle bli bra.

    När jag nu ställs inför en prövning går mina tankar alltid till den mäktiga lärdomen och till vad Herren sade till profeten Joseph Smith: ”Människosonen har stigit ned djupare än allt detta. Är du större än han?” (L&F 122:8) Jag får alltid tröst när jag tänker på Jesu Kristi offer.

    Jag är evigt tacksam för vår Frälsares villighet att gå igenom den plågsamma smärta han fick uthärda. Jag vittnar om hans kärlek, hans nåd och hans vaksamma omsorg om sina barn. Han är vår Frälsare och jag älskar honom.

    O min Fader, av Simon Dewey, kopiering förbjuden