Jesus Kristus återlöser hela mänskligheten från den timliga döden

Jesu Kristi försoning övervinner villkorslöst dentimliga döden och ger alla människor uppståndelsensoch odödlighetens gåva.

Ur Joseph F Smiths liv

Joseph F Smith framförde budskapet om frälsningens återställda evangelium som missionär och under hela sitt liv till alla som ville lyssna. Han lärde att Jesu Kristi försoning är den centrala och viktigaste gärningen under människans historia.

Vår Frälsares försoning övervinner villkorslöst den timliga döden och ger alla människor uppståndelsens och odödlighetens gåva. Dessutom övervinner Jesu Kristi försoning den andliga döden genom att återlösa oss från våra synder och göra det möjligt för oss att upphöjas om vi omvänder oss och håller buden. Det ovillkorliga perspektivet av försoningen diskuteras i detta kapitel och det villkorliga perspektivet i nästa.

När Joseph F Smiths 19-åriga dotter Alice, hans ”älskade Alibo” dog den 29 april 1901, berättade han om sin tro på försoningen i ett brev till sin son: ”Våra hjärtan är fortfarande nedtyngda mot jorden där kvarlevorna av henne och hennes yngre syskon vilar i stoftet … Men vi skall göra vårt bästa, med Herrens hjälp. Vi känner i våra hjärtan att våra sovande skatter är i hans heliga vård och snart kommer att vakna upp från stoftet till odödlighet och evigt liv. Men utan den dyrbara tillförsikt och det härliga hopp som finns i Kristi evangelium vore detta liv inte värt att leva, och det vore en gemen och fördömlig fars! Men ’vad glädje för mig syndare, han lever, min Förlossare!’ Tack och lov.”¹

Joseph F Smiths lärdomar

Jesus Kristus åstadkom den underbara återlösningenför mänsklighetens frälsning.

Vi tror på Herren Jesus och på hans gudomliga, frälsande uppgift i världen samt på återlösningen, den underbara, härliga återlösningen, som han åstadkom för människornas frälsning.²

Jesus hade inte avslutat sitt verk när hans kropp dräptes, inte heller fullbordade han det efter sin uppståndelse från de döda. Fast han hade uppfyllt syftet med sitt jordeliv, hade han inte fullgjort allt sitt verk. När har han gjort det? Inte förrän han återlöst och frälst varje son och dotter till vår fader Adam som har fötts eller som någonsin kommer att födas på denna jord till tidens ände, med undantag av förtappelsens söner. Det är hans uppgift.³

Jesus Kristus, den levande Gudens Son, är det sanna föredömet för alla människor att följa, alla människors exempel. Han var ingen syndare. Han var inte orättfärdig. I honom fanns ingen ondska, inte heller otro, eller någon som helst dårskap. Han var alltigenom begåvad med Guds visdom från vaggan till graven. Efter sin uppståndelse fick han ta del av Guds ära och blev som Gud själv, full av kraft som Gud är full av kraft, för han sade att all kraft hade givits honom, och han sitter på den Allsmäktiges högra sida. Han är vår Medlare och vår äldre Broder, och vi måste följa honom och ingen annan.⁴

Inget annat namn under himlen är givet utom Jesu Kristi namn, genom vilket ni kan frälsas eller upphöjas i Guds rike.⁵

Det finns vissa stora sanningar i återlösningsplanen som är grundläggande. Man kan inte bortse från dem. Inga andra kan sättas före dem. Guds faderskap, kraften i vår Herres och Frälsares försoning, evangeliets återställelse i dessa sista dagar, måste helhjärtat accepteras.⁶

Adams fall förde döden in i världen.

Döden är inte enbart fasansfull. Den är förknippad med några av det mänskliga livets djupaste och mest betydelsefulla sanningar. Trots att döden är ytterst smärtsam för dem som måste lida kära anförvanters bortgång, är den dock en av de största välsignelserna i den gudomliga planen.

Vi föds för att ikläda oss dödligheten, det vill säga vi ikläder vår ande en kropp. Denna välsignelse är första steget mot en odödlig kropp. Andra steget är döden. Döden ligger längs det eviga framåtskridandets väg. Fastän döden är svår att uthärda, vill ingen som tror på Jesu Kristi evangelium, och särskilt på uppståndelsen, ha det på annat sätt… Döden är verkligen både en nödvändighet och en välsignelse … Vi vill inte och kan inte nå tillfredsställelse och högsta lycka utan den.⁷

När människan [Adam] överträdde den himmelska lag som förbjöd att han skulle äta av denna jordens materia och på så sätt bli en del av jorden, en dödlig, ådrog han sig den timliga döden, så som Gud hade sagt att han skulle om han åt av den ”förbjudna frukten”.⁸

Ty döden var straffet för den lag som överträtts, vilket människan var utan möjlighet att avvända, då Guds befallning varit: ”Ty den dag du äter därav skall du döden dö” (Moses 3:17). Detta straff skulle drabba allt kött. Alla var lika hjälplösa och beroende som Adam i detta avseende.⁹

Vi kallas dödliga varelser därför att vi inom oss har dödlighetens frön. Men i verkligheten är vi odödliga varelser, för inom oss har vi också fröet till evigt liv. Människan är en tvåfaldig varelse, sammansatt av den ande som ger liv, kraft, intelligens och förmåga, samt kroppen som är andens boning och avpassad till dess form, anpassad till dess behov, och handlar i harmoni med den och i största möjliga mån lyder andens vilja. Dessa två tillsammans utgör själen. Kroppen är beroende av anden, och anden är, medan den är i naturlig besittning av kroppen, underkastad de lagar som är tillämpliga på och styr den i vårt dödliga tillstånd. I denna naturliga kropp finns svaghetens och förfallets frön, som med skriftens språk kallas ”den timliga döden”, då kroppen är mogen eller rycks upp i förtid.¹⁰

Varje människa som fötts till världen kommer att dö. Det spelar ingen roll vem hon är eller var hon finns, om hon är född bland de rika och förnäma eller de ringa och fattiga i världen. Hennes dagar är räknade av Herren, och i sinom tid når hon slutet. Vi bör tänka på detta. Inte så att vi går omkring med tunga hjärtan eller nedslagen min. Inte alls. Jag gläds över att jag blivit född för att leva, för att dö och för att åter leva. Jag tackar Gud för detta ljus. Det ger mig en glädje och frid som världen inte kan ge och inte heller ta bort. Gud har uppenbarat det för mig i Jesu Kristi evangelium. Jag vet att det är sant. Därför har jag ingenting att vara ledsen över, ingenting som gör mig sorgsen.

Allt jag har att göra med i världen är avsett att upplyfta mig, att ge mig glädje och frid, hopp och tröst i det nuvarande livet och ett härligt hopp om frälsning och upphöjelse i min Guds närhet i den kommande världen. Jag har ingen anledning att sörja, nej, inte ens över döden. Jag är visserligen svag nog att gråta, om mina vänner och släktingar dör. Jag kan fälla tårar när jag ser andras sorg.

Jag känner medlidande för människornas barn i min själ. Jag kan gråta med dem när de gråter. Jag kan glädjas med dem när de gläder sig. Men jag har ingen anledning att sörja, inte heller att vara ledsen över att döden kommer in i världen. Jag talar nu om den timliga döden, kroppens död … (De sista dagars heliga) vet att liksom döden kom över dem genom Adams överträdelse, skall de få liv genom Jesu Kristi rättfärdighet. Fast de dör, skall de leva igen.¹¹

Jesu Kristi försoning övervinner den timliga dödengenom alla människors uppståndelse.

