Kapitel 16: Uppenbarelse och den levande profeten

Kapitel 16

Uppenbarelse och den levande profeten

”Himlens stora lag [förkunnar] att ingenting någonsin sker på jorden utan att hemligheten uppenbaras för hans tjänare profeterna.”

Ur Joseph Smiths liv

I Kirtland i Ohio fick profeten Joseph Smith en ström av uppenbarelser, vilket gjorde denna period mycket betydelsefull under upprättandet av kyrkans lära och styrelsesätt. När profeten tog emot dessa uppenbarelser var han ofta tillsammans med andra ledare i kyrkan, med någon som nedtecknade hans ord samtidigt som han tog emot dem från Herren. Dessa uppenbarelser kom ofta till honom som svar på bön. Parley P Pratt, som senare blev medlem av de tolv, var närvarande när profeten tog emot den uppenbarelse som nu utgör Läran och förbunden 50. Äldste Pratt erinrade sig:

”När vi hade förenat oss i bön i hans översättningsrum dikterade han i vår närhet följande uppenbarelse. Varje mening framsades långsamt och mycket tydligt, och med en paus efter varje mening, tillräckligt lång för att den skulle hinna nedtecknas av en vanlig skrivare för hand … Det förekom aldrig någon tvekan, upprepning eller att man läste tillbaka för att få sammanhanget.”¹

Även om en del uppenbarelser hade skrivits ner för hand för personlig användning hade kyrkans medlemmar i allmänhet inte tillgång till dem. Joseph Smith visste att Guds uppenbarelser var av sådan betydelse att de noggrant måste bevaras och göras tillgängliga för världen. I november 1831, vid en särskild konferens som hölls i Hiram i Ohio, beslutade sig profeten och andra ledare i kyrkan för att publicera ett urval av de uppenbarelser som profeten dittills hade tagit emot. När detta beslut hade fattats fick profeten ett gudomlig meddelande som Herren kallade för ett ”förord till boken med mina befallningar”. (L&F 1:6) Denna uppenbarelse, som nu utgör Läran och förbunden kapitel 1, visade att Herren godkänt uppenbarelserna för utgivning och förklarade hans syfte med att ge dem. ”Rannsaken dessa bud”, förkunnade Herren, ”ty de äro sanna och trovärdiga och de profetior och löften, som de innehålla, skola alla gå i fullbordan.” (L&F 1:37) Efter att ha fått uppenbarelsen uppläst för sig på konferensens andra dag, ”reste sig [profeten] upp och uttryckte sina känslor och tacksamhet” för detta tecken på Herrens godkännande.²

Efter konferensen, erinrade sig profeten, ”var jag sysselsatt med att noga gå igenom befallningarna och närvara vid konferenser, i nästan två veckor, eftersom vi från den första till den tolfte november höll fyra särskilda konferenser. Under den sista … konferensen röstade man för att uppenbarelserna är värda all världens rikedomar”. På konferensen förkunnades också att uppenbarelserna utgör ”kyrkans grundval i dessa sista dagar samt till nytta för världen, eftersom de visar att nycklarna till vår Frälsares rikes hemligheter åter anförtrotts människan, och att evighetens rikedomar ligger inom räckhåll för dem som är villiga att leva av varje ord som utgår från Guds mun”.³

Handskrivna kopior av uppenbarelserna fördes till William W Phelps i Missouri för att publiceras som Befallningarnas bok. Broder Phelps, som befallts av Herren att bege sig till Missouri och bli tryckare för kyrkan (se L&F 57:11), började snart sätta typerna till boken. Men den 20 juli 1833 förstörde en pöbelhop tryckpressen och större delen av de tryckta sidorna. Några av de lösa sidorna räddades av medlemmar i kyrkan och bands samman, men boken publicerades aldrig officiellt. År 1835 publicerades de uppenbarelser som var avsedda för Befallningarnas bok, jämte många ytterligare uppenbarelser, i Kirtland under namnet Läran och förbunden. Med ytterligare uppenbarelser som har lagts till sedan 1835 utgör denna bok ett vittne om att Gud talar idag genom sin levande profet, kyrkans president, till kyrkans välsignelse och vägledning.

Joseph Smiths lärdomar

Gud har alltid väglett sitt folk och sin kyrka genom uppenbarelse.

