Leva med andra i frid och harmoni

”Vi vill leva i fred med alla människor.”

Ur Joseph Smiths liv

Något som de första av kyrkans medlemmar önskade mest var att helt enkelt få utöva sin religion i fred. Men vart de än kom, fick de ingen frid. År 1833, bara två år efter invigningen av en samlingsplats i Missouri, tvingade en pöbelhop de heliga att lämna Jackson County i Missouri. (Se s 281.) Kyrkans medlemmar fann en tillfällig fristad i Clay County i Missouri och därefter, under 1836, började de flytta till norra Missouri. De flesta av dem bosatte sig i Caldwell County, ett nytt samhälle som organiserats av statens lagstiftande församling för att inhysa de heliga. Far West, som fungerade som samhällets centrum, blev snart en blomstrande bosättning för de sista dagars heliga.

Profeten Joseph Smith fortsatte att bo i Kirtland i Ohio, men i januari 1838 blev han tvingad att ge sig av eftersom hans liv var hotat. Tillsammans med sin familj färdades han de 150 milen till Far West, där han förenade sig med de heliga som bodde där. Under senare delen av 1838 hade de flesta heliga i Kirtland sålt eller övergett sina hem och följt profeten till Missouri. För att ta emot de medlemmar som strömmade till området utsåg profeten platser i närheten av Far West där de heliga kunde bosätta sig. I juli 1838 invigdes hörnstenar till ett tempel i Far West, vilket gav de heliga hopp om att kunna upprätta en permanent bosättning där de kunde åtnjuta framgång och fred. Olyckligtvis uppstod liknande motsättningar som i Jackson County som fjärmade dem från de lokala bosättarna, och på hösten 1838 började pöbelhopar och milisen återigen att trakassera och angripa de sista dagars heliga.

En dag när profeten besökte sina föräldrars hem i Far West kom en grupp beväpnade milismän in och tillkännagav att de hade kommit för att döda honom för ett förmodat brott. Lucy Mack Smith, profetens mor, beskrev hans gåva som fridsstiftare:

”[Joseph] gav dem ett mycket behagligt leende och gick fram till dem och skakade hand med var och en på ett sätt som övertygade dem om att han varken var en brottsling eller en hycklare. De stannade till och stirrade på honom som om ett spöke hade korsat deras väg.

Joseph satte sig ner och inledde ett samtal och förklarade för dem det folks åsikter, känslor och förehavanden som kallades för mormoner, liksom den behandling de redan från början fått av sina fiender. Han talade om för dem att illvilja och förtal hade förföljt dem alltsedan de kom till Missouri, men de var ett folk som så vitt han visste aldrig hade brutit mot lagen. Men om de hade gjort det var de beredda att prövas av lagen …

Efter detta reste han sig upp och sade: ’Mor! Jag tror jag skall gå hem nu. Emma väntar på mig.’ Två av männen reste sig upp och sade: ’Du bör inte gå ensam, det är inte säkert. Vi följer med dig och vaktar dig.’ Joseph tackade dem och de följde med honom.

De övriga officerarna stod vid dörren medan dessa var borta och jag hörde följande samtal mellan dem:

Förste officeren: ’Tyckte inte ni att det kändes konstigt när Smith tog er i handen? Jag har aldrig känt så tidigare.’

Andre officeren: ’Jag kunde inte röra mig. Jag skulle inte för allt i världen vilja kröka ett hår på den mannens huvud.’

Tredje officeren: ’Det här är sista gången ni ser mig komma och försöka döda Joe Smith, eller mormonerna för den delen’ …

Männen som följde med min son lovade att hemförlova milisen under deras befäl och återvända hem, och sade att om de hade någon användning av dem så skulle de återvända och följa honom vart han än gick.”¹

Genom att tala sanning på ett vänligt och uppriktigt sätt övervann Joseph Smith fördomar och fientlighet och stiftade fred med många av dem som varit hans fiender.

Joseph Smiths lärdomar

Genom att sträva efter att vara fridsstiftare kan vi leva i större harmoni och kärlek med andra.

”Jesus sade: ’Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.’ [Matt 5:9] Följaktligen är det så att om det är något som en stat, ett samhälle eller en familj borde vara tacksamma för så är det frid.

Frid, himlens ljuvliga barn! — frid liksom ljuset från samma stora förälder tillfredsställer, upplivar och lyckliggör både rättfärdig och orättfärdig och är själva kärnan i lycka här nere och salighet däruppe.

Den som inte strävar med hela sin kropp och hela sin själ, med allt sitt inflytande hemma och borta — och får andra att också göra det — efter att söka frid och behålla den för sin egen nytta och bekvämlighet och för att hedra sin stat, nation och land, kan inte göra anspråk på människors förbarmande, ej heller är han berättigad till kvinnors vänskap eller överhetens beskydd.

Han är som larven som gnager på sina egna vitala organ, som gamen som tär på sin egen kropp, och han är, när det gäller hans egna utsikter och framgångar i livet, en [förgörare] av sin egen glädje.