Döden kom över oss utan vår medverkan. Det var inte vi själva som ursprungligen ådrog oss den. Den kom på grund av våra första föräldrars överträdelse. Därför skall människan, som inte hade någon del i att döden drabbade henne, inte ha någon del i att återbringa livet till sig. Ty som hon dör till följd av Adams synd, så skall hon leva igen, vare sig hon vill eller inte, genom Jesu Kristi rättfärdighet och hans uppståndelses kraft. Varje människa som dör skall leva igen.¹²

Jesus Kristus är den förste i uppståndelsen från de döda. Såsom han upprestes, så kommer han att uppresa alla sin Faders barn som Adams förbannelse kom över. Ty såsom den timliga döden kom genom en människa över alla människor, så skall alla komma till liv genom Kristi rättfärdighet, genom uppståndelsen från de döda som kommer till alla människor, vare sig de är goda eller onda, svarta eller vita, bundna eller fria, bildade eller obildade, unga eller gamla, för det har ingen betydelse (se 1 Kor 15:21–22; Alma 11:44). Den död som kom på grund av våra första föräldrars fall har utplånats av Guds Sons uppståndelse, och du och jag kan inte göra något åt det.¹³

Vi vet alla att Guds Son lyftes upp på korset, att man stack upp hans sida, att hans livsblod rann ur kroppen och att han stönade på korset och gav upp andan. Vi vet att hans kropp togs ner från korset, blev … svept i rent linne och lagd i en ny grav, där ingen människas kropp någonsin hade blivit lagd.¹⁴

Kristus själv sprängde gravens barriärer, övervann döden och graven samt kom fram ”som den förste av de avlidna” (1 Kor15:20).¹⁵

Han kom in i världen … iklädd dubbel kraft – kraft att dö, som han fick från sin mor, och kraft att motstå döden, om han ville det, som han hade ärvt av sin Fader. På så sätt hade han både makt att leva för evigt och också makt att gå igenom dödens vedermödor, så att han kunde lida den för alla människor och stiga fram ur graven till ett nytt liv – en uppstånden varelse som skulle iklädas odödlighet och evigt liv, så att alla människor skall kunna stiga fram ur sina gravar till evigt liv, om de lyder honom. De kommer fram i vilket fall som helst, antingen fulla av ära eller fulla av vanära. De stiger fram ur graven vare sig de vill eller inte. De kan inte hjälpa det. Vi kan inte hjälpa att dödens förbannelse kommer över oss, och lika lite kan vi undvika eller förebygga denna kropps uppståndelse från graven. För så som Gud uppstod från de döda, så skall hela mänskligheten uppstå.¹⁶

Vi tror bokstavligen, att Jesus Kristus är den sanna, den enda sanna, förebilden för människornas uppståndelse från död till liv. Vi tror att det inte finns någon annan form av uppståndelse från död till liv. Vi tror att såsom han uppstod och bevarade sin identitet, intill ärren från såren i händerna och fötterna och i sidan, så att han kunde visa sig som sig själv för dem som var skeptiska inför möjligheten av en uppståndelse från de döda, så var han i sanning sig själv, den korsfäste Herren, nedlagd i graven och uppstånden igen från död till liv. Så kommer det att bli för dig och med varje son och dotter till Adam som fötts till världen.¹⁷

Vi kommer fram ur graven, när basunen ljuder och dessa våra kroppar uppstår och våra andar inträder i dem igen. De blir då levande själar för att aldrig mer upplösas eller åtskiljas. De blir oskiljbara, odödliga, eviga.¹⁸

Materian som utgör denna timliga kropp förgår inte, slutar inte att existera, utan på uppståndelsens dag kommer denna materia samman igen, det ena benet till det andra och kött till kött. Kroppen kommer fram så som den lades till vila, för det finns ingen tillväxt eller utveckling i graven. Som den lades ner, så kommer den att stå upp, och förändringar till fullkomning kommer genom återställelsens lag. Men anden kommer att fortsätta att växa och utvecklas, och kroppen kommer efter uppståndelsen att utvecklas till en människas fulla mått.¹⁹

Anden och kroppen kommer att återförenas. Vi skall se varandra i köttet, i samma kropp vi har här i dödligheten. Vår kropp kommer att kallas fram såsom den lades ner, fast den kommer att återställas. Varje organ, varje lem som blivit stympad, varje lyte förorsakat av olyckshändelse eller på något annat sätt kommer att återställas och rättas till. Varje lem och led skall återställas till sin rätta form. Vi kommer att känna varandra och åtnjuta varandras sällskap genom evighetens ändlösa tidsåldrar, om vi håller Guds lagar.²⁰

Vilken härlig tanke är det inte, åtminstone för mig, och det måste det vara för alla som förstått sanningen eller mottagit den i sina hjärtan, att de som vi måste skiljas från här, kommer vi att möta igen och se dem sådana de är. Vi kommer att möta samma personlighet som vi umgicks med här i köttet – inte en annan själ, inte en annan varelse eller samma varelse i annan form, utan samma identitet, samma form och likhet, samma person vi kände och umgicks med i vår dödliga tillvaro ända ner till såren i köttet. Inte så att en person alltid kommer att förbli vanställd av ärr, sår, missbildningar, defekter eller skröpligheter, för de kommer att i sinom tid tas bort enligt Guds barmhärtiga omtänksamhet. Missbildningar kommer att tas bort, defekter kommer att försvinna, och män och kvinnor uppnår då sina andars fullkomning, den fullkomning som Gud utformat i begynnelsen. Det är hans avsikt att män och kvinnor, hans barn, födda att bli Guds arvingar och medarvingar med Jesus Kristus, skall göras fullkomliga fysiskt såväl som andligt, genom lydnad till den lag genom vilken han givit alla sina barn möjlighet att nå fullkomlighet.²¹

Så långt evigt framåtskridande och eviga mål hittills tillkännagivits genom gudomliga uppenbarelser, förstår vi att endast uppståndna och förhärligade varelser kan bli föräldrar till andlig avkomma. Endast sådana upphöjda själar har nått mognad på det eviga livets utstakade kurs, och de andar som föds till dem i de eviga världarna kommer att i sin ordning genomgå de många stadier eller tillstånd som de förhärligade föräldrarna nått upphöjelse genom.²²

Jag kan inte tänka mig något begärligare än det som förunnas oss i Jesu Kristi evangelium – att fast vi dör skall vi leva igen. Trots att vi dör och upplöses i de ursprungliga beståndsdelar som vår kropp är sammansatt av, skall dessa beståndsdelar på nytt återställas till varandra och åter organiseras, och vi skall på nytt bli levande själar – precis som skedde med Frälsaren före oss, ett faktum som gjort samma sak möjlig för alla oss övriga.²³

Studieförslag

Vad är Jesu Kristi ”gudomliga, frälsande uppgift” i återlösningsplanen?
Varför måste försoningens realitet och kraft ”helhjärtat accepteras”? Vilka välsignelser får de som gör detta?
På vilket sätt är människan ”en tvåfaldig varelse”? (Se även L&F 88:15–16.) Vilka välsignelser får vi på grund av denna kunskap?
Vad är den timliga döden? Hur hjälper det er att veta att ”döden ligger längs det eviga framåtskridandets väg”?
Vilka lärdomar hjälper oss att inte vara rädda för den timliga döden? Varför kan vi glädjas åt att vi är ”födda för att leva, för att dö och för att åter leva”?
På vilket sätt var Jesus ”iklädd dubbel kraft”?
Vad innebär det att uppstå? Hur kommer våra kroppar att se ut när vi uppstår?
Hur känns det att inse att Jesus Kristus har gjort det möjligt för er att uppstå och leva för evigt? Hur hjälper denna vetskap er att hålla de förbund ni har gjort med Gud?
Varför är det viktigt att komma ihåg att vi verkligen kommer att dö en dag och uppstå?