Dopet och den Helige Andens gåva

”Dop i vatten är till ingen nytta, om det inte åtföljs av dop med eld och den Helige Anden. De står i absolut nödvändig och oskiljaktig förening med varandra.”

Ur Joseph Smiths liv

På Joseph Smiths tid flöt Susquehanna-floden i vida krökar genom lövträds- och tallskogar och omgavs av böljande kullar och sädesfält. Det är den största floden i Pennsylvania och var en framträdande del av landskapet kring Harmony i Pennsylvania. Eftersom floden låg så nära profetens hem och erbjöd många avskilda platser drog han sig ibland tillbaka dit för att fundera och be.

Det var till denna flods strand som profeten och Oliver Cowdery den 15 maj 1829 gick för att be angående dopets betydelse. Till svar på deras bön visade sig Johannes Döparen för dem och förlänade dem aronska prästadömet och befallde dem att döpa varandra. Den välsignelse de hade sökt kunde nu utföras på rätt sätt och med Guds makt och myndighet. De gick ner i floden och döpte varandra. Joseph döpte Oliver först enligt Johannes anvisningar. Joseph lade därefter händerna på Olivers huvud och ordinerade honom till aronska prästadömet, och Oliver gjorde detsamma för Joseph. Profeten sade:

”Vi [erforo] stora och härliga välsignelser från vår himmelske Fader. Så snart jag hade döpt Oliver Cowdery föll den Helige Anden på honom och han stod upp och profeterade mycket, som snart skulle äga rum. Så snart jag hade blivit döpt av honom, hade jag likaså profetians ande, och jag stod upp och profeterade om kyrkans uppkomst och mycket annat, som tillhörde kyrkan och detta människosläkte. Vi voro fyllda med den Helige Anden och fröjdade oss i vår frälsnings Gud.” ( J S skrifter 2:73)

Dopets välsignelse erbjöds snart åt andra troende. Senare i maj fick Joseph och Oliver besök av profetens yngre bor Samuel i Harmony. ”Vi … bemödade oss om att övertyga honom om Jesu Kristi evangelium, som nu skulle uppenbaras i sin fullhet”, sade profeten. Samuel fick ett vittnesbörd om verket och blev döpt av Oliver Cowdery, varefter Samuel ”återvände till sin fars hus prisande Gud och fylld av den Helige Anden”.¹ I juni döpte profeten sin äldre bror Hyrum. Hyrum hade länge varit fast övertygad om profetens budskap. ”Från och med den dagen kom många till tro”, skrev Joseph, ”och några döptes medan vi fortsatte att undervisa och övertyga.”²

Profeten var särskilt tacksam över att få se sin far Joseph Smith den äldre döpas. Profeten hyste djup kärlek till sin far, som var den förste som trodde på hans budskap efter Moronis första besök. Joseph Smith den äldre döptes den 6 april 1830, den dag då kyrkan grundades. Profetens mor Lucy Mack Smith skrev: ”Joseph stod på stranden när hans far kom upp ur vattnet, och när han tog honom vid handen utbrast han: ’Jag har fått se min far döpas in i Jesu Kristi sanna kyrka.’ Han gömde sitt ansikte vid sin fars bröst och grät högt av glädje liksom Josef i forna dagar gjorde när han såg sin far komma till Egypten.”³

Den dag när kyrkan grundades fick många heliga som döpts tidigare ta emot den Helige Andens gåva genom melkisedekska prästadömets kraft. Profeten Joseph Smith undervisade med eftertryck om behovet av både dop och handpåläggning för den Helige Andens gåva. ”Dop i vatten är till ingen nytta, om det inte åtföljs av dop med eld och den Helige Anden”, sade han. ”De står i absolut nödvändig och oskiljaktig förening med varandra. En person måste födas av vatten och Ande för att komma in i Guds rike.”⁴

Joseph Smiths lärdomar

Dopets förrättning är nödvändig för upphöjelse.

”Gud har satt många tecken såväl på jorden som i himlen, till exempel eken i skogen, frukten på trädet, örten på marken. Alla är de tecken på att ett frö såtts där, ty det är en Herrens befallning att varje fröbärande träd, planta och ört skall frambringa efter sitt slag. De kan inte växa enligt någon annan lag eller princip.

