Bli frälsare på Sions berg

”Hur skall de bli frälsare på Sions berg? Genom att bygga sina tempel, uppföra sina dopbassänger och … få alla förrättningar … till förmån för alla sina döda förfäder.”

Ur Joseph Smiths liv

Något av det viktigaste för medlemmarna som bodde i Nauvoo på 1840-talet var att utföra ställföreträdande tjänst för sina döda släktingar. Ända sedan 1840, när de första ställföreträdande dopen utfördes i denna tidsutdelning, har de heliga forskat efter genealogiska upplysningar om sina förfäder, och många har låtit döpa sig för dessa avlidna nära och kära.

I början utfördes dopen för de döda i Mississippi-floden eller i lokala vattendrag. Men i januari 1841, när de heliga planlade templet i Nauvoo, sade Herren: ”Det finnes icke på jorden en dopfunt, vari mina heliga kunna låta döpa sig för de döda. Ty denna förordning tillhör mitt hus och kan icke godkännas annorstädes utom under eder fattigdoms dagar, när I icke kunnen bygga ett hus åt mig.” (L&F 124:29–30)

Man upphörde med ställföreträdande dop i floden den 3 oktober 1841, då profeten tillkännagav: ”Inga ytterligare dop för de döda skall utföras tills förrättningen kan ombesörjas i Herrens hus … Ty så säger Herren!”¹ De heliga började raskt bygga en tillfällig träbassäng i den nygrävda källaren till templet i Nauvoo. Bassängen, som hade byggts av furuträ från Wisconsin, vilade på ryggen av tolv träoxar. Den invigdes den 8 november, för att användas ”tills templet står färdigt, då den ersätts av en varaktigare bassäng”.² Den 21 november 1841 utförde sex medlemmar i de tolvs kvorum 40 dop för personer som hade dött, de första dopen för döda som utfördes i bassängen.

De heligas tidiga upplevelser av dop för de döda lärde dem vikten av att föra uppteckningar i Herrens kyrka. Även om ställföreträdande dop hade utförts i lokala vattendrag med rätt prästadömsauktoritet hade de inte blivit officiellt registrerade. Följaktligen måste dessa dop utföras på nytt. I en predikan som profeten höll den 31 augusti 1842 förklarade han: ”Alla personer som döps för de döda måste ha en skrivare närvarande, så att han kan vara ögonvittne och intyga att hans uppteckning är sanningsenlig och giltig … Se därför till att noggrant ombesörja att hädanefter dop bevittnas och upptecknas.”³ Profeten avhandlade denna fråga utförligt i ett brev som han skrev till de heliga dagen därpå samt i ett annat brev som han skrev den 6 september. Dessa två brev utgör idag kapitlen 127 och 128 av Läran och förbunden.

I kapitel 127 skrev profeten ned följande anvisningar från Herren: ”När någon av eder låter döpa sig för sina döda, så skolen I hava en protokollförare, och han skall vara ögonvittne till edra dop. Han skall höra med sina öron, på det han må kunna vittna om sanningen, säger Herren, att alla edra anteckningar må bliva upptecknade i himmelen … Åter, alla edra anteckningar skola hållas i ordning och förvaras i mitt heliga tempels arkiv, så att de kunna hållas i åminnelse från släkte till släkte.” (L&F 127:6–7, 9)

Allteftersom de heliga fortsatte att utföra denna heliga tjänst ”visade det sig snart att somliga hade långa förteckningar över sina döda som de ville utföra dop för”, sade äldste George A Smith, medlem i de tolvs kvorum. ”Man såg detta som endast början på ett ofantligt arbete — att förrätta evangeliets alla heliga handlingar för härskarorna av döda var ingen lätt uppgift. Några av de tolv frågade Joseph om det inte fanns en snabbare metod att förrätta för så många. Kontentan av Josephs svar var: ’Herrens lagar är orubbliga, och vi måste handla helt och hållet i enlighet med det som uppenbarats för oss. Vi behöver inte räkna med att utföra detta ofantliga arbete för de döda på kort tid.’ ”⁴

Joseph Smiths lärdomar

Läran om de dödas frälsning visar hur stor Guds visdom och barmhärtighet är.

