Tro: Grunden för all rättfärdighet

Tro på Gud Fadern och på hans Son, Jesus Kristus, är vår religions första princip och grunden för all rättfärdighet.

Ur Joseph F Smiths liv

Joseph F Smith inriktade sin tro på sin Fader i himlen, på Herren Jesus Kristus och på evangeliets enkla och beständiga sanningar. När Joseph F Smith var ung stärktes hans tro mycket genom hans mors hängivenhet mot plikten och rättfärdigheten.

Han sade: ”Jag minns som om det vore i går något som inträffade i min barndom. Min mor var änka, med en stor familj att ta hand om. En vår (mellan 1849 och 1852) då vi öppnade jordkällaren, lät hon sina söner lasta de bästa potatisarna på kärran och hon tog dem till tiondekontoret. Det var ont om potatis det året. Jag var en liten pojke vid tillfället i fråga, och körde vagnen. När vi körde upp framför trappan till tiondekontoret, redo att lasta av potatisen, kom ett av biträdena ut och sade till min mor: ’Änkefru Smith, det är skamligt att ni skall behöva betala tionde.’ Han … tillrättavisade min mor för att hon betalade sitt tionde och kallade henne allt annat än vis eller förståndig. Han sade att det fanns andra som var starka och arbetsföra som fick hjälp från tiondekontoret. Min mor vände sig till honom och sade:’ … Vill du förmena mig välsignelser? Om jag inte betalade mitt tionde, är jag säker på att Herren skulle dra tillbaka välsignelser från mig. Jag betalar mitt tionde, inte endast därför att det är en Guds lag, utan också därför att jag väntar mig välsignelser därigenom.’”

President Smith förklarade: ”Hon hade framgång eftersom hon lydde Guds lagar … Den änkan fick sitt namn upptecknat i Herrens lags bok. Den änkan hade rätt till privilegierna i Guds hus. Ingen evangelieförordning kunde förnekas henne, ty hon lydde Guds lagar, och hon sviktade aldrig.”¹

Joseph F Smiths lärdomar

Det är nödvändigt att tro på Gud och hans Son, Jesus Kristus.

Vi tror på Gud, vår Herres och Frälsares Jesu Kristi Fader, himmelens och jordens Skapare, våra andars Fader. Vi tror på honom utan reservationer, vi tar emot honom i våra hjärtan, i vår religiösa tro, i själva vår varelse. Vi vet att han älskar oss och vi accepterar honom som våra andars Fader och vår Herres och Frälsares Jesu Kristi Fader.²

Först är det alltså nödvändigt att ha tro på Gud. Denna tro är den första principen i uppenbarad religion och grunden för all rättfärdighet.

Tro på Gud är att tro att han finns och ”att han är den enda upphöjda härskaren och självständiga varelsen i vilken all fullhet och fullkomlighet och varje god gåva och princip finns fritt”, och i vilken alla andra förnuftiga varelsers tro måste samlas för liv och frälsning. Vidare är tro på Gud att tro att han är alla tings store skapare, att han är allsmäktig, allvetande och genom sitt verk och sin Andes kraft överallt närvarande (se Joseph Smith, sammanst Lectures on Faith, [1985], s 10).

Det är inte endast nödvändigt att tro på Gud utan också på Jesus Kristus, hans Son, människosläktets Frälsare och det nya förbundets medlare. Dessutom behövs tro på den Helige Anden, vilken bär vittne om Fadern och Sonen, ”densamme i alla tider och i all evighet”.³

Vår tro på Jesus Kristus ligger till grund för vår religion, till grund för vårt hopp om förlåtelse för våra synder och för vårt hopp om upphöjelse efter döden samt uppståndelse från död till evigt liv. Vår tro på de lärosatser som blivit återställda genom profeten Joseph Smiths medverkan befäster och stärker oss, samt grundmurar vår tro på och övertygelse om Guds Sons gudomliga uppgift bortom varje fråga eller tvivel.⁴

Paulus säger att tron är grunden för det vi hoppas på och ger oss visshet om det vi inte kan se (se Hebr 11:1). Tro på Gud är att tro att han finns till och att han lönar dem som söker honom och som älskar honom. Tro på Gud leder människan till all kunskap och till all fullhet och till all trofasthet framför dem …