Enligt samma princip påstår jag att dopet är ett tecken som bestämts av Gud, vilket den som tror på Kristus måste ta emot för att komma in i Guds rike, ty ’den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike’, sade Frälsaren. [Se Joh 3:5.] Det är ett tecken och ett bud som Gud har satt och givit för att människan skall kunna komma in i hans rike. De som försöker komma in på något annat sätt försöker förgäves, ty Gud tar inte emot dem, inte heller kommer änglarna att erkänna deras gärningar, ty de har varken lytt förordningarna eller givit akt på tecknen som Gud bestämt till människans frälsning, för att bereda henne för och ge henne äganderätt till en celestial härlighet. Gud har befallt att den som inte lyssnar till hans röst inte skall undgå helvetets fördömelse. Vad innebär helvetets fördömelse? Att hamna hos det sällskap som inte hållit hans bud.

Dopet är ett tecken till Gud, till änglar och till himlen, att vi gör Guds vilja och det finns ingen annan utväg under himlen, genom vilken Gud har bestämt för människan att komma till honom och bli frälst och inträda i Guds rike, utom genom tro på Jesus Kristus, omvändelse och dop till syndernas förlåtelse och något annat sätt är förgäves. Därför har ni löftet om den Helige Andens gåva.”⁵

”När vi granskar Bibelns heliga sidor och undersöker profeternas och apostlarnas ord finner vi inget ämne som är så nära förknippat med frälsning som dopet … Låt oss förstå att baptize, det engelska ordet för dop, härleds från det grekiska verbet baptiso och betyder att sänka ner i …

Det är kanske inte helt fel att föra fram vad Jesus själv gav i uppdrag och befallde i ämnet i fråga. Till de tolv, eller snarare de elva vid det tillfället, sade han: ’Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och i Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.’ Så står det i Matteus. [Matt 28:19–20] Och i Markus finner vi dessa viktiga ord: ’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.’ [Mark 16:15–16] …

’Nikodemus, en av judarnas rådsherrar … kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” ’ [Joh 3:1–5]

Jesu kraftfulla och bestämda svar i fråga om dop i vatten avgör saken. Om Gud är densamme i går, i dag och för evigt är det inte att undra på att han med en sådan bestämdhet förkunnar: ’Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.’ [Mark 16:16] Det fanns inget annat namn som givits under himlen, ingen annan förrättning som tilläts, genom vilken människan kunde bli frälst. Det är inte att undra på att aposteln sade: ’[Ni] begravdes med honom genom dopet’ och skall uppstå från de döda. [Kol 2:12] Det är inte att undra på att Paulus måste stå upp och låta döpa sig och tvättas ren från sina synder. [Se Apg 9:17–18.]”⁶

I alla tidsutdelningar har de heliga döpts i Jesu Kristi namn.

”De män i forna dagar som var kyrkans fäder i olika tidsåldrar, när kyrkan blomstrade på jorden … upptogs i riket genom dop, ty det är uppenbart i skrifterna — Gud förändras inte. Aposteln säger att evangelium är en Guds kraft som frälser dem som tror. Han talar också om för oss att liv och odödlighet fördes fram i ljuset genom evangelium. [Se Rom 1:16; 2 Tim 1:10.] …

Om vi nu förutsätter att skrifterna säger vad de menar och menar vad de säger så har vi tillräcklig fast mark att vandra på och fortsätta med att från Bibeln bevisa att evangeliet alltid har varit detsamma, förrättningarna för att uppfylla dess fordringar desamma, ämbetsmännen att officiera desamma och tecknen på och frukterna av dess löften desamma. Då Noa var en rättfärdighetens förkunnare, måste han ha blivit döpt och ordinerad till prästadömet genom handpåläggning o s v, ty ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det. [Se Hebr 5:4.] …

Man ser och erkänner att om det fanns synd bland människorna var omvändelse lika nödvändig i den ena som den andra tidsåldern — och att ingen kan lägga någon annan grund än den som är lagd: Jesus Kristus. Om alltså Abel var en rättfärdig man blev han det genom att hålla buden. Om Enok var rättfärdig nog att få komma inför Guds ansikte och vandra med honom, blev han det genom att hålla buden. Så var det med varje rättfärdig person, vare sig det var Noa, rättfärdighetens förkunnare, Abraham, de trofastas fader, Jakob, Guds segrare, Mose, den man som skrev om Kristus och på befallning lade fram lagen till att vara en övervakare och föra människor till Kristus, eller Jesus Kristus själv, som inte behövde omvända sig eftersom han inte hade syndat, enligt sina högtidliga ord till Johannes : ’Låt mig nu få bli döpt, ty ingen människa kan komma in i Guds rike utan att lyda denna förordning, ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.’ [Se Joseph Smith Translation, Matthew 3:43.] Om Johannes och Jesus Kristus, Frälsaren, måste uppfylla all rättfärdighet genom att bli döpta, måste varje annan person som söker himlens rike gå och göra som han, ty han är dörren, och om någon tar sig in på något annat ställe är han en tjuv och en rövare! [Se Joh 10:1–2.]

