Hjälpföreningen: En gudomlig organisation för kvinnor

”Om ni lever upp till era privilegier, kan änglarna inte hindras från att vara i ert sällskap.”

Ur Joseph Smiths liv

Våren 1842 var kyrkans medlemmar i Nauvoo upptagna med att bygga templet. Två av dessa medlemmar, Sarah Granger Kimball och hennes sömmerska Margaret A Cook beslutade sig en dag när de stod och pratade för att förena sina krafter och hjälpa männen som byggde templet. Syster Kimball sade att hon skulle tillhandahålla tyg så att syster Cook skulle kunna sy skjortor åt männen. De två kvinnorna beslutade sig för att föreslå andra systrar att tillsammans med dem bilda en kvinnoförening för att deras välvilliga arbete skulle nå längre. Sarah Granger Kimball berättade: ”Grannkvinnorna träffades i mitt vardagsrum och beslutade sig för att bilda föreningen. Jag fick i uppgift att vända mig till syster Eliza R Snow och be henne skriva en författning och stadgar åt oss och ge dem till president Joseph Smith före vårt nästa torsdagsmöte.”

Efter att ha läst igenom förslaget till författning och stadgar sade profeten att det var det bästa han någonsin hade sett, men sade sedan: ”Det här är inte det ni vill ha. Tala om för systrarna att Herren har tagit emot deras offer och att han har något bättre åt dem än en skriven författning. Jag inbjuder dem alla att träffa mig och några av bröderna … på torsdag eftermiddag.’ ”¹

Den 17 mars träffade profeten tillsammans med äldste John Taylor och äldste Willard Richards tjugo kvinnor i olika åldrar på övervåningen i den röda tegelaffären. Profeten organiserade Nauvoos kvinnliga hjälpförening officiellt och undervisade de närvarande om syftet med den nya organisationen. Systrarna valde Emma Smith till Hjälpföreningens president, och Emma valde två rådgivare. Profeten läste därefter en uppenbarelse som han hade fått tolv år tidigare i vilken Herren gav Emma i uppgift att göra ett urval av psalmer åt kyrkan och kallade henne en ”utvald kvinna”. (L&F 25:3) Emma Smith reste sig och började tala om föreningens stora möjligheter: ”Vi skall göra någonting extraordinärt … Vi förväntar oss enastående möjligheter och angelägna önskemål.”²

Emma Smith, som var Hjälpföreningens första generalpresident, hade alltid haft en innerlig önskan att få tjäna andra och bygga Guds rike. Hon sade vid ett tillfälle att hon ville vara till ”välsignelse för alla som på något sätt behövde hennes hjälp”.³ I New York sydde hon kläder åt de fyra missionärerna som hade kallats att predika evangeliet för lamaniterna. I Kirtland samlade hon tillsammans med andra kvinnor in filtar, mat och kläder som deltagarna i Sions läger skulle ta med sig till nödställda heliga i Missouri. Hon hjälpte till att laga mat, sticka strumpor, sy byxor och jackor åt arbetarna som byggde templet i Kirtland. Och hon hade så många av tempelarbetarna som inneboende att hon och Joseph måste sova på golvet. Under den första tiden i Nauvoo ägnade hon en stor del av sin tid och uppmärksamhet åt att vårda de många malariasjuka i tälten utanför sitt hus på Mississippiflodens strand. På detta och andra sätt var hon ett exempel på den hjälpverksamhet som många systrar bistod med på hennes tid. Polly Angell berättade att profeten sade när han såg en grupp kvinnor som var i färd med att sy förhängen som skulle användas till att avdela ytor i templet i Kirtland: ”Ni systrar finns alltid till hands. Systrarna är alltid de första och främsta i allt gott arbete.”⁴

Ända sedan Hjälpföreningens barndom har kyrkans kvinnor fortsatt att vara en oerhörd makt i det godas tjänst. Vid ett möte som hölls veckan efter det att Hjälpföreningen hade grundats riktade Lucy Mack Smith, profetens mor, en uppmaning till systrarna som också gäller miljontals kvinnor i kyrkan i dag: ”Vi måste ta hand om varandra, vaka över varandra, trösta varandra och ta emot den undervisning som gör att vi alla kan sitta ner i himlen tillsammans.”⁵

Joseph Smiths lärdomar

Hjälpföreningen, som har organiserats under prästadömet efter prästadömets mönster, är en väsentlig del av kyrkan.

