Sann, trofast, uppriktig bön

Sann bön stiger från hjärtat till Gud i Jesu Kristi namn.

Ur Joseph F Smiths liv

På hösten år 1847 hade Joseph F Smith, som var nio år, hans mamma, Mary Fielding Smith, som var änka, och hans morbror Joseph Fielding slagit läger vid Missourifloden på väg till Winter Quarters. Nästa morgon upptäckte de att deras bästa oxspann var borta.

Joseph F och hans morbror letade länge och väl efter oxarna och blev ”genomblöta ända in på skinnet, uttröttade, missmodiga och nästan utmattade”. Joseph F sade: ”I denna beklagansvärda situation var jag den första som kom tillbaka till våra vagnar, och när jag närmade mig dem såg jag min mor knäböja i bön. Jag stannade upp ett ögonblick och gick sedan försiktigt så nära att jag kunde höra henne vädja till Herren att inte lämna oss i denna hopplösa situation, utan att hjälpa oss att hitta vårt förlorade oxspann så att vi skulle kunna fortsätta vår färd i säkerhet. När hon reste sig upp stod jag i närheten. Det första jag såg i hennes kära ansikte var ett ljust leende, som gav mig, missmodig som jag var, nytt hopp och en visshet jag inte hade känt förut.”

Hon uppmuntrade glatt Joseph och hans morbror att sitta ner och njuta av frukosten hon hade lagat, och sade: ”Jag går bara på en promenad och ser om jag kan hitta djuren.” Trots att hennes bror protesterade och sade att det inte skulle tjäna något till att leta mera, gav sig Mary av och lämnade honom och Joseph F att äta frukost. Hon träffade på en boskapsvaktare i närheten som sade att han hade sett det försvunna oxspannet i rakt motsatt riktning till vart hon var på väg. Joseph F sade: ”Vi hörde tydligt vad han sade men mor gick bara vidare och vände inte ens på huvudet för att se på honom.” Snart vinkade hon till Joseph F och hans morbror, som sprang till platsen där hon stod. Där såg de oxarna som hade fastnat i ett videbuskage.

President Joseph F Smith sade senare: ”Det var ett av de första praktiska och säkra bevis jag sett på bönens kraft. Det gjorde ett outplånligt intryck på mitt sinne och har varit en källa till tröst, säkerhet och ledning för mig under hela mitt liv.”¹

Joseph F Smiths lärdomar

Lär er nalkas Gud i bön.

Jag ber att ni skall veta hur ni skall nalkas Gud i bön. Det är ingen svår sak att lära sig att be. Det är inte just de ord vi använder som är viktiga för bönen. Böner består inte endast av ord. Sann, trofast, uppriktig bön består mer av den känsla som stiger upp från hjärtat och av våra andars inre önskan att vädja till Herren i ödmjukhet och i tro att vi må erhålla hans välsignelser. Det spelar ingen roll hur enkla orden är, om vår önskan är äkta och vi kommer inför Herren med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande för att be honom om det vi behöver.²

Han är inte långt borta. Det är inte svårt att komma till honom, om vi bara gör det med ett förkrossat hjärta och en ångerfull ande, som Nephi gjorde för länge sedan. Det var på detta sätt Joseph Smith nalkades Gud i sin ungdom. Han gick ut i skogen, knäböjde och bad ödmjukt och uppriktigt att få veta vilken kyrka som Gud godkände. Han fick ett svar på bönen han höll ur djupet av sitt hjärta, och han fick det på ett sätt han inte väntade sig.

Mina bröder och systrar, lär er inte att be endast med era läppar. Lär er inte en bön utantill och håll den varje morgon och kväll. Detta är något jag starkt ogillar. Det är sant att många människor utvecklar ovanan att hålla rutinmässiga böner. De börjar på ett speciellt sätt och går igenom allt de är vana vid tills de kommer fram till slutet av bönen, och när de är klara vet jag inte om bönen har nått högre än till rummets tak eller inte.³

