Det eviga prästadömet

”Melkisedekska prästadömet … är det medel genom vilket all kunskap, alla lärosatser, frälsningsplanen och varje betydelsefull fråga uppenbaras från himlen.”

Ur Joseph Smiths liv

Efter att ha fått aronska prästadömet och blivit döpta fick Joseph Smith och Oliver Cowdery uppleva välsignelser som aldrig tidigare. Profeten skrev: ”Då vårt sinne nu var upplyst, började vi förstå Skriften, och den sanna meningen och avsikten med de mera hemlighetsfulla skriftställena uppenbarades för oss på ett sätt som aldrig förr och såsom vi aldrig tänkt på.” ( J S skrifter 2:74) Med denna ytterligare insikt fortsatte de att översätta Mormons bok. Men det fanns en viktig välsignelse som profeten ännu inte hade fått — en välsignelse som han behövde för att kunna grunda kyrkan, inrätta prästadömsämbeten och kvorum och förläna den Helige Andens gåva. Han måste få melkisedekska prästadömet.

Som utlovats av Johannes Döparen gavs denna välsignelse åt Joseph och Oliver kort efter det att de fått aronska prästadömet. De forna apostlarna Petrus, Jakob och Johannes visade sig för dem på en enslig plats nära Susquehanna-floden och förlänade dem melkisedekska prästadömet. Joseph skrev senare att han hörde ”Petrus’, Jakobs och Johannes’ röst i vildmarken mellan Harmony, Susquehanna County, och Colesville, Broome County, vid Susquehanna-floden, förklarande att de innehade rikets nycklar och nycklarna till tidernas fullhets utdelning”. (L&F 128:20)

Under åren som följde besöktes Joseph av många andra forntida prästadömsbärare. Dessa budbärare från Gud kom för att återställa de prästadömsnycklar som krävdes för att alla evangeliets välsignelser skulle bli tillgängliga för Guds barn. De kom också för att undervisa profeten som skulle förestå tidernas fullhets utdelning.

President John Taylor, kyrkans tredje president, sade: ”Mose, Elias, Elia och många av de ledande gestalter som nämns i skrifterna som hade varit verksamma i de olika tidsutdelningarna [kom], och de förlänade Joseph de olika nycklar, krafter, rättigheter, förmåner och privilegier som de själva åtnjutit på sin tid … all den kunskap, den intelligens, det prästadöme, de krafter och uppenbarelser som förlänats dessa män i de olika tidsåldrarna [återställdes] på nytt till jorden genom deras medverkan och hjälp som innehade Guds heliga prästadöme i de olika tidsutdelningar de levde i.”¹

President Taylor sade även: ”Om man skulle fråga Joseph hur Adam såg ut, skulle han genast kunna berätta. Han skulle kunna tala om hur lång han var, hur han såg ut och allt annat om honom. Man skulle kunna fråga honom vad slags män Petrus, Jakob och Johannes var, och han skulle då kunna svara på det. Varför? Därför att han har sett dem.”²

I september 1842 skrev profeten ett brev till kyrkan där han beskrev sin glädje när han tänkte på den kunskap och de prästadömsnycklar som nu återställts till jorden: ”Åter, vad höra vi? Glädjebud från Cumorah! Moroni, en himlens ängel, förklarar profetiornas fullbordan: upptäckten av en bok … Mikaels röst, Gabriels, Rafaels och andra änglars röst, ifrån Mikael eller Adam ända till nuvarande tid, alla förklarande sina utdelningar, rättigheter, nycklar, ära, majestät, härlighet och prästadömes kraft, givande rad på rad, bud på bud, något här och något där, tröstande oss genom att framställa det tillkommande och genom att stadfästa vårt hopp.” (L&F 128:20–21)

Joseph Smiths lärdomar

Prästadömet är evigt och har innehafts av profeter i varje tidsutdelning.

