Missionsverksamhet: En helig kallelse, ett härligt verk

”Efter allt som sagts är [vår] största och viktigaste plikt att predika evangeliet.”

Ur Joseph Smiths liv

Under de sista få åren de heliga bodde i Kirtland var det många medlemmar, och till och med en del ledare i kyrkan, som avföll. Kyrkan tycktes genomgå en tid av kris. ”I detta sakernas tillstånd”, skrev profeten, ”uppenbarade Gud för mig att någonting nytt måste göras för hans kyrkas frälsning.”¹. Detta ”någonting nytt” var en uppenbarelse att sända missionärer till England för att predika evangeliet.

Heber C Kimball, en medlem av de tolvs kvorum, erinrade sig: ”Omkring den första dagen i juni 1837 kom profeten Joseph till mig, medan jag satt … i templet i Kirtland och viskade till mig: ’Broder Heber, Herrens Ande har viskat till mig: ”Låt min tjänare Heber bege sig till England och förkunna mitt evangelium, och öppna frälsningens dörr för denna nation.” ’² Äldste Kimball överväldigades av tanken på ett sådant företag: ”Jag kände mig som en av de allra svagaste av Guds tjänare. Jag frågade Joseph vad jag skulle säga när jag kom dit. Han sade till mig att jag skulle vända mig till Herren och att han skulle vägleda mig och tala till mig genom samma ande som [vägledde] honom.”³

Profeten utfärdade också kallelser till Orson Hyde, Willard Richards och Joseph Fielding i Kirtland, och till Isaac Russell, John Snyder och John Goodson i Toronto, Canada. Dessa bröder skulle följa med äldste Kimball på hans mission till England. De samlades i New York City och seglade på skeppet Garrick till Storbritannien den 1 juli 1837. Denna första mission utanför Nordamerika medförde att ungefär 2000 människor blev medlemmar i kyrkan under missionärernas första år i England. Äldste Kimball skrev jublande till profeten: ”Ära vare Gud, Joseph, Herren är med oss bland nationerna!”⁴

En andra apostolisk mission till Storbritannien, vilken involverade de flesta av medlemmarna i de tolv under Brigham Youngs ledarskap, påbjöds av profeten från Nauvoo. De tolv gav sig av på hösten 1839 och anlände till England 1840. Där påbörjade de ett arbete som 1841 hade fört in över 6000 medlemmar i kyrkan och uppfyllt Herrens löfte om att han skulle göra ”någonting nytt” för sin kyrkas frälsning.

Från Nauvoo fortsatte Joseph Smith att sända missionärer till hela världen. Äldste Orson Hyde anlände till England 1841 och fortsatte senare med sin anvisade mission till Jerusalem. Han bar med sig ett rekommendationsbrev från Joseph Smith som intygade att ”bäraren av detta representerar en trofast och värdig tjänare åt Jesus Kristus, att vara vårt ombud och vår representant i främmande länder för att … samtala med präster, regenter och judarnas äldste”.⁵Den 24 oktober 1841 knäböjde äldste Hyde på Oljeberget i Jerusalem och vädjade till sin himmelske Fader att inviga och helga landet ”för insamlingen av judarnas skingrade avkomlingar, enligt heliga profeters förutsägelser”.⁶ Äldste Hyde begav sig därefter till Tyskland där han lade en första grund till kyrkans tillväxt där.

Den 11 maj 1843 kallade profeten äldsterna Addison Pratt, Noah Rogers, Benjamin F Grouard och Knowlton F Hanks att utföra missioner till öarna i Söderhavet. Detta var den första missionen som kyrkan utförde i detta vidsträckta område. Äldste Hanks dog till havs, men äldste Pratt färdades till Australöarna där han predikade evangeliet på ön Tubuai. Äldste Rogers och Grouard fortsatte till Tahiti, där hundratals människor döptes till följd av deras arbete.

Under ledning av Joseph Smith gick de heliga framåt för att uppfylla Herrens befallning: ”Gån fördenskull ut i hela världen och dit I icke själva kunnen komma skolen I sända andra, så att vittnesbördet må utgå från eder till varje skapad varelse i hela världen.” (L&F 84:62)

Joseph Smiths lärdomar

Missionsarbete är ett heligt verk. Tro, dygd, flit och kärlek möjliggör för oss att utföra detta arbete.

