Kristi rena kärlek

”Kärlek är ett av de viktigaste kännetecknen på gudomen och bör visas av dem som strävar efter att bli Guds söner.”

Ur Joseph Smiths liv

I en uppenbarelse som Joseph Smith fick 1841 utsåg Herren staven i Nauvoo i Illinois till ”en Sions hörnsten” som skulle ”poleras, tills dess skönhet är såsom palatsets”. (L&F 124:2) Under profetens ledning blev Nauvoo ett blomstrande centrum för handel, utbildning och kultur. Många drev jordbruk medan andra som hade mark i staden odlade grönsaker och frukt i trädgården. Det växte upp sågverk, tegelbruk, tryckerier, kvarnar och bagerier, och snickare, krukmakare, plåtslagare, smeder, guldsmeder, byggnads- och möbelsnickare etablerade sig i staden. I Nauvoo kunde de heliga gå på teater, på bal och på konsert. Hundratals elever gick i skolorna i området, och det fanns framskridna planer på ett universitet.

I takt med Nauvoos snabba tillväxt producerade flera tegelbruk det röda tegel som gav Nauvoos byggnader dess karakteristiska utseende. En av dessa byggnader var profetens röda tegelaffär. Huset hade byggts dels som kontor för profeten och första presidentskapet och dels som affärslokal för att profeten skulle kunna försörja sin familj. En händelse i affären visar profetens medmänsklighet, som gjorde honom så älskad.

James Leach var en engelsman som hade kommit till Nauvoo tillsammans med sin syster Agnes, som var medlem i kyrkan, och hennes make Henry Nightingale. Efter att utan framgång ha sökt arbete beslutade sig James och Henry för att be profeten om hjälp. James berättade:

”Vi … fann [profeten] i en liten affär där han sålde varor till en kvinna. Detta var första gången jag hade tillfälle att vara i närheten av honom och titta noga på honom. Jag kände att det fanns en enastående ande i honom. Han var olik alla som jag någonsin hade träffat, och jag sade i mitt hjärta att han i sanning var den högste Gudens profet.

Eftersom jag inte var medlem av kyrkan ville jag att Henry skulle fråga honom om arbete, men det gjorde han inte, så jag fick göra det. Jag sade: ’Herr Smith, förlåt, men har ni arbete åt oss så att vi kan skaffa oss några förnödenheter?’ Han såg glatt på oss och sade med en sådan vänlighet: ’Nå, pojkar, vad kan ni?’ Vi berättade vad vi hade arbetat med innan vi lämnade vårt hemland.

Han sade: ’Kan ni gräva ett dike?’ Jag svarade att vi skulle göra vårt allra bästa. ’Det låter bra, pojkar.’ Han plockade upp ett måttband och sade: ’Följ med mig.’

Han ledde oss ett tiotal meter från affären, gav mig ena änden av måttbandet och sträckte ut det i dess fulla längd och markerade var vi skulle gräva. Han sade: ’Pojkar, kan ni gräva ett dike som är en meter brett och åttio centimeter djupt, längs den här linjen?’

Vi sade att vi skulle göra vårt bästa, och sedan gick han. Vi satte i gång, och när vi var färdiga gick jag till honom och sade det. Han kom och tittade och sade: ’Jag kunde inte ha gjort det bättre själv, pojkar. Följ med mig.’

Han gick före oss till affären där han sade åt oss att välja ut den bästa skinkan eller det bästa fläsket. Försagd som jag var sade jag att det vore bättre om han valde. Så han valde ut två av de största och bästa köttstyckena och en säck mjöl åt var och en av oss och frågade om det var bra så. Vi sade att vi var villiga att arbeta mer för det, men han sade: ’Om ni är nöjda, pojkar, så är jag nöjd.’

Vi tackade honom vänligt och började gå hemåt, jublande över vår Guds profets goda hjärta.”

James Leach döptes samma år och skrev att han ”ofta hade förmånen att få se [profetens] ädla ansikte lysas upp av Guds Ande och kraft”.¹

Joseph Smiths lärdomar

En person som är uppfylld av Guds kärlek är mån om att vara till välsignelse för andra.

