Bön och personlig uppenbarelse

”Det är Guds barns förmån att få komma till Gud och få uppenbarelse.”

Ur Joseph Smiths liv

Redan i juni 1829 hade många viktiga händelser i evangeliets återställelse ägt rum. I och med den första synen hade himlen öppnats och Gud hade talat på nytt till människorna på jorden. Profeten Joseph Smith hade fått plåtarna med Mormons bok och översatte det heliga budskapet på dem. Det heliga prästadömet hade återställts och dopets förrättning gjorts tillgänglig för Guds barn. Var och en av dessa händelser hade ägt rum till svar på bön när profeten sökte vägledning hos Herren.

När översättningen närmade sig sitt slut sökte profeten på nytt råd hos Herren. Eftersom Moroni hade sagt åt Joseph att inte visa plåtarna för någon såvida inte han fick befallning att göra det, hade Joseph känt sig mycket ensam och svårt nedtyngd i sitt ansvar när han översatte plåtarna. Men på plåtarna själva upptäckte han att Herren skulle uppresa tre särskilda vittnen som skulle vittna för världen att Mormons bok var sann. (Se 2 Nephi 11:3; Ether 5:2–4.)

”Nästan omedelbart efter det att vi fått veta detta”, sade Joseph Smith, ”fick Oliver Cowdery, David Whitmer och … Martin Harris (som hade kommit för att fråga hur arbetet fortskred) tanken att be mig fråga Herren om de inte kunde få privilegiet att vara dessa tre särskilda vittnen.”¹ Profeten sökte råd hos Herren och fick en uppenbarelse om att de tre männen skulle få se såväl plåtarna som Labans svärd, Urim och Tummim och Liahona. (Se L&F 17.)

Några dagar senare gick profeten och de tre männen ut i skogen nära familjen Whitmers gård i Fayette i New York och började be om att de skulle få denna stora förmån. Martin drog sig undan, för han kände sig ovärdig. Profeten beskrev vad som sedan hände: ”Vi … hade inte hållit på att bedja många minuter förrän vi såg ett ljussken av utomordentlig klarhet i luften ovanför oss, och se, en ängel [Moroni] stod framför oss. I handen hade han plåtarna som vi hade bett om att dessa män skulle få se. Han vände bladen ett efter ett så att vi kunde se dem och klart urskilja graveringarna på dem.”² Männen hörde också Guds röst vittna om att plåtarna var riktigt översatta, och de fick befallning att vittna om det som de hade sett och hört. Joseph gick sedan för att leta efter Martin, som bad någon annanstans i skogen. De bad tillsammans och fick se samma syn och hörde samma röst.

Joseph Smiths mor, som vid den tidpunkten var på besök hos profeten i Fayette, mindes sin sons glädje och lättnad efter denna uppenbarelse: ”När Joseph kom in [i familjen Whitmers hem] kastade han sig ner bredvid mig och utropade. ’Far, mor, ’ sade han, ’ni vet inte hur glad jag är, Herren har nu låtit tre andra utom mig själv se plåtarna. De har sett en ängel som har burit vittne inför dem, och de skall bära vittne om sanningen i det jag har sagt, för nu vet de av sig själva, att jag inte går omkring och lurar folk, och jag känner det som om jag hade befriats från en börda som nästan var för tung för mig att bära. Men nu måste de bära en del av den, och det gläder min själ att jag inte längre är helt ensam i världen.’ ”³

I hela sitt liv skulle Joseph Smith vända sig till Gud i bön och söka den hjälp och vägledning han behövde. En medlem av kyrkan beskrev hur han hörde honom be i Kirtland i Ohio vid en tidpunkt när han hade stora privata svårigheter: ”Aldrig tidigare hade jag hört en människa tilltala sin Skapare som om denne var närvarande och lyssnade liksom en vänlig far skulle lyssna till ett lydigt barns sorger … Det var inga stora gester, ingen röst höjdes som i hänförelse, utan bönen framfördes i enkel samtalston, så som en man skulle tala till en närvarande vän. Det tycktes mig som om jag, om slöjan hade tagits bort, hade kunnat se Herren stå ansikte mot ansikte med den ödmjukaste av alla tjänare jag någonsin sett.”⁴

Joseph Smiths lärdomar

Gud hör våra böner och talar till oss i dag precis som han talade till de heliga i forna dagar.