Ett samhälle med sådana varelser är i det närmaste ett helvete på jorden, och lämpar sig inte för de frias leenden eller modigas hyllningar.

Men fridsstiftaren, o, hörsamma hans ord! Hans muns ord och hans lära droppar som regnet och sänker sig som daggen. De är som den milda daggen på växterna och som det stilla duggregnet på gräset.

Liv, dygd, kärlek, tillfredsställelse, filantropi, välvilja, omtanke, humanitet och vänskap ger oss lycka i livet: och människorna, något ringare än änglarna, som utövar sin kraft, sina förmåner och sin kunskap i enlighet med ordningen och föreskrifterna i Jesu Kristi uppenbarelse, bor tillsammans i enighet, och den ljuva doft som bärs fram av glädjens andedräkt och av deras tillfredsställande och rättfärdiga gemenskap liknar den ljuvliga parfymen från den helgade olja som utgöts på Arons huvud, eller som den härliga vällukt som uppstiger från arabiska kryddfält. Ja, ännu mer, fridsstiftarens röst —

är som sfärernas musik,
den tjusar vår själ och mildrar vår oro.
Den gör världen till ett paradis,
och människor till kostbara pärlor.”2

”Kära bröder, fortsätt i broderlig kärlek, vandra i ödmjukhet, vaka i bön att ni inte skall övervinnas. Tjäna friden, som vår älskade broder Paulus sade, att ni må vara vår himmelske Faders barn. [Se Rom 14:19.]”³

”Välvilja mot alla, förnuft och förfining för att förstärka dygden, att göra gott mot den som gör ont … gör mer för att bota samhällets sjukdomar än en appell att ta till vapen, eller än meningsutbyten okryddade av vänskap … Vårt motto är följaktligen, fred med alla! Om vi känner glädje i kärleken till Gud, låt oss då försöka motivera denna glädje på ett sätt som inget i hela världen kan motstå eller förneka.”⁴

”Vi vill leva i fred med alla människor.”⁵

Vi kan främja freden genom att hedra varandra och inte söka efter fel.

”Vi [hoppas att] våra bröder är lyhörda inför varandras känslor och vandrar i kärlek, hedrar varandra mer än sig själva, såsom det krävs av Herren.”⁶

”Vi skall prisa dens dygder som vill göra gott och inte tala om hans fel bakom hans rygg.”⁷

”Människorna i denna värld är av naturen själviska och ärelystna. De strävar efter att överträffa varandra, men det finns somliga som är villiga att bygga upp varandra liksom sig själva.”⁸

”Låt de tolv och alla de heliga vara villiga att bekänna alla sina synder och inte hålla tillbaka en del av dem. Låt [dem] vara ödmjuka, inte anse sig vara förmer än andra och ta sig tillvara för högmod, inte sträva efter att bli bättre än andra utan verka för varandras bästa och be för varandra, högakta sin nästa och tala väl om henne samt inte förtala eller plåga sin nästa.”⁹

”Om ni från er mitt vill avlägsna allt ont tal, förtal och småskurna tankar och känslor: ödmjuka er själva och lägga an på varje princip av dygd och kärlek, då kommer Jehovas välsignelser att vila på er, och ni får uppleva goda och härliga dagar, frid kommer att råda inom era portar och välstånd inom era gränser.”¹⁰

Vi kan främja harmoni i våra samhällen genom att respektera alla människors frihet att tro i enlighet med sitt eget samvetes bjudande.

Trosartiklarna 1:11: ”Vi gör anspråk på förmånen att dyrka Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt samvetes bjudande och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbedja hur, var eller vad de vill.”¹¹

”Vi anser det vara en rättvis princip, vars styrka enligt vår mening borde övervägas av varje människa, att alla människor är skapade lika och att alla människor har förmånen att tänka för sig själva i allt som rör samvetet. Följaktligen är vi då inte — även om vi hade makt därtill — benägna att beröva någon utövandet av denna handlingsfrihet eller sinnets oberoende, som himlen så nådeligt gett till människosläktet som en av sina mest utvalda välsignelser.”¹²

”Jag har de mest fördomsfria åsikter om och älskvärda känslor för alla sekter, partier och församlingar, och samvetets rättigheter och frihet håller jag högst heliga och kära och ser inte ner på någon för att han har en annan åsikt än jag.”¹³

”De heliga kan vittna om huruvida jag är villig att offra mitt liv för mina bröder. Om det har fastställts att jag varit villig att dö för en ’mormon’ vill jag klart deklarera inför himlen, att jag är lika redo att dö när det gäller att försvara de rättigheter som en presbyterian, en baptist eller vilken god man som helst från något annat samfund har. Det är nämligen så att samma princip som skulle trampa de sista dagars heligas rättigheter under fötterna, skulle kränka de romersk-katolskas eller andra trosåskådningars frihet, samfund som kanske är impopulära eller för svaga att försvara sig själva.

