Kapitel 33: De andliga gåvorna helbrägdagörelse, tungomålstal, profetia och urskillning av andar

Kapitel 33

De andliga gåvorna helbrägdagörelse, tungomålstal, profetia och urskillning av andar

”Ingen kan vara en Jesu Kristi tjänare utan att ha ett vittnesbörd om Jesus, och detta är profetians ande.”

Ur Joseph Smiths liv

Efter en kortvarig fristad i Quincy i Illinois under de första månaderna av 1839, började de heliga flytta ungefär 8 mil norrut till bosättningen i Commerce i Illinois. Efter sin flykt från fängslet i Missouri hade profeten börjat köpa landområden i och omkring Commerce som samlingsplatser för de tusentals som flytt från Missouri och nu behövde en plats där de kunde återuppbygga sina liv. I juli 1839 slog hundratals heliga läger i tält och vagnar på östra sidan av Mississippi-floden i Commerce, medan andra hade funnit skydd i övergivna militärbaracker på motsatta sidan av floden i Montrose i Iowa. I detta nya hem arbetade de heliga med att röja och dränera det träskliknande området i flodens närhet. Många av kyrkans medlemmar blev bitna av myggor och blev svårt sjuka i malaria och andra sjukdomar. Några av de heliga dog och andra var nära att dö. Joseph och Emma Smith tog hand om så många i sitt timmerhus att profeten lånade ut sin säng och bodde utomhus i ett tält.

Den 22 juli, mitt i den sjukdom som plågade så många, bevittnade de heliga vad äldste Wilford Woodruff skulle komma att kalla ”en dag av Guds kraft”.¹ Den morgonen steg profeten upp, åkallade Herren i bön och fylld av Herrens Ande välsignade han de sjuka i sitt hus, i trädgården utanför och nere på flodstranden. Han tog sig över floden och besökte Brigham Young i hans hem i Montrose för att ge honom en helande välsignelse. Därefter, i sällskap med Sidney Rigdon, Brigham Young och andra medlemmar i de tolvs kvorum, fortsatte han sitt barmhärtighetsverk bland andra heliga i Iowa. Äldste Woodruff erinrade sig en av de mest minnesvärda helbrägdagörelserna den dagen:

”Vi gick över torget och steg in i broder [Elijah] Fordhams hus. Broder Fordham hade legat döende i en timma och vi väntade att varje minut skulle vara hans sista. Jag kände Guds kraft komma över hans profet. När vi steg in i huset gick broder Joseph fram till broder Fordham och tog honom vid högra handen … Han såg att broder Fordhams ögon var glasartade och att han tappat talförmåga och medvetande.

[Profeten] höll den döende i handen, såg honom i ansiktet och sade: ’Broder Fordham, känner du inte igen mig?’ Först svarade han inte, men vi såg alla hur Guds Ande vilade på honom.

Återigen sade [Joseph]: ’Elijah, känner du inte igen mig?’ Med svag röst svarade broder Fordham: ’Jo!’ Profeten sade sedan: ’Har du tro nog att bli botad?’

Svaret, som var lite tydligare än tidigare, löd: ’Jag är rädd att det är för sent. Om du hade kommit tidigare, tror jag att jag hade kunnat bli botad.’ Han såg ut som någon som vaknar ur sömnen. Det var dödens sömn. Därefter sade Joseph: ’Tror du att Jesus är Kristus?’ ’Det gör jag, broder Joseph’, löd svaret.

Därefter uttalade Guds profet med hög röst och gudalik majestätisk kraft: ’Elijah, jag befaller dig i Jesu, nasaréens, namn, att stå upp och vara botad!’

Profetens röst var som Guds röst, inte som en människas. Det tycktes som om huset skakade i sina grundvalar. Elijah Fordham hoppade ur sängen, som en man uppstånden från de döda. Hälsans färg återvände till hans ansikte och varje rörelse visade att han återvänt till livet. Hans fötter hade lindats in i grötomslag av [majsmjöl]. Han sparkade dem av sig så att de stänkte överallt, bad om sina kläder och klädde på sig. Han bad om en skål bröd och mjölk och åt upp det. Därefter tog han på sig hatten och följde oss ut på gatan för att besöka andra sjuka.”²

I en mycket svår tid fick de heliga vara med om hur helbrägdagörelsens gåva storligen utgöts genom profetens hand.

Joseph Smiths lärdomar

De sjuka kan helas genom tro och utövande av prästadömets kraft, om det är Herrens vilja.