”Det har funnits en kedja av myndighet och makt ända från Adams dagar till vår tid.”³

”Prästadömet gavs först till Adam. Han fick det första presidentskapet och höll dess nycklar från släkte till släkte. Han fick det i skapelsen innan jorden formades, som i 1 Mosebok 1:26, 27, 28. Han gavs herravälde över alla levande varelser. Han är ärkeängeln Mikael, som omnämns i skrifterna. Sedan åt Noa, som är Gabriel. I prästadömet står denne närmast Adam i fullmakt. Han kallades av Gud till detta ämbete och var på sin tid fader till alla levande, och åt honom gavs herraväldet. Dessa män innehade nycklar, först på jorden och sedan i himlen.

Prästadömet är en evig princip och existerade med Gud från evighet till evighet och skall förbli i evighet, utan dagars början och utan års slut. [Se Joseph Smith Translation, Hebrews 7:3.] Nycklarna måste komma från himlen närhelst evangeliet sänds ut. När de uppenbaras från himlen sker det på bemyndigande av Adam.

Daniel talar i sitt sjunde kapitel om den Gamle av dagar. Han menar den äldsta människan, vår fader Adam, Mikael. Han skall kalla tillsammans sina barn och hålla ett råd med dem för att bereda dem för Människosonens ankomst. [Se Dan 7:9–14.] Han (Adam) är fader till den mänskliga familjen och presiderar över alla människors andar. Alla som har innehaft nycklarna måste stå inför honom i detta stora råd … Människosonen står framför honom, och där ges honom härlighet och herradöme. Adam överlämnar sitt förvaltarskap åt Kristus, det som överlämnades till honom såsom innehavare av universums nycklar, men han behåller sin rang som överhuvud för den mänskliga familjen.

… Fadern församlade alla andar när han skapade människan och organiserade dem. Han (Adam) är överhuvudet och befalldes att föröka sig. Nycklarna gavs först åt honom och sedan av honom åt andra. Han måste redogöra för sitt förvaltarskap och de till honom.

Prästadömet är evigt. Frälsaren, Mose och Elias [Elia] gav nycklarna till Petrus, Jakob och Johannes på berget, när de förvandlades inför honom. Prästadömet är evigt — utan någon början och utan något slut, utan fader, moder o s v. Om förordningarna inte förändras, förändras inte heller prästadömet. Varhelst evangeliets förrättningar utförs, där finns prästadömet.

Hur har vi fått prästadömet i de sista dagarna? Det fördes vidare i fastställd ordning. Petrus, Jakob och Johannes fick det och de gav det åt andra. Kristus är den store Högprästen, Adam därnäst. Paulus talar om att kyrkan kommer till änglar i mångtusental — till en domare som är allas Gud — till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen, till det nya förbundets medlare, Jesus. [Se Hebr 12:22–24.]”⁴

Profeter som innehade prästadömsnycklar i forna dagar verkar tillsammans för att föra fram verket i de sista dagarna.

”Jag såg Adam i dalen Adam-ondi-Ahman. Han sammankallade sina barn och välsignade dem med en patriarkalisk välsignelse. Herren visade sig mitt ibland dem och han (Adam) välsignade dem alla och förutsade, vad som skulle hända dem ända till det sista släktledet.

Adam välsignade sina efterkommande därför att han önskade föra dem till Guds närhet. De sökte en stad o s v [’den som Gud har format och skapat’ — Hebr 11:10]. Mose försökte med prästadömets kraft föra Israels barn till Guds närhet, men lyckades inte. I jordens första tidsåldrar försökte de upprätta samma sak, och flera Elias uppstod som försökte återställa just dessa härligheter utan att lyckas uppnå dem, men de profeterade om en dag när denna härlighet skulle uppenbaras. Paulus talade om tidernas fullhets utdelning när Gud skulle sammanfatta allt i himlen och på jorden o s v. [Se Ef 1:10.] De män som fått dessa nycklar måste vara där, och de kan inte fullkomnas utan oss.

Dessa män är i himlen, men deras barn är på jorden. Deras inre brinner av kärlek till oss. Gud sänder ner män av det skälet. ’Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet.’ [Matt 13:41] Alla dessa bemyndigade personer skall komma ner och förena sig för att föra fram detta verk.