”Kärlek är ett av de viktigaste kännetecknen på gudomen och bör visas av dem som strävar efter att bli Guds söner. En man som är uppfylld av Guds kärlek nöjer sig inte med att vara till välsignelse enbart för sin familj utan vandrar omkring i hela världen i sin iver att vara till välsignelse för hela människosläktet.”²

Lucy Meserve Smith skrev följande: ”[Joseph Smith] sade: ’Bröder och systrar, älska varandra, älska varandra och var barmhärtiga mot era fiender.’ Han upprepade dessa ord med eftertryck och med ett högljutt amen.”³

I juli 1839 talade profeten till en grupp ledare i kyrkan: ”Jag talade därefter till dem och gav många anvisningar … och behandlade många ämnen av vikt och värde för alla som önskar vandra i ödmjukhet inför Herren. Framför allt undervisade jag dem om att iaktta kristlig kärlek, vishet och medkänsla, att i alla avseenden och under alla omständigheter älska varandra.”⁴

Vi har en särskild plikt att älska och ta hand om dem som lider nöd.

”Det är varje sista dagars heligs plikt att fritt dela med sig till sina bröder — att alltid älska och hjälpa dem. För att vara rättfärdiga inför Gud måste vi älska varandra, måste vi besegra det onda, måste vi ta oss an föräldralösa barn och änkor i deras nöd, måste vi hålla oss obesmittade av världen, ty sådana dygder kommer från den rena och fläckfria gudstjänstens stora källa. [Se Jak 1:27.]”⁵

”[En medlem av kyrkan] skall mätta den hungrige, klä den nakne, dra försorg om änkan, torka den föräldralöses tårar, trösta den bedrövade, vare sig de tillhör denna kyrka eller någon annan, eller ingen kyrka alls, varhelst han finner dem.”⁶

”De rika kan inte bli frälsta utan kristlig kärlek, utan att ge mat åt de hungriga när och på det sätt som Gud kräver det.”⁷

”Tänk på de betrycktas tillstånd och försök att lindra deras lidande. Låt ert bröd bli mat åt de hungrande och era kläder skyla de nakna, låt er frikostighet torka den föräldralöses tårar och trösta den sörjande änkan. Låt era böner och er närhet och vänlighet lindra de betrycktas smärta och er frikostighet bidra till deras nödtorft. Gör gott mot alla, framför allt mot dem som delar vår tro, så att ni blir rena och fläckfria, Guds oskyldiga barn. Håll Guds bud — alla som han har gett, ger och kommer att ge — så skall en härlighetens gloria omstråla er stig. De fattiga skall stå upp och välsigna er, alla goda människor skall ära och högakta er och er stig vara de rättfärdigas stig som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. [Se Ords 4:18.]”⁸

”Den Helige Anden … skall alltid utgjutas över era huvuden när ni utövar de rättfärdighetens principer som överensstämmer med Guds sinne och när ni visar välvilja mot varandra och är noga med att på alla sätt och vis komma ihåg dem som är i bojor och är nedtyngda och betryckta för er skull. Om några av er strävar efter att öka sin makt och sin egen rikedom medan era bröder stönar under fattigdomens ok och är svårt prövade och frestade, kan de inte dra nytta av den Helige Andens vädjan, vilken ber för oss natt och dag med suckar utan ord. [Se Rom 8:26.]

Vi måste alltid vara ytterst försiktiga så att sådan högfärd inte får rum i vårt hjärta. Vi skall inte hålla oss för goda att umgås med dem som är ringa, utan alltid fördragsamt bära de svagas skröpligheter.”⁹

Kärleken är tålig, barmhärtig och mild.

Eliza R Snow redogjorde för en predikan som profeten höll: ”Han började sedan läsa det 13:e kapitlet [av 1 Korintierbrevet] — ’Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal’, och sade: ’Ni skall inte vara inskränkta i synen på er nästas förtjänster, utan ta er till vara för självrättfärdighet. Var inskränkta i synen på era egna förtjänster, och anse er inte vara rättfärdigare än andra. Om ni vill göra som Jesus, måste ni vidga själen mot varandra, så att ni kan föra era medmänniskor till Abrahams sida.’ Han sade att han hade varit tålig och mild mot kyrkan och även mot sina fiender, att vi måste stå ut med varandras fel och brister likt en förälder som är eftergiven mot sina barn med deras småfel …

När ni tillväxer i oskuldsfullhet och dygd, när ni tillväxer i godhet, låt era hjärtan sträckas ut mot andra — ni måste vara långmodiga och ha fördragsamhet med människors fel och brister. Hur värdefull är inte människans själ! …

Avundas inte syndarna deras prål och flyktiga flärd, ty de befinner sig i en ömklig situation, utan försök så långt det går att ha förbarmande med dem, ty inom kort skall Gud förgöra dem, såvida de inte omvänder sig och vänder sig till honom.”¹⁰

”Kloka människor borde ha förstånd nog att erövra andra med vänlighet. ’Ett mjukt svar stillar vrede’, säger den vise, [Ords 15:1] och det skall storligen hedra de sista dagars heliga om de nu visar Guds kärlek genom att behandla de människor vänligt som kanske i ett omedvetet ögonblick har gjort orätt, ty Jesus sade i sanning: Be för era ovänner. [Se Matt 5:44.]”¹¹