Trosartiklarna 1:9: ”Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.”⁴

”Vi kan aldrig förstå det som hör Gud och himlen till utom genom uppenbarelse. Vi kan förandliga och uttrycka åsikter i all evighet, men det är utan myndighet.”⁵

”Läran om uppenbarelse är långt större än läran om ingen uppenbarelse, för en sanning uppenbarad från himlen är värd alla sekteriska uppfattningar som finns.”⁶

”Frälsning kan inte komma utan uppenbarelse. Det är meningslöst för någon att verka utan den … Ingen kan vara en Jesu Kristi tjänare utan att ha ett vittnesbörd om Jesus, och detta är profetians ande. [Se Upp 19:10.] Närhelst frälsning har meddelats, har det skett genom vittnesbörd. Människor i vår tid vittnar om himmel och helvete, men har varken skådat det ena eller det andra, och jag vill påstå att ingen känner till dessa ting utom genom uppenbarelse.”⁷

”Jesus lärde: ’På denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.’ [Matt 16:18] Vilken klippa? Uppenbarelsens.”⁸

”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades på direkt uppenbarelse, som Guds sanna kyrka alltid grundats enligt skrifterna, (Amos 3:7, och Apg 1:2) och genom Guds vilja och välsignelser har jag hittills varit ett redskap i hans händer till att föra fram Sions sak.”⁹

Profeten talade vid en kyrkans konferens i april 1834: ”President Joseph Smith den yngre läste andra kapitlet av Joels profetia, bad och talade till konferensen på följande sätt: … ’Vi befinner oss i en annorlunda situation än något annat folk som någonsin existerat på jorden. Därför passar de tidigare uppenbarelserna inte våra förhållanden, ty de gavs åt andra människor som var före oss. Men i dessa sista dagarna skulle Gud kalla en återstod genom vilket det skulle ske en befrielse, i såväl Jerusalem som i Sion. [Se Joel 2:32.] Om alltså Gud inte längre skulle ge några uppenbarelser, var skulle vi då finna Sion och denna återstod?’ …

Presidenten skildrade därefter hur han tog emot och översatte Mormons bok, uppenbarelsen om Arons prästadöme, kyrkans organisation 1830, uppenbarelsen om det högre prästadömet och hur den Helige Andens gåva utgöts över kyrkan, och sade: ’Ta bort Mormons bok och uppenbarelserna, och var är då vår religion? Vi har ingen.’ ”¹⁰

Kyrkans president är utsedd att ta emot uppenbarelse från Gud till kyrkan. Enskilda kan få uppenbarelse för sina egna ansvarsområden.

”Jesus … satte i sin kyrka först och främst apostlar, för det andra profeter till ämbetets verk, för att fullkomna de heliga och så vidare … himlens stora lag [förkunnar] att ingenting någonsin sker på jorden utan att hemligheten uppenbaras för hans tjänare profeterna, enligt Amos 3:7.”¹¹

I september 1830 flyttade Joseph och Emma Smith från Harmony i Pennsylvania till Fayette i New York. När de kom fram upptäckte de att en del heliga hade bedragits av falska anspråk på uppenbarelse: ”Till vår sorg … upptäckte vi snart att Satan hade legat på lur för att bedra och uppsluka vem han kunde. Broder Hiram Page hade i sin ägo en viss sten varigenom han fick vissa ’uppenbarelser’ angående Sions uppbyggande, kyrkans ordning o s v, vilka helt och hållet stred mot ordningen i Guds hus, såsom den fastställts i Nya testamentet och i våra uppenbarelser på senare tid. Då ett konferensmöte hade utsatts till den 26 september ansåg jag det klokt att inte göra mycket mera än samtala med bröderna om frågan förrän konferensen var samlad. Men då jag fann att många och i synnerhet familjen Whitmer och Oliver Cowdery trodde på vad denna sten ’uppenbarat’, ansåg vi det klokast att fråga Herren i en så viktig angelägenhet, och innan konferensen sammanträdde fick vi följande:

’Uppenbarelse given till Oliver Cowdery i Fayette i New York, september 1830.

”Men se, sannerligen, sannerligen säger jag dig: Ingen skall utses till att mottaga befallningar och uppenbarelser i denna kyrka utom min tjänare Joseph Smith den yngre, ty han får dem liksom Moses. Du skall åtlyda det som jag giver honom …

Du skall icke befalla honom som är över dig och i ledningen för kyrkan, ty åt honom har jag givit nycklarna till hemligheterna och de förseglade uppenbarelserna, tills jag utser en annan i hans ställe …

Åter, du skall taga din broder, Hiram Page, mellan fyra ögon och säga till honom, att det som han skrivit efter den stenen icke är av mig, utan Satan bedrager honom, ty se, detta har icke blivit honom givet, ej heller skall åt någon av kyrkan givas något som står i strid med kyrkans förbund.

