Stöd dem som kallats att presidera

Vi bör i sanning och handling stödja de prästadömsledare som kallats att presidera över oss.

Ur Joseph F Smiths liv

President Joseph F Smith visade sina prästadömsledare att han stödde dem i hjärta och i handling. Ofta var hans handlingar exempel på Nephis trofasta ord: ”Jag vill gå och göra det som Herren har befallt” (1 Nephi 3:7).

I oktober 1873 kallade president Brigham Young honom åter att gå på mission. Joseph F Smith sade om denna tid: ”Jag kallades på mission när jag varit nybyggare i fyra år, och det bara behövdes ett år till för att jag skulle kunna göra anspråk på att vara rättmätig ägare till marken och bli ägare till den. Men president Young sade att han ville att jag skulle bege mig till Europa på mission, för att övervaka missionen där. Jag sade inte: ’Broder Brigham, det kan jag inte, jag är i färd med att lägga beslag på ett hemman, och om jag ger mig av går jag miste om det.’ Jag sade till broder Brigham: ’Det skall bli, president Young, jag åker när du vill att jag skall åka. Jag är redo att lyda kallelsen från min ledare.’ Och jag åkte. Jag förlorade hemmanet och ändå beklagade jag mig aldrig över det. Jag beskyllde aldrig broder Brigham för att ha bestulit mig på detta. Jag kände att jag var engagerad i ett större verk än att säkerställa 160 tunnland jord. Jag skickades iväg för att förkunna frälsningens budskap för jordens nationer. Jag var kallad genom Guds auktoritet på jorden, och jag hejdade mig inte för att fundera över mina små personliga rättigheter och förmåner. Jag gick när jag blev kallad, och Gud välsignade och hjälpte mig med detta.”¹

Joseph F Smiths lärdomar

Vi räcker upp handen som tecken på att vi upprätthåller och stöder våra ledare.

Enligt min mening är det en av de viktigaste handlingar som utförs på kyrkans konferenser att vi räcker upp handen inför Herren för att stödja kyrkans auktoriteter och dess nuvarande organisation. Men det är en av de viktiga handlingar som vi utför som en del människor fäster föga vikt vid. En del människor stöder med andra ord kyrkans auktoriteter genom att räcka upp handen, för att därefter inte mer fundera över det. Det är som om de i många avseenden bara gick igenom en formalitet som de inte tillmäter någon betydelse. Jag anser att detta är en felaktig princip … De som har ingått förbund att hålla Herrens bud och sedan kränker detta förbund genom att underlåta att lyda dessa bud, är inte värre än de som räcker upp handen som tecken på att de skall upprätthålla och stödja kyrkans auktoriteter, och sedan inte gör det. Samma princip är rådande i båda fallen: Vi bryter mot förbundet.²

Det är ett allvarligt fel att i den Allsmäktiges närhet ge sitt stöd åt kyrkans auktoriteter och därefter gå därifrån och motarbeta dem och trampa deras råd under fötterna. Herren kommer att döma oss för detta.³

Det är en viktig plikt som vilar på de heliga som röstar för att stödja kyrkans auktoriteter, att inte bara göra det genom att räcka upp handen, som en ren formalitet, utan göra det i gärning och i sanning. Det borde aldrig gå en dag utan att alla människorna i kyrkan höjer sina röster i bön till Herren om att stödja hans tjänare, som är satta att presidera över dem … Dessa män bör ha folkets tro som stöd för dem när de utför sina plikter, så att de kan vara starka i Herren …

Det är en befallning från Herren att vi skall komma tillsammans för att … stödja kyrkans auktoriteter, och därigenom förnya vårt förbund att upprätthålla Guds auktoritet, vilken han har instiftat på jorden för att leda sin kyrka. Jag kan inte nog framhålla betydelsen av att de sista dagars heliga hedrar och i sanning och i handling stöder det heliga prästadömes auktoritet som kallats att presidera. I det ögonblick som en önskan inträder i en medlems hjärta att avstå från att stödja kyrkans insatta auktoriteter, härskar i samma stund en upprorets och oenighetens ande över honom. Om han tillåter denna ande att slå rot i sitt sinne leder den honom slutligen in i mörker och avfall.⁴

Det är naturligt att vi kommer samman två gånger om året till generalkonferensen för att framlägga namnen på dem som utvalts som presiderande ämbetsmän i kyrkan, och det är naturligt att de som innehar dessa ställningar är beroende av folkets röst för att kunna behålla den auktoritet, de rättigheter och de privilegier de utövar. De kvinnliga medlemmarna i denna kyrka har samma förmån att rösta för att stödja sina presiderande ämbetsmän som de manliga medlemmarna i kyrkan, och en värdig systers röst är i allt likställd med en broders röst.⁵

Som sista dagars heliga stöder och ärar vi de generalauktoriteter som kallats att presidera.