”Jag ältar inte era fel och brister, och ni skall inte älta mina. Kärleken överskyler många synder, [se 1 Petr 4:8] och jag har ofta skylt över alla era fel och brister, men det bästa är att inte ha några fel och brister alls. Vi bör utveckla ett ödmjukt, fridsamt och fredligt sinnelag.”¹²

Eliza R Snow redogjorde för en annan predikan som profeten höll: ”När folk visar mig den minsta kärlek och ömhet, o vilken makt detta har över mitt sinne, medan det motsatta har en tendens till att framkalla hårda känslor och undertrycka och hämma det mänskliga sinnet.

Det är ett bevis på att människor är okunniga om godhetens principer att se minskningen i ömma känslor och bristen på kristlig kärlek i världen. Gudaktighetens makt och härlighet utsträcks frikostigt så att kärlekens mantel kan bredas ut. Gud har inget överseende med synd, men när människor har syndat måste man ha överseende med dem … Ju närmare vi kommer vår himmelske Fader, desto mer är vi benägna att se med medlidande på själar som går mot sin undergång. Vi känner att vi vill lyfta upp dem på axlarna och kasta deras synder bakom vår rygg …

Hur ofta har inte visa män och kvinnor försökt styra broder Joseph genom att säga: ’Om jag vore broder Joseph skulle jag göra si och så’, men om de var i broder Josephs kläder skulle de finna att män och kvinnor inte kan tvingas in i Guds rike utan måste behandlas tålmodigt, och till slut kommer vi att frälsa dem. Sättet att hålla de heliga samman och få verket att rulla vidare är att vänta med största tålamod tills Gud ställer sådana personer till svars. Det skall inte finnas någon rätt att synda, men barmhärtighet bör gå hand i hand med tillrättavisning.”¹³

Vi visar kristlig kärlek genom att göra små vänliga tjänster.

”Jag är er tjänare och det är enbart genom den Helige Anden som jag kan vara till nytta för er … Vi presenterar oss inte för er som någonting annat än era ödmjuka tjänare som är villiga att användas samt förbrukas i er tjänst.”¹⁴

Edwin Holden berättade: ”År 1838 spelade Joseph och några unga män olika utomhusspel, däribland boll. Så småningom började de tröttna. Det såg han och ropade till sig dem och sade: ’Låt oss bygga en timmerstuga.’ Så de gick, Joseph och de unga männen, för att bygga en timmerstuga åt en änka. Sådan var Joseph: han hjälpte alltid till med allt han kunde.”¹⁵

Lucy Mack Smith, profeten Joseph Smiths mor, sade om tiden när de heliga först slog sig ner i Commerce i Illinois, senare kallat Nauvoo: ”Allteftersom året gick började bröderna som hade slagit sig ner där känna av sina umbäranden, som i förening med det ohälsosamma klimatet gjorde att de insjuknade i malaria och febersjukdomar i en sådan omfattning att det fanns familjer där ingen kunde hämta ett glas kallt vatten åt någon annan eller ens hjälpa sig själv. Nästan hela Hyrums familj var sjuk. Min yngsta dotter Lucy var också mycket sjuk. I själva verket var det bara några få invånare där som var friska.

Joseph och Emma lät föra de sjuka till sitt hus och vårdade dem där. Och de fortsatte att låta hämta dem så fort de blev sjuka, tills huset, som bestod av fyra rum, var så fullt att de blev tvungna att sätta upp ett tält på gården för att hysa den del av familjen som fortfarande var på benen. Joseph och Emma ägnade all sin tid och uppmärksamhet åt de sjuka under denna svåra tid.”¹⁶

John L Smith, profetens kusin, skildrar följande händelse från samma tid: ”Profeten Joseph och min kusin Hyrum, hans bror, kom på besök. Vi var alla sjuka utom mor med frossan och far var sällan vid sina sinnens fulla bruk. När Joseph såg vårt elände tog han av sig skorna och satte dem på fars fötter, för han var barfota, och red sedan hem utan skor. Han lät hämta far hem till sig och räddade hans liv, och han försåg oss med allt vi behövde så att vi återhämtade oss.”¹⁷

Elizabeth Ann Whitney berättade: ”Tidigt på våren 1840 flyttade vi till Commerce, som norra delen av staden Nauvoo fortfarande kallades. Vi hyrde ett hus som Hiram Kimball ägde … Där hade vi alla frossan och kunde med nöd och näppe kravla omkring och hjälpa varandra. Under denna svåra tid föddes mitt nionde barn. När Joseph kom på besök och såg att våra omständigheter förvärrats bad han oss att genast komma och dela bostad med honom. Vi kände att vi inte länge till skulle stå ut med klimatet, vattnet och våra umbäranden och därför tackade vi ja till hans förslag och flyttade till en liten stuga i hans trädgård. Vi återhämtade oss snart och barnen blev sig själva igen. Min make arbetade i en affär som Joseph hade byggt och utrustat med sådana varor som folket verkligen hade behov av.