”Efter allt som sagts är [vår] största och viktigaste plikt att predika evangeliet.”⁷

I december 1840 skrev Joseph Smith till medlemmar av de tolvs kvorum och andra prästadömsledare som verkade som missionärer i Storbritannien: ”Var förvissade om, kära bröder, att jag inte är någon likgiltig iakttagare av det som äger rum på hela jordens yta, och trots allt som händer i världen är inget viktigare än det härliga arbete som ni är engagerade i. Följaktligen känner jag mig mån om att ni genom er dygd, tro, flit och kärlek skall visa er värdiga varandra, Kristi kyrka och er Fader som är i himlen, genom vars nåd ni har blivit kallade till en så helig kallelse, och kunna utföra de stora och ansvarsfulla plikter som åvilar er. Och jag kan försäkra er att jag, utifrån den information jag har fått, är övertygad om att ni inte har varit försumliga i er plikt, utan att er flit och trofasthet har varit sådan att den måste tillförsäkra er leenden från den Gud vars tjänare ni är, och de heligas goda vilja över hela världen.

Att se hur evangeliet sprider sig över England är verkligen glädjande. De som begrundar detta kan inte annat än känna detta djupt i sin själ då de burit dagens hetta och bördor, varit evangeliets främsta anhängare och förespråkare i dess barndom, under de mest ogynnsamma omständigheter, då ödeläggelse hotat från alla håll, likt den modiga båt som oskadad tog sig igenom storm, sträckte ut sina segel mot vinden och ädelt klöv de framrusande vågorna, mer medveten än någonsin om styrkan i sitt virke, och erfarenheten och förmågan hos sin kapten, lots och besättning …

Kärlek är ett av de viktigaste kännetecknen på Gudomen och borde läggas i dagen av dem, som eftertraktar att bli Guds söner. En man som är fylld av Guds kärlek är inte nöjd med att bara välsigna sin familj, utan sträcker sig ut till hela världen, mån om att välsigna hela den mänskliga rasen. Detta är den känsla som fått er att avstå från hemmets bekvämlighet, att ni skall kunna bli till välsignelse för andra, som är kandidater för odödlighet men främlingar för sanningen, och därför ber jag att himlens rikaste välsignelser må vila över er.”⁸

Vi undervisar om evangeliets enkla sanningar med ödmjukhet och saktmod och undviker att tvista med andra om deras uppfattningar.

”O, ni Israels äldster, lyssna till min röst, och när ni sänts ut till världen för att predika, berätta om det som ni är utskickade att berätta. Predika och ropa högt: ’Omvänd er, ty himmelriket är nära, omvänd er och tro på evangeliet.’ Förkunna de första principerna och låt hemligheterna vara, att ni inte skall bringas på fall … Predika om det som Herren har sagt till er att predika om — omvändelse och dop till syndernas förlåtelse.”⁹

”Jag talade om och beskrev det meningslösa i att predika för världen om stora domar, att det är bättre att predika det enkla evangeliet.”¹⁰

”Äldsterna [bör] gå ut i all ödmjukhet, vara lugna, och undervisa om Jesus Kristus och hans korsfästelse. Strid inte med andra för deras tros skull, eller på grund av deras religion, utan håll en rak och stadig kurs. Detta är sagt som en befallning, och alla som inte åtlyder den kommer att nedkalla förföljelser över sina huvuden, medan de som lyder befallningen alltid skall vara fyllda av den Helige Anden. Detta uttalar jag som en profetia.”¹¹

”Om det finns dörrar öppna för äldsterna att predika evangeliets första principer så skall de inte tiga. Smäda inte sekterna, tala heller inte emot deras lärosatser. Utan predika Kristus och hans korsfästelse, kärlek till Gud och kärlek till människor … därigenom kan vi kanske mildra människors fördomar. Var ödmjuk och mild av hjärtat, och våra fäders Herre och Gud skall för alltid vara med dig.”¹²

”Lägg märke till denna nyckel, och var kloka för Kristi skull och för er egen själs skull. Ni har inte sänts ut för att ta emot undervisning utan för att undervisa. Låt varje ord kryddas av nåd. Var vaksamma, var sakliga. Det är en varningens dag och inte en dag för överflödiga ord. Handla ärligt mot Gud och människor … var ärliga, öppna och rättframma i allt ert [umgänge] med människorna. (Se L&F 43:15; 63:58.)”¹³

Innan George A Smith gav sig iväg på mission 1835 besökte han profeten Joseph Smith, som var hans kusin. George A Smith skrev: ”Jag besökte kusin Joseph. Han gav mig en Mormons bok, skakade hand med mig och sade: ’Håll korta predikningar, håll korta böner och framför dina predikningar med ett bedjande hjärta.’ ”¹⁴

Vi undervisar om evangeliet enligt Andens vägledning.

”Alla skall predika evangeliet genom den Helige Andens kraft och inflytande, och ingen kan predika evangeliet utan den Helige Anden.”¹⁵

”Paulus sade att han behövde bli allt för alla för att därigenom kunna frälsa några. [Se 1 Kor 9:22.] Detta måste också äldsterna i de sista dagarna vara, och när de sänts ut för att predika evangeliet och varna världen för de domar som skall komma, är vi säkra på att när de undervisar så som de vägleds av Anden, enligt Jesu Kristi uppenbarelser, predikar de sanningen och har framgång. Sålunda har vi inga nya befallningar att ge, utan förmanar äldster och medlemmar att leva av varje ord som utgår från Guds mun, [se Matt 4:4] för att inte gå miste om den härlighet som är beredd åt de trofasta.”¹⁶

Profeten talade vid en konferens i oktober 1839: ”President [Joseph Smith] fortsatte med att ge instruktioner till äldsterna om evangeliets predikande, och inpräntade i dem behovet av att ta emot Anden, så att de skulle kunna predika evangeliet med den Helige Anden som sänts ner från himlen, att vara försiktiga med att tala om de ämnen som inte tydligt är framlagda i Guds ord, vilka leder till spekulation och tvist.”¹⁷

Den 14 maj 1840 skrev Joseph Smith från Nauvoo till äldsterna Orson Hyde och John E Page, som var på väg till en mission i det heliga landet: ”Låt er inte nedslås av verkets storhet, var endast ödmjuka och trofasta. Då kan ni säga: ’Vad är du, du stora berg? Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark.’ [Se Sak 4:7.] Han som skingrade Israel har lovat att samla in dem. Om ni därför är redskap i detta stora verk kommer han att begåva er med makt, visdom, styrka och intelligens och varje nödvändig egenskap. Era sinnen kommer att öppnas mer och mer tills ni kan omfatta jord och himlar och sträcka er ut i evigheten och begrunda Jehovas mäktiga gärningar i all deras mångfald och härlighet.”¹⁸

Vi söker efter tillfällen att undervisa om evangeliet och bära vittne om dess sanning.

På hösten 1832 färdades Joseph Smith tillsammans med biskop Newel K Whitney från Kirtland i Ohio till östra Förenta staterna. Den 13 oktober skrev profeten till Emma Smith från New York City: ”När jag begrundar denna stora stad som liksom Nineve inte förmår skilja mellan höger och vänster, ja, mer än två hundra tusen själar, fylls mitt inre av medlidande med dem, och jag är besluten att höja min röst i denna stad och överlämna resultatet till Gud, som håller allting i sina händer och inte låter ett enda hår falla obeaktat från våra huvuden …

Jag har haft några tillfredsställande samtal, och ett med en mycket stilig ung herre från Jersey, vars ansiktsuttryck var mycket allvarsamt. Han kom och satte sig bredvid mig och började samtala med mig om kolera och jag fick veta att han varit drabbat av den och varit mycket nära att dö av den. Han sade att Herren hade skonat honom i någon vis avsikt. Jag drog nytta av detta och inledde ett långt samtal med honom. Han tog av allt att döma emot min undervisning med stor förtjusning och blev mycket fäst vid mig. Vi samtalade till sena kvällen och bestämde oss för att fortsätta samtalet nästa dag. Men eftersom han hade en del affärer att utföra blev han fördröjd till dess att båten just skulle gå och han var tvungen att ge sig av. Han kom för att ta farväl av mig och vi skildes mycket motvilligt åt.”¹⁹

Newel K Whitneys hustru Elizabeth Ann erinrade sig sin makes resa 1832 till östra Förenta staterna med Joseph Smith: ”Min make färdades med Joseph, profeten, genom många av de östra städerna. De bar sina vittnesbörd och samlade in medel till tempelbygget i Kirtland och för att köpa mark i Missouri … Han sade till min make: ’Om de förkastar oss skall de få vårt vittnesbörd, för vi skall skriva ner det och lämna det på deras trösklar och fönsterbrädor.’ ”²⁰

År 1834 predikade Joseph Smith i ett skolhus i Pontiac i Michigan. Edward Stevenson var närvarande och erinrade sig händelsen: ”Det var på denna skolgård som två mormonäldster 1833 introducerade det återställda evangeliet, och 1834 predikade profeten Joseph Smith med en kraft som aldrig tidigare skådats i det nittonde århundradet … Jag kan mycket väl minnas många av orden från den unge profeten då de yttrades i enkelhet, men med en kraft som var oemotståndlig för alla närvarande …