Det är kärlek till friheten som inspirerar min själ — världslig och religiös frihet för hela människosläktet. Kärlek till friheten ingöts i min själ av mina förfäder medan de gungade mig på sina knän …

Om jag anser att människorna är på fel väg, skall jag då trycka ner dem? Nej, jag skall lyfta upp dem, och på deras eget sätt dessutom, om jag inte kan övertyga dem att mitt eget sätt är bättre. Jag kommer inte att försöka tvinga någon att tro som jag tror, utom genom förnuftets kraft, för sanningen banar sin egen väg.”¹⁴

”Vi bör alltid vara medvetna om de fördomar som ibland visar sig på ett så märkligt sätt, som är så tilltalande för den mänskliga naturen, mot våra vänner, grannar och bröder i världen, som väljer att ha annorlunda åsikter eller trosuppfattningar än vi. Vår religion är en sak mellan oss och vår Gud. Deras religion är mellan dem och deras Gud.”¹⁵

”När vi ser dygdiga kvaliteter hos människorna bör vi alltid uttrycka vår uppskattning för dem. Låt dem ha sina egna åsikter om trosbekännelser och lära, för alla människor är eller borde vara fria, inneha okränkbara rättigheter, och de höga och ädla rättigheter som hör till naturens lagar och självbevarelsedriften, att tänka och säga som de vill, samtidigt som de bibehåller vederbörlig respekt för alla andra varelsers rättigheter och förmåner, utan att inkräkta på någon. Denna lära ansluter jag mig helhjärtat till och utövar.”¹⁶

”Varje människa är berättigad till sin handlingsfrihet, för Gud har så förordnat det. Han har utsett människorna till fria varelser och gett dem förmåga att välja gott eller ont, att söka efter det som är gott genom att gå på helighetens stig i detta liv, vilket medför sinnesfrid och glädje i den Helige Ande här, och en fullhet av glädje och lycka på hans högra sida i livet härefter, eller också kan de följa en ond väg, framhärda i synd och i uppror mot Gud och därigenom dra på sig fördömelse för sin själ i denna värld och evig förlust i den kommande världen. Eftersom himlens Gud har gett var och en denna valfrihet vill vi inte ta den ifrån dem. Vi vill bara spela rollen av trofasta väktare, i överensstämmelse med Herrens ord till profeten Hesekiel (Hesekiel kapitel 33, v 2, 3, 4, 5) och överlämna till andra att göra vad som tycks bäst för dem.”¹⁷

”Det är en av de första principerna i mitt liv, och en som jag har främjat sedan barnsben, eftersom jag blivit undervisad om den av min far, att låta var och en utöva sin samvetsfrihet … Jag är alltid redo att dö för att skydda de svagas och förtrycktas sanna rättigheter.”¹⁸

”Tvista inte med någon människa på grund av dennes religion: alla regeringar borde tillåta varje människa att ostört få utöva sin religion. Ingen är berättigad att döda någon på grund av annorlunda åsikter om religion, vilka alla lagar och regeringar borde tolerera och beskydda, rätt som fel.”¹⁹

”Vi vill … främja fred och vänskap med alla, sköta våra egna angelägenheter och klara oss med glans och respekt, för om vi respekterar andra så respekterar vi oss själva.”²⁰

”Även om jag aldrig har lust att tvinga på någon annan min lära, gläder jag mig över att se fördomar ge vika för sanning, och människors traditioner vika undan för de sanna principerna i Jesu Kristi evangelium.”²¹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom berättelsen om hur Joseph Smith talar med medlemmar i milisen (s 339). Varför tror du att profeten kunde bevara sitt lugn i denna situation? Fundera över andra exempel där du har sett människor förbli lugna och fridsamma i svåra situationer. Vad blev följden av dessa människors handlingar?
Gå igenom sidorna 340–341 och sök efter ord och uttryck som profeten använde för att beskriva frid och fridsstiftare. Vilka egenskaper kan hjälpa oss att vara fridsstiftare i våra hem och samhällen?
Läs det andra stycket på sidan 342. Hur känner du dig när söker efter fel hos andra? Hur känner du dig när du söker efter goda egenskaper hos andra? Hur tror du att de känner sig när du tar dig tid att uttrycka uppskattning för deras goda egenskaper?
Läs det tredje stycket på sidan 342. Hur kan vi bygga upp varandra? Vad har andra människor gjort för att bygga upp dig? Hur leder dessa handlingar till frid?
Gå igenom sidorna 342–344 och sök efter lärdomar från profeten om hur vi bör bemöta människor vars religiösa åskådningar skiljer sig från våra egna. Hur kan vi hedra andra människors rätt att ”tillbedja hur, var eller vad de vill”?
Läs det sista stycket på sidan 344. Hur kan vi dela med oss av det återställda evangeliet till andra medan vi samtidigt visar respekt för deras trosuppfattningar?

Skriftställen som hör till detta ämne:Efesierbrevet 4:31–32; Mosiah 4:9–16; 4 Nephi 1:15–16; L&F 134:2–4, 7