Guds rike är som ett senapskorn. Senapskornet är litet men frambringar ett stort träd, och fåglar bygger bo i dess grenar. [Se Mark 4:30–32.] Fåglarna är änglarna. Änglarna kommer ner, går samman för att samla ihop sina barn och samlar ihop dem. Vi kan inte fullkomnas utan dem och inte heller de utan oss. När dessa ting utförts stiger Människosonen ner, kan den Gamle av dagar sätta sig, kan vi komma till änglar i mångtusental, ha gemenskap med dem och få instruktioner av dem.”⁵

Prästadömets förrättningar har funnits från begynnelsen och måste utföras på det sätt som Gud bestämt.

”Adam … var den första människan, som i Daniel omnämns som ’den Gamle av dagar’, [Dan 7:9] eller med andra ord den förste och äldste, den store och lysande stamfadern om vilken det på ett annat ställe sägs att han är Mikael, därför att han var den förste och fader till alla, inte endast på grund av sina efterkommande utan därför att han först av alla innehade de andliga välsignelserna. Åt honom uppenbarades förrättningarna för alla hans efterkommandes frälsning, åt honom uppenbarades Kristus först och genom honom har Kristus uppenbarats från himlen och kommer att fortsätta att uppenbaras härefter. Adam innehar nycklarna till tidernas fullhets utdelning, d v s alla tidsutdelningar har uppenbarats och kommer att uppenbaras genom honom, från begynnelsen till Kristus och från Kristus till slutet av alla tidsutdelningar som skall uppenbaras …

[Gud] bestämde att förrättningarna skulle förbli desamma från evighet till evighet och satte Adam att vaka över dem, att uppenbara dem för människan från himlen eller sända änglar att uppenbara dem. ’Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?’ [Hebr 1:14]

Dessa änglar står under ledning av Mikael eller Adam, som verkar under ledning av Herren. Av ovanstående citat lär vi att Paulus till fullo förstod Guds avsikter i fråga om hans förhållande till människan, samt den härliga och fullkomliga ordning Gud inrättat i sig själv och genom vilken han sände ut makt, uppenbarelser och härlighet.

Gud erkänner inte det som han inte kallat, ordinerat och utvalt. I begynnelsen kallade Gud Adam med sin egen röst. ’Men Herren kallade på Adam och sade till honom: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag var naken. Därför gömde jag mig.’ ” [Se 1 Mos 3:9–10.] Adam fick befallningar och anvisningar av Gud: Det var den ordning som rådde från begynnelsen.

Att han i begynnelsen fick uppenbarelser, bud och förrättningar är obestridligt — hur kunde de annars ha börjat frambära offer åt Gud på ett sätt som han godtog? Och om de frambar offer måste de ha varit bemyndigade genom ordination. Vi läser i Första Moseboken [4:4] att Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett, och att Herren såg till Abel och hans offer….

Detta är alltså prästadömets väsen: Varje man innehar presidentskapet över sin tidsutdelning och en man innehar presidentskapet över dem alla, ja, Adam; och Adam får sitt presidentskap och sin myndighet av Herren men kan inte få fullheten förrän Kristus bär fram riket inför Fadern, vilket sker i slutet av den sista tidsutdelningen.

Prästadömets makt, härlighet och välsignelse kunde inte bestå hos dem, som mottog ordination, om de inte fortsatte med att vara rättfärdiga, ty även Kain blev bemyndigad att offra, men utsattes för en förbannelse därför att han inte offrade i rättfärdighet. Detta innebär att förrättningar måste hållas exakt på det sätt som Gud föreskrivit, annars blir prästadömet en förbannelse i stället för en välsignelse.”⁶

Melkisedekska prästadömet är det medel genom vilket Gud uppenbarar sig själv och sina avsikter.