Med upplyft hand sade han: ’Jag är ett vittne om att det finns en Gud, för jag såg honom på ljusa dagen medan jag bad i en stilla lund på våren 1820.’ Han vittnade vidare om att Gud, den evige Fadern, pekade på en annan person, som liknade honom själv, och sade: ’Denne är min älskade Son. Hör honom!’ O, hur dessa ord trängde in i mitt innersta, och det fyllde mig med outsäglig glädje att bevittna någon som i likhet med aposteln Paulus i forna dagar kunde med frimodighet vittna om att han befunnit sig i Jesu Kristi närhet! …

… En rad möten hölls under vilka profeten förenades, vilket var högst intressant, med de tre vittnena till Mormons bok. Under sitt besök till denna gren vittnade profeten om att han instruerades att organisera en kyrka efter mönster från den kyrka som Jesus organiserade, med tolv apostlar, sjuttio, äldster, gåvor och välsignelser, med därpå följande tecken, såsom de är upptecknade i Markus sextonde kapitel … ’Som en Guds tjänare’, sade Joseph, ’lovar jag er att om ni vill omvända er och bli döpta till era synders förlåtelse skall ni få den Helige Anden.’ ”²¹

När profeten togs från Far West i Missouri i november 1838 till fängelset i Richmond i Missouri undervisade han ånyo om evangeliet: ”Vi fick besök av en del damer och herrar. En av kvinnorna kom fram och frågade mycket rättframt soldaterna om vilken av fångarna som var den Herre som ’mormonerna’ dyrkade. En av vakterna pekade på mig med ett talande leende och sade: ’Det är han.’ Kvinnan vände sig sedan till mig och frågade om jag påstod mig vara Herren och Frälsaren? Jag svarade att jag inte utgav mig för att vara någonting annat än en människa och en frälsningens tjänare, sänd av Jesus Kristus att predika evangeliet.

Detta svar förvånade kvinnan så mycket att hon började ställa frågor om vår lära, och jag predikade, både för henne och hennes kamrater, och för de förundrade soldaterna, som lyssnade med nästan andlös uppmärksamhet medan jag framlade läran om tron på Jesus Kristus, och omvändelse och dop till syndernas förlåtelse, med löfte om den Helige Anden, såsom det upptecknats i Apostlagärningarnas andra kapitel. [Se Apg 2:38–39.]

Kvinnan blev nöjd och prisade Gud i soldaternas närvaro och gav sig av, med en bön om att Gud skulle beskydda och befria oss.”²²

Dan Jones erinrade sig att följande inträffade kvällen före profetens martyrdöd i Carthage fängelse: ”Joseph bar ett kraftfullt vittnesbörd för vakterna om Mormons bok gudomliga äkthet, evangeliets återställelse, änglabetjäning, och att Guds rike återigen var upprättat på jorden, vilket var orsaken till att han då satt inspärrad i detta fängelse, och inte därför att han överträtt någon gudomlig eller mänsklig lag.”²³

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom sidorna 325–327 och var uppmärksam på det missionsarbete som organiserades under ledning av profeten Joseph Smith. Har du på något sätt påverkats genom dessa tidiga missionärers arbete? I så fall, hur?
Läs stycket som börjar längst ner på sidan 328 och fundera över varför kärlek påverkar oss på det sätt som profeten beskrev. Kan ni nämna några egenskaper vi behöver för att vara effektiva missionärer? (Se s 328–329 för några exempel.)
Gå igenom profeten Joseph Smiths ord om vad missionärer bör undervisa om och hur de bör undervisa (s 329–331). Varför bör vi predika evangeliets ”första principer”? Vad kan bli följderna av att tvista med andra om religion? Vad tror du menas med att ”låta varje ord kryddas av nåd” när man predikar evangeliet?
Gå igenom det andra hela stycket på sidan 330. Hur har den Helige Anden väglett dig då du har försökt sprida evangeliet? Varför kan vi inte predika evangeliet utan den Helige Anden?
Gå igenom Joseph Smiths erfarenheter såsom de beskrivs på sidorna 331–334. Vad kan dessa erfarenheter lära oss om att berätta om evangeliet?
Hur kan vi aktivt söka efter tillfällen att berätta om evangeliet för andra? Hur kan vi förbereda oss för sådana tillfällen? Hur kan vi engagera våra familjer i missionsarbetet?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 28:19–20; 2 Nephi 2:8; Alma 26:26–37; L&F 4:1–7; 31:3–5