Ty allting måste ske med ordning och genom enhälligt bifall i kyrkan genom trons bön.” [L&F 28:2–3, 6–7, 11–13] …

Slutligen sammanträdde vår konferens. Frågan om den tidigare nämnda stenen diskuterades, och efter mycket övervägande avsade sig broder Page samt hela den närvarande kyrkan tron på nämnda sten och allt som sammanhörde därmed, till allas vår ömsesidiga tillfredsställelse och glädje.’ ”¹²

”Presidenterna eller [första] presidentskapet är satta över kyrkan, och uppenbarelser om Guds sinne och vilja till kyrkan måste komma genom presidentskapet. Detta är himmelens ordning och [melkisedekska] prästadömets makt och privilegium. Det är också varje ämbetsmans i denna kyrka privilegium att få uppenbarelser beträffande det som angår hans egen speciella kallelse och plikt i kyrkan.”¹³

”Vi anser oss inte bundna att ta emot någon uppenbarelse från någon man eller kvinna utan att hon blivit vederbörligt insatt och ordinerad till denna myndighet och givit tillräckliga bevis därpå …

Det är stridande mot Guds plan att någon medlem av kyrkan eller någon annan får instruktioner för dem som har högre myndighet än de själva. Därav ser du det olämpliga i att följa dem, men om en person får en syn eller ett besök av en himmelsk budbärare, måste detta blott vara för den personens eget bästa och undervisning, ty kyrkans grundläggande principer, styrelse och lära tillhör rikets nycklar.”¹⁴

Kyrkans president förmedlar Guds ord till oss i vår tid och generation.

Heber C Kimball berättade under sin tid som rådgivare till president Brigham Young: ”Broder Joseph Smith sade många gånger till broder Brigham, mig själv och andra att han var Guds representant för oss, att undervisa, leda oss och tillrättavisa dem som gör fel.”¹⁵

Wilford Woodruff, kyrkans fjärde president, berättade: ”Jag vill nämna ett särskilt möte som jag närvarade vid i Kirtland i min ungdom. Vid det mötet gjordes en del uttalanden … angående de levande oraklen och Guds skrivna ord … En ledande man i kyrkan ställde sig upp och talade om ämnet och sade: ’Ni har Guds ord framför er här i Bibeln, Mormons bok och Läran och förbunden. Ni har Guds skrivna ord och ni som ger uppenbarelser skall ge uppenbarelser i enlighet med dessa böcker, eftersom det som är skrivet i dessa böcker är Guds ord. Vi bör begränsa oss till dem.’

När han hade slutat vände sig broder Joseph till broder Brigham och sade: ’Broder Brigham, jag vill att du kommer fram till talarstolen och säger oss vad du anser om de levande oraklen och Guds skrivna ord.’ Broder Brigham ställde sig i talarstolen, tog Bibeln och lade ner den, tog Mormons bok och lade ner den, och han tog Läran och förbunden och lade ner den framför sig, och han sade: ’Här finns Guds skrivna ord till oss angående Guds verk från världens begynnelse och nästan fram till vår tid. Och nu’, sade han, ’i jämförelse med de [levande] oraklen betyder dessa böcker ingenting för mig. Dessa böcker förmedlar inte Guds ord direkt till oss nu, såsom en profets ord eller som en man som bär det heliga prästadömet i vår tid och generation. Jag vill hellre ha de levande oraklen än allt som är skrivet i böckerna.’ Detta var hans tals inriktning. När han slutat sade broder Joseph till församlingen: ’Broder Brigham har sagt er Herrens ord, och han har sagt er sanningen.’ ”¹⁶

Brigham Young, kyrkans andre president, erinrade sig: ”För många år sedan konstaterade profeten Joseph att om folket hade tagit emot de uppenbarelser han hade i sin ägo och med vishet agerat utifrån dem, enligt Herrens föreskrifter, så skulle deras förmåga att göra och förstå ha legat många år före än vad de då var.”¹⁷

Vi stöder kyrkans president och andra ledare i kyrkan genom att be för dem och ge akt på deras råd.

Joseph Smith nedtecknade följande händelse vid invigningen av templet i Kirtland den 27 mars 1836: ”Jag höll sedan ett kort tal och anmodade de många kvorumen och hela församlingen med heliga, att stödja presidentskapet som profeter och siare och att stödja dem i sina böner. Alla förband sig att göra detta genom att räcka upp handen.

Jag anmodade sedan kvorumen och församlingen med heliga att stödja de tolv apostlarna, som var närvarande, som profeter, siare, uppenbarare och särskilda vittnen för alla jordens nationer, att de innehar rikets nycklar att låsa upp det, eller se till att det görs, bland dem, och att uppehålla dem i sina böner, vilket de instämde i genom att stå upp.

Därefter uppmanade jag kvorumen och församlingen med heliga att stödja de sjuttios presidenter … och att uppehålla dem i sina böner, vilket de gjorde genom att räcka upp handen …

Röstningen var enhällig i varje instans och jag profeterade för alla, att om de uppehåller dessa män i deras olika uppgifter … skall Herren välsigna dem, ja, i Kristi namn, skall himlens välsignelser vara deras.”¹⁸

”Liksom de som stödde Moses händer [se 2 Mos 17:8–13], låt oss stödja händerna på dem som är utsedda att leda rikets angelägenheter, att de må bli styrkta och kunna genomföra sina storslagna planer och vara redskap i att åvägabringa det stora verket i de sista dagarna.”¹⁹

”Nu när det gäller dem som bara gör saker därför att de blir rådda till det, och ändå klagar hela tiden medan de utför dem: det är till ingen nytta. De kan lika väl låta bli att göra dem. Det finns människor som påstår sig vara heliga, som är alltför benägna att klaga och finna fel, när något råd ges som står i motsatsförhållande till deras känslor, också när de själva ber om råd; och desto mer när de inte bett om rådet och det inte stämmer överens med deras uppfattning; men bröder, vi har större förhoppningar för de flesta av er; vi litar på att ni vill ha råd då och då, och att ni med glädje följer råden, när ni får dem från rätt källa.”²⁰

Eliza R Snow skrev: ”[Joseph Smith] sade att om Gud utsett honom och valt honom till redskap för att leda kyrkan, varför inte låta honom göra det? Varför stå i vägen när han är utsedd att göra någonting? Vem känner till Guds avsikter? Uppenbarar han inte sådant som skiljer sig från det som vi förväntar oss? [Profeten] anmärkte att han ständigt reste sig upp, trots att allting tyngde ner honom, stod i hans väg och gjorde motstånd. Trots allt detta motstånd visade det sig alltid till sist att han hade rätt …

Han förebrådde dem som var benägna att finna fel med hur kyrkans angelägenheter sköttes och sade att Gud kallat honom att leda kyrkan och att han skulle leda den rätt. De som försöker förhindra detta kommer att stå med skammen när deras dårskap blir uppenbar.”²¹

De som förkastar den levande profeten utvecklas inte och nedkallar Guds domar över sig själva.

”Oaktat, bokstavligt talat, att all kunskap kommer från Gud, har ändå inte alla människor trott på att det var uppenbarelse när den kom …

Noa var en fullkomlig man och hans kunskap eller uppenbarelse om vad som skulle ske på jorden gav honom makt att förbereda och rädda sig själv och sin familj undan syndaflodens ödeläggelse. Denna kunskap, eller uppenbarelse … trodde inte jordens invånare på. De visste att Adam var den första människan, skapad i Guds avbild, att han var en god man, att Enok vandrade med Gud i 365 år och upptogs till himlen utan att smaka döden. Men de kunde inte uthärda den nya uppenbarelsen: det gamla tror vi på därför att våra fäder gjorde det, men bort med nya uppenbarelser. Och syndafloden svepte bort dem …

Samma princip … var påfallande bland judarna när Frälsaren kom i köttet. [De] skröt om de gamla uppenbarelserna, prydde de dödas gravar, gav tionde av mynta och dill, höll långa böner för syns skull och färdades över land och hav för att värva proselyter, men när den nya uppenbarelsen kom direkt från hans mun som är den store Jag är så kunde de inte uthärda det — det var för mycket. Detta visade fördärvet hos denna generation, liksom hos andra före den, och de ropade: bort med honom, korsfäst honom! …

Än en gång användes samma förfaringssätt och språk när Mormons bok kom till denna generation. Den gamla uppenbarelsen, de gamla patriarkerna, pilgrimerna och apostlarna var välsignade. Vi tror på dem, men de nya kan vi inte stå ut med.”²²

”Världen har alltid förväxlat falska profeter med sanna, och de som sändes av Gud trodde man var falska profeter. Därför dödade, stenade, straffade och fängslade man de sanna profeterna och dessa var tvungna att gömma sig i ’öknar, i grottor och hålor’ [se Hebr 11:38], och trots att de var de mest hedervärda av alla män på jorden, så blev de förvisade från deras umgänge som lösdrivare, samtidigt som man omhuldade och hedrade och stödde skojare, lösdrivare, hycklare, bedragare och de uslaste av människor.”²³

