Kapitel 43: ’Han var en Guds profet’: Joseph Smiths samtida vittnar om hans profetiska kallelse

Kapitel 43

”Han var en Guds profet”: Joseph Smiths samtida vittnar om hans profetiska kallelse

”Jag skulle vilja ropa halleluja hela tiden då jag tänker på att jag har känt Joseph Smith, [profeten].” (Brigham Young)

Ur Joseph Smiths liv

I Nauvoo församlades de heliga ofta för att höra profeten Joseph Smith predika för dem. Eftersom det inte fanns någon byggnad som var stor nog att rymma alla de heliga predikade profeten ofta utomhus. Han talade ofta i en lund som låg väster om templet där tusentals kunde församlas. Man byggde en bärbar estrad för kyrkans ledare och för talare, och församlingen satt i gräset eller på timmerstockar eller tegelstenar. Profeten talade också på andra platser i Nauvoo, bland annat i det ofullbordade templet och i hem. En besökare i Nauvoo i början av 1843 berättade att han såg flera möten som hölls ”på templets knaggliga källargolv, och där predikar profeten ofta”.¹

När profeten talade utomhus började han ofta sina tal med att uppmana de heliga att be att vinden eller regnet skulle upphöra tills han var färdig. Vid en konferens som hölls i Nauvoo den 8 april 1843 började profeten sin predikan med att säga: ”Det finns tre saker som jag vill be församlingen om: För det första, att alla som har tro utövar den och ber till Herren att han skall få vinden att avta, ty som den nu blåser kan jag inte tala länge utan att förstöra min hälsa. För det andra, att ni ber om att Herren stärker mina lungor så att ni alla kan höra vad jag säger. För det tredje, att ni ber om att den Helige Anden vilar på mig så att jag kan förkunna de ting som är sanna.”²

Profetens tal var så viktiga för kyrkans medlemmar att han ibland predikade för församlingar som uppgick till flera tusen personer. ”Ingen som lyssnade på honom tröttnade någonsin på hans predikan”, sade Parley P Pratt. ”Jag har sett honom fängsla en församling av villiga och ivriga lyssnare i timtal, i köld eller solsken, regn eller blåst, medan de skrattade i ena ögonblicket för att gråta i nästa.”³ Alvah J Alexander, en ung pojke under Nauvootiden, berättade att ”inga nöjen eller lekar var lika intressanta för mig som att lyssna på honom när han talade”.⁴

Amasa Potter berättade att han var närvarande vid en kraftfull predikan som profeten Joseph Smith höll för en stor grupp heliga i Nauvoo:

”När [profeten] hade talat i ungefär trettio minuter drog det ihop sig till kraftiga vindar och storm. Stoftmolnet var så tätt att vi knappt kunde se varandra, och somliga började gå därifrån, men Joseph ropade åt dem att stanna och låta sina böner stiga upp inför Gud den Allsmäktige om att vinden skulle sluta blåsa och regnet sluta falla, så skulle det ske. På bara några minuter upphörde blåsten och regnet och allt blev stilla som en sommarmorgon. Stormen delade på sig och drog förbi norr och söder om staden, och vi såg i fjärran hur träd och buskar vajade i vinden, samtidigt som det var lugnt i en timme där vi var, och under den tiden höll profeten en av de största predikningar som han någonsin hållit över det viktiga ämnet de döda.”⁵

De heliga som hörde profeten Joseph Smith tala bar levande och kraftfulla vittnesbörd om hans profetiska kallelse. Många av dem skrev ned sina hågkomster av de predikningar de hörde honom hålla samt vad de upplevde tillsammans med honom, för de ville att kommande släkten skulle veta liksom de visste att Joseph Smith i sanning var en Guds profet.

Vittnesbörd om Joseph Smith

I likhet med de tidiga heliga kan vi veta att Joseph Smith är den profet genom vilken Herren återställde evangeliets fullhet.