Även om Guds bud är riktade till hela världen finns det vissa bud som endast är tillämpliga på de sista dagars heliga. Vilka är de? Ett av dessa bud är att vi skall hedra dem som presiderar över oss. Med andra ord skall vi ära prästadömet. Jag ber inte att någon människa skall hedra mig, om jag inte gör det som är i strikt överensstämmelse med andan i min kallelse och i det prästadöme jag bär. Ingen medlem i kyrkan är bunden att hedra mig om jag går utanför det prästadöme och den auktoritet som har förlänats mig genom Guds val och kyrkans röst. Men när jag talar genom Herrens Ande i enlighet med mitt ämbetes plikter, är det på sin plats att varje medlem i kyrkan ger akt på det jag har att säga. För om det sägs genom Guds Ande och i enlighet med mitt åläggande, är det den Allsmäktiges ord och vilja.

”Och vad de tala drivna av den Helige Anden skall vara helig skrift, skall vara Herrens vilja, skall vara Herrens sinne, skall vara Herrens ord, skall vara Herrens röst och Guds kraft till frälsning.

Se, detta är Herrens löfte till eder, o I mina tjänare” (L&F 68:4–5).

Alla har förmånen att kunna veta om jag talar sanning genom Guds ande eller inte. Till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det givet genom befallning att vi skall ge akt på Andens röst, som uppenbaras genom de kanaler som Gud har bestämt till vägledning för sitt folk … Om jag ger råd i orättfärdighet, kommer jag att straffas. Ingen kan lära ut ogudaktighet till detta folk under en längre tid, för Gud kommer att avslöja honom och uppenbara hans hjärtas hemligheter. Hans avsikter och intentioner kommer att ligga i öppen dag för de heliga, och han kommer att dömas av Guds ande inför de heliga. Om ni godtar … kyrkans president och honom och hans rådgivare som presiderande auktoritet, då är den medlem som inte ger akt på deras råd att beklaga, för han befinner sig i överträdelse. Dessa män ger inte felaktiga råd till er …

Jag vill aldrig se den dagen när dessa män, som ni har anförtrott rätten och makten att presidera, skall få sina munnar stängda så att de inte vågar banna synden eller skarpt tillrättavisa ogudaktigheten … Det är vår plikt att göra detta. Det är därför vi är här. Vi är väktare på Sions torn (se Hesekiel 3:17–19). Det är vår uppgift och plikt att peka på människornas felsteg och dårskaper, och om människorna inte vill ta emot det får de gå sin egen väg och ta följderna därav. De som inte lyder rättfärdiga råd blir de som får lida och inte de som tar avstånd från ondskan.⁶

Vi ämnar göra vår plikt enligt det ljus vi äger, med vår kärleksfulle Faders hjälp. Jag har som föresats att inte göra någonting som jag inte är alldeles övertygad om är rätt, i enighet och i full överensstämmelse med mina rådgivare … Jag ämnar inte tåla att någonting görs eller godkänns som påverkar Guds rike på jorden, utom genom enhälligt bifall eller utan att vi kan se varandra i ögonen. Då vet jag att vi har styrka bakom oss, att Guds kraft är med oss och att de heliga kommer att uppehålla och stödja våra händer.⁷

Människor kan bli missnöjda med varandra, de kan bli missnöjda med första presidentskapet, de tolvs kvorum eller andra, och de säger kanske i sina hjärtan: ”Jag tycker inte om den mannen. Jag tror inte att han är så bra som han borde vara. Han har alltför många fel och svagheter och därför varken kan eller vill jag erkänna hans auktoritet, eftersom jag inte tror på honom.” Utan tvekan finns det sådana, kanske alltför många, som känner på det sättet, men problemet är att de förlorar den Allsmäktiges planer ur sikte … just därför att de blivit missnöjda med enskilda personer och hyser bittra känslor i sina hjärtan mot sina bröder, … De vänder sig emot det heliga prästadömets auktoritet och genom sin blindhet tillåter de sig gå vilse för att slutligen vända sig bort från kyrkan.