”Jag tvivlar inte det minsta på att om Kristus skulle komma till jorden och predika sådana kärva ting som han predikade för judarna så skulle denna generation förkasta honom för hans stränghet … Många människor skulle säga: ’Jag skall aldrig svika dig utan alltid stå vid din sida.’ Men i samma ögonblick som du lär dem några av Guds rikes hemligheter, som finns i himlen och skall uppenbaras för människornas barn när de är förberedda för dem, är dessa de första att stena dig och gissla dig till döds. Det var samma princip som korsfäste Herren Jesus Kristus och som skall få folket att döda profeterna i denna generation.

Mycket är [oförklarligt] för människornas barn i de sista dagarna: till exempel att Gud skall uppväcka de döda, men [de glömmer] att ting har varit fördolda från världens grundläggning vilka skall uppenbaras för spenabarn i de sista dagarna.

Det finns också många visa män och kvinnor i vår mitt, som är alltför visa för att undervisas. Därför måste de dö i sin okunnighet och i uppståndelsen kommer de att upptäcka sitt misstag. Många förseglar himlens dörr genom att säga: Så vitt Gud kan uppenbara och jag vill tro …

Det har alltid varit så när en man sänts av Gud med prästadömet och han har börjat predika evangeliets fullhet, att han kastades ut av sina vänner, som är redo att slakta honom om han lär ut saker som de föreställer sig vara oriktiga, och Jesus korsfästes enligt denna princip.”²⁴

”Ve, ve den människa eller den grupp människor som lyfter upp sin hand mot Gud och hans vittnen i dessa sista dagar, för de kommer nästan att vilseleda själva de utvalda …

När en person säger sig profetera och befaller människorna att lyda hans lärdomar så måste han antingen vara en sann eller falsk profet. Falska profeter uppstår alltid för att vara motståndare till de sanna profeterna och de försöker profetera så nära sanningen att de nästan till och med vilseleder själva de utvalda.”²⁵

”Till följd av att de förkastade Jesu Kristi evangelium och de profeter som Gud hade sänt, har Guds domar vilat på människor, städer och nationer under världens olika tidsåldrar, vilket var fallet med städerna Sodom and Gomorra, som förstördes därför att de förkastade profeterna.”²⁶

William P McIntire berättade: ”[Joseph Smith] profeterade att alla de som tog lätt på de uppenbarelser som gavs, och på honom och hans ord, snart skulle få skäl att gråta och jämra sig … sägande: O, att vi hade lyssnat till Guds ord och de uppenbarelser som gavs.”²⁷

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom redogörelsen på sidorna 191–192 och lägg märke till vad de tidiga medlemmarna kände för de uppenbarelser som gavs genom Joseph Smith. Vad känner du för Läran och förbunden?
Läs det fjärde stycket på sidan 193. Varför tror du att ”frälsning endast [kan] komma genom uppenbarelse”?
Gå igenom sidorna 194–195. Varför tror du att människor ibland tillåter sig att bli bedragna, såsom skedde i fallet med Hiram Page? Vad kan vi göra för att undvika att bli bedragna av falska profeter eller falska lärdomar?
Gå igenom de två sista hela styckena på sidan 195 och det stycke som fortsätter på sidan 196. Vad finns det för fördelar med att bara en man kan ta emot uppenbarelser för hela kyrkan? Vilka erfarenheter har du haft av att Herren har väglett dig inom dina speciella ansvar?
På sidorna 196–197 kan du läsa om hur Joseph Smith och Brigham Young reagerade när en man sade att vi bör begränsa oss till de uppenbarelser som finns i skrifterna. Vad skulle saknas i ditt liv om du begränsade dig till standardverken, utan att lyssna till den levande profetens ord? Vad kan vi göra för att följa andan i Brigham Youngs råd?
Vad kan vi göra för att uppehålla kyrkans president och andra ledare i kyrkan? (Se exempel på s 197–198.) Vilka råd gav kyrkans president under den sista generalkonferensen? Hur har du blivit välsignad av att följa profeten och andra ledare i kyrkan?
Vilka är några sätt varpå människor förkastar Guds profeter? (Se exempel på s 198–201.) Vilka är några tänkbara följder av att välja att inte följa råden från dem som Herren har valt att leda hans kyrka?

Skriftställen som hör till detta ämne:Ordspråksboken 29:18; Jakob 4:8; 3 Nephi 28:34; Mormon 9:7–9; L&F 21:1–6