Ett hjärta fyllt av kärlek och tro: Profetens brev till sin familj

”[Minns] att jag är en sann och trofast vän till dig och barnen för evigt. Mitt hjärta är sammanflätat med ert för evigt. O, må Gud välsigna er alla.”

Ur Joseph Smiths liv

Joseph Smiths profetiska kallelse krävde att han gjorde omfattande resor för att tillgodose behoven hos en snabbt växande organisation. Efter att under sommaren 1831 ha identifierat Independence i Missouri som platsen för Sion växte kyrkan snabbt där, liksom den fortsatte att göra i Kirtland i Ohio. Från 1831 till 1838 hade kyrkan två befolkningscentra, ett i Missouri och det andra i Kirtland, där profeten bodde. Under denna period företog profeten fem gånger den mödosamma, 150 mil långa, resan till Missouri för att övervaka kyrkans utveckling där.

År 1833 och åter igen 1837 besökte Joseph Smith Övre Canada, undervisade om evangeliet och stärkte grenar. År 1834 och 1835 reste han till Michigan för att besöka kyrkans medlemmar. Under flera år predikade han evangeliet och ledde kyrkans angelägenheter i Springfield i Illinois; Boston och Salem i Massachusetts; Monmouth County i New Jersey; New York City och Albany i New York; Cleveland i Ohio; Philadelphia i Pennsylvania; Washington D C och på ett flertal andra platser.

Profetens resor förde honom ofta bort från hem och familj, liksom de förföljelser han ofta utsattes för. Han blev många gånger orättmätigt arresterad och fängslad och han var offer för en mängd ogrundade rättstvister. Den 27 juli 1837 gav sig till exempel profeten och flera andra kyrkoledare iväg från Kirtland för att besöka de heliga i Canada. När de nått fram till Painesville i Ohio ”uppehölls de hela dagen av illvilliga och grundlösa anklagelser”. Eftersom de inte var långt bort från Kirtland började de bege sig hem för att vila och därefter på nytt påbörja sin resa dagen därpå. ”Ungefär vid solnedgången steg jag upp i min vagn för att återvända hem till Kirtland”, skrev profeten. ”I det ögonblicket hoppade sheriffen upp i vagnen, grep mina tömmar och gav mig ännu en häktningsorder.”¹

Profetens stora frånvaro från hemmet var en svår prövning för honom och hans familj. Hans brev till Emma visar den ensamhet och längtan som han kände efter henne och sina barn. Han skrev ständigt om sin stora kärlek till sin familj och sin tro på Gud. Han förmedlade också uppmuntrande ord till sin familj och uttryckte optimism för framtiden trots de svårigheter de utsattes för.

Den 1 april 1832 lämnade profeten hemmet för sin andra resa till Missouri, bara en vecka efter att ha blivit tjärad och fjädrad av en pöbelhop och bara två dagar efter det att hans adopterade son avlidit. Helt visst kände han tung sorg och omtanke om sin hustru Emma och för sitt enda levande barn Julia. När han återvände hem följande månad, mån om att återförenas med sin familj, uppehölls han i flera veckor i Greenville i Indiana. Biskop Newel K Whitney, en av profetens reskamrater, hade svårt skadat sitt ben i en diligensolycka och behövde tillfriskna innan han kunde resa. Under denna tid blev profeten förgiftad på något sätt, vilket förorsakade så våldsamma uppkastningar att han vred käken ur led. Han tog sig till biskop Whitney, som, trots att han fortfarande var sängliggande, gav Joseph en prästadömsvälsignelse. Profeten blev omedelbart helad.

Strax efter denna upplevelse skrev profeten ner dessa rader till sin hustru: ”Broder Martin [Harris] har kommit hit med den angenäma nyheten att våra familjer mådde bra när han gav sig därifrån, vilket storligen gladde våra hjärtan och livade upp vårt humör. Vi tackar vår himmelske Fader för hans godhet mot oss och er alla … Jag befinner mig i en mycket otrevlig situation, även om jag försöker vara tillfreds, med Herrens hjälp … Jag skulle vilja träffa lilla Julia och än en gång sätta henne på mitt knä och samtala med dig … För alltid din trofaste make. Må Herren välsigna dig, frid vare med dig. Farväl tills jag kommer hem.”²

Joseph Smiths lärdomar

Familjemedlemmar ber för, tröstar och stärker varandra.