En dag när jag steg ut i trädgården for det som en blixt genom mitt huvud att Joseph, när han bodde hos oss i Kirtland, hade profeterat för mig att liksom vi hade öppnat vårt hem för honom och hans familj när de var hemlösa, skulle han i framtiden ta emot oss i sitt hus.”¹⁸

Mosiah L Hancock redogjorde för följande händelse som ägde rum i Nauvoo när han var ung: ”Den sommaren [1841] spelade jag för första gången boll med profeten. Vi turades om att slå och jaga efter bollen, och när vi hade spelat färdigt sade profeten: ’Bröder, spänn för vagnarna.’ Det gjorde vi och körde till skogen. Jag körde vår enspännare och stod på främre fästet, och broder Joseph och far stod bakom mig. Det var 39 vagnar i gruppen och vi samlade ved tills de var fulla. När vi hade lastat på vår vagn erbjöd sig broder Joseph att dra käpp med vem som helst — och han besegrade dem alla en efter en — med vem som helst som ville tävla mot honom.

Efteråt skickade profeten i väg vagnarna till olika platser, till dem som behövde hjälp, och han sade åt dem att hugga ved åt de heliga som behövde det. Alla älskade att göra som profeten sade, och vi log och försökte pigga upp alla trots att vi var sjukliga och människor dog runtomkring oss.”¹⁹

Den 5 januari 1842 skrev profeten följande i ett brev till Edward Hunter, som senare verkade som presiderande biskop: ”Vårt sortiment [i diverseaffären] är ganska bra — mycket bra med hänsyn till de olika beställningarna gjorda av olika människor vid olika tidpunkter och under omständigheter som i viss mån styrde deras val — men jag är överlycklig över att vi har lyckats så bra som vi har gjort. Många fattiga bröders och systrars hjärtan kommer att fröjda sig åt den trevnad som nu är inom räckhåll för dem.

Affären har varit överfylld, och jag har stått bakom disken hela dagen och delat ut varor lika stadigt som något annat biträde du någonsin har sett, för att tillmötesgå dem som tvingades vara utan sin jul- och nyårsmiddag i brist på socker, sirap, russin o s v, men också för att glädja mig själv, ty jag älskar att passa upp de heliga och vara allas tjänare, i hopp om att jag skall bli upphöjd när Herrens tid är inne.”²⁰

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

När du går igenom skildringarna på sidorna 419–421 och 425–428, begrunda då dina egna känslor för profeten Joseph Smith. Vad lär oss dessa skildringar om honom? Hur tror du att hans handlingar påverkade människorna omkring honom? Hur har ditt liv påverkats av andras vänlighet?
Gå igenom de tre första styckena på sidan 422. Varför tror du att någon som är uppfylld av Guds kärlek vill vara till välsignelse för hela människosläktet? Hur kan våra kärleksfulla och vänliga handlingar bli till välsignelse för alla människor?
Vilka ansvar har vi när det gäller att ta hand om behövande? (Se exempel på s 422–423.) Hur står dessa ansvar i relation till människors timliga behov? Hur står de i relation till andliga behov? Kan du ge exempel på personer som har tagit hand om behövande?
Läs stycket som börjar längst ner på sidan 423. Vad kan vi göra för att bättre uppskatta andras förtjänster? Varför tror du att vi skall ”ta [oss] till vara för självrättfärdighet” och vara ”inskränkta i synen på [våra] egna förtjänster”?
Profeten Joseph Smith uttryckte sin oro över ”minskningen i ömma känslor … i världen” (s 424). Han sade att vi i stället bör ”vidga själen mot varandra” och ”låta [våra] hjärtan sträckas ut mot andra” (s 423–424). Vad tror du det innebär att vidga själen och sträcka ut vårt hjärta mot varandra?
Läs det femte hela stycket på sidan 424. Hur kan vi tillämpa detta i samvaron med familjemedlemmar?

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Korintierbrevet 13:1–13; Mosiah 4:14–16, 26–27; Ether 12:33–34; Moroni 7:45–48; L&F 121:45–46