”Vad är tecknet på de sjukas helande? Handpåläggning är det tecken eller den väg som märkts ut av Jakob, och den sedvänja som Herren anbefallde de forna heliga, och vi kan bara få välsignelsen genom att följa den väg som märkts ut av Herren och ingen annan väg. [Se Jak 5:14–15.]”³

I juli 1839, när de heliga nyligen flyttat till Commerce i Illinois och det fanns mycket sjukdom bland dem, skrev Joseph Smith: ”Många sjukdomar började utveckla sig bland bröderna, liksom hos invånarna på platsen, så att denna vecka och följande vecka i allmänhet tillbringades med att besöka de sjuka och betjäna dem, av vilka somliga hade tillräcklig tro för att bli helade, andra hade det inte …

Söndag 28. — Mötet hölls som vanligt … Jag talade och förmanade kyrkans medlemmar att personligen sätta sina hus i ordning, att göra ren insidan av bägaren, och att träffas nästkommande sabbat för att ta del av sakramentet, för att vi genom lydnad mot förordningarna skulle kunna besegra förgöraren med Guds hjälp, och att de sjuka skulle bli botade. Den här veckan var jag oftast tillsammans med de sjuka, som i allmänhet blir allt starkare och återfår hälsan.”⁴

”Många av de rättfärdiga skall falla offer för sjukdomar, pest, och så vidare på grund av köttets svaghet, och ändå bli frälsta i Guds rike. Det är alltså en gudlös princip att säga, att den och den har överträtt eftersom de fallit offer för sjukdom eller död, för allt kött är underkastat döden, och Frälsaren har sagt: ’Döm inte, så blir ni inte dömda.’ [Se Matt 7:1.]”⁵

Syftet med tungomålstalets gåva är att predika evangeliet för andra.

Profeten talade vid en kyrkans konferens för äldster 1834: ”Joseph Smith gav sedan en förklaring över tungomålstalets gåva, att den var särskilt instiftad för evangeliets predikande till andra nationer och språk, men att den inte var avsedd för kyrkans styrelse.”⁶

”Med avseende på tungomålstalets gåva, är allt vi kan säga att vi på denna plats har tagit emot den liksom de forna människorna gjorde. Vi vill dock att ni skall vara försiktiga så att ni inte blir bedragna i detta … Satan kommer utan tvivel att störa er med tungomålstalets gåva om ni inte är försiktiga. Ni kan inte nog ta er tillvara för honom, inte heller be för mycket. Må Herren ge er visdom i allting.”⁷

”Jag läste det trettonde kapitlet av Första Korintierbrevet [vid ett möte som hölls den 26 december 1841], dessutom en del av det fjortonde kapitlet, och anmärkte att tungomålstalets gåva var nödvändig i kyrkan … tungomålstalets gåva genom den Helige Andens kraft i kyrkan hjälper Guds tjänare att predika för de icke troende, som på pingstdagen.”⁸

”Tungomålstalets gåva gavs för predika bland dem vars språk man inte förstår, såsom på pingstdagen, och det är inte nödvändigt att tungomålstalets gåva särskilt lärs ut i kyrkan, för var och en som har den Helige Anden kan tala om det som hör Gud till, på sitt eget språk såväl som på ett annat, eftersom tro inte kommer genom tecken utan genom att höra Guds ord.”⁹

”Var inte så nyfikna på tungomålstalandet. Tala inte i tungor utom då någon som kan uttyda det är närvarande. Tungomålets viktigaste uppgift är att tala till främmande, och om folk är mycket ivriga efter att visa sin intelligens, så låt dem tala till sådana på deras eget språk. Guds gåvor är alla nyttiga på sin plats, men då de nyttjas till det som Gud inte avsåg, så visar de sig vara en snara, en skada och en förbannelse i stället för en välsignelse.”¹⁰

”Vi har också haft bröder och systrar som falskeligen gjort anspråk på tungomålstalets gåva. De brukade tala med en mumlande, onaturlig röst, och deras kroppar förvreds … medan det inte finns någonting onaturligt hos Guds Ande.”¹¹

”Tala inte i tungor utan att förstå det eller utan att tolka det. Djävulen kan tala i tungor. Djävulen skall komma med sitt verk. Han kan fresta alla klasser. Han kan tala engelska eller holländska. Låt ingen tala i tungor utan att tolka det, om inte den presiderande brodern samtyckt till detta så att denne kan urskilja andar eller tolka, eller också någon annan.”¹²

”Om ni har något ni vill uppenbara så låt det ske på ert eget språk. Ägna er inte alltför mycket åt utövandet av tungomålstalets gåva, för då kommer djävulen att dra nytta av de oskyldiga och oförsiktiga. Ni kan tala i tungor för er egen uppbyggelse, men jag lägger fram detta som regel, att om något lärs ut genom tungomålstalets gåva så skall det inte antas som doktrin.”¹³

Även om bara en man uttalar sig som kyrkans profet, så gör profetians ande det möjligt för alla att vittna om Jesus Kristus.