Till Emma Smith den 13 oktober 1832, från New York City i New York: ”Den här dagen har jag vandrat genom den mest praktfulla delen av staden New York. Byggnaderna är verkligen stora och underbara, till häpnad för varje åskådare … Efter att ha sett allt det jag ville se återvände jag till mitt rum för att meditera och lugna mitt sinne, och se, tankar på hemmet, på Emma och Julia, översköljde mitt sinne som en störtflod och jag önskade att jag kunde vara tillsammans med dem ett ögonblick. Mitt bröst är fyllt av alla de känslor och den ömhet som en förälder och make har, och kunde jag vara tillsammans med er hade jag mycket att säga …

Det känns som om jag vill säga något för att trösta dig i din särskilda prövning och nuvarande besvärliga situation [Emma var gravid]. Jag hoppas att Gud skall ge dig styrka att klara av det. Jag ber att Gud skall mjuka upp deras hjärtan som befinner sig i din omgivning, att de skall vara vänliga mot dig och lyfta bördan från dina skuldror, så mycket som möjligt, och inte vara till besvär för dig. Jag känner för dig, för jag är medveten om din situation och det andra inte vet, men du måste trösta dig med att veta att Gud är din vän i himlen och att du har en sann och levande vän på jorden, din make.”³

Till Emma Smith den 12 november 1838, från Richmond i Missouri där han hölls fången: ”Jag fick ditt brev, som jag läste om och om igen. Det var en läckerbit för mig. O Gud, tillåt mig att än en gång få träffa min underbara familj och njuta av frihet och social samvaro. Att få trycka dem mot mitt bröst och kyssa deras underbara kinder skulle fylla mitt hjärta med obeskrivlig tacksamhet. Tala om för barnen att jag lever och att jag är övertygad om att det inte dröjer länge förrän jag får träffa dem. Trösta deras hjärtan efter bästa förmåga och försök själv trösta dig så mycket du kan …

P S. Skriv så ofta du kan, och besök mig om det är möjligt. Ta med barnen om det går. Handla i enlighet med dina känslor och efter bästa urskillningsförmåga och bemöda dig om att finna tröst, om det är möjligt, och jag litar på att allting kommer att samverka till det bästa.”⁴

Till Emma Smith den 4 april 1839, från fängelset i Liberty i Missouri: ”Min kära Emma, jag tänker ständigt på dig och barnen … Jag vill träffa lille Frederick, Joseph, Julia och Alexander, Johanna [ett föräldralöst barn som bodde hos familjen Smith] och gamle Major [familjens hund]. Och vad dig själv anbelangar, om du vill veta hur mycket jag vill träffa dig så fundera över hur mycket du vill träffa mig, och döm själv. Jag skulle med glädje vandra härifrån till dig barfota, barhuvad och halvnaken för att få träffa dig och tycka mycket om det, och aldrig betrakta det som mödosamt … Jag bär med tapperhet alla mina bördor, liksom de gör som är tillsammans med mig. Ingen av oss har ännu sviktat.”⁵

Till Emma Smith den 20 januari 1840, från Chester County i Pennsylvania: ”Jag längtar så efter att få träffa er alla ännu en gång i denna värld. Det känns som om jag varit berövad ert sällskap så länge, men med Herrens hjälp dröjer det inte mycket längre … Jag känner ständig oro och den kommer att fortgå tills jag kommer hem. Jag ber att Gud skall beskydda er alla tills jag kommer hem. Mina kära Emma, mitt hjärta är sammanflätat med dig och de små barnen. Jag vill att du skall komma ihåg mig. Tala om för alla barnen att jag älskar dem och att jag kommer hem så fort jag kan. Din i kärleken förbundne, din make.”⁶

Vi har ett ständigt ansvar att undervisa våra barn.

Till Emma Smith den 12 november 1838, från Richmond i Missouri där han hölls fången: ”Tala om för lille Joseph att han måste vara en snäll pojke. Far älskar honom med fullkomlig kärlek. Han är äldst och får inte skada dem som är mindre än han, utan trösta dem. Tala om för lille Frederick att far älskar honom av allt sitt hjärta. Han är en förtjusande pojke. Julia är en förtjusande liten flicka. Jag älskar också henne. Hon är ett lovande barn. Tala om för henne att far vill att hon skall minnas honom och vara en snäll flicka. Berätta för alla de övriga att jag tänker på dem och ber för dem alla … Lille Alexander tänker jag ständigt på. O, min tillgivna Emma, jag vill att du skall minnas att jag är en sann och trofast vän till dig och barnen för evigt. Mitt hjärta är sammanflätat med era för evigt. O, må Gud välsigna er alla, amen. Jag är din make och är i bojor och vedermödor.”⁷

Till Emma Smith den 4 april 1839, från fängelset i Liberty i Missouri: ”Jag vill att du inte skall låta småttingarna glömma bort mig. Tala om för dem att far älskar dem med en innerlig kärlek och att han gör allt han kan för att undfly pöbelhopen och komma till dem. Var snäll och undervisa [barnen] allt du kan, att de må ha goda sinnen. Var öm och vänlig mot dem, var inte trilsk mot dem utan lyssna till deras behov. Tala om för dem att far säger att de måste vara snälla och lyda sin mamma. Min kära Emma, det vilar ett stort ansvar på dig att bevara din värdighet och ditt lugn inför dem och att undervisa dem om det rätta, att forma deras unga och ömtåliga sinnen så att de börjar gå på rätta stigar och inte blir befläckade som unga genom att se okristliga exempel.”⁸

Till Emma Smith den 9 november 1839, från Springfield i Illinois: ”Jag kommer att vara fylld med ständig oro för dig och barnen tills jag hör från dig och särskilt lille Frederick. Det var så smärtsamt att lämna honom sjuk. Jag hoppas att du skall vaka över denna ömsinta avkomma på ett sätt som anstår en mor och en helig och sträva efter att förfina deras sinnen och [lära] dem att läsa och vara måttliga. Utsätt dem inte för vädret så att de blir förkylda, och försök att få all den vila du kan. Det blir långsamt och ensamt att vara borta från er … Var tålmodig tills jag kommer och gör det bästa du kan. Jag kan inte skriva vad jag vill men tro mig, jag hyser de allra bästa känslor för er alla.”⁹

Gud är vår vän och vi kan lita på honom i nödens stund.

Till Emma Smith den 6 juni 1832, från Greenville i Indiana: ”Jag har nästan varje dag besökt en lund som ligger precis bakom staden. Där kan jag vara avskild från människors blickar och ge uttryck för alla de känslor som finns i mitt hjärta i meditation och bön. Jag har erinrat mig alla tidigare stunder i mitt liv och lämnats att sörja och utgjuta tårar av sorg över min dårskap att låta min själs fiende ha så mycket makt över mig som han har haft i gångna dagar. Men Gud är barmhärtig och har förlåtit mig mina synder och jag gläder mig över att han sänder Hjälparen till så många som tror och ödmjukar sig inför honom …

Jag skall försöka vara nöjd med min lott eftersom jag vet att Gud är min vän. I honom finner jag tröst. Jag har överlämnat mitt liv i hans händer. Jag är redo att gå på hans kallelse. Jag önskar vara med Kristus. Jag håller inget i mitt liv kärare än att göra hans vilja.”¹⁰

Till Emma Smith den 4 juni 1834, från Mississippi-flodens strand i centrala Illinois. Profeten Joseph färdades med Sions läger: ”Allt som oftast dröjer våra tankar i outsäglig oro för våra hustrur och våra barn — våra efterkommande enligt köttet som är förenade med våra hjärtan — och dessutom våra bröder och vänner … Tala om för fader Smith och hela familjen och broder Oliver [Cowdery] att de skall låta trösta sig och se framåt mot den dag när detta livets prövningar och vedermödor får ett slut, och vi kommer alla att få njuta av frukten av vårt arbete om vi håller ut trofast intill slutet, vilket jag ber skall bli allas vår lyckliga lott.”¹¹

Till Emma Smith den 4 november 1838, från Independence i Missouri där han hölls fången: ”Min kära och älskade hjärtevän i prövningar och vedermödor. Jag vill meddela dig att jag mår bra och att vi alla känner oss förhoppningsfulla inför vårt eget öde … Jag känner stor oro för dig och mina förtjusande barn. Mitt hjärta sörjer och blöder för bröderna och systrarna och för de dödade av Guds folk … Vad Gud kommer att göra för oss det vet jag inte, men jag hoppas alltid på det bästa under alla omständigheter. Även om jag går mot döden så förlitar jag mig på Gud. Vilka grymma handlingar som kommer att utföras av pöbelhopen vet jag inte, men jag förväntar mig att de skall visa föga eller ingen skonsamhet. O, må Gud visa barmhärtighet mot oss … Gud har skonat en del av oss så långt och kanske kommer han fortfarande att i visst mått utsträcka sin barmhärtighet mot oss …

Jag vet inte mycket med säkerhet i den situation jag befinner mig i, och kan bara be om befrielse tills den ges och ta allting som det kommer med tålamod och själsstyrka. Jag hoppas att du skall vara trofast och sann mot varje förtroende. Jag kan inte skriva mycket i min situation. Sköt alla angelägenheter alltefter dina omständigheter och behov. Må Gud ge dig visdom och försiktighet och besinningsfullhet, vilket jag har all anledning att tro att du [har].