Brigham Young, kyrkans andre president: ”Jag skulle vilja ropa halleluja hela tiden då jag tänker på att jag har känt Joseph Smith,den profet som Herren uppreste och ordinerade, och till vilken han gav nycklarna och makten att bygga upp Guds rike på jorden och upprätthålla det. Dessa nycklar har getts till detta folk, och vi har makt att fortsätta det verk som Joseph påbörjade.”⁶

Eliza R Snow, Hjälpföreningens generalpresident från 1866 till 1887: ”När det gällde sanningens och rättfärdighetens sak, i allt som kunde gagna hans medmänniskor, var hans redbarhet lika orubblig som himlens pelare. Han visste att Gud hade kallat honom till verket, och jordens och helvetets förenade krafter kunde varken hindra eller avleda honom från hans föresats. Med Guds och sina bröders hjälp lade han grunden till det största verk som någonsin upprättats av människan — ett verk som inte endast utsträcks till de levande och till framtida släktled, utan också till de döda.

Oförskräckt och modigt bemötte han världens felaktiga traditioner, vidskepelse, religioner, trångsynthet och okunnighet — visade sig vara trogen varje princip som uppenbarats från himlen — trogen mot sina bröder och trogen mot Gud, och sedan beseglade han sitt vittnesbörd med sitt blod.”⁷

Bathsheba W Smith, Hjälpföreningens generalpresident från 1901 till 1910: ”Jag vet att han är det som han påstod sig att vara — en sann Guds profet — och genom honom återställde Herren det eviga evangeliet och varje förrättning och begåvning som skall leda oss in i det celestiala riket.”⁸

Wilford Woodruff, kyrkans fjärde president: Jag gladde mig storligen över det jag såg hos broder Joseph, för i sin offentliga och privata levnad förde han med sig den Allsmäktiges Ande, och han visade prov på en själslig storhet som jag inte sett hos någon annan.”⁹

Daniel D McArthur, en tidig medlem av kyrkan som senare anförde ett av de första handkärrekompanierna till Salt Lake City: ”Det är mitt vittnesbörd att han var en av den levande Gudens sanna profeter, och ju mer jag hörde vad han sade och sågvad han gjorde, desto mer övertygades jag om att han i sanning hade sett Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus samt även Guds heliga änglar … Jag tänkte alltid att om jag inte visste någonting annat på jorden, visste jag med säkerhet att han var en profet.”¹⁰

Alexander McRae, en av dem som satt i Liberty fängelse tillsammans med Joseph Smith: ”Vi hade ett sådant förtroende för [Joseph Smith] som profet att när han sade: ’Så säger Herren’, var vi säkra på att det skulle bli som han hade sagt. Ju mer vi prövade det, desto större förtroende fick vi, ty vi fann inte ett enda fall när hans ord hade svikit.”¹¹

Lyman O Littlefield, medlem av Sions läger: ”Han gick upp med hela sin själ i det härliga sista dagarnas verk som hans gudomlige Mästare hade kallat honom till.”¹²

Mary Alice Cannon Lambert, en engelsk konvertit som 1843 emigrerade till Nauvoo: ”Jag såg Joseph Smith för första gången våren 1843. När båten vi färdades med uppför Mississippi-floden kom till anläggningsplatsen i Nauvoo var flera av de ledande bröderna där för att möta gruppen heliga som hade kommit med den. Bland dessa bröder var profeten Joseph Smith. Jag visste genast vem han var, och i det ögonblicket fick jag mitt vittnesbörd om att han var en Guds profet … Man visade mig inte vem han var. Jag kände igen honom bland alla andra män, och även om jag var bara barnet (jag var fjorton) visste jag att jag såg en Guds profet.”¹³

Angus M Cannon, en medlem i kyrkan som bodde i Nauvoo som ung man och senare blev stavspresident i Salt Lake City: ”Jag minns broder Joseph särskilt från ett tillfälle då han våren 1844 talade till en grupp heliga. Det var under några stora ekar, i en sänka söder om templet, nära Parley Street. Han predikade om att Gud, när han upprättade sin kyrka, hade stadgat att endast en man var bemyndigad av Gud att få uppenbarelser som var bindande för kyrkan … Det var vid detta tillfälle som jag hörde Joseph säga att han hade fått melkisedekska prästadömet av Petrus, Jakob och Johannes.

Det intryck som Joseph Smiths inspirerade ord gjorde på mitt unga sinne kom att åtfölja mig i livet, och när mörker annars skulle ha omvärvt mitt sinne, stod hans vittnesbörd levande för mig och gav mig bevis på att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har upprättats och styrs med Guds påtagliga makt och myndighet.”¹⁴

Hyrum Smith, profetens bror och kyrkans patriark: ”Det har funnits andra profeter, men Joseph har alla profeternas ande och kraft.”¹⁵

Vi kan ha Joseph Smith som förebild när vi utvecklar kristuslika egenskaper.

Parley P Pratt, medlem i de tolv apostlarnas kvorum från 1835 till 1857: ”President Joseph Smith var reslig, stark och livlig, hade ljus hy, ljust hår, blåa ögon, ringa skäggväxt och ett ansiktsuttryck som var karaktäristiskt för honom … Han hade alltid ett milt och vänligt ansiktsuttryck som utstrålade intelligens och välvilja, därtill en intresserad blick, ett omedvetet leende eller glatt lynne och var helt och hållet fri från förbehållsamhet eller föregiven värdighet. Det var något i hans lugna och stadiga, genomträngande blick, som om han trängde in i människohjärtats djupaste avgrund, skådade in i evigheten, trängde in i himlen och famnade alla världar. Han var oförvägen på ett ädelt sätt och oberoende till sin läggning. Hans uppträdande var lättsamt och förtroligt, hans tillrättavisning fruktansvärd som lejonet, hans välvilja gränslös som havet, hans intelligens allomfattande.”¹⁶

John Needham, en tidig engelsk konvertit: ”Joseph Smith är en stor man, principfast, rättfram, ingen skenhelig och dyster man, utan precis motsatsen. I själva verket hyser några människor vissa tvivel för att han är så rättfram, uppriktig och gladlynt, men detta får mig att älska honom desto mer.”¹⁷

Emmeline B Wells, Hjälpföreningens generalpresident från 1910 till 1921: ”Jag … vittnar om att han var den störste mannen och störste profeten och största personligheten i detta släkte, den störste, det kan jag tryggt säga, sedan Frälsarens dagar. Hans majestätiska yttre var någonting så underbart. Man trodde att han till och med var resligare än han var. Kanske har många av er lagt märke till män som har en sådan hållning när de ställer sig upp och går. Så var det med profeten Joseph. Det finns inga bilder av honom i behåll såvitt jag vet som kan jämföras med hans vackra och majestätiska yttre.”¹⁸

Mary Alice Cannon Lambert: ”Den kärlek som de heliga hyste till honom var obeskrivlig. Det var villiga att offra livet för honom. Om han skulle predika lade de bort allting de höll på med så att de kunde lyssna på hans ord. Han var ingen vanlig människa. Både helgon och syndare märkte och erkände den kraft och det inflytande han hade. Det var omöjligt att träffa honom utan att imponeras av hans starka personlighet och inflytande.”¹⁹

John M Bernhisel, en läkare som var inneboende hos Joseph och Emma i Nauvoo under flera månader 1843 och 1844: ”Joseph Smith har stora själsförmögenheter och är ytterst energisk, beslutsam, skarpsinnig och har djup insikt i den mänskliga naturen. Han har ett sansat omdöme, vidsynta åsikter och utmärker sig storligen genom sin kärlek till rättvisan. Han är vänlig, förekommande, frikostig och välvillig, sällskaplig och gladlynt, och har en kontemplativ läggning. Han är ärlig, öppenhjärtig, oförskräckt, självständig och lika fri från hyckleri som någon annan … Hans folk älskar honom djupt såväl som religiös ledare som människa.” ²⁰

