”Hur gott och ljuvligt det är … att bo endräktigt tillsammans”

”Dra med kraft och uthållighet åt samma håll.”

Ur Joseph Smiths liv

Den 27 december 1832 blev profeten Joseph Smith befalld av Herren att de heliga skulle börja bygga ett tempel i Kirtland. (Se L&F 88:119.) Den 1 juni 1833 gav Herren ytterligare instruktioner till profeten: ”Här är nu visdom och Herrens vilja: Byggen icke huset på världens sätt … Byggen det därför på det sätt, som jag skall visa tre av eder.” (L&F 95:13–14)

Några dagar senare uppfyllde Herren sitt löfte och gav Joseph Smith och hans rådgivare i första presidentskapet en anmärkningsvärd syn i vilken de såg de detaljerade planerna för templet. Frederick G Williams, andre rådgivare i första presidentskapet, erinrade sig senare: ”Joseph [Smith] tog emot Herrens ord att han skulle ta med sig sina två rådgivare, [Frederick G] Williams och [Sidney] Rigdon, och komma inför Herren, som då skulle visa planen eller modellen för hur hans hus skulle byggas. Vi gick ner på våra knän, åkallade Herren och byggnaden syntes inom synavstånd; jag var den förste att upptäcka den. Sedan såg vi den tillsammans. När vi noga betraktat exteriören verkade det som om byggnaden kom rakt över oss.”¹

När profeten Joseph Smith beskrev för ett råd med högpräster den härliga plan som uppenbarats för första presidentskapet blev bröderna förtjusta och gav sig genast ut för att välja en plats — en plats på ett vetefält som bröderna Smith hade planterat föregående höst. Omedelbart sprang Hyrum Smith för att hämta en lie och börja röja landet för bygget. Han utropade: ”Vi förbereder oss för att bygga ett Herrens hus och jag har beslutat mig för att vara den förste att sätta igång.”²

Denna entusiastiska stämning förenade dem då de heliga arbetade och gjorde uppoffringar för att bygga det första templet i denna tidsutdelning. Under Emma Smiths ledning sydde kvinnnorna långstrumpor, byxor och jackor till dem som arbetade på templet. Kvinnorna sydde också draperier och mattor till templet, med Brigham Young som ledare för arbetet med templets interiör. Broder John Tanner sålde sin 890 hektar stora gård i New York och anlände till Kirtland just i tid för att till profeten överlämna 2000 dollar som betalning för inteckningen av tempelplatsen, vilken stod i begrepp att utmätas. För att skydda templet från hotande pöbelhopar vaktade männen templet på natten och sov i samma kläder som de hade burit som byggnadsarbetare under dagen.

Profeten förkunnade: ”Omfattande förberedelser vidtogs för att bygga ett Herrens hus; och trots att kyrkan var fattig så flödade enighet, harmoni och kärlek över och gav oss kraft att utföra Herrens befallningar.”³

Heber C Kimball, som blev medlem i de tolvs kvorum ett år före templets invigning, beskrev det hårda arbetet: ”Hela kyrkan förenade sig i detta företag och alla bidrog med en hjälpande hand. De som inte hade spann började arbeta i stenbrottet och förberedde de stenar som skulle dras till huset.”⁴ Äldste Kimball erinrade sig också: ”Joseph sade: ’Nu, bröder, låt oss bege oss till stenbrottet och arbeta för Herren.’ Och profeten tog själv på sig sina grova arbetskläder för att arbeta i stenbrottet som vi övriga. Varje lördag tog vi sedan ut varje spann för att dra sten till templet och detta fortsatte vi med tills huset var färdigbyggt. Våra hustrur ägnade sig hela tiden åt att sticka, spinna och sy och … utföra allt slags arbete.”⁵

Det arbete som de heliga i Kirtland utförde var betecknande för den enighet, offervillighet och hängivenhet som gjorde det möjligt för Herrens avsikter att genomföras under kommande år. Detta var ett av många tillfällen då de heliga arbetade i enighet och följde profetens uppmaning: ”Dra med kraft och uthållighet åt samma håll.”⁶

Joseph Smiths lärdomar

När vi arbetar tillsammans i enighet blir vi bättre på att genomföra Guds avsikter.