Dessa små barn är ständigt i mina tankar. Tala om för dem att far fortfarande lever. Må Gud bevilja att han får se dem igen. O Emma … överge inte mig eller sanningen, utan kom ihåg mig. Om jag inte träffar dig igen i detta liv må Gud bevilja att vi möts på nytt i himlen. Jag kan inte uttrycka mina känslor, mitt hjärta är fullt. Farväl, o min snälla och ömma Emma. Jag är din för evigt, din make och sanne vän.”¹²

Till Emma Smith den 21 mars 1839, från fängelset i Liberty i Missouri: ”Min kära Emma, jag är väl medveten om dina vedermödor och sympatiserar med dig. Om Gud skonar mitt liv än en gång så att jag får förmånen att ta hand om dig, skall jag hjälpa dig och försöka trösta ditt hjärta. Jag vill att du skall ta så bra hand om familjen som du kan. Jag tror att du gör allt du kan. Det var tråkigt att höra att Frederick var sjuk, men jag hoppas att han mår bra igen och att ni alla mår bra. Jag vill att du skall försöka få tid till att skriva ett långt brev till mig och berätta allt du kan, till och med om gamle Major ännu lever och vad småttingarna säger som klänger runt din hals … Tala om för dem att jag sitter i fängelse för att deras liv skall räddas …

Gud styr allting enligt sin egen viljas råd. Min lit står till honom. Min själs frälsning är av största vikt för mig eftersom jag har en säker kunskap om eviga ting. Det spelar ingen roll för mig om himlen väntar på att ingripa. Jag måste styra mitt [skepp] säkert, vilket jag har för avsikt att göra. Jag vill att du skall göra detsamma. Din för evigt.”¹³

Till Emma Smith den 16 augusti 1842, i närheten av Nauvoo i Illinois. Profeten gömde sig för sina fiender: ”Jag tar mig friheten att framföra mitt uppriktiga tack för de två intressanta och tröstande besök som du har gjort till mig i min nästan landsflyktiga situation. Ord kan inte uttrycka mitt hjärtas tacksamhet, för den varma och uppriktiga vänskap som du har visat mig genom detta. Tiden har än så länge förflutit mycket angenämt sedan du lämnade mig. Jag har helt försonat mig med mitt öde, det som sker det sker …

Tala om för barnen att deras far ännu så länge mår bra, att han håller ut i brinnande bön till den Allsmäktige Guden för sin egen trygghet, för dig, och för dem. Tala om för moder Smith att det kommer att gå bra för hennes son, oavsett i livet eller i döden, för så säger Herren Gud. Tala om för henne att jag ständigt har henne i mina tankar, liksom Lucy [Josephs syster] och alla de andra. De måste alla vara vid gott mod … I all hastighet, din ömsinte make ända in i döden, genom all evighet och för evigt.”¹⁴

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå kortfattat igenom detta kapitel och lägg märke till vilka känslor Joseph Smith hyste för Emma och deras barn. Vad lär oss hans exempel om hur vi bör tala och agera i vår familj? Vad kan vi lära oss av Josephs och Emma Smiths ansträngningar att skriva till varandra och träffa varandra? Vad är något du har gjort för att visa din familj att du älskar dem?
Profeten Joseph sade till Emma att han var en ”sann och trofast vän till [henne] och barnen för evigt”, och han tackade henne för hennes ”varma och uppriktiga vänskap” (s 240, 243). Vad kan makar och hustrur göra för att främja sin vänskap?
I sina brev visade Joseph Smith förtroende för Emma. Han uttryckte förtroende för att hon skulle fatta goda beslut och göra allt hon kunde för att ta hand om familjen (s 243). Hur kan sådana tecken på tillit påverka relationen mellan en make och hans hustru?
Läs profeten Josephs budskap till sina barn i det andra stycket på sidan 244. Hur kan det ha varit till hjälp för hans barn att ta emot dessa nyheter? Vad kan föräldrar göra, under perioder av prövningar, för att visa sina barn att de tror på Gud?
Gå igenom Joseph Smiths uttryck för tillit till Gud på sidorna 241–244. Identifiera flera av dessa uttryck som du finner särskilt rörande. Hur kan du tillämpa dessa sanningar i ditt eget liv?

Skriftställen som hör till detta ämne: Första Mosebok 2:24; Första Korintierbrevet 11:11; Efesierbrevet 5:25; Mosiah 4:14–15; L&F 25:5, 9, 14; 68:25–28