”Ingen är en Jesu Kristi tjänare utan att vara en profet. Ingen kan vara en Jesu Kristi tjänare utan att ha ett vittnesbörd om Jesus, och detta är profetians ande. [Se Upp 19:10.]”¹⁴

”Johannes uppenbararen säger att Jesu vittnesbörd är profetians ande. [Se Upp 19:10.] Om någon har Jesu vittnesbörd, har han då inte profetians ande? Och om han har profetians ande, då frågar jag: Är han inte en profet? Och om han är en profet, tar han då inte emot uppenbarelse? Och den människa som inte får uppenbarelse för sin egen skull måste bli fördömd, för Jesu vittnesbörd är profetians anda. För Kristus säger, be och ni skall få, och om han råkar ta emot någonting, då frågar jag, är detta inte en uppenbarelse? Och om någon inte har Jesu vittnesbörd eller Guds Ande, då tillhör han inte honom, ja Kristus, och om han inte tillhör Kristus måste han bli fördömd.”¹⁵

En besökare i Nauvoo antecknade att Joseph Smith lärde följande under ett samtal: ”Profeten Joseph [sade att] … för att vara en Jesu tjänare måste man vittna om Jesus, och för att vittna om Jesus måste man ha profetians ande, för, enligt Johannes, Jesu vittnesbörd är profetians ande.

Om en man utger sig för att vara en Jesu tjänare och inte har profetians ande måste han vara ett falskt vittne, för han är inte i besittning av den gåva som dugliggör honom till detta ämbete. Skillnaden mellan [Joseph Smith] och prästerskapet i denna generation är att han påstår sig äga den profetians ande vilken kvalificerar honom att vittna om Jesus och frälsningens evangelium, och prästerskapet förnekar denna ande, ja, profetians ande, vilket är det enda som kan förordna dem till sanna vittnen eller testatorer om Herren Jesus, och ändå påstår de sig vara frälsningens sanna budbärare.”¹⁶

”Tro kommer av att höra Guds ord, genom Guds tjänares vittnesbörd, och detta vittnesbörd åtföljs alltid av profetians och uppenbarelsens ande.”¹⁷

Gåvan att skilja mellan andar gör det möjligt för de trofasta att skilja mellan goda och onda andars inflytande.

Under den återställda kyrkans första dagar agerade såväl medlemmar i kyrkan som medlemmar i andra religiösa grupper utifrån inflytanden från onda eller falska andar i tron att de var påverkade av den Helige Anden. Profeten Joseph Smith lärde: ”Händelser som nyligen har ägt rum bland oss gör det till en oeftergivlig plikt för mig att säga någonting om de andar som påverkar människan.

Det är uppenbart från apostlarnas skrifter [i Nya testamentet] att många falska andar fanns på deras tid, att de har ’gått ut i världen’, och att det krävdes en intelligens som enbart Gud kunde förmedla för att avslöja falska andar och bevisa vilka andar som var från Gud. [Se 1 Joh 4:1–4.] Världen i allmänhet har varit djupt okunnig i denna sak, och varför skulle det förhålla sig annorlunda — ’för ingen människa vet vad som är i Gud utom genom Guds Ande’. [Se 1 Kor 2:11.] …

Det verkar som om det i varje tidsålder alltid har rått brist på kunskap om detta ämne. Andar av alla slag har uppenbarat sig i varje tidsålder, och bland nästan alla folk … Alla har sina andar, alla har de en övernaturlig kraft, och alla påstår att deras andar är av Gud. Vem skall lösa mysteriet? ’Pröva andarna’, säger Johannes, [1 Joh 4:1] men vem skall göra det? Den lärde, den vältalige, filosofen, den vise, prästmannen — alla är de okunniga … Vem kan föra fram i ljuset och upptäcka de falska andarnas dolda hemligheter, som så ofta visar sig bland de sista dagars heliga? Vi svarar att ingen människa kan göra detta utan prästadömet, och utan kunskap om de lagar, som styr andarna, för på samma sätt som ’ingen människa vet vad som är i Gud utom genom Guds Ande’, så känner ingen människa djävulens ande och hans makt och inflytande, utom genom den intelligens, som är högre än den mänskliga, och genom prästadömet får uppenbarat hans hemlighetsfulla planer …

En människa måste ha förmågan att kunna skilja mellan andarna innan hon kan föra fram i dagen detta djävulska inflytande och utveckla det inför världen i alla dess själsförstörande, djävulska och fruktansvärda färger, för ingenting är till större skada för människobarnen än att vara under inflytande av en falsk ande, när de tror att de har Guds Ande. Tusenden har känt inflytandet från dess fruktansvärda makt och skadliga verkningar …

