Vår uppgift är att frälsa själar

Vår viktigaste uppgift är att verka för de levandes och de dödas frälsning.

Ur Joseph F Smiths liv

Under hela sitt liv verkade Joseph F Smith i Guds rikes tjänst, ”alltid mån om att Herrens verk skulle framåtskrida”.¹ Vid den särskilda konferens då han inröstades som president för kyrkan uppmanade han de heliga: ”Det är vår plikt att på ett kraftfullt sätt ge verket vårt stöd, med full beslutsamhet och hjärtats fulla föresats föra det vidare, med Herrens hjälp, och i enlighet med inspiration från hans Ande, såsom det tidigare har blivit gjort.”²

Han uppmuntrade de heliga i det växande antalet församlingar och grenar över hela världen att betjäna och välsigna varandra på alla upptänkliga sätt. När Joseph F Smith presiderade över Englandsmissionen framförde William Fowler, en medlem i Sheffield, sitt bidrag till att få Guds rike att gå framåt. Broder Fowler, som utstod många prövningar och umