Den sanna och levande kyrkans organisation och bestämmelse

”Ni vet inte mer om denna kyrkas och detta rikes framtid än ett spädbarn på sin mors knä. Ni förstår det inte … Denna kyrka kommer att uppfylla Nord- och Sydamerika — den kommer att uppfylla jorden.”

Ur Joseph Smiths liv

I juni 1829 avslutade profeten Joseph Smith översättningen av Mormons bok. ”Vår översättning närmar sig sitt slut”, sade profeten, ”vi begav oss till Palmyra i Wayne County i New York, säkerställde upphovsrätten och kom överens med herr Egbert B Grandin om att trycka fem tusen exemplar till en summa av tre tusen dollar.”¹ Egbert B Grandin var en ung man, ett år yngre än Joseph Smith, som ägde ett tryckeri i Palmyra. Han hade just köpt en ny tryckpress med teknologi som gjorde själva tryckandet betydligt snabbare. Det var anmärkningsvärt att profeten kunde finna en tryckare i landsbygdsstaden Palmyra som kunde trycka så många exemplar av en tjock bok som Mormons bok. Eftersom det var ett sådant stort och kostsamt företag att trycka Mormons bok, så pantsatte Martin Harris sin gård till herr Grandin för att säkerställa betalningen av tryckkostnaderna.

Sent på sommaren 1829 samlades Joseph Smith, Martin Harris och ett flertal andra i tryckeriet för att inspektera provtrycket till titelbladet i Mormons bok, vilket var första sidan av boken som skulle tryckas. När profeten förklarat att han var nöjd med sidans utseende fortskred tryckningen så fort som möjligt. Arbetet tog ungefär sju månader att slutföra och exemplar av Mormons bok blev tillgängliga för allmänheten den 26 mars 1830.

När nu arbetet med att översätta och publicera Mormons bok var slutfört gick Joseph Smith vidare med att organisera kyrkan. I den uppenbarelse som nu finns i kapitel 20 av Läran och förbunden uppenbarade Herren för profeten ”den exakta dagen då vi enligt Guds vilja och befallning skulle organisera hans kyrka åter-igen här på jorden”.² Den dag som angavs var den 6 april 1830.

”Vi … tillkännagav för våra bröder”, sade profeten, ”att vi fått en befallning att organisera kyrkan och i enlighet därmed kom vi tillsammans i denna avsikt i Peter Whitmer den äldres hus (vi var sex till antalet) på tisdagen den sjätte april, artonhundratrettio år efter Kristi födelse.”³ Ungefär 60 personer fyllde två av rummen i Whitmers hem i Fayette i New York. Sex av de närvarande männen tog på sig rollen som juridisk person för kyrkan för att tillgodose lagen i New York — profeten Joseph Smith, Oliver Cowdery, Hyrum Smith, Peter Whitmer den yngre, Samuel Smith och David Whitmer.⁴

Även om kyrkan var mycket liten i början hade Joseph Smith en profetisk känsla för dess storslagna bestämmelse. Wilford Woodruff erinrade sig att under ett prästadömsmöte i Kirtland i Ohio i april 1834, försökte profeten väcka bröderna till insikt om Guds rikes framtida tillstånd på jorden:

”[Från profeten] utgick ett kall … till alla prästadömsbärare att samlas i det lilla timrade skolhuset som de hade där. Det var ett litet hus, drygt sexton kvadratmeter. Men det rymde hela det präs-tadöme i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som fanns i Kirtland … När vi samlats bad profeten Israels äldster att tillsammans med honom bära vittnesbörd om detta verk … När de var klara sade profeten: ’Bröder, jag har blivit mycket uppbyggd och lärt mig mycket av era vittnesbörd här ikväll. Men jag vill säga er detta inför Herren, att ni inte vet mer om denna kyrka och detta rikes öde än en baby på sin mors knä. Ni förstår det inte.’ Jag var ganska förvånad. Han sade: ’Det är bara en handfull prästadömsbärare här ikväll, men denna kyrka kommer att uppfylla Nord- och Sydamerika — den kommer att uppfylla jorden.’ ”⁵

Joseph Smiths lärdomar

Den sanna Jesu Kristi kyrka organiserades av Joseph Smith i tidernas fullhets utdelning.