”Alla på jorden som inte har fått möjlighet att i köttet höra evangeliet och få heliga handlingar förrättade av inspirerade män, måste få denna möjlighet i det tillkommande, innan de kan få sin slutgiltiga dom.”⁵

”Det är inte mer otroligt att Gud skall frälsa de döda än att han skall uppväcka de döda.

Det finns aldrig en tid när anden är för gammal för att vända sig till Gud. Alla är inom räckhåll för förlåtande barmhärtighet som inte har begått den oförlåtliga synden, för vilken det inte finns någon förlåtelse varken i denna världen eller i den tillkommande. Det finns ett sätt att befria de dödas andar och det är genom prästadömets makt och myndighet — genom att binda och lösa på jorden. Denna lära tycks underbar eftersom den visar den stora gudomliga barmhärtigheten och välviljan i omfattningen av planen för människornas frälsning.

Denna härliga sanning är väl ägnad att öka förståndet och hålla själen vid gott mod vid oro, svårigheter och betryck. Ta till exempel två män, bröder, lika intelligenta, bildade, dygdiga och godhjärtade, som vandrar rättrådigt och med gott samvete, i den mån de har lyckats urskilja sin plikt i traditionens grumliga å eller från den otydliga sidan i naturens bok.

Den ene dör och begravs utan att ha hört försoningens evangelium. Till den andre sänds frälsningens budskap. Han hör och tar emot det och blir arvinge till evigt liv. Bör den ene få del av en härlighet och den andre överlämnas åt hopplös förtappelse? Finns det ingen utsikt att han skall kunna undkomma? Sekterismen säger ’ingen’ …

Denna lära framställer klart och tydligt Guds visdom och barmhärtighet i att förbereda en förrättning för de dödas frälsning: döpas genom ställföreträdare, få sina namn uppskrivna i himlen och dömas enligt vad de har gjort här i livet. Denna lära var huvudtemat i skrifterna. De heliga som försummar den när det gäller deras avlidna släktingar, gör det med fara för sin egen frälsning.”⁶

I december 1840 skrev Joseph Smith till medlemmarna i de tolvs kvorum och andra prästadömsledare som missionerade i Storbritannien: ”Jag antar, att läran om ’dop för de döda’ redan nått era öron och kanske skapat frågor i era sinnen rörande densamma. Jag kan inte i detta brev ge er alla upplysningar som ni kanske önskar om ämnet, men … jag vill säga att det förvisso tillämpades av de forna församlingarna. Paulus söker bevisa läran om uppståndelsen från de döda och säger: ’Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?’ [1 Kor 15:29]

Första gången jag talade om denna lära offentligt, var då jag predikade vid broder Seymour Brunsons begravning. Jag har sedan dess givit allmänna instruktioner rörande ämnet till kyrkan. De heliga har privilegiet att låta sig döpas för dem av sina släktingar som är döda … Utan att närmare gå in på ämnet kan ni utan tvivel se dess logik och rimlighet. Det framställer också Kristi evangelium sannolikt i en högre grad än några hade föreställt sig det.”⁷

Vi är frälsare på Sions berg när vi utför heliga förrättningar för de döda.

”Om vi med Guds Sons prästadömes myndighet kan döpa en människa i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn till syndernas förlåtelse, är det ett lika stort privilegium för oss att tjäna som ombud och bli döpta till syndernas förlåtelser till förmån för våra döda släktingar som inte har hört evangeliet eller dess fullhet.”⁸

”Bibeln säger: ’Jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.’ [Mal 4:5–6]

Ordet vända här bör översättas med binda eller besegla. Men vad är ändamålet med detta viktiga uppdrag? Och hur skall det fullbordas? Nycklarna skall överlämnas, Elias ande komma, evangeliet upprättas, Guds heliga församlas, Sion byggas upp och de heliga dra upp som frälsare på Sions berg. [Se Ob 1:21.]