Jesse N Smith, en kusin till Joseph Smith: ”[Profeten var] utan jämförelse den mest gudalika människa jag någonsin träffat … Jag vet att han av naturen var oförmögen att ljuga och bedra. Han var ytterst vänlig och ädel till sin läggning. I hans närvaro kände jag att han kunde läsa mig som en öppen bok. Jag vet att han var allt det som han påstod sig vara.”²¹

William Clayton, en engelsk konvertit som verkade som Joseph Smiths sekreterare: ”Ju mer jag umgås med honom, desto mer älskar jag honom. Ju mer jag vet om honom, desto större förtroende har jag för honom.”²²

Joseph F Smith, kyrkans sjätte president: ”Han var fylld av det ädlaste och renaste i den mänskliga naturen, vilket ofta uttryckte sig i oskyldiga nöjen — som att spela boll, spela boll, knuffas och brottas med sina bröder, och han roade sig. Han såg inte ut som en man som är stel som en pinne och har ett stenansikte som inte kan le, inte känna någon glädje i hjärtat. O, han var fylld av fröjd, fylld av glädje, fylld av kärlek och av alla andra ädla egenskaper som gör människor stora och goda. Samtidigt var han enkel och oskuldsfull, så att han kunde stiga ner till det lägsta av skikt. Och han hade också förmågan att genom Guds nåd förstå den Allsmäktiges avsikter. En sådan läggning hade profeten Joseph Smith.”²³

Som den profet genom vilken evangeliet blev återställt undervisade Joseph Smith klart och kraftfullt om Guds frälsningsplan.

Brigham Young: ”Broder Joseph Smith hade en enastående förmåga att göra det himmelska begripligt för människans begränsade fattningsförmåga. Då han predikade för folket och uppenbarade det som hör Gud till, Guds vilja, frälsningsplanen, Jehovas avsikter, vår ställning i förhållande till honom och alla himmelska varelser, gjorde han sin undervisning begriplig för varje man, kvinna och barn, så att den blev lika tydlig som en väl markerad väg. Det borde ha övertygat varje människa som någonsin lyssnat på honom, om hans gudomliga auktoritet och makt, för ingen annan kunde undervisa som han gjorde. Och ingen människa kan uppenbara det som hör Gud till, utom genom Jesu Kristi uppenbarelser.”²⁴

Howard Coray, en av Joseph Smiths sekreterare: ”Jag har studerat evangeliet såsom Joseph Smith uppenbarade det och undrat om det vore möjligt för någon att utan hjälp av Guds Andeuppenbara en sådan plan för människans frälsning och upphöjelse. Min slutsats är nekande. Jag satt och lyssnade på hans predikningar på förhöjningen i Nauvoo och mången gång rycktes jag helt och hållet med av hans obeskrivliga vältalighet — uttrycksförmåga — han talade inte som någon annan jag hade hört.”²⁵

Joseph L Robinson, en rådgivare i ett biskopsråd i Nauvoo: ”Vi har visserligen länge trott och vetat att Joseph Smith var en sann och ödmjuk Guds profet, men nu ser vi honom verkligen och hör hans röst, som är som åskans mäktiga röst som dånar från himlen, men ändå är hans tal ödmjukt och lärorikt och ytterst upplyftande. Hans ord och predikningar åtföljs av en kraft och ett majestät som vi aldrig tidigare sett hos någon människa, ty han är en mäktig profet, en helig gudsman. Han hade i sanning fått utbildning i det som hör Guds rike till och var uppfylld av den Helige Anden, som var hans ständige följeslagare.”²⁶