I världens tidigare tidsåldrar, innan Frälsaren kom i köttet, döptes ’de heliga’ i Jesu Kristi namn, hans som skulle komma, emedan det aldrig har funnits något annat namn, varigenom människorna kunde frälsas. Efter det att han hade kommit i köttet och korsfästs, döptes de heliga i Jesu Kristi namn, hans som korsfästes, uppstod från de döda och uppsteg till himlen, så att de skulle kunna begravas i dopet liksom han och uppstå i härlighet liksom han, och att det liksom det endast fanns en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader [se Ef 4:5–6] så fanns det också endast en dörr till lycksalighetens boningar.”⁷

Barn som dör innan de uppnår ansvarig ålder behöver inte döpas, de är återlösta genom Jesu Kristi försoning.

”Dopet är till syndernas förlåtelse. Barn har inga synder. Jesus välsignade dem och sade: ’Gör det som ni sett mig göra.’ Barn är alla levandegjorda i Kristus, och de som har uppnått mognare ålder är det genom tro och omvändelse.”⁸

”Läran att döpa barn eller stänka vatten på dem — för att de skall slippa lida i helvetet — är en falsk lära som inte har något stöd i den heliga skrift och är oförenlig med Guds väsen. Alla barn har återlösts genom Jesu Kristi blod, och det ögonblick de lämnar denna värld tas de till Abraham.”⁹

Profeten Joseph Smith beskrev följande som en del av en syn han såg den 21 januari 1836, senare införd i Läran och förbunden 137:1, 10. ”Himlarna öppnades för oss och jag skådade Guds celestiala rike och dess härlighet … Jag såg även att alla barn som dö innan de uppnått ansvarig ålder äro frälsta i himmelens celestiala rike.”¹⁰

Efter dopet i vatten får vi den Helige Anden genom handpåläggning.

”Evangeliet kräver dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse, vilket är ordets betydelse på originalspråket, nämligen att begrava eller nedsänka i … Jag tror dessutom på den Helige Andens gåva genom handpåläggning [som bestyrks] av Petrus predikan på pingstdagen, Apostlagärningarna 2:38. Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet inte sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Andens gåva. Dopet i vatten är bara ett halvt dop och är till ingen nytta, om det inte åtföljs av den andra hälften — det vill säga dopet av den Helige Anden. Frälsaren säger: ’Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.’ [Joh 3:5]”¹¹

Daniel Tyler mindes en predikan som profeten höll 1833 i Springfield i Pennsylvania: ”Under sin korta vistelse predikade han i min fars hus, en enkel timmerstuga. Han läste Johannesevangeliets 3:e kapitel … Han förklarade den 5:e versen med orden: ’Att [bli] född av vatten och Ande’ betydde att nedsänkas i vatten till syndernas förlåtelse och därefter få den Helige Andens gåva. Den gavs genom handpåläggning av någon som fått fullmakt av Gud.”¹²

”Pånyttfödelse får man genom Guds Ande, genom förordningar.”¹³

”Dopet är en helig förrättning till förberedelse för att mottaga den Helige Anden. Det är kanalen och nyckeln genom vilken den Helige Anden ges. Den Helige Andens gåva genom handpåläggning kan inte mottagas genom någon annan princip än rättfärdighetens princip.”¹⁴

”Antag att vi skulle försöka få den Helige Andens gåva på något annat sätt än genom de tecken eller den väg som Gud har föreskrivit — skulle vi få den? Absolut inte — alla andra sätt skulle misslyckas. Herren säger: Gör det och det, så skall jag välsigna er.

Det finns vissa nyckelord och tecken som hör till prästadömet som måste iakttas för att man skall få välsignelsen. Tecknet som Petrus [undervisade om] var att omvända sig och bli döpt till syndernas förlåtelse, med löfte om den Helige Andens gåva. Det finns inget annat sätt att få den Helige Andens gåva. [Se Apg 2:38.]