”[Vi] gläder oss över att träffa de heliga på ännu en generalkonferens [oktober 1840] … De heliga är lika nitiska, oförtröttliga och energiska som någonsin, i det stora verket i de sista dagarna, och detta ger oss glädje och tröst och är till stor uppmuntran för oss, medan vi kämpar med de svårigheter som med nödvändighet ligger i vår väg.

Låt bröderna alltid visa prov på en sådan anda och hålla upp våra händer. Vi måste, vi skall gå framåt, Herrens verk skall utbreda sig, Herrens tempel uppföras, Israels äldster uppmuntras, Sion byggas upp och bli till ära, glädje och härlighet för hela jorden. Lovsång, härlighet, ära och majestät åt honom som sitter på tronen och till Lammet i evigheternas evigheter, skall genljuda från kulle till kulle, från berg till berg, från ö till ö och från kontinent till kontinent, och denna världens riken skall tillhöra Gud och hans Kristus. [Se Upp 11:15.]

Vi är verkligen glada över att veta att det finns en sådan anda av enighet överallt i församlingarna, hemma och utomlands, på denna kontinent, såväl som på havets öar, för genom denna princip och genom en koncentrerad arbetsinsats, skall vi kunna förverkliga vår Guds avsikter.”⁷

”Arbetet med templet i Nauvoo går framåt med hög hastighet. Ihärdiga ansträngningar görs överallt för att underlätta dess uppförande, och material av alla slag befinner sig i ett framskridet stadium, och nästa höst förväntar vi oss att se byggnaden uppförd … Ofta under vintern har så mycket som hundratals händer brutit sten, medan många andra samtidigt har varit sysselsatta med transporter och annat slags arbete …

Medan de flitigt upptagna skarorna har ägnat sig åt sina olika sysslor och utfört sina dagliga sysslor, genom att arbeta en tiondel av sin tid, har andra inte varit mindre försigkomna när det gäller att föra sina tionden och helgade medel till samma stora ändamål. Inte sedan kyrkans grund lades har vi sett manifesterat en större villighet att anpassa sig till [fordringarna] från Jehova, en mera brinnande önskan att göra Guds vilja, mer visad ihärdighet, eller större uppoffringar gjorda än det har varit sedan Herren sade: ’Låt templet byggas av mitt folks tionde.’ [Se L&F 97:10–11.] Det tycktes som om en anda av företagsamhet, filantropi och lydnad samfällt vilade på gammal och ung, bröder och systrar, pojkar och flickor, och till och med främlingar, som inte var i kyrkan, förenade sig i en aldrig förut skådad frikostighet för att genomföra detta stora verk. Inte heller kunde änkan, i många fall, förhindras att av sina magra tillgångar överlämna sina två kopparmynt.

Vid denna tidpunkt känner vi för att till gammal och ung förmedla, både inom kyrkan och utanför den, vårt uppriktiga tack för deras oförlikneliga generositet, vänlighet, flit och lydnad, vilken de så lägligt har visat prov på i nuvarande situation. Det är inte så att vi personligen har haft ekonomisk vinning av det, men när bröderna, som i detta fall, visar enighet i avsikt och syfte och alla sätter sin skuldra till hjulet, så lindras våra bekymmer, vedermödor, arbete och oro för det materiella och vårt ok blir milt och vår börda lätt. [Se Matt 11:30.]”⁸

”Låt mig nu få säga en gång för alla, liksom psalmisten för länge sedan: ’Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.’ Sådan enighet ’är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger HERREN befallning om välsignelse, om liv till evig tid.’ Enighet är styrka. [Ps 133:1–3.]”⁹

Vi tillväxer i enighet när vi strävar efter att lyda Guds lagar och övervinna våra själviska känslor och fördomar.