Orson Spencer, en baptistpräst som 1841 anslöt sig till kyrkan: ”I fråga om läran är herr Smith synnerligen bibeltrogen. Jag har aldrig hört honom förneka eller förringa en endaste sanning i Gamla och Nya testamentet, utan jag har alltid hört honom förklara och försvara dem på ett mästerlig sätt. Som någon som har blivit smord av Herren i avsikt att undervisa och fullkomna kyrkan, är det nödvändigt att han vet hur han skall bringa ordning i det som saknas för att hämta fram både nytt och gammalt, som en väl förtrogen skriftlärd. Han ger intryck av att ära detta ämbete och apostlaskap. Vid hans beröring får de forntida profeterna liv och deras vackra och kraftfulla uppenbarelser anbefaller sig med största intresse åt alla som lyssnar.”²⁷

Jonah R Ball, en medlem i kyrkan som bodde i Nauvoo: ”Gick till möte. Hörde profeten predika på tempelgolvet. Flera tusen var där för att lyssna på honom. Det råder inga tvivel. Hans sätt att närmare utveckla skrifterna saknar beräkning eller polemik. Hans text var första kapitlet av Andra Petrusbrevet. Han förklarade det lika klart och tydligt som [middags]solen.”²⁸

William Clayton: ”Vi hade förmånen att få samtala med Joseph Smith den yngre och vi är förtjusta över hans sällskap … Han är … en man med gott omdöme och har rik intelligens, och medan man lyssnar på hans konversation får man upplysningar som utvidgar ens sinne och gläder ens hjärta. Han är ytterst familjär och njuter av att undervisa den fattigaste helig. Jag kan samtala med honom lika lätt som jag kan samtala med er, och när det gäller att vara villig att meddela undervisning, säger han: ’Jag har fått den som gåva och ger den som gåva.’ Han är villig att besvara alla frågor jag ställer honom och är glad när vi ställer honom frågor. Han tycks vara ytterst välbevandrad i skrifterna, och när han samtalar över något ämne uppenbaras ett sådant ljus och en sådan skönhet som jag aldrig tidigare sett. Om jag hade kommit från England endast för att samtala med honom i några dagar, skulle jag ha ansett mig ha fått gott utbyte av mitt besvär.”²⁹

Mercy Fielding Thompson, en brittisk konvertit vars make Robert B Thompson verkade som sekreterare åt Joseph Smith: ”Jag har … lyssnat på hans klara och mästerliga förklaringar över djupgående och svåra frågor. Allt tycktes enkelt för honom och lätt att förstå, därför kunde han göra det lättförståeligt för andra på ett sätt som ingen annan jag hört lyckats göra.”³⁰

Liksom de tidiga heliga kan vi njuta av Joseph Smiths ord och leva efter de principer han undervisade om.

Emmeline B Wells: ”I profeten Joseph Smith såg jag den stora andliga kraft som skänkte de heliga tröst och glädje … Guds kraft vilade på honom till den grad att han vid många tillfällen tycktes förvandlad. Hans ansiktsuttryck var milt och nästan likt ett barns när han var avslappnad. När han talade till folket, som tycktes dyrka honom, var hans ansikte obeskrivligt härligt. Vid andra tillfällen tycktes hans kraftfulla sätt, mer än hans röst (vilken jag fann så vältalig), skaka platsen där vi stod och tränga djupt in i åhörarnas själar, och jag är säker på att de var villiga att offra sitt liv för att försvara honom. Jag fängslades av vartenda ord han sade — Guds utvalde i denna sista tidutdelning.”³¹

Lorenzo Snow, kyrkans femte president: ”Första gången jag såg profeten var när jag var pojke [omkring 17 år gammal]. Han talade till en liten församling. Han berättade för dem om när han fick besök av ängeln … Folket älskade att lyssna på honom därför att han talade om sina uppenbarelser … Enligt Herrens löfte fick de som tog emot de principer han undervisade om ett vittnesbörd från Herren om att de var sanna.”³²