Joseph Smith berättade om händelserna den 6 april 1830, då kyrkan skulle organiseras: ”Efter att ha öppnat mötet med hög-tidlig bön till vår himmelske Fader fortsatte vi, enligt en tidigare befallning, med att fråga våra bröder om de godtog oss som sina lärare i det som hör Guds rike till, och om de samtyckte till att vi fortskred med att organiseras som en kyrka enligt nämnda befall-ning som vi hade tagit emot. Till dessa förslag samtyckte de enhälligt.

Jag lade sedan händerna på Oliver Cowdery och ordinerade honom till äldste i ’Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga’. Därefter ordinerade han mig till samma ämbete som äldste i nämnda kyrka. Sedan tog vi bröd, välsignade och bröt det med dem, samt vin, välsignade det och drack det med dem. Vi lade sedan händerna på varje närvarande medlem i kyrkan för att de skulle få den Helige Andens gåva och bli konfirmerade medlemmar av Kristi kyrka. Den Helige Anden utgöts över oss i rikt mått — en del profeterade, medan alla prisade Herren och gladde sig storligen …

Vi fortsatte nu med att kalla och ordinera några andra av bröderna till olika ämbeten inom prästadömet, enligt Andens maningar till oss: och denna glädjefyllda stund som vi genom Guds nåd tillbringade med att vittna och känna den Helige Andens kraft och välsignelse, skildes vi åt med den behagliga kunskapen att vi nu var medlemmar i, och erkänd av Gud som sådan, ’Jesu Kristi Kyrka’, som var organiserad enligt de befallningar och uppenbarelser som getts av honom till oss i dessa sista dagar, och dessutom enligt den ordning som föreskrivits i Nya testamentet.”⁶

Vid kyrkans första generalkonferens, som hölls i Fayette i New York den 9 juni 1830, administrerades sakramentet, ett flertal personer konfirmerades till medlemmar av kyrkan, andra ordinerades till ämbeten inom prästadömet och den Helige Anden utgöts över de heliga. Profeten Joseph Smith skrev: ”Händelser som dessa var ägnade att ingjuta outsäglig glädje i våra hjärtan och fylla oss med förundran och vördnad inför den Allsmäktiges person, genom vars nåd vi blivit kallade att vara redskap i att förmedla, för människobarnen, de härliga välsignelser som vid denna tidpunkt utgöts över oss. Att befinna sig i samma situation som de forna heliga apostlarna, att inse vikten och allvaret i detta, och att vittna om och uppleva med sina naturliga sinnen samma härliga manifestationer av prästadömets kraft, den Helige Andens gåvor och välsignelser och godheten och nåden hos en barmhärtig Gud mot dem som lyder vår Herres Jesu Kristi eviga evangelium, allt detta skapade inom oss upplevelser av hänryckt tacksamhet och inspirerade oss att arbeta i sanningens tjänst med förnyad entusiasm och energi.”⁷

Kristi kyrka organiseras enligt Guds ordning.

”Kristus var kyrkans överhuvud, hörnstenen, den andliga klippa varpå kyrkan byggdes, och helvetets portar skulle inte få makt över den. [Se Matt 16:18; Ef 2:20.] Han byggde upp riket, valde apostlar, ordinerade dem till melkisedekska prästadömet och gav dem makt att utföra evangeliets förrättningar.” 8

” ’Kristus … gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.’ [Ef 4:11] Och hur utvaldes apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister? Genom profetia (uppenbarelse) och handpåläggning: — genom gudomlig kommunikation och genom gudomligt utsedd förrättning — genom prästadömets förmedling, organiserad enligt Guds ordning, genom gudomlig utnämning.” ⁹