Det är skillnad mellan den Helige Anden och den Helige Andens gåva. Kornelius fick den Helige Anden innan han var döpt, vilket var Guds övertygande kraft till honom om evangeliets sanning, men han kunde inte få den Helige Andens gåva förrän efter det att han blivit döpt. Om han inte hade påtagit sig detta tecken eller denna förrättning, skulle den Helige Anden, som övertygade honom om Guds sanning, ha lämnat honom. [Se Apg 10:1–48.] Till dess han lydde dessa förrättningar och fick den Helige Andens gåva genom handpåläggning på Guds sätt kunde han inte ha botat sjuka eller befallt en oren ande att fara ut ur en människa och blivit åtlydd, ty andarna kunde ha sagt till honom som de sade till Skevas söner: ’Vem Paulus är vet vi och Jesus känner vi till, men vilka är ni?’ [Se Apg 19:13–15.]”¹⁵

I december1839, när de var i Washington DC för att försöka få gottgörelse för de övergrepp de heliga i Missouri hade utsatts för, skrev Joseph Smith och Elias Higbee följande till Hyrum Smith: ”I vårt samtal med [Förenta staternas] president frågade han oss hur vår religion skilde sig från andra religioner vid den tiden. Broder Joseph svarade att vi skilde oss i fråga om dopsättet och den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Vi ansåg att allt annat ingår i den Helige Andens gåva.”¹⁶

Den Helige Andens gåva skänker oss frid, glädje, gudomlig vägledning och andra gåvor.

”Vi tror att vi har den Helige Andens gåva lika mycket i dag som på apostlarnas tid. Vi tror att den [den Helige Andens gåva] är nödvändig för att skapa och organisera prästadömet, ingen kan kallas till ett ämbete i riket utan den. Vi tror också på profetior, tungomål, syner, uppenbarelser, gåvor och helbrägdagörelser, och att man inte kan ha dessa ting utan den Helige Andens gåva. Vi tror att heliga män i forna dagar talade ledda av den Helige Anden och att heliga män i vår tid talar enligt samma princip. Vi tror att den Helige Anden är en hjälpare, att han vittnar, att han påminner oss om allt, att han leder oss i all sanning och visar oss det tillkommande. Vi tror att ’ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den Helige Anden’. [Se 1 Kor 12:3.] Vi tror på den [den Helige Andens gåva] i all dess fullhet, makt, storhet och härlighet.”¹⁷

I februari 1847, nästan tre år efter sin martyrdöd, visade profeten Joseph Smith sig för president Brigham Young och överlämnade följande budskap: ”Säg åt medlemmarna att vara ödmjuka och trofasta och se till att de behåller Herrens Ande så skall den leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den milda och stilla rösten. Den skall lära [er vad ni] skall göra och vart [ni] skall gå. Den skall ge [er] rikets frukter. Säg åt bröderna att låta sig övertygas så att när den Helige Anden kommer till dem, deras hjärtan är redo att ta emot den. De kan skilja Herrens Ande från alla andra andar. Den viskar frid och glädje till deras själar. Den tar bort illvilja, hat, avund, stridighet och allt ont från deras hjärtan, och deras hela önskan kommer att göra gott, frambringa rättfärdighet och bygga upp Guds rike. Tala om för bröderna att om de vill följa Herrens Ande, så går de den rätta vägen.”¹⁸

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom sidorna 89–90 där profeten Joseph Smith ger uttryck för de känslor han hade när han och Oliver Cowdery döptes och när hans far döptes. Vilka minnen har du från ditt dop eller från familjemedlemmars och vänners dop? Överväg att skriva ner dessa minnen i din dagbok eller levnadshistoria.
Uttalandena på sidorna 91–94 har hämtats från budskap som Joseph Smith gav till personer som redan hade blivit döpta. Varför tror du att döpta medlemmar i kyrkan behöver påminnnas om dessa sanningar? Vilka nya insikter har du fått när du studerat dessa lärdomar?
Vad skulle du kunna säga till en god vän som inte tror att dopet är nödvändigt? Vad skulle du kunna säga till en god vän som tror att spädbarn behöver döpas? (Se exempel på s 94.)
Läs första stycket på sidan 95. Varför är dopet ”till ingen nytta” utan den Helige Andens gåva? Joseph Smith sade: ”Det är skilllnad mellan den Helige Anden och den Helige Andens gåva” (s 96). Vilka välsignelser kan vi enligt din erfarenhet få när vi har den Helige Andens gåva?
Gå igenom det andra stycket på sidan 97. Varför är dopsättet en viktig skillnad mellan den återställda kyrkan och andra kyrkor? Varför är den Helige Andens gåva en viktig skillnad? På vad sätt underordnas ”allt annat … den Helige Andens gåva”?
Studera det sista stycket av kapitlet (s 97–98). Fundera på hur du måste leva för att vara värdig att få och känna igen den Helige Andens maningar.

Skriftställen som hör till detta ämne:Johannes 15:26; Romarbrevet 6:3–6; 2 Nephi 31:13; 3 Nephi 11:18–41; Moroni 8:1–23