Edward Stevenson, en medlem i de sjuttio från 1844 till 1897: ”Jag såg honom för första gången 1834 i Pontiac [i Michigan] och det intryck han gjorde på mitt sinne den gången ger mig nu den stora glädjen att beskriva mötet för många av hans vänner. Kärleken till honom som Guds sanne profet uppfyllde mitt sinne och har alltid förblivit hos mig sedan dess, även sextio år senare. Samma år, 1834, vittnade profeten med stor kraft i många stora församlingar om Faderns och Sonens besök och det samtal han hade haft med dem. Aldrig tidigare hade jag upplevt en sådan kraft som vid dessa tillfällen.”³³

Mary Ann Stearns Winters, en styvdotter till äldste Parley P Pratt: ”Jag stod i närheten av profeten när han predikade för indianerna i lunden vid templet. Den Helige Anden lyste upp hans ansiktsuttryck tills det brann likt en gloria omkring honom, och hans ord trängde in i allas hjärtan som lyssnade på honom …

Jag såg bröderna Josephs och Hyrums döda kroppar när de låg i Mansion House efter att ha förts dit från Carthage, och jag såg också kläder de hade burit som färgats röda av deras blod. Jag vet att de var gudsmän, profet och patriark, sanna och trofasta. Måtte vi vara värdiga att få träffa dem i nästa liv!”³⁴

Wilford Woodruff, i en redogörelse för en predikan som hölls 6 april 1837: ”President Joseph Smith den yngre reste sig och talade i tre timmar till församlingen, utrustad med Guds makt, Ande och avbild. Han anförtrodde sitt sinne och sina känslor åt sina vänner. Han talade om många ting av oändligt värde för Israels äldster. O, att de hade skrivits på vårt hjärta som med ett stift av järn och alltid förblivit där så att vi kunde använda dem i vårt liv. [Se Job 19:23–24.] Den ljusets, principens och dygdens källa som flödade ur profeten Joseph Smiths hjärta och mun, ur honom vars själ liksom Enoks svällde oändligt — jag säger att bevis som läggs fram på ett sådant eftertryckligt sätt borde förjaga varje gnutta otro och ovisshet från åhörarnas sinne, ty sådana ord, tankar, principer och en sådan ande kan inte flöda ur mörker. Joseph Smith den yngre är en Guds profet som upprestes för att frälsa Israel lika sant som mitt hjärta nu brinner inom mig.”³⁵

Brigham Young: ”Från första gången jag såg profeten Joseph har jag aldrig glömt ett ord som han sade om riket. Det är nyckeln till den kunskap jag har i dag, att jag lyssnade på Josephs ord och bevarade dem i mitt hjärta, lade undan dem, och bad till Fadern i hans Sons Jesu namn att vid behov påminna mig om dem. Jag bevarade det som hör till Gud, och det är den nyckel jag har i dag. Jag var ivrig att lära mig av Joseph och Guds Ande.”³⁶

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Läs vittnesbörden om profeten Joseph Smith på sidorna 490–492. Vad gör dessa vittnesbörd för intryck på dig? Vilken är grunden till ditt eget vittnesbörd om Joseph Smith? Hur fick du det vittnesbördet? Kanske vill du skriva ned ditt vittnesbörd i din dagbok eller bära det för din familj.
Sidorna 492–494 innehåller uttalanden som beskriver Joseph Smiths utseende, personlighet och karaktär. Hur påverkar dessa uttalanden dina känslor för Joseph Smith? Tänk på olika sätt varpå du skulle kunna utveckla samma karaktärsdrag.
Studera vittnesbörden om hur profeten Joseph undervisade om evangeliet och förklarade skrifterna (s 494–496). Hur hjälper oss dessa vittnesbörd när vi studerar och undervisar om evangeliet?
Gå igenom det sista avsnittet av detta kapitel (s 496–498). Hur skulle du kunna följa Wilford Woodruffs och Brigham Youngs exempel när du studerar denna bok? Hur skulle du kunna följa deras exempel när du studerar de levande profeternas lärdomar? Vad tror du det innebär att låta sanningen bli skriven på vårt hjärta ”som med ett stift av järn”?

Skriftställen som hör till detta ämne:2 Nephi 3:6–19; L&F 24:1–9; 124:1