Men hur skall de bli frälsare på Sions berg? Genom att bygga sina tempel, uppföra sina dopbassänger och på sina huvuden få alla förrättningar, dop, konfirmationer, tvagningar, smörjelser, ordinationer och beseglande krafter till förmån för alla sina döda förfäder och återlösa dem, så att dessa kan komma fram i den första uppståndelsen och tillsammans med dem upphöjas till härlighetens troner. Häri består den kedja som binder fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, vilket fullbordar Elias uppdrag …

De heliga har endast lite tid till att rädda och återlösa sina döda och samla tillsammans sina levande släktingar, så att de också kan bli frälsta, innan jorden blir slagen och den fastställda förstöringen drabbar världen.

Jag vill råda alla de heliga till att med all makt och styrka samla alla sina levande släktingar till [templet], så att de kan bli beseglade och frälsta, så att de är beredda för den dag, då mordängeln går fram. Om hela kyrkan av alla krafter satte i gång att frälsa sina döda, besegla sina efterkommande och samla sina levande vänner och inte tillbringade någon tid i världens tjänst, skulle de näppeligen bli färdiga innan den natt kommer då ingen kan arbeta.”⁹

Det finns dop o s v som de levande kan begagna sig av samt dop för dem som har dött utan kunskap om evangeliet … Det är inte bara nödvändigt att utföra dop för era döda, utan ni måste också gå igenom alla förrättningar för dem, samma som ni gått igenom för att rädda er själva …

Det bör finnas en plats dit alla folk från tid till annan kan komma för att få sin begåvning, och Herren har sagt att detta skall vara platsen för dopen för de döda. Varje person som har blivit döpt och tillhör riket har rätt att få bli döpt för dem som har gått före, och så snart evangeliets lag har blivit åtlydd här genom deras vänner som står som ställföreträdare för dem, har Herren tjänare där som friger dem. Man kan handla som ställföreträdare för sina egna släktingar. Därmed har evangeliets förordningar som fastställdes innan världens grund blev lagd uppfyllts av dem, och vi får döpa oss för dem som vi hyser så stor vänskap för.”¹⁰

”Alla som dör i tron går till andarnas fängelse för att predika för dem som är döda till kroppen, men de är levande till anden, och dessa andar predikar för andarna [som sitter i fängelse] för att de skall leva andligen, liksom Gud lever, och människor tjänar dem i köttet … och de lyckliggörs genom dessa medel. [Se 1 Petr 4:6.] Därför är de som döps för de döda frälsare på Sions berg, och de måste bli tvagna och smorda för sina döda precis som de blev det för egen del.”¹¹

Gud har gett oss det stora ansvaret att söka våra döda.

”Jag skall öppna era ögon i fråga om de döda. Allt vad Gud i sin oändliga visdom har ansett rätt och riktigt att uppenbara för oss, under vårt jordeliv i fråga om vår jordiska kropp, uppenbaras för oss rent begreppsmässigt och oberoende av samhörigheten med detta jordiska tabernakel. Det uppenbaras för vår ande precis som om vi inte hade någon kropp alls; och de uppenbarelser som skall frälsa vår ande skall också frälsa vår kropp. Gud uppenbarar dem för oss utan någon tanke på evig upplösning av kroppen, eller tabernaklet. Följaktligen ansvaret, det oerhörda ansvar som åvilar oss i fråga om våra döda, ty alla andar som inte har lytt evangeliet i köttet måste antingen lyda i anden eller bli fördömda. En allvarlig tanke! — en fasansfull tanke! Finns det ingenting vi kan göra? — ingen förberedelse — ingen frälsning för våra fäder och vänner som har dött utan att ha fått tillfälle att lyda Människosonens påbud? …

Vilka löften ges i samband med ämnet frälsning för de döda? Vad slags karaktär har de som kan bli frälsta trots att deras kroppar multnar i graven? När hans befallningar ger oss undervisning är det ur ett evigt perspektiv, ty Gud ser på oss som om vi vore i evigheten. Gud bor i evigheten och betraktar inte tingen som vi.