”Skrifterna talar om två prästadömen, nämligen det melkisedekska och det aronska eller levitiska. Fastän det finns två prästadömen, så omfattar det melkisedekska även det aronska eller levitiska. Det är huvudet och innehar den högsta myndigheten i det som tillhör prästadömet samt Guds rikes nycklar i alla världens tidsåldrar, fram till det senaste släktet på jorden. Och är det medel genom vilket all kunskap, alla lärosatser, frälsningsplanen och varje betydelsefull fråga uppenbaras från himlen.

Det instiftades innan ’jordens grund lades, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje’, [se Job 38:4–7] och det är det högsta och heligaste prästadömet och är efter Guds Sons sätt. Alla andra prästadömen är enbart delar, utlöpare, makter och välsignelser som tillhör detsamma och innehas, styrs och leds av det. Det är det medel genom vilket den Allsmäktige började uppenbara sin härlighet i begynnelsen av denna jords skapelse och genom vilket han har fortsatt att uppenbara sig själv för människobarnen fram till denna tid och genom vilket han kommer att tillkännage sina avsikter intill tidens ände.”⁷

”Melkisedekska prästadömets makt är att ha makten till ’evigt liv’, ty det eviga förbundet kan inte brytas … Vad var Melkisedeks makt? Det var inte Arons prästadöme som betjänar i yttre förrättningar och i frambärandet av offer. De som innehar melkisedekska prästadömets fullhet är kungar och präster åt Gud den Högste och innehar nycklarna till makt och välsignelser. Prästadömet är i själva verket en fullkomlig teokratisk lag och kan liksom Gud ge lagar åt folket och ge evigt liv åt Adams söner och döttrar …

’Det står där utan far, utan mor och utan släktregister. Dess dagar har ingen början och dess liv har inget slut: det är likt Guds Son och förblir präst för evigt.’ [Se Hebr 7:3.] Melkisedekska prästadömet har fått rättigheten från den evige Guden och inte av börd från far och mor. Detta prästadömet är lika evigt som Gud själv och dess dagar har ingen början och dess liv har inget slut …

Det levitiska [aronska] prästadömet, som består av präster som betjänar i yttre förrättningar, [är] utan ed, men melkisedekska prästadömet är med ed och förbund.”⁸

”Det melkisedekska, höga prästadömet [är] inget annat än Guds Sons prästadöme … det finns vissa förrättningar som tillhör det prästadömet och från vilka vissa resultat följer. … En av prästadömets förmåner är att kunna få uppenbarelser om Guds sinne och vilja. Det är också melkisedekska prästadömets förmån att såväl bestraffa, tillrättavisa och förmana som att få uppenbarelse.”⁹

”Allt prästadöme är av Melkisedek, men det finns olika delar eller grader av det … Alla profeter hade melkisedekska prästadömet.”¹⁰

”Jag råder alla att fortsätta med att bli fullkomliga och forska allt djupare i gudsfruktans hemlighet. En människa kan inte göra något för sig själv, om inte Gud leder henne på rätt väg. Prästadömet är till för det ändamålet.”¹¹

En man måste ha bemyndigats av Gud och ordinerats till prästadömet för att betjäna i frälsningens förrättningar.

Trosartiklarna 1:5: ”Vi tror att en man för att predika evangeliet och betjäna i dess förordningar måste kallas av Gud genom profetia och handpåläggning av dem som har myndighet.”¹²

”När det gäller frälsningens förrättningar genom evangeliet tror vi inte att någon man kan betjäna människosjälarna i Jesu Kristi namn såvida han inte har bemyndigats av Gud genom uppenbarelse eller genom att ha blivit ordinerad av någon som Gud sänt genom uppenbarelse, som Paulus skriver i Romarbrevet 10:14: ’Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?’ Och jag frågar: Hur kan de sändas ut utan uppenbarelse eller något annat synligt tecken på Guds manifestation? Och åter, Hebreerbrevet 5:4: ’Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.’ Jag frågar: Hur kallades Aron om det inte var genom uppenbarelse?”¹³