Hur bör det då vara? Det skall jag tala om för er. För det första bör varje person veta att evangeliet är sant, eftersom var och en som är döpt och har erhållit den Helige Anden har denna förmån. En person kan känna sig bedrövad över något personligt mellan honom och (kyrkans president och hans rådgivare). Han kan hysa känslor i sitt hjärta som får honom att tycka att han inte kan stödja oss med sin tro och sina böner, och om det är så, vad skall han göra? Han bör säga i sitt hjärta: ”Gud har upprättat sitt rike och sitt prästadöme på jorden. Oavsett vad jag har för uppfattning om vissa människor, så vet jag att evangeliet är sant och att Gud är med sitt folk. Om jag gör min plikt och håller hans bud, kommer molnen att skingras och mörkret att försvinna. Herrens Ande kommer att hjälpa mig ännu mer och gradvis kommer jag att kunna se, – om jag tar fel, vari jag felade, och då skall jag omvända mig från det, för jag vet att allt som är orätt förr eller senare kommer att rättas till.” Jag tycker att alla människor borde känna på detta sätt.⁸

Låt oss stödja vår lokala auktoriteter och lyssna till deras råd.

På samma sätt som kyrkans presidentskap presiderar över hela kyrkan – över alla stavar, alla församlingar och samtliga missionsfält i hela världen – så presiderar dessa män (stavspresidentskapet) över denna stav i Sion och alla de församlingar och grenar som ingår däri. När de ber människorna att stödja dem i det som är rätt, och människorna underlåter att stödja dem, får människorna själva ta konsekvenserna, inte dessa män. Det är deras plikt att varna för ondska och tillrättavisa orättfärdighet. Det är deras plikt att råda och uppmana människorna att vara trofasta och flitiga överallt i deras stav … Jag vill att ni skall vara helt medvetna om detta … (Stavspresidenten har) rätten att presidera, att råda, att leda och att vaka över människornas intressen här …

Det skrivna ordet har vi till exempel fått som exempel, till undervisning, till förmaning, som tillrättavisning, till råd och till uppmuntran. Om alla läser och förstår dem får alla veta att Guds profeter finns mitt ibland dem. Men när de inte läser Guds ord eller förstår dem så kanske de inte lyssnar när Guds orakel talar. Stavspresidentskapet är era orakel här. De är utvalda av Herren … Ni bör stödja, uppehålla och lyssna till deras råd. De leder er inte fel. De leder er inte in i ogudaktighet. De ger inte felaktiga råd till er, eftersom de har satts till att vara ett ljus för folket – inte det enda ljuset, men på sina platser är de satta att vara kyrkans presidenter i denna Sions stav och Gud kommer att ge sig tillkänna genom dem för folket. Dessutom har varje man och kvinna rättighet till uppenbarelse och visdom från den Allsmäktige, och att veta att dessa män är goda män som gör sin plikt.⁹

En biskop är sin församlings presiderande ämbetsman, och där biskopen är i församlingen, där är hans rådgivare och medlemmarna i hans församling underställda hans presidentskap. Han kan inte lämna detta ifrån sig. Han kan inte ge det till någon annan. Om han gör det, så överträder han en av de heliga principerna för prästadömets styrelsesätt.¹⁰

Här är en man som säger: ”Jag känner ingen tilltro till biskopen. Jag tycker inte om biskopen. Jag tror inte på honom. Han är inkompetent, partisk, orättvis, och jag kommer inte att stödja honom i hans ställning i kyrkan.” … Glöm inte att (biskopen och hans rådgivare) inte finns där för att vi av vår egen vilja har satt dem där. De finns där därför att Herren sett till att denna presidentskapets ordning skall råda i församlingen, genom gudomlig auktoritet, och biskopen har fått auktoritet från Gud, inte från någon människa …

Om en man som säger: ”Jag är en sista dagars helig. Jag är en medlem i kyrkan som har god ställning, eftersom jag känner till evangeliets principer, och jag känner till principerna för hur kyrkan skall styras”, samtidigt säger: ”Jag opponerar mig mot biskopen eftersom jag inte tycker om honom” eller ”därför att jag inte tror på honom”, så är detta ett bevis på att han inte förstår principerna för kyrkans styrelse och vikten av att underkasta sig gudomlig auktoritet. Därför blir han skränig, oböjlig, oregerbar, illa omtyckt och förtjänar att bemötas enligt sina förtjänster eller brister.¹¹

En man kanske inte känner tilltro till sin biskop eller till en eller båda av dennes rådgivare … men även om han känner så, är det rätt eller passande att han som en äldste i Israel sätter sig till doms över biskopen, dennes rådgivare och över hela kyrkan? Den som gör detta påminner om några personer (som avfallit från kyrkan) … Tror ni att ni kan övertyga dessa människor om att de avfallit från kyrkan? Nej, dessa människor är fullt och fast övertygade om att de aldrig avföll. De förnekar bestämt och indignerat att de avfallit eller vänt sig bort från kyrkan … Om jag höjde handen mot min biskop, mot de tolv eller första presidentskapet, därför att jag inte tyckte om dem, då skulle jag i samma stund försätta mig i samma situation som dessa män nu befinner sig i, och som många andra som avlidit befunnit sig i, och säga: ”Kyrkan har avfallit, Joseph Smith, Brigham Young och John Taylor har avfallit, men jag håller fast vid tron. Alla människorna har gått vilse därför att de inte vill erkänna mig.” I ett sådant läge befinner sig den man som gör uppror mot prästadömets auktoritet, och samtidigt bemödar sig om att hålla fast vid tron. Det finns aldrig mer än en åt gången som utsetts till att inneha nycklarna till Guds rike på jorden.¹²