I december 1840 skrev profeten till medlemmar i de tolvs kvorum och andra prästadömsledare som verkade som missionärer i Storbritannien: ”Det är … för mig mycket tillfredsställande att det har rått en sådan god förståelse mellan er, och att de heliga så älskvärt har gett akt på råd, och [strävat] med varandra i detta kärleksverk och i främjandet av sanning och rättfärdighet. Det är som det sig bör i Jesu Kristi kyrka, enighet är styrka. ’Hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.’ [Ps 133:1] Låt den Allrahögstes heliga alltid främja denna princip. De mest härliga välsignelser måste bli följden därav, inte bara för dem personligen utan för hela kyrkan — rikets ordning kommer att bibehållas, dess ämbetsmän respekteras och dess fordringar beredvilligt och glatt åtlydas …

Låt de heliga minnas att stora ting är beroende av deras individuella ansträngningar, och att de är kallade att samarbeta med oss och den Helige Anden i att genomföra det stora verket i de sista dagarna. Och med tanke på omfattningen, välsignelserna och härligheterna i detsamma, låt varje självisk känsla inte endast begravas, utan utplånas, och låt kärlek till Gud och människor dominera och regera segervisst i varje sinne, att deras hjärtan må bli som Enoks i forna dagar, och förstå allting, det nuvarande, det förgångna och framtiden, och inte sakna någon gåva när de väntar på Herren Jesu Kristi uppenbarelse. [Se 1 Kor 1:7.]

Det verk som vi samfällt är engagerade i är inte av ordinärt slag. De fiender vi har att kämpa emot är spetsfundiga och väl skickade att manipulera. Det anstår oss att vara på alerten och koncentrera våra ansträngningar. De bästa känslor bör råda i vår mitt, och då, med den Allsmäktiges hjälp, går vi från seger till seger, från erövring till erövring. Våra onda passioner kommer att underkuvas, våra fördomar avlägsna sig och det kommer inte att finnas plats i vårt bröst för hat. Synden kommer att dölja sitt deformerade huvud och vi kommer att vinna bifall från himlen och bli erkända som Guds söner.

Låt oss inse att vi inte skall leva för oss själva, utan för Gud, och genom att göra så kommer de främsta välsignelserna att vila på oss både i tid och evighet.”¹⁰

”Vi vill säga till de heliga som kommer hit [till Nauvoo], att vi har lagt grundvalen till insamlingen av Guds folk till denna plats, och [vi] förväntar oss att när de heliga kommer så kommer de att behöva följa de ledare som Gud har utsett … Vi försöker här att omgjorda våra länder och avlägsna från vår mitt ogudaktighetens tjänare, och vi hoppas när våra bröder anländer fjärran ifrån att de skall hjälpa oss att frambringa detta goda verk, och genomföra denna stora målsättning, att ’Sion skall byggas upp i rättfärdighet och alla nationer flockas till hennes baner’, att vi som Guds folk, under hans ledning och lydiga mot hans lag, skall tillväxa i rättfärdighet och sanning, att när hans avsikter är genomförda vi skall få en arvedel bland dem som är helgade.”¹¹

”Vi har alla våra vänner, våra kontakter, våra familjer och umgänge, och vi finner att vänskapens band … och broderskapet oskiljaktigt har fört oss samman i tusentals älskvärda förbindelser. Vi har omfattat den enda sanna tron, ja, ’den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga’. [Jud 1:3] Vi har fått förmånen att lyssna till det eviga evangeliet, vilket har överlämnats till oss genom profetians ande, genom himlarnas öppnande, genom den Helige Andens gåva, genom änglabetjäning och genom Guds kraft … En frändskapens sympati flyter genom hela kroppen, ja, Kristi kropp, vilken, enligt Paulus uttalande, är hans kyrka, och ingen del av kroppen kan skadas utan att de andra delarna känner smärta, för, som Paulus säger, om en lem lider, så lider alla lemmarna med den, och om en lem gläder sig så hedras alla de andra med den. [Se 1 Kor 12:12–27.]”¹²

De främsta timliga och andliga välsignelserna är alltid en följd av gemensamma ansträngningar.