Vi är alla nybörjare i denna princip i evangeliet. De bästa av oss har just börjat lära oss något om denna livets och frälsningens princip, denna kraftens princip. Vi hör att genom tro skapades världarna. Vem av oss har tro nog att åstadkomma så värst mycket? Vår tro är så begränsad att vi knappt kan leva efter de små principerna i evangeliet som Gud har uppenbarat och som är nödvändiga för att vi skall kunna njuta av samhällsfred och välbefinnande. Vi har med nöd och näppe tro till att leva i enlighet med dessa små principer som är uppenbarade för att vi skall kunna styra våra dagliga liv. Herren måste ha överseende med oss och vara tålmodig mot oss och lära oss lite här och lite där, rad på rad och bud på bud, så att vi slutligen kan få den tro som en gång gavs de heliga och som stängde lejonens gap och gjorde att de män som gick i elden inte skadades utan gick där lösa och lediga … Vår store lärare, Jesus Kristus … försöker lära oss de livets och frälsningens principer som också är kraftens principer, som lär människor att resa sig från sorgens djup och från mänsklighetens lägsta omständigheter till höjder av ära och kunskap om Gud.⁵

Sanningen är att alla Guds söner och döttrar först måste tro på Gud – tro på att han finns till, att han är rättfärdig, att han är allsmäktig, att han styr allting, och att all fullkomlighet bor i honom. Ni kanske inte har vetskap om detta, men ni måste tro att det är sant. Detta är den uppenbarade religionens första princip. Det är skrivet att utan tro är det omöjligt att finna nåd hos Gud. Det är också skrivet att de rättfärdiga skall leva genom tro. Därför säger jag att det är nödvändigt för alla människor att tro på Gud, alltings Görare och Skapare, himlens och jordens Härskare. Utan tro kunde världarna inte ha blivit till, utan tro skulle de inte bli kvar i sitt läge, men för den som tror är allting, med Gud och med människan, möjligt.⁶

Gud har i sina uppenbarelser till människan gjort sitt ord så enkelt att de enklaste män utan speciell utbildning kan erfara stor tro, förstå evangeliets lärdomar och ostört kunna glädja sig åt sina religiösa övertygelser.⁷

Ingen människas tro, ingen människas religion, ingen religiös organisation i hela världen kan någonsin höja sig över sanningen. Sanningen måste vara religionens grundval, annars är den fåfänglig och kommer inte att uppnå sitt syfte. Jag säger att sanningen är grundvalen, att den finns längst ner och högst upp och helt och hållet genomsyrar detta Herrens stora verk som grundlades med hjälp av profeten Joseph Smith.⁸

Tron, en gåva från Gud, får vi genom lydnad.

Tron är alltid en Guds gåva till människan, en gåva som erhålls genom lydnad, liksom alla andra välsignelser. Den man eller kvinna i denna kyrka som vill berika sin tro i högsta möjliga grad har en önskan att iaktta varje ritual och förordning i kyrkan enligt lagen om lydnad till Guds vilja. I och genom dessa ting får människan en fullkomligare kunskap om Guds avsikter i världen. En berikad tro innebär ökad kraft, och fastän människan i detta liv kanske inte får tillfälle att utöva all den makt hon erfar genom berikandet av sin tro, kan dessa makter utövas i sin fullhet i evigheten, om inte förr.⁹

Det är sagt att tron är en gåva från Gud, och så är det. Men tron kommer inte utan gärningar. Tron kommer inte utan lydnad till Guds bud.¹⁰

En av kyrkans främsta uppgifter är att undervisa världen om Kristi evangelium. Den har ett viktigt budskap att framföra, vilket inte endast gäller människornas andliga frälsning, utan också deras timliga välfärd. Den lär inte endast att tro är nödvändigt, utan också att gärningar krävs. Tro på Jesus är gott och väl, men tron måste vara av levande slag som får den troende att arbeta på sin egen frälsning och hjälpa andra att göra detsamma.¹¹

Vi tror att det är nödvändigt att efterleva vår religion varje dag under veckan, varje timma av dagen och varje ögonblick. Då vi tror och handlar så, stärks vi i vår tro, Guds ande växer inom oss, vi går framåt i kunskap och blir bättre i stånd att försvara det verk vi är engagerade i.¹²

Jag ber er, mina bröder och systrar, som har barn i Sion och på vilka det större ansvaret vilar: Lär dem evangeliets principer, lär dem att tro på Herren Jesus Kristus och på dopet till syndernas förlåtelse då de uppnår åtta års ålder.¹³

Tron på Gud kommer att bevara oss i motgångens stund.