”[Mormons bok] talar om för oss att vår Frälsare besökte denna [den amerikanska] kontinenten efter sin uppståndelse, att han inympade evangeliet här i all dess fullhet, rikedom, kraft och välsignelse, att de hade apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister, samma ordning, samma prästadöme, samma förrättningar, gåvor, makter och välsignelser, som åtnjöts på det östra halvklotet.” ¹⁰

”En evangelist är en patriark … Varhelst Kristi kyrka är upprättad på jorden, skall det finnas en patriark till de heligas och deras efterkommandes nytta, liksom fallet var med Jakob, då han gav sin patriarkaliska välsignelse till sina söner.”¹¹

Trosartiklarna 1:6: ”Vi tror på samma organisation som i den ursprungliga kyrkan, nämligen apostlar, profeter, herdar, lärare, evangelister och så vidare.”¹²

Kyrkan leds av första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och de sjuttios kvorum.

”Jag tror fullt och fast på profeterna och apostlarna, med Jesus Kristus som hörnstenen, att han talar som en som har auktoritet bland dem, och inte som deras skriftlärda.” 13

”Presidenterna eller [första] presidentskapet är satta över hela kyrkan, och uppenbarelser om Guds sinne och vilja till kyrkan måste komma genom presidentskapet. Detta är himlens ordning och [det melkisedekska] prästadömets makt och privilegium.”¹⁴

”Vari ligger det betydelsefulla i de tolv apostlarnas kallelse, på vilket sätt skiljer sig den från andra kallelser eller ämbeten i kyrkan? … De är de tolv apostlarna, som är kallade till ämbetet som ett resande högråd, som presiderar över de heligas församlingar … De skall ha nycklarna till detta ämbete och öppna dörren till himmelriket för alla nationer och att predika evangeliet för hela skapelsen. Detta är makten, myndigheten och kraften i apostlaämbetet.”¹⁵

Orson Pratt, som verkade i de tolv apostlarnas kvorum, berättade: ”Herren … föreskrev att de tolv apostlarnas kvorum skulle organiseras, vars uppgift det skulle vara att predika evangeliet för nationerna, först bland icke-judarna och därefter bland judarna. Prästadömet kallades samman när templet i Kirtland hade byggts, och angående de tolv apostlarna sade profeten Joseph att de tagit emot apostlaskapet med all den myndighet som hör samman därmed, liksom de forntida apostlarna.”¹⁶

Wilford Woodruff, kyrkans fjärde president, berättade: ”Joseph kallade tolv apostlar. Vilka var de? Herren sade till honom: ’De Tolv … äro de som skola åstunda att ikläda sig mitt namn av uppriktigt hjärta. Och om de åstunda att ikläda sig mitt namn av uppriktigt hjärta, äro de kallade att gå ut i hela världen och förkunna mitt evangelium för hela skapelsen.’ [L&F 18:27–28] … När profeten Joseph organiserade de tolv apostlarnas kvorum undervisade han om betydelsen av enighet. Han fick dem att förstå att de måste vara av ett hjärta och ett sinne, att de tillfullo måste ta på sig Kristi namn, att om Gud befallde dem att göra någonting så måste de gå ut och göra det.”¹⁷

”De sjuttio skall vara resande kvorum som går ut i hela världen, varthän de tolv apostlarna än kallar dem.”¹⁸

”De sjuttio är inte kallade att göra tjänst vid borden [se Apg 6:1–2] … utan skall predika evangeliet och bygga upp [kyrkorna], och sätta andra som inte tillhör dessa kvorum, att presidera över [kyrkorna], som är högpräster. De tolv skall … bära upp rikets nycklar till alla nationer, öppna evangeliets dörr för dem och uppmana de sjuttio att följa dem, och hjälpa dem.”¹⁹

Även om ondskans styrkor strävar efter att förgöra kyrkan, kan ”ingen gudlös hand … hindra verkets framgång”.

”Sedan Kristi kyrka organiserades … den 6 april 1830, har vi med tillfredsställelse kunnat bevittna hur sanningen spridits till olika delar av vårt land, trots att dess fiender med oupphörlig flit verkat för att förhindra dess kurs och hejda dess framgång, trots att onda och beräknande män gått samman för att förgöra de oskyldiga … ändå sprider sig det härliga evangeliet i dess fullhet och dagligen omvänder sig människor till det, och vår bön till Gud är att det skall fortsätta så och att antalet av dem som blir evigt frälsta skall öka.”²⁰

”Sanningens banér har upprests. Ingen gudlös hand kan hindra verkets framgång. Förföljelser må rasa, pöbelhopar må samlas, arméer må förena sig, förtalet må nedsvärta, men Guds sanning skall gå fram kraftfullt, ädelt och oförskräckt, tills den genomträngt varje kontinent, förkunnats i varje trakt, täckt varje land och ljudit i varje öra, tills Guds avsikter har utförts och den store Jehova säger att verket är fullbordat.”²¹

”[Frälsaren] framställde också en annan liknelse för dem som syftade på det rike som skulle upprättas just före eller vid tiden för skörden. Den lyder så här: ’Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.’ [Matt 13:31–32] Nu kan vi tydligt se att denna framställ-ning gavs som en illustration av kyrkan, såsom den skall komma fram i de sista dagarna. Se, himmelriket liknas på detta sätt. Vad är det nu likt?

Låt oss ta Mormons bok, som en man tog och gömde i sin åker, säkerställde den genom sin tro, att komma fram i de sista dagarna, eller när tiden är inne. Låt oss skåda hur den kommer fram ur jorden, hur den i sanning räknas som det minsta av alla frön, men hur den breder ut sig, ja, höjer sig med utsträckta och långa grenar och gudaliknande majestät, till dess den, liksom senapskornet, blir den största av alla köksväxter. Den är sanning och den har spirat och växt upp ur jorden och rättfärdighet börjar blicka ner från himlen [se Ps 85:12; Moses 7:62], och Gud sänder ner sina krafter, gåvor och änglar att bygga bo i grenarna.

Himmelriket är som ett senapsfrö. Se, är då inte detta det himmelrike som höjer sitt huvud i de sista dagarna i sin Guds majestät, ja, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som en ogenomtränglig och orubblig klippa mitt i det stora djupet, utsatt för Satans stormar och frestelser, men som hittills har förblivit stadigt och ännu trotsar motståndets berghöga vågor, som drivits av den sjunkande listens stormvindar, och som har slagit emot och ännu slår emot dess triumferande krön i oerhörda skumvirvlar, frammanade med fördubblad vrede av rättfärdighetens motståndare?”²²

Profeten Joseph Smith sade under bönen vid invigningen av templet i Kirtland, vilken senare upptecknades i Läran och förbunden 109:72–76: ”Kom ihåg hela din kyrka, o Herre, med alla dess familjer och deras släktingar, alla sjuka och lidande, alla fattiga och ödmjuka på jorden, och låt det rike, som du upprättat utan händer, bliva ett stort berg och uppfylla hela jorden, att din kyrka måtte framkomma ur mörkrets öken och stråla så skön som månen och klar som solen, och fruktansvärd som en här med flygande fanor, och vara smyckad som en brud den dag du tager bort slöjan från himlarna och låter bergen skälva för din åsyn, när du upphöjer dalarna och jämnar de ojämna platserna, på det din härlighet må uppfylla jorden, att vi, när basunen lju-der för de döda, måtte upptagas i skyn och möta dig för att alltid vara hos Herren, att våra kläder måtte vara rena och vi klädda i rättfärdighetens klädnad med palmer i våra händer och härlighetens kronor på våra huvuden, skördande evig glädje för alla våra lidanden.”²³

Vi har var och en ansvaret att stärka kyrkan och göra vår del i att bygga Guds rike.