”Eftersom Herren aldrig genom något som han hittills uppenbarat har låtit världen förstå att han för evigt upphört att tala till dem han har skapat om de söker honom på rätt sätt, varför är det då så otroligt att han vill tala till dem på nytt i dessa sista dagar, till deras frälsning?

Kanske förvånar det er att jag hävdar detta, att jag säger: Till sin skapelses frälsning i dessa sista dagar, eftersom vi redan har i vår ägo en stor volym med de ord som han tidigare talat. Men ni måste medge att ordet som talats till Noa inte var tillräckligt för Abraham, eller det krävdes inte av Abraham att utifrån ordet som talats till Noa lämna sitt fosterland och söka en arvedel i ett främmande land. Abraham fick löften av Herrens hand för egen del och levde så fullkomligt att han kallades Guds vän. Det krävdes inte av Isak, den utlovade avkomman, att han skulle sätta sitt hopp till de löften som hade givits åt hans far Abraham, utan han fick förmånen att genom Herrens egen röst få veta att han godkänts i himlens ögon.

Om en människa kan leva på de uppenbarelser som givits till någon annan, kan jag då inte med fog fråga varför det var nödvändigt för Herren att tala till Isak som han gjorde och som det står skrivet i Första Moseboken 26? Ty där upprepar Herren, eller rättare sagt, där lovar han på nytt att uppfylla den ed som han tidigare hade svurit Abraham. Varför upprepar han eden för Isak? Varför var det första löftet inte lika tillförlitligt för Isak som det var för Abraham? Var inte Isak Abrahams son? Kunde inte han sätta obetingad tillit till sin fars ord, denne var ju en gudsman? Kanske säger ni att han var en alldeles särskild människa och annorlunda än män i dessa sista dagar, därför hedrade Herren honom med alldeles särskilda och annorlunda välsignelser, eftersom han var annorlunda än män i vår tid. Jag medger att han var en alldeles särskild människa och inte bara blev alldeles särskilt välsignad utan storligen välsignad. Men det enda jag kan upptäcka som var särskilt hos honom eller gjorde honom så annorlunda än män i vår tid, är att han var heligare och mer fullkomlig inför Gud och kom till honom med ett renare hjärta och med större tro än män i vår tid.

Detsamma kan sägas om Jakobs berättelse. Hur kom det sig att Herren talade till honom om samma löfte efter att en gång ha givit det till Abraham och förnyat det till Isak? Varför kunde Jakob inte nöjas med ordet som talats till hans fäder?

När tiden närmade sig då löftet om Israels barns räddning ur Egypten skulle gå i uppfyllelse, varför var det då nödvändigt att Herren började tala till dem? Det löfte eller ordet som Abraham fick var att hans avkomma skulle leva i slaveri och vara förtryckta i fyra hundra år, men därefter dra ut med stora ägodelar. Varför litade de inte på detta löfte när de hade levt i slaveri i Egypten i fyra hundra år? Varför drog de inte ut utan att vänta på ytterligare uppenbarelse? Varför handlade de inte uteslutande efter det löfte som Abraham hade fått om att de skulle dra ut? …

Jag kan tro att Enok vandrade med Gud. Jag kan tro att Abraham umgicks med Gud och talade med änglar. Jag kan tro att Abrahams förbund förnyades med Isak genom Herrens egen röst. Jag kan tro att Jakob talade med heliga änglar och hörde sin Skapares röst, att han brottades med ängeln tills han övervann honom och fick en välsignelse. Jag kan tro att Elia togs upp till himlen i en vagn av eld med hästar av eld. Jag kan tro att de heliga såg Herren och samtalade med honom ansikte mot ansikte efter hans uppståndelse. Jag kan tro att den hebreiska kyrkan kom till Sions berg och till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental. Jag kan tro att de skådade in i evigheten och såg allas Domare och Jesus, det nya förbundets medlare.