Som vi har påpekat förut ligger den stora svårigheten i okunnigheten om andarnas natur, om de lagar varigenom de styrs och de tecken varigenom de kan kännas igen. Om Guds Ande krävs för att man skall kunna känna det som hör Gud till, och om djävulens ande endast kan avslöjas genom samma förmedlare, följer som en naturlig konsekvens att om inte en människa har någon förbindelse med Gud, eller uppenbarelse från Gud, som visar hur anden verkar, måste hon för evigt förbli ovetande om dessa principer. För jag påstår att om inte en man kan förstå detta utom genom Guds Ande så kan inte tio tusen män det. På samma sätt är det utom räckhåll för de lärdas visdom, den vältaliges tunga, den mäktiges kraft. Och vi skall slutligen ha kommit fram till denna slutsats, oavsett vad vi anser om uppenbarelser, att utan den kan vi varken känna till eller förstå någonting som hör Gud eller djävulen till, och oavsett hur ovillig världen kan tyckas vara att erkänna denna princip är det uppenbart genom mängden trosuppfattningar och åsikter i denna fråga att de inte förstår någonting av denna princip, och det är lika uppenbart att utan gudomlig kommunikation så måste de förbli i okunnighet …

En man måste ha förmåga att skilja mellan andarna, som vi tidigare har påstått, för att förstå dessa ting och hur skall han få denna gåva om det inte finns några Andens gåvor? Och hur kan dessa gåvor erhållas utom genom uppenbarelse? ’[Kristus] steg upp i höjden … och gav människorna gåvor … Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.’ [Ef 4:8, 11] Och hur utvaldes apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister? Genom profetia (uppenbarelse) och handpåläggning — genom gudomlig kommunikation och genom en gudomligt utsedd förrättning — genom prästadömets förmedling, organiserad enligt Guds ordning, genom gudomlig utnämning. Apostlarna i forna tider var innehavare av dessa prästadömsnycklar — av Guds rikes hemligheter, och sålunda kunde de avslöja och reda ut allting som hör till kyrkans styrelse, samhällets välgång, människans framtida bestämmelse, och andarnas avsikter, kraft och inflytande, för de kunde kontrollera dem efter behag, be dem avlägsna sig i Jesu namn, och avslöja deras illasinnade och hemlighetsfulla verksamhet när de försöker lura sig på kyrkan i religiös dräkt och motverka kyrkans intressen och spridandet av sanningen …

Vår Frälsare, apostlarna, och till och med kyrkans medlemmar var utrustade med denna gåva, ty, säger Paulus: ’En får gåvan att tala olika slags tungomål, en att uttyda tungomål, en annan att utföra kraftgärningar, en att profetera, en annan att skilja mellan andar.’ [Se 1 Kor 12:10.] Allt detta utgick från samma Guds Ande, och var Guds gåvor … Ingen man eller grupp av män som saknar vederbörligt given myndighet, prästadöme och förmåga att skilja mellan andar, kan skilja sanna från falska andar.”¹⁸

”Lögnaktiga andar går ut i världen. Det kommer att råda en stor manifestation av andar, både falska och sanna … Varje ande, eller vision, eller sång, är inte av Gud … Gåvan att skilja mellan andar ges till den presiderande äldsten. Be för honom att han skall ha denna gåva.”¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom berättelsen på sidorna 377–379. Hur kan den här redogörelsen hjälpa bärare av melkisedekska prästadömet att förbereda sig för att betjäna de sjuka? Hur kan den hjälpa oss när vi behöver en prästadömsvälsignelse? Varför tror du det var viktigt att broder Fordham uttryckte sin tro på Jesus Kristus vid denna tidpunkt?
Gå igenom profeten Josephs lärdomar på sidan 380. Vilka upplevelser har hjälpt dig förstå prästadömets kraft i helandet av sjuka? Vilka principer bör vara vägledande för oss när vi berättar om våra upplevelser av att hela de sjuka? Varför blir en del människor inte helade, även när de utövar tro och tar emot prästadömsvälsignelser?
Joseph Smith sade att tungomålstalets gåva ”var särskilt instiftad för evangeliets predikande till andra nationer och språk”. (Se s 380–382.) Hur har denna gåva hjälpt till att sprida evangeliet över hela världen? Hur har du eller någon du känner haft hjälp av tungomålstalets gåva för att predika evangeliet?
Gå igenom Joseph Smiths lärdomar om profetians ande (s 382–383). Vad innebär det för dig att veta att varje medlem i kyrkan kan ha profetians ande?
Gå igenom profetens lärdomar om gåvan att skilja mellan andar (s 383–386). Vad menas med gåvan att skilja mellan andar? Hur vi kan undgå att bli bedragna av onda inflytanden? Hur hjälper oss vår nuvarande profet och andra ledare i kyrkan att upptäcka onda inflytanden?

Skriftställen som hör till detta ämne:1 Korintierbrevet 12:1–31; 14:1–6, 22–28; Jakobs brev 5:14–15; Moroni 10:8–17; L&F 46:1–33; 50:1–36, 40–44; 52:14–19