Därför säger jag till er, hedra stavspresidentskapet och era biskopar, och alla som satts att presidera ibland er. Stöd dem i deras ämbeten genom er tro och era böner, och visa att ni vill hjälpa dem i allt det goda de säger och gör. Gud kommer att välsigna er för det.¹³

Att stödja sina ledare är ett bevis på god vilja, tro och vänskap från vår sida.

Jag tror att det är kyrkans plikt att erkänna varje man som innehar en officiell ställning däri, i hans sfär och i hans kallelse. Jag anser att en lärares plikt är lika helig som en apostels inom det område där han kallats att verka och att varje medlem i kyrkan är lika förpliktad att hedra en lärare som besöker honom i hans hem, som han är att hedra kyrkans presiderande kvorums ämbete och råd. De innehar alla prästadömet. De verkar alla i sina kallelser, och de är alla väsentliga på sina platser, emedan Herren har utsett dem och satt dem i sin kyrka. Vi kan inte förbigå dem. Om vi gör detta, kommer synden att vila på våra huvuden.¹⁴

Vi bör inte tillåta oss att dag efter dag knorra inom oss och finna fel hos dem som föreläggs oss att stödja i ansvarsfulla positioner. Om vi har någonting emot några av dessa bröder är det vår första plikt som samvetsgranna medlemmar i kyrkan att först och främst, som skrifterna påbjuder, gå till dem enskilt och berätta hur vi känner för dem och förklara anledningen till att vi känner så. Detta skall inte göras med en önskan i våra hjärtan att utöka eller förvärra svårigheterna, utan vi bör gå till dem i en anda av förlikning och broderlig kärlek, i en sant kristen anda, så att eventuella känslor av bitterhet inom oss helt kan avlägsnas, och om det finns skäl att anklaga vår broder, att han då skall kunna gottgöra det onda han har gjort. Vi bör försöka älska och stödja varandra som Guds barn och som bröder och systrar i Sion.¹⁵

Mina bröder och systrar, jag vill tacka er … för den enighet som visats här genom att medlemmarna i denna stora församling räckt upp sin hand. Jag ser detta som ett tecken på god vilja, på tro och vänskap från denna stora församlings sida vad gäller alla de auktoriteter, både allmänna och lokala, och inom biorganisationerna, som har framlagts för er. Jag ser det också som bevis på det löfte som ni givit Herren och varandra genom att ni räckt upp handen, att ni alla har för avsikt att upprätthålla och stödja dessa ämbetsmän inom deras olika organisationer, från den förste till den siste, att ni inte skall förtala dem, att ni inte utan sak skall finna fel hos dem, skada deras inflytande, hindra deras utveckling eller blanda er i deras rättmätiga arbete, utan istället göra allt ni kan för att hjälpa dem, vara till nytta för dem, välsigna och uppmuntra dem i det goda verk som de är engagerade i.¹⁶

Studieförslag

Varför är stödjandet av våra ledare ”en av de viktigaste handlingar som utförs på kyrkans konferenser”? Varför är det till hjälp att inse att vi ”ingår ett förbund” när vi ger vårt stöd åt kyrkans ledare?
Hur kan vi stödja våra ledare, inte ”bara som en formsak, utan också i gärning och i sanning”? Hur har du sett att din tro och dina böner hjälpt dina ledare?
Vad kan hända med dem som ”avstår från att stödja kyrkans vederbörligt insatta auktoriteter”?
På vilket sätt är första presidentskapet och de tolvs kvorum ”väktare på Sions torn”? Som sådana, vilken är deras plikt? Hur kan vi stödja och hedra dem i denna plikt? (Se även L&F 107:22.)
Nämn några av ett stavspresidentskaps ansvarsområden. Hur kan vi bli bättre på att stödja och upprätthålla vårt stavspresidentskap?
Varför är det viktigt att veta att biskopen i församlingen innehar auktoritet ”från Gud, och inte från människor”? Hur kan vi bättre stödja biskopsrådet i deras ansvarsområden?
På vilket sätt är en hemlärares plikt ”lika helig som en apostels plikt, inom det område där han kallas att verka”? Hur kan vi stödja och hedra hemlärare och besökslärare?
Hur visar vi vår tro på Herren genom att stödja och hedra våra ledare?