Men kan allt detta ge mig visshet eller bära mig till den eviga dagens rike med obefläckade, rena och vita kläder? Måste jag inte i stället för egen del, genom min egen tro och flit när det gäller att hålla Herrens bud, få visshet om min egen frälsning? Och har jag inte samma förmån som heliga i forna dagar? Och kommer inte Herren att vara lika snar att höra mina böner och lyssna på mina rop som han lyssnade på deras, om jag kommer till honom på samma sätt som de?”⁵

Vi kan göra allting vi företar oss till ett böneämne.

Sarah Granger Kimball berättade: ”I profetskolan … när Joseph Smith undervisade bröderna, sade han att de skulle göra allting de företog sig till ett böneämne.”⁶

”Sök att lära känna Gud i era hemliga kammare och åkalla honom på betesmarkerna. Följ Mormons boks vägledning och be för era familjer, era hjordar, er gröda och allt ni äger. [Se Alma 34:18–27.) Nedkalla Guds välsignelse över allt ert arbete och allt ni är sysselsatta med.”⁷

”Försumma inte era plikter i familjen, utan be till Gud att han skall välsigna er och er familj — era hjordar och allt som har med er att göra — så att ni får frid och välgång — och när ni gör det ’be för friden i Sion, att det må gå dem väl som älskar henne’. [Se Ps 122:6.]”⁸

En bön som profeten skrev ner i augusti 1842 visar hans längtan efter visdom från Gud: Du som ser och känner allas hjärtan … blicka nu ner på din tjänare Joseph och förläna honom större tro på din Sons Jesu Kristi namn än din tjänare någonsin haft, ja, Elias tro, och låt det eviga livets fackla brinna i hans hjärta och aldrig tas bort, och låt det eviga livets ord utgjutas över din tjänares själ så att han må veta din vilja, dina stadgar och dina bud och dina domar och följa dem. Må din gudomliga nåds, härlighets och äras dagg likt daggen på Hermons berg utgjutas över din tjänares huvud i din barmhärtighets och makts och godhets överflöd.”⁹

När vi ber i tro och i all enkelhet får vi de välsignelser som Gud anser det bäst att ge oss.

”Be vid nådens tron att Herrens Ande alltid skall vila över er. Kom ihåg att om vi inte frågar, kan vi inte få någonting. Be därför i tro, så skall ni få de välsignelser som Gud anser bäst för er. Be inte med girigt hjärta för att tillfredsställa era begär, utan be innerligt om de största gåvorna. [Se L&F 46:8–9.]”¹⁰

”Dygd är en av de främsta principer som gör det möjligt för oss till vår Fader i himlen med tillförsikt och be om visdom från hans hand. Om du därför vårdar dig om denna princip i ditt hjärta, kan du be med frimodigt medvetande inför honom och det skall utgjutas över ditt huvud. [Se L&F 121:45–46.]”¹¹

”Må de heligas böner stiga upp till himlen så att de når Herren Sebaots öron, ty de rättfärdigas böner är mäktiga och verksamma. [Se Jak 5:16.]”¹²

Henry W Bigler berättade: ”På tal om att be till vår Fader i himlen, hörde jag en gång Joseph Smith säga: ’Uttryck er enkelt och klart och be om det ni önskar, precis som ni skulle gå till en granne och säga: Jag skulle vilja låna din häst för att åka till kvarn.’ ”¹³

Vi kan få personlig uppenbarelse genom den Helige Anden.