Sarah Granger Kimball berättade att profeten Joseph Smith kort innan han grundade Hjälpföreningen sade: ”Jag skall organisera kvinnorna under prästadömet efter prästadömets mönster … Kyrkans var aldrig fullständigt organiserad förrän kvinnorna sålunda hade organiserats.”⁶

I profetens historia för 24 mars 1842 står det: Denna dag grundade vi organisationen [Kvinnliga hjälpföreningen]. Fru Emma Smith är president, fru Elizabeth Ann Whitney och Sarah M Cleveland hennes rådgivare, fru Elvira [Cowles] kassör och vår välbekanta och begåvade lyriker fröken Eliza R Snow sekreterare.”⁷

Eliza R Snow sade: ”President Joseph Smith reste sig. Talade om Kvinnliga hjälpföreningens organisation, sade att han var ytterst angelägen om att den skulle byggas upp åt den Högste på ett tilltalande sätt.”⁸

Eliza R Snow sade också: ”[Joseph Smith] uppmanade systrarna att alltid inrikta sin tro och sina böner och lita på … de trofasta män som Gud har satt i ledningen för kyrkan för att leda sitt folk, att vi bör beväpna dem och stödja dem med våra böner … Om denna förening lyssnar till den Allsmäktiges råd, genom kyrkans ledare, skall den ha makt att råda över drottningar i sin mitt.”⁹

”Denna förening skall få undervisning genom den ordning som Gud upprättat — genom dem som utsetts att leda — och jag vrider nu om nyckeln för er i Guds namn, och denna förening skall nu glädja sig och kunskap och intelligens skall flöda ner från och med denna tidpunkt. Detta är början till bättre dagar för denna förening.”¹⁰

Hjälpföreningen gör det möjligt för kvinnor att handla enligt sin välvilliga natur och ta sig an dem som är i nöd.

”Detta är en välgörenhetsförening, enligt er natur. Det är naturligt för kvinnor att hysa känslor av barmhärtighet och välvilja. Ni är nu i den ställningen att ni kan handla enligt de känslor som Gud har inplantat i er själ.”¹¹

”Jesus sade: ’Ni skall göra det verk som ni har sett mig göra.’ [Se 2 Nephi 31:12.] Dessa är föreningens stora nyckelord att handla efter.”¹²

Willard Richards skrev: ”President Smith talade på [Kvinnliga hjälpföreningens] möte för att belysa syftet med föreningen — att föreningen av systrar kan sporra bröderna till att tillgodose de fattigas behov — att söka efter tillfällen att utföra kärleksverk och att tillmötesgå deras behov — att hjälpa till med att förbättra deras moral och att stärka det goda i samhället.”¹³

”Jag besökte på begäran Kvinnliga hjälpföreningen, vars mål är att hjälpa de fattiga, de utblottade, änkan och den föräldralöse samt att ägna sig åt allt som är behjärtansvärt … Många av våra mest intelligenta, barmhärtiga, filantropiska och ansedda kvinnor var närvarande när föreningen grundades och även vid påföljande möten. Vår vetskap om välviljans rena principer som spontant flödar från deras barmhärtiga och filantropiska hjärtan, gör oss förvissade om att de, med de resurser de kommer att ha till sitt förfogande, skall skyndsamt bistå främlingen, skall hälla olja och vin i den bedrövades hjärtesår, skall torka den föräldralöses tårar och få änkans hjärta att fröjda sig.

Våra kvinnor har alltid utmärkt sig genom sina vänliga och välvilliga handlingar … och mitt i värsta förföljelse, när deras grymma förtryckare har ryckt brödet från deras hjälplösa barn, har de alltid varit villiga att välkomna den trötta resenären till sina hem, dela sitt torftiga underhåll med de hungrande, att från sina plundrade, fattiga garderober dela med sig åt dem som är ännu mer behövande och utblottade. Och nu när de bor på behagligare mark och bland ett mindre barbariskt folk och har möjligheter som de hittills inte har haft, är vi övertygade om att de med en samlad insats skall förbättra de fattigas, främlingens och de faderlösas villkor.”¹⁴

Hjälpföreningen uppmuntrar kvinnor att utöva helighet och undervisa varandra.

”Kvinnliga hjälpföreningen är inte enbart till för att hjälpa de fattiga utan också för att rädda själar.”¹⁵

”Kära systrar … vi önskar nu att ni gör er del, och vi kommer att göra vår del, ty vi vill hålla Guds bud i allt, så som vi får dem direkt från himlen, och leva av varje ord som utgår från Guds mun. Må Gud skänka er ytterligare välsignelser och leda er på dygdens, renhetens och nådens stig.”¹⁶

”Det har gått bra för [Hjälp]föreningen. Deras principer är att utöva helighet. Gud älskar er, och era böner för mig kommer att vara verksamma. Låt dem inte upphöra att ständigt stiga upp inför Gud för min skull.”¹⁷

”Ni måste bekämpa ondskan och genom ert föredöme sporra äldsterna till goda gärningar.”¹⁸

Willard Richards skrev: ”President Joseph Smith läste uppenbarelsen till Emma Smith från boken Läran och förbunden [L&F 25] och sade att hon skulle … förklara skrifterna för alla och undervisa kvinnorna i samhället, så att inte bara hon utan också andra kunde få samma välsignelser.”¹⁹

Eliza R Snow sade: ”När nu [profeten Joseph Smith] hade detta tillfälle ville han undervisa kvinnorna i denna förening om hur de skulle uppföra sig, så att de skulle kunna handla enligt Guds vilja …

Om ni lever enligt dessa principer, hur stor och härlig blir då inte er belöning i det celestiala riket! Och om ni lever upp till era privilegier, kan änglarna inte hindras från att vara i ert sällskap. Om kvinnor är rena och oskuldsfulla kan de komma inför Gud, ty vad gläder Gud mer än oskuld. Ni måste vara oskyldiga eller ni kan inte komma inför Gud. Om vi vill komma inför Gud, måste vi hålla oss rena, liksom han är ren.”²⁰

Hjälpföreningen uppmuntrar kvinnor att följa Frälsarens exempel och visa barmhärtighet och undvika stridighet.