Mina bröder och systrar, låt oss komma ihåg och åkalla Gud och be om hans välsignelser och hans nåd över oss. Låt oss emellertid göra detta med visdom och i rättfärdighet. När vi ber bör vi åkalla honom på ett konsekvent och förnuftigt sätt. Vi bör inte be Herren om sådant som är onödigt eller som inte vore till nytta för oss. Vi bör be om sådant vi behöver, och vi bör be i tro, ”utan att tvivla. Den som tvivlar liknar”, som aposteln säger, ”en våg på havet som drivs och jagas av vinden. En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren” (Jak 1:6–7). Men då vi ber Gud om välsignelser, låt oss då be i evangeliets tro, i den tro han lovat ge dem som tror på honom och lyder hans befallningar.⁴

(President Heber C Kimballs) sätt att be i sin familj gjorde stort intryck på mig och rörde mig mycket. Jag har aldrig hört någon annan man be som han gjorde. Han talade inte till Herren som en som är långt borta, utan som en som talar med honom ansikte mot ansikte. Gång på gång gjorde tanken på Guds verkliga närvaro så starkt intryck på mig, medan han samtalade med honom i bön, att jag inte kunde låta bli att titta upp för att se om han verkligen var där och var synlig.⁵

Gå ofta till Herren i ödmjukhet och tro.

Vi … accepterar utan tvekan de läror som vi har blivit undervisade om av profeten Joseph Smith och av Guds Son själv, att vi ber till Gud, den evige Fadern, i hans enfödde Sons namn, till vilken också vår fader Adam och hans efterkommande har bett alltsedan begynnelsen.⁶

Jag tror att det är önskvärt att vi är noga med våra ord då vi åkallar Herren. Han hör oss i det fördolda och kan belöna oss öppet. Vi behöver inte ropa till honom med många ord. Vi behöver inte trötta honom med långa böner. Vad vi behöver och det vi borde göra såsom sista dagars heliga för vårt eget bästa är att ofta komma till honom, för att vittna för honom om att vi minns honom och att vi är villiga att ta på oss hans namn, hålla hans bud, åstadkomma rättfärdighet samt att vi önskar att hans Ande hjälper oss. Låt oss sedan, då vi har det svårt, gå till Herren och direkt och konkret be honom hjälpa oss ur den svårighet vi befinner oss i. Låt bönen komma från hjärtat, låt den inte uttryckas i ord som av gammal vana följt i de gamla spåren, utan tanke eller känsla vid användandet av dessa ord.

Låt oss använda enkla ord och framföra vårt behov, vilket i sanning kommer att vädja till varje god och fullkomlig gåvas Givare. Han kan höra i det fördolda och han känner vårt hjärtas önskningar innan vi ber om dem. Men han har sagt att det är en skyldighet och en förpliktelse att åkalla hans namn – att be så att vi kan få, bulta så att dörren kan öppnas för oss och söka så att vi kan finna (se Matteus 7:7). Därför har Herren gjort det till en kärleksfull plikt att vi minns honom, att vi vittnar för honom morgon, middag och kväll att vi inte glömmer varje god gåvas Givare.⁷

Följ den stora befallning som Mästaren gav, att alltid komma ihåg Herren, att be på morgonen och på kvällen och alltid komma ihåg att tacka honom för de välsignelser ni får dag för dag.⁸

Inga gränser bör eller kan sättas upp för att be och att prisa allt gotts Givare, ty vi har särskilt befallts att be utan uppehåll, och ingen speciell auktoritet inom prästadömet eller ställning i kyrkan behövs för att uppsända böner.⁹

En man kan fasta och bedja tills han tar död på sig själv. Det finns inget behov av något sådant, inte heller någon visdom i det. När bröderna fastar och ber för de sjuka och för dem som behöver tro och bön, säger jag till dem att inte överskrida vad som är vist och förståndigt i fasta och bön. Herren kan höra en enkel bön uppsänd i tro med ett halvt dussin ord, och han erkänner en fasta som inte varar längre än 24 timmar precis lika gärna och lika bindande som han besvarar en bön på tusen ord och en månads fasta.¹⁰