”Det är Guds barns förmån att få komma till Gud och få uppenbarelse … Gud gör inte skillnad på människor, vi har alla samma förmån.”¹⁴

”Vi tror att vi har rätt att få uppenbarelser, syner och drömmar från Gud, vår himmelske Fader, samt i Jesu Kristi namn få ljus och intelligens genom den Helige Andens gåva rörande allt som gäller vår andliga välgång, om vi håller hans bud så att vi är värdiga i hans ögon.”¹⁵

”En person kan dra nytta av att lägga märke till det första tillkännagivandet av uppenbarelsens ande. När ni till exempel känner den rena intelligensen strömma till er kan ni plötsligt få vissa tankar och idéer så att ni — genom att lägga märke till det — kan se det gå i uppfyllelse samma dag eller snart, (dvs.) de ting som kom till ert sinne genom Guds Ande uppfylls. Genom att på så sätt lära känna Guds Ande och förstå den, kan ni tillväxa i uppenbarelsens princip, tills ni blir fullkomliga i Jesus Kristus.”¹⁶

”Jag har en gammal utgåva av Nya testamentet på latin, hebreiska, tyska och grekiska … Jag tackar Gud att jag har den här gamla boken, men ännu mer tackar jag honom för den Helige Andens gåva. Jag har den äldsta boken i världen, men jag har den äldsta boken i mitt hjärta, ja, den Helige Andens gåva … Den Helige Anden … är inom mig och förstår mer än hela världen, och jag tänker liera mig med honom.”¹⁷

”Ingen människa kan ta emot den Helige Anden utan att ta emot uppenbarelse. Den Helige Anden är en uppenbarare.”¹⁸

John Taylor berättade som president för de tolvs kvorum: ”Jag minns mycket väl vad Joseph Smith en gång sade till mig för mer än fyrtio år sedan. Han sade: ’Äldste Taylor, du har blivit döpt, du har fått händer lagda på ditt huvud för att ta emot den Helige Anden, och du har ordinerats till det heliga prästadömet. Om du nu vill fortsätta att följa denna andes maningar, kommer den alltid att leda dig rätt. Ibland kanske den strider mot din egen uppfattning, men bry dig inte om det, följ dess maningar. Om du är trogen dess viskningar kommer den med tiden att i dig bli en uppenbarelsens princip som gör att du vet allting.’ ”¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Lägg märke till bönens betydelse i det som Joseph Smith och de tre vittnena till Mormons bok upplevde (s 125–126). Hur har bön påverkat dina egna upplevelser av Mormons bok? Vilka andra aspekter av ditt liv har påverkats av bön?
Vilka tankar får du när du läser stycket längst ner på sidan 126? När du begrundar detta uttalande, tänk då på hur du skulle kunna förbättra ditt sätt att ”tilltala [din] Skapare”.
Varför kan vi inte enbart förtrösta på uppenbarelser ur det förgångna? (Se exempel på s 128–130.) Varför behöver vi fortsatt, personlig uppenbarelse?
Gå igenom det avsnitt som börjar på sidan 130. Vad lärde profeten i fråga om när vi skall be och vad vi bör be om? Hur kan det han sade hjälpa dig i dina enskilda böner? Hur kan det han sade hjälpa familjer med familjebönen?
Studera profetens lära på sidan 131 om hur vi bör be. Vad är fördelen med att uttrycka sig ”enkelt och klart” när vi ber? På vilket sätt ger ett rättfärdigt leverne oss tillförsikt att vända oss till vår himmelske Fader i bön? Vad har hjälpt dig att få ett vittnesbörd om att Gud hör och besvarar böner?
Läs det första hela stycket på sidan 131. När har du dragit nytta av att lägga märke till ”det första tillkännagivandet av” Andens maningar? Hur kan vi lära oss att genast känna igen Andens viskningar?

Skriftställen som hör till detta ämne:1 Kungaboken 19:11–12; Jakob 1:5–6; Helaman 5:30; 3 Nephi 18:18–21; L&F 6:22–23; 8:2–3; 88:63–65