2010
    Ring en ambulans!
    Fotnoter
    Tema

    Ring en ambulans!

    Simon Heal, Queensland, Australien

    År 1991 när jag höll på att lägga golv på loftet i vårt hus kände jag en skarp smärta i mitt vänstra öga. Smärtan, som kändes som om det kom från en glasskärva, spred sig snart till hela huvudet. Jag fortsatte att arbeta tills smärtan tvingade mig att gå till mitt sovrum och vila.

    Men så fort jag lade mig ner fick jag en maning från den stilla och milda rösten. ”Ställ dig upp”, sade Anden. ”Somna inte.”

    När jag hade funderat på varningen och vad jag skulle göra bestämde jag mig för att ta en av tabletterna som min mamma tog för sina migränanfall. Jag gick till mina föräldrars rum och hittade tabletterna, men när jag skulle öppna burken hörde jag rösten igen: ”Ta inte någon tablett.”

    En liten stund senare hörde jag rösten en tredje gång: ”Du behöver ringa efter en ambulans — nu!”

    Jag hade aldrig ringt ambulanstjänsten tidigare men nu gjorde jag det omedelbart. Det kom snart en ambulans och två sjukvårdare lade mig på en bår. Det sista jag minns var att de frågade efter mitt namn. Sedan slocknade jag.

    Jag vaknade senare på intensivvården på sjukhuset. Jag var fortfarande svag och påverkad av bedövningsmedel men jag minns att jag kände händer som låg på huvudet medan min pappa och min biskop gav mig en välsignelse. Jag hörde orden: ”Du kommer att bli fullt återställd, som om inget hade hänt.”

    Efter tre dagar på intensiven och ytterligare fyra dagar på en annan avdelning kunde jag till slut åka hem. Det var först då jag fick veta att jag hade fått en hjärnblödning. Kirurgen som opererade mig sade senare att jag var ”väldigt nära döden” och att jag skulle ha dött om jag hade tagit en migräntablett.

    I dag är jag frisk och kry och tacksam för att Herren vägledde mina tankar den dagen. Jag har beseglats i templet till min kära hustru och vi har fem underbara barn.

    Jag tackar min himmelske Fader och min Frälsare, Jesus Kristus, för det under som livet är. Jag strävar varje dag efter att få ut det mesta av tiden de har gett mig, och jag minns tacksamt det beskyddande inflytandet från Andens röst.

    Smärtan i mitt vänstra öga spred sig snart till hela huvudet. Så fort jag lade mig fick jag en maning av den stilla och milda rösten: ”Ställ dig upp. Somna inte.”