”Ängeln sade åt gamle Kornelius att han måste skicka efter Petrus för att få veta hur han skulle bli frälst. [Se Apg 10:21–22.] Petrus kunde döpa, det kunde inte änglar, så länge det fanns lagliga ämbetsmän på jorden som innehade rikets nycklar eller prästadömets myndighet. Det finns på den här punkten ytterligare ett bevis, nämligen att Jesus själv när han visade sig för Paulus på vägen till Damaskus inte upplyste honom om hur han kunde bli frälst. Han hade satt i kyrkan för det första apostlar och för det andra profeter till att utföra sin tjänst och att utrusta de heliga till att utföra sin tjänst o s v. [Se Ef 4:11–12.] Eftersom det var himlens stora regel att ingenting någonsin skulle göras på jorden utan att hemligheten uppenbarades för Guds tjänare profeterna, i enlighet med Amos 3:7, kunde Paulus inte lära sig så mycket av Herren om sin plikt när det gällde människans allmänna frälsning som av ett Kristi sändebud som kallats med samma himmelska kallelse och givits samma kraft från höjden — så att det som de löste på jorden skulle vara löst i himlen och det de band på jorden skulle vara bundet i himlen. [Se Matt 16:19.]”¹⁴

Det är en stor förmån att få ära ett ämbete i prästadömet.

”Prästadömet … kan åskådliggöras genom människokroppen, som har olika lemmar med olika uppgifter. Alla är de nödvändiga på sin plats, och kroppen är inte fullständig utan alla lemmarna … Om en präst förstår sin plikt, sitt ämbete och sin tjänst, och predikar med den Helige Anden, har han lika stor glädje som om han hade tillhört första presidentskapet. Hans tjänst är nödvändig i kroppen, liksom lärarnas och diakonernas tjänst.”¹⁵

Eliza R Snow sade: ”[Joseph Smith gav] anvisningar om de olika ämbetena och vikten av att varje person verkade i den sfär han eller hon tilldelats och i de olika ämbeten de utsetts till. Han talade om benägenheten hos många att betrakta lägre ämbeten i kyrkan som mindre hedrande och att rikta avundsamma blickar på andras ställning som kallats att presidera över dem, att det var människohjärtats dårskap och dumhet att eftertrakta någon annan ställning än den som Gud givit dem, att det var bättre för de enskilda att ära sina respektive kallelser … Alla bör sträva enbart efter att ära sitt eget ämbete och kallelse.” ¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom skildringen av hur Petrus, Jakob och Johannes förlänar Joseph Smith och Oliver Cowdery melkisedekska prästadömet (s 101). Vilka välsignelser har du och din familj fått genom melkisedekska prästadömets återställelse?
I detta kapitel vittnar Joseph Smith gång på gång om en kedja av prästadömsauktoritet genom en följd av profeter. Varför tror du att det var viktigt att han på sin tid undervisade om denna lära? Varför behöver vi förstå den läran i dag? Vilket är sambandet mellan den fullmaktskedja som Joseph Smith beskriver och en mans prästadömslinje?
När du läser detta kapitel, lägg då märke till hur profeten Joseph Smith använder orden evig och evighet. Vad säger dessa ord dig om prästadömets väsen och betydelse?
Joseph Smith undervisade om att Gud ”bestämde att förrättningarna skulle förbli desamma från evighet till evighet” och ”måste hållas exakt på det sätt som Gud föreskrivit” (s 107–108). Hur ökar denna lära din insikt om evangeliets förrättningar?
Gå igenom vad profeten Joseph Smith predikade om melkisedekska prästadömet (s 107–108). Tänk på hur melkisedekska prästadömet är nödvändigt i alla aspekter av evangeliet. Vilka tankar och känslor får du när du begrundar prästadömet på det sättet?
Gå igenom de två sista styckena av kapitlet (s 110). Vilka erfarenheter har du av att varje medlem i kyrkan spelar en viktig roll i Herrens verk? Vad kan bli resultatet av att ”rikta avundsamma blickar” på dem som kallats att verka som ledare i kyrkan? Tänk på vad du kan göra för att ära ditt eget ämbete.

Skriftställen som hör till detta ämne:Alma 13:1–12; L&F 27:5–14; 84:33–44, 109–110; 107:6–20; 121:34–46