I januari 1841 gav profeten Joseph Smith och hans rådgivare i första presidentskapet vägledning till de heliga som kom till Nauvoo från olika delar av världen: ”Bara genom koncentrerade arbetsinsatser och gemensamma ansträngningar kan vi genomföra det stora verket i de sista dagarna … medan våra intressen, både timliga och andliga, blir storligen utökade och himlens välsignelser måste flöda in i oss i en obruten ström. Om detta råder det inget tvivel.

De främsta timliga och andliga välsignelser, vilka alltid flödar från trofasthet och koncentrerade ansträngningar, är aldrig följden av individuella bemödanden eller företag. Alla gångna tidsåldrars historia vittnar rikligen om detta faktum …

Vi vill att de heliga skall förstå att när de kommer hit så skall de inte förvänta sig fullkomning, eller att allt skall vara harmoniskt, fridfullt och kärleksfullt. Om de omhuldar sådana tankar blir de otvivelaktigt bedragna, för här finns personer, inte bara från olika stater, utan från olika nationer, som, även om de känner en stark dragning till sanningens sak, har sina fördomar om utbildning. Följaktligen tar det lite tid innan dessa saker kan övervinnas. Återigen är det många som nästlar sig in och strävar efter att så frön av oenighet, missämja och fientlighet i vår mitt, och genom att göra så bringa ont över de heliga … Låt därför de som kommer upp till denna plats vara beslutna att hålla Guds bud, och inte låta sig slås ner av det som vi har räknat upp, då kommer de att ha framgång — himlens intelligens kommer att meddelas dem och de kommer till slut att se öga mot öga och glädja sig över fullheten av den härlighet som är reserverad för de rättfärdiga.

För att kunna uppföra Herrens tempel krävs det stora arbetsinsatser från de heligas sida, så att de kan bygga ett hus som blir accepterat av den Allsmäktige, och i vilken hans kraft och härlighet skall manifestera sig. Låt därför dem som frivilligt kan uppoffra tid, talanger och egendomar för rikets framgång och för den kärlek som de hyser till sanningens sak … förena sig med oss i de sista dagarnas stora verk, och ta del av prövningarna, så att de slutligen kan ta del av härligheten och segern.”¹³

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Fundera över profeten Joseph Smiths uttalande om att ”dra med kraft och uthållighet åt samma håll” (s 271). Vad händer när en ansträngning inte är tillräckligt varaktig eller tillräckligt stark? Vad händer när människor drar åt olika håll? Hur kan vi tillämpa profetens uttalande i vårt hem? i våra ämbeten i kyrkan?
Läs det första stycket på sidan 273. Varför blir våra bördor lätttare när vi arbetar tillsammans? (Se exempel på s 269–273.) Vilka principer har hjälpt dig att arbeta med större enighet tillsammans med andra?
Gå igenom det första hela stycket på sidan 274. Vilka är några av farorna med själviskhet? Vad kan vi göra för att utrota själviska känslor hos oss själva? Hur känner du dig när du låter ”kärlek till Gud och människor dominera” i ditt hjärta?
Gå igenom stycket som börjar längst ner på sidan 275. På vilka sätt har du haft nytta av ”vänskapens band” och ”älskvärda förbindelser”? Hur är det till nytta för församlingar och grenar när ”frändskapens sympati flyter genom hela kroppen”?
Studera det näst sista stycket på sidan 276. Varför tror du att det är oklokt att förvänta sig fullkomning hos medlemmar i våra församlingar och grenar? När har du sett en ofullkomlig grupp av människor använda sina olika talanger och förmågor för en gemensam sak? Vad har blivit följderna av denna gemensamma ansträngning?

Skriftställen som hör till detta ämne:Matteus 18:19–20; Johannes 17:6–26; Mosiah 18:21; 3 Nephi 11:29–30; L&F 38:24–27; Moses 7:18