”Guds sak är en gemensak angelägenhet, vilken alla de heliga har lika stort intresse av. Vi är alla lemmar i en kropp, och alla tar del av samma ande, och vi är döpta med ett dop och delar alla samma härliga hopp. Befrämjandet av Gud sak och uppbyggandet av Sion är lika mycket en människas angelägenhet som en annans. Den enda skillnaden är att en är kallad att utföra en viss plikt, och en annan en annan plikt, men ’om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Ögat kan inte säga till örat: Jag behöver dig inte, inte eller huvudet till fötterna: Jag behöver er inte.’ Motstridiga känslor, särintressen och personliga planer bör avlägsnas för det gemensamma målets skull, i helhetens intresse. [Se 1 Kor 12:21, 26.]”²⁴

”Bröder och systrar, var trofasta, var flitiga, håll uppriktigt fast vid den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. [Se Jud 1:3.] Låt varje man, kvinna och barn inse hur viktigt verket är och agera som om framgång helt och hållet är beroende av hans eller hennes egna ansträngningar. Låt alla känna sig intresserade av det, och sedan beakta att de lever i en tid som har vidrört de djupaste känslorna hos kungar, profeter och rättfärdiga män för tusentals år sedan — ett framtidsperspektiv som inspirerat deras ljuvaste kommentarer och mest upphöjda sånger och fick dem att utbrista i sådana hänförda strofer som finns upptecknade i skrif-terna, och allteftersom kommer vi att behöva utropa, med inspirationens språk —

’Herren har hämtat åter Sion,

Herren har förlossat sitt folk, Israel.’ [L&F 84:99]”²⁵

Wilford Woodruff erinrade sig att Joseph Smith uttalade följande till medlemmar av de tolv som var på väg till Storbritannien 1839 för att verka som missionärer: ”Oavsett vad som sker er, räta på ryggen och fördra det, och stöd och försvara alltid kyrkans och Guds rikes intressen.”²⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Föreställ dig hur det kunde ha varit att närvara vid det prästadömsmöte som beskrevs på sidan 136. Hur tror du att du hade känt dig om du hade lyssnat till Joseph Smiths profetia om att kyrkan en dag skulle uppfylla jorden? När du nu ser tillbaka på denna profetia, vad tänker eller känner du då?
Gå igenom sidorna 138–139 och lägg märke till vilka åtgärder som vidtogs när kyrkan organiserades och under den första generalkonferensen. Joseph Smith sade: ”Händelser som dessa var ämnade att ingjuta outsäglig glädje i våra hjärtan, och fylla oss med förundran och vördnad inför [Gud]” (s 138). När har du haft sådana känslor som Joseph Smith beskrev?
Gå igenom Joseph Smiths lärdomar om kyrkan på Jesu tid och på Mormons boks tid (s 138–140). Hur följer kyrkan samma mönster idag?
Varför tror du att vi behöver ledare som presiderar över den världsomfattande kyrkan? (Se exempel på s 141–142.) Hur har du blivit välsignad av det tjänande som första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum, de sjuttios kvorum och det presiderande biskopsrådet har utfört?
Vad tänker och känner du när du läser Joseph Smiths profetior om kyrkans bestämmelse? (Se s 142–144.) Hur kan vi delta i detta verk? (Se exempel på s 144–145.)
Joseph Smith lärde: ”Låt varje man, kvinna och barn inse hur viktigt verket är och agera som om framgång helt och hållet är beroende av hans eller hennes egna ansträngningar” (s 143). Fundera över specifika sätt varpå du kan tillämpa detta råd i ditt liv.
Om någon frågade dig varför du är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vad skulle du svara då?

Om någon frågade dig varför du är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vad skulle du svara då?Skriftställen som hör till detta ämne:Daniel 2:31–45; Mosiah18:17–29; L&F 20:1–4; 65:1–6; 115:4–5