”Om ni vill att Gud skall visa barmhärtighet mot er, så visa barmhärtighet mot varandra … Vi är alla själviska. Djävulen smickrar oss att vi är synnerligen rättfärdiga när vi fokuserar på andras fel och brister. Vi kan endast leva genom att dyrka vår Gud. Det måste alla själva göra, det kan ingen göra åt någon annan. Så mild Frälsaren var mot Petrus när han sade: ’När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.’ [Luk 22:32] Vid ett annat tillfälle sade han till honom: ’Älskar du mig?’ Och när Petrus svarat sade han: ’Var en herde för mina får.’ [Joh 21:15–17] Om systrarna [älskar] Herren, låt dem då vara en herde för fåren och inte skada dem …

Ni systrar i denna förening, skall det finnas stridighet bland er? Jag tänker inte finna mig i det. Ni måste omvända er och få Guds kärlek. Bort med självrättfärdighet. Det bästa sättet eller den bästa principen att få de fattiga att omvända sig är att tillgodose deras behov.”²¹

Eliza R Snow redogör för följande predikan som profeten höll: ”Även om det finns ovärdiga bland oss, skall de rättskaffens inte självbelåtet och i onödan bedröva och besvära dessa olyckliga själar — dessa bör istället uppmuntras att hädanefter leva så att de kan respekteras av denna förening, som är den bästa andelen av samhället. Han sade att det fanns två saker som han ville råda medlemmarna i denna förening till: att särskilt akta sin tunga — ingen organisation kan existera utan detta … Målet är att få dem som inte är så goda att omvända sig och återvända till dygdens stig så att de kan räknas till de goda …

Rannsaka er själva — tungan är en ostyrig lem — tig om sådant som saknar betydelse — prat sätter världen i brand.”²²

”De små rävarna fördärvar vingårdarna — det är småsynderna som mest skadar kyrkan. Om ni har elaka känslor och talar med varandra om dem, har det en benägenhet att göra skada.”²³

”Skada inte någons karaktär. Om medlemmar i föreningen uppför sig opassande, ta itu med dem, men behåll allt det ni gör för er själva. Håll allas karaktär i helgd.”²⁴

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Läs uttalandet av Emma Smith längst upp på sidan 445. Varför tror du att Hjälpföreningens systrar kan uträtta extraordinära ting? På vilka sätt har du och din familj välsignats av det arbete som Hjälpföreningens systrar utför? Läs rådet från Lucy Mack Smith längst ner på sidan 445. På vilka sätt följer Hjälpföreningens systrar det rådet i dag?
Profeten Joseph Smith organiserade Hjälpföreningen ”under prästadömet efter prästadömets mönster” (s 446). Hur skiljer detta den från andra hjälporganisationer i världen? (Se exempel på s 446.) Varför tror du kyrkan inte var ”fullständigt organiserad” förrän Joseph Smith hade grundat Hjälpföreningen?
Vilka ansvar har Hjälpföreningens systrar i dag jämfört med de uppdrag som systrarna fick av Joseph Smith? (Se exempel på s 446–449.) Läs det första hela stycket på sidan 447. Hur hjälper möjligheter till tjänande oss att bli mer som Frälsaren är?
Läs det tredje stycket på sidan 448. Vad tror du det innebär att rädda en själ? På vilka sätt fullgör Hjälpföreningens medlemmmar detta ansvar, både timligt och andligt?
Gå igenom det andra hela stycket på sidan 447 och det fjärde stycket på sidan 448. Vad kan Hjälpföreningens systrar göra för att sporra till goda gärningar bland prästadömsbärare? Vad kan prästadömsbärare göra för att stödja Hjälpföreningens systrar i deras arbete?
Läs stycket som börjar längst ner på sidan 448. Vad lär vi oss av detta uttalande i fråga om varje systers ansvar och möjligheter?
Profeten varnade för att ”frossa i andras fel och brister” (s 449). Vad tror du menas med detta? På vilket sätt utgör en sådan inställning ett hinder för Hjälpföreningen — eller kvorum eller grupper i kyrkan? Hur kan vi vara en herde för Herrens får i stället för att frossa i deras fel och brister?

Skriftställen som hör till detta ämne: Ordspråksboken 31:10–31; 1 Korintierbrevet 13:8; L&F 25:1–16; 88:125