Det största ansvar som Gud har ålagt oss i denna värld är att söka våra döda. Aposteln säger: ’Först tillsammans med oss kan de nå målet’, [se Hebr 11:40] ty det är nödvändigt att vi har beseglingsmakten så att vi kan besegla våra barn och våra döda för tidernas fullhets utdelning — en tidsutdelning i vilken de löften som Jesus Kristus gav om människans frälsning innan världens grund blev lagd skall gå i uppfyllelse …

Det är nödvändigt att de som går före oss och de som kommer efter oss delar frälsningen med oss, och därför har Gud gjort detta bindande för människan. Därför säger Gud: ’Jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.’ [Mal 4:5–6]”¹²

Profeten Joseph Smith skrev följande i ett brev till de heliga, senare upptaget i Läran och förbunden 128: 15–18, 22, 24: ”Låten mig nu försäkra eder, mina ömt älskade bröder och systrar, att dessa äro grundsatser med avseende på de döda och de levande, vilka icke kunna förbigås med ringaktning, emedan de höra till vår frälsning, ty deras frälsning är nödvändig och väsentlig för vår frälsning, såsom Paulus säger om fäderna: ’De kunna icke fullkomnas utan oss’; ej heller kunna vi fullkomnas utan våra döda.

Nu vill jag anföra ett annat skriftställe rörande dopet för de döda. Paulus säger i 1 Kor. 15:29: ’Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?’

Vidare vill jag i sammanhang med detta ställe anföra en av profeterna, som hade sin blick fäst på återupprättandet av prästadömet och uppenbarelsen av dess härlighet i de yttersta dagarna och isynnerhet på detta, det härligaste av alla ämnen, som tillhöra det eviga evangeliet, nämligen dopet för de döda. Malaki säger i sitt sista kapitels femte och sjätte verser: ’Se, jag skall sända till eder profeten Elia, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen, och barnens hjärtan till deras fäder, för att jag icke, när jag kommer, skall slå landet med tillspillogivning.’

Jag kunde hava givit en tydligare översättning av detta ställe, men det är tillräckligt klart för min nuvarande avsikt, såsom det står. Det är i detta fall nog att veta, att jorden skall slås med tillspillogivning, om det icke finnes en sammanbindande kedja av något slag, som på ett eller annat sätt förenar fäderna och barnen. Och se, hur kan detta ske? Genom dopet för de döda. Ty vi kunna icke fullkomnas utan dem, ej heller kunna de fullkomnas utan oss …

Edra hjärtan fröjde sig och vare övermåttan glada! Jorden briste ut i sång! De döda sjunge heliga sånger och prise Konungen, Emanuel, evinnerligen, vilken förrän världen var utsåg de medel varigenom vi skulle kunna återlösa dem ur deras fängelse, ty fångarna skola frigöras …

Låtom oss därför såsom en kyrka, såsom ett folk och såsom Sista Dagars Heliga offra ett offer åt Herren i rättfärdighet, och låtom oss i hans heliga tempel, när det blivit färdigt, framlägga en bok innehållande sådana anteckningar om de döda, som kunna vara värdiga att mottagas.”¹³

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom sidorna 463–465 och lägg märke till hur Joseph Smiths och de tidiga heligas insikt om läran om dop för de döda fördjupades. Fundera över hur de heliga kanske kände sig när de först hörde talas om de dödas frälsning. Vilka känslor hade du när du för första gången deltog i förrättningar för de döda?
Läs tredje och fjärde stycket på sidan 466. På vilket sätt visar läran om frälsning för de döda Guds barmhärtighet och nåd? På vilka sätt kan denna lära ”öka förståndet” och ”hålla själen vid mod”?
Vad innebär det att vara frälsare på Sions berg? (Se exempel på s 467–469.) Varför tror du att det är omöjligt för våra avlidna förfäder att fullkomnas utan oss? Varför tror du att det är omöjligt för oss att fullkomnas utan dem?
Gå igenom några exempel på vad profeten Joseph Smith undervisade om i fråga om vårt stora ansvar att ”söka våra döda” (s 469–471). Vilka upplevelser har du haft när du har lärt dig mer om dina förfäder? Hur har kärleken till din familj och din tro på Gud stärkts av att du har lärt dig om dina förfäder? Hur har din tempeltjänst för dem påverkat dina känslor för dem?
Vad kan vi göra för att hjälpa barn att uppskatta sitt släktarv? Vad kan vi göra för att hjälpa barn att delta i tempeltjänst och släkthistorisk verksamhet?

Skriftställen som hör till detta ämne:Romarbrevet 14:9; L&F 128:8–11