För att kunna övervinna oro och ängslan i samband med sådana frågor som kräver tid innan de kan lösas, är det väsentligt med absolut tro och förtröstan på Gud och på hans verks framgång.¹⁴

Att ha en djup kunskap om sanningen är mycket viktigt. Det är lika viktigt att varje sista dagars helig har en djupt rotad övertygelse om Guds rättvisa, och en blind tillit till och tro på att han finns och är barmhärtig. För att rätt förstå evangeliet och kunna hålla hans bud är sådan kunskap absolut nödvändig. Må var och en fråga sig om det i hans eller hennes själ finns en tydlig och orubblig övertygelse om dessa fakta. Skulle något som hände er … kunna rubba er tro på Herrens syften, absoluta rättvisa och nåd, eller på den återlösande kraften i hans evangelium, budskapet om hans frälsning? Om det är så är er tro inte djupt rotad, och ert behov av att bli övertygade är stort.

Skrifterna flödar över av exempel på människor med orubblig och bestående tro på Gud. Varje ung man behöver luta sig mot en sådan stöttepelare.

När Job förlorade alla sina världsliga ägodelar och till och med drabbades av den än svårare förlusten av barn, litade han ändå blint på den Allsmäktige …

I Abraham har vi ännu ett exempel på hängivenhet mot Guds ord och tro på att till slut få del av hans godhet … I Abrahams villighet att lita på Gud i den största prövning som en far kan få – att offra sin egen son – märker vi en djupt rotad tro och beständig tillit till att den Allsmäktige kan och vill infria sina löften, oavsett hur otroligt det kan verka under de mest prövande omständigheter … Han kommer att göra detta för alla som litar på honom, för löftet gäller alla.

Sådan kunskap, tro och tillit bidrar med en väsentlig del i uppenbarad religion … Abraham lärde sig den stora sanningen, som också vi måste ta till oss, att Gud är rättvis och uppfyller sina löften till punkt och pricka. Därför blev han välsignad, liksom vi kommer att bli, i prövningarna, eftersom han litade på Herren och hörsammade hans röst. Vidare blev han tillsagd: Så säger Herren: ”Därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand. Och din säd skall inta sina fienders portar. Och i din säd skall alla folk på jorden välsigna dig” (1 Mos 22:17–18).

Samma situation råder idag. Om inte de heliga har en faktisk kunskap om att vägen de går är i enlighet med Guds vilja, kommer de att tröttna när de får prövningar och svikta under förföljelse … Men om de däremot har denna tillit till Gud fastetsad i sin själ är de glada att göra hans vilja vad som än kommer, för de vet säkert att löftet till slut skall bli deras. På så sätt besegras världen och den härlighetens krona som Gud har berett åt dem som älskar, ärar och lyder honom skall bli deras …

Ingen människa kan få fullheten av Guds välsignelser om hon inte i åtminstone något mått kan nå den nivå av tro på Guds rättvisa som vi såg exempel på tidigare. Hon måste i sin egen själ ha en sund tro och tillit till Guds rättvisa och barmhärtighet. Den måste vara personlig. Ingen människa kan handla för någon annan. Sions unga behöver se exempel på och lära sig läxor av det här slaget, om de på ett kraftfullt sätt skall kunna ta till sig den enda sanning som gör dem fria och gör att de kan stå fasta i tron. Låt dem, när de samlas, komma fram för Gud och bli påminda om hans nådiga välsignelser när han frambringade Mormons bok, i Kirtland, i Sion (Jackson County i Missouri) och i Nauvoo, i uttågets prövande tid och i vildmarken. Detta för att de skall kunna räkna Guds välsignelser i hans löften och se hur hans folks tidigare vedermödor och svåra prövningar har vänts till hans folks fördel. Då kan de, fyllda av en djupt rotad och orubblig övertygelse om Herrens godhet och barmhärtighet, förnya sina förbund. Varje enskild person måste lära sig denna läxa. Den måste sjunka så djupt in i hans själ och vara så välgrundad, att inget kan skilja honom från kunskapen om Guds kärlek, även om döden och helvetet står i hans väg …

Gud är god. Hans löften sviker aldrig. Att lita blint på hans godhet och barmhärtighet är en korrekt princip. Låt oss därför förtrösta på honom.¹⁵

Det finns människor som tycker om att säga att kvinnorna är det svagare kärilet. Jag tror inte det. Fysiskt kanske, men vilken man kan andligt, moraliskt, religiöst och trosmässigt mäta sig med en kvinna som har en verklig övertygelse? Daniel hade en tro som styrkte honom i lejongropen. Men kvinnor har sett sina söner slitas i stycken och har uthärdat varje slag av tortyr som den djävulska grymheten kunde hitta på, därför att de trodde. De är alltid villigare att göra uppoffringar och är männens jämlikar i fasthet, gudfruktighet, anständighet och tro.¹⁶

Att stå fast inför överväldigande motstånd, då vi gjort allt vi kan, är trons tapperhet. Trons tapperhet är framgångens tapperhet. Människor som äger denna gudomliga egenskap fortsätter. De får inte stå still efter eget behag. De är inte endast varelser som drivs av egen kraft och visdom. De är redskap för en högre lag och en gudomlig avsikt.¹⁷

Genom tro kan vi gå in i Guds vila.

De forna profeterna talade om att ”komma in i Guds vila” (se Alma 12:34; L&F 84:23–24). Vad innebär det? För mig innebär det att inträda i Guds kunskap och kärlek, med tro på hans syften och hans plan i sådan utsträckning att vi vet att vi har rätt och att vi inte jagar efter någonting annat. Vi störs inte av varje vindkast i läran eller av människors lister och ränker vilka ligger i försåt för att bedra. Vi vet om läran att den är av Gud och vi frågar inte någon om den. Andra får gärna ha sina åsikter, sina egna tankar och sina påfund. Men den människa som nått denna grad av tro på Gud, så att allt tvivel och all fruktan vikit bort från henne, har ingått i ”Guds vila”.¹⁸

Ingen människa kan utan hjälp av den Helige Anden känna till Guds vilja, eller att Jesus är Kristus, världens Återlösare, eller att den kurs hon följer, det arbete hon utför, eller den tro hon har antas av Gud och är av sådant slag att hon tillförsäkras det eviga livets gåva, den största av alla gåvor.¹⁹

Ingen människa kan få det eviga livets gåva om hon inte är villig att uppoffra allt jordiskt för att erhålla det. Vi kan inte göra det så länge vår tillgivenhet hör denna värld till.

… Men om vi vill samla skatter i himmelen, om vi vill vända vår tillgivenhet från det som hör denna värld till och säga till Herren vår Gud: ”Låt din vilja ske, inte min” (se Lukas 22:42), då kan Guds vilja ske på jorden som den sker i himmelen, och Guds rike kan i makt och härlighet upprättas på jorden. Synden och Satan kommer att bindas och förvisas från jorden. Det kommer inte att ske förrän vi uppnår detta tillstånd i sinne och tro.²⁰

Studieförslag

Vad är tro? Varför är tron på Gud och Jesus Kristus ”grunden för vår religion”?
Vad vet vi om Gud och Jesus Kristus som hjälper oss att tro på dem? Varför måste vår tro grundas på sanning? (Se Alma 32:21).
Hur får man tro? Hur kan vi berika och stärka vår tro? Vilket samband finns det mellan tro och gärningar?
Hur kan vi hjälpa våra barn att verkligen utveckla tro på Jesus Kristus?
Varför måste varje medlem i kyrkan, för att klara av motgångar, ha odelad tro på Herrens ”absoluta rättvisa och nåd” och på hans ”evangeliums återlösande kraft”?
Vad kan vi lära oss om tro av Abrahams, Jobs och denna tidshushållnings tidiga ledares och medlemmars exempel? Hur har det stärkt och välsignat er att lita på Herren när ni hade som mest prövningar?
Varför är det viktigt för oss att veta att den väg vi går ”är i enlighet med Guds vilja”? Hur kan vi veta det?
Vad är ”trons tapperhet” och hur kan den hjälpa oss i vårt dagliga liv?
Varför måste vi vara villiga att offra alla jordiska ägodelar för att få det eviga livets gåva?
Vad innebär det att gå in i Guds vila? Hur kan vi gå in i denna vila redan nu?