Vad skall vi göra om vi har försummat våra böner? Låt oss börja be. Om vi har försummat någon annan plikt, låt oss söka Herrens ande så att vi får veta på vilket sätt vi har felat och gått miste om våra möjligheter eller låtit dem passera utan att vi utnyttjat dem. Låt oss söka Herren i ödmjukhet, beslutna att överge allt som vore ett hinder för oss att få den intelligens och det ljus vi behöver, och få ett svar på våra böner så att vi må kunna komma till honom i vetskapen om att hans öron kommer att höra våra böner, att hans hjärta vänds mot oss i barmhärtighet, att våra synder kan bli förlåtna, och våra sinnen upplysta genom Guds inflytande och kraft, så att vi kan förstå vår plikt och önska att utföra den, inte att skjuta upp den, inte att glömma den.¹¹

Vi bör bära med oss bönens anda under det att vi utför alla de plikter vi har i livet. Varför bör vi göra det? Ett av de enkla skäl som mycket starkt tilltalar mitt sinne är att människan är så ytterligt beroende av Gud! Hur hjälplösa är vi inte utan honom. Hur litet är det inte vi kan göra utan hans nådiga hjälp!¹²

Om ni inte glömmer att be glömmer inte Gud er, och han drar sig inte bort från er om ni inte drar er bort från honom. Varför avfaller människor? Varför förlorar de tron? Varför förmörkas deras sinnen? Därför att de avviker från den rätta vägen. De försummar sina plikter och glömmer att be och att erkänna Herren. Då drar han undan sin Ande från dem och de lämnas i mörker … (Detta händer inte) den människa som ber morgon, middag och kväll och som ödmjukar sig inför Herren och ber till Herren i välgång precis som hon skulle be till honom i motgång. Den människan avfaller aldrig.¹³

Hemmet är familjens tempel för bön och pris till Gud.

Det typiska ”mormonhemmet” är familjens tempel, i vilket familjemedlemmarna samlas morgon och kväll för att be och prisa Gud i Jesu Kristi namn. Ofta läser man också skrifterna och sjunger andliga sånger.¹⁴

Det är enkelt att be, men hur många människor försummar inte denna plikt! Föräldrar glömmer att kalla samman sin familj och bönfalla Gud om välsignelser för dem. De har ofta för bråttom eller är så upptagna av livets bestyr att de glömmer de skyldigheter de har mot den Allsmäktige. Familjebön kan av en del medlemmar i kyrkan ses som något mycket enkelt, men att försumma bönen leder till mycket allvarliga följder … En del sista dagars heliga minns Gud bara när motgångar hinner ifatt dem. I medgångar glömmer de honom. Kanske Herren bestämmer sig för att glömma oss när vi som bäst behöver hans hjälp. Om han gjorde det skulle vi befinna oss i en synnerligen olycklig belägenhet. Glöm aldrig Gud. Sök honom i bön, morgon och kväll … Var bedjande i storm och i solsken, så att hjälpen säkert kommer när mörkret når er.¹⁵

Fäder, be med era familjer. Knäböj med dem morgon och kväll. Be till Herren, tacka honom för hans godhet, barmhärtighet och faderliga mildhet, liksom våra jordiska fäder och mödrar varit ytterst goda mot oss stackars olydiga och vilsekomna barn.

Ber ni? Vad ber ni om? Ni ber att Gud må erkänna er, att han må höra era böner och att han må välsigna er med sin Ande samt att han må leda er in i all sanning och visa er den rätta vägen. Ni ber att han skall varna er för felsteg och leda er på den rätta stigen så att ni inte må gå vilse, så att ni inte må vika in på den väg som leder till döden, utan att ni må hålla er på den smala vägen.¹⁶

När ett litet barn böjer knä i fullkomlig enkelhet och ber Fadern om en välsignelse, så hör Fadern denna röst och svarar med välsignelser på dess huvud, eftersom barnet är oskyldigt och ber med fullständig förtröstan och tillit. Dessa är enkla principer som jag sökt inpränta i era sinnen. De är enkla, men nödvändiga och väsentliga.¹⁷

Vi är befallda att be till Gud i Jesu Kristi namn. Vi är tillsagda att minnas honom i våra hem, att alltid komma ihåg hans heliga namn och vörda honom i våra hjärtan. Vi bör be till honom tid efter annan, dag efter dag. I själva verkat bör vi varje stund av vårt liv leva så, att våra hjärtans önskningar blir en bön till Gud om rättfärdighet, om sanning och om det mänskliga släktets frälsning.¹⁸

Låt era själar nå ut i bön för andras välfärd.

När vi samlas borde var och en ha en anda av bön och låta sin själ nå ut, inte endast för sin egen skull, utan för hela kyrkan. Om detta gjordes skulle ingen lämna möteshuset utan att uppleva Guds ande … (När någon håller bön) bör alla bifalla med ett hörbart amen.¹⁹

När en man söker visdomens och inspirationens ande från den Allsmäktige … bygger Herren upp honom, eftersom han har gudsfruktan för ögonen, eftersom han älskar sin nästa som sig själv, eftersom han inte ber: ”O Gud, välsigna mig och min hustru, min son John och hans hustru – oss fyra och ingen annan. Amen.” En sådan man ber inte så, utan han ber för Sions välfärd och att de som Herren har upprest att vara våra ledare, våra rådgivare och våra vägledare i evangeliets principer, skall leva länge. Han ber för sin nästa.²⁰

Den man som är bedjande inför Herren är ett exempel för alla andra som ser och känner till hans uppträdande.²¹

Jag ber aldrig till Herren utan att minnas hans tjänare som finns i jordens nationer och som predikar evangeliet. Tyngdpunkten i min bön är: ”O Gud, håll dem rena och obefläckade från världen. Hjälp dem att bibehålla sin redbarhet så att de inte faller i sina fienders händer och besegras. Led dem till de ödmjuka i hjärtat.” Detta har varit min bön alltsedan jag var på missionsfältet och jag kommer att fortsätta att be på det sättet så länge jag lever.²²

(Den 18 juli 1899 skrev Joseph F Smith till sin son Joseph Fielding som var missionär:) Vi har ständigt en bön i våra hjärtan om välsignelse för dig och … tillsammans med alla dina kamrater bär vi dig i åminne för Herren närhelst vi ber. O Gud, min Fader, välsigna, trösta, stöd och gör mina söner och alla dina tjänare på missionsfältet dugliga. När dörrar stängs i ansiktet på dem, ge dem nåd, tålamod och förlåtande hjärtan. När föraktfulla män kallt försmår dem, värm dem med dina dyra kärlek. När de behandlas illa och förföljs, var närvarande och skydda dem genom din makt. Låt dina tjänare veta att du är Gud och låt dem känna din närhet. Föd dem med andligt liv och med fullkomlig kärlek som utdriver all fruktan, och må alla deras kroppsliga behov bli tillgodosedda. Hjälp dem att fylla sina sinnen med nyttig kunskap och må deras minne behålla din sanning som en välfylld skatt. Må de vara ödmjuka inför dig och saktmodiga och anspråkslösa som din storslagna Son! Låt dem lita på dig, på ditt ord och på dina nåderika löften. Och må visdom och omdöme, välbetänksamhet och sinnesnärvaro, urskillningsförmåga och kärlek, sanning och renhet samt ära och värdighet känneteckna deras verksamhet och kläda dem som med heliga klädnader. O Gud, välsigna dina unga tjänare i rikligt mått med varje gåva och nåd och helig tanke de behöver, och med makt att bli dina söner i varje handling!²³

Studieförslag

Vad innebär det att ”vädja till Herren i ödmjukhet och i tro”? Vad innebär det att ha ett förkrossat hjärta och en ångerfull ande? Hur hjälper oss ett förkrossat hjärta och en ångerfull ande att nalkas vår himmelske Fader i bön?
Varför måste vi be i tro? (Se även Helaman 10:5.) Varför bör vi undvika upprepningar när vi ber? Hur kan vi göra våra böner mer meningsfulla?
Varför måste vi vara villiga att ”överge allt som vore ett hinder” för att få ett bönesvar? Vad kan dessa hinder vara?
Hur kan vi ”bära med oss bönens anda under det att vi utför alla de plikter vi har i livet”?
Vilka ”allvarliga följder” kan vi ställas inför om vi försummar att hålla familjebön?
Vad gör barns böner så verkningsfulla? Hur kan vi bli mer som barn när vi ber?
Varför är det viktigt att ”bifalla” andras böner ”med ett hörbart amen”?
Varför är det viktigt att be för andra? Hur blir kyrkans generalauktoriteter och lokala ledare välsignade av att vi ber för dem? Hur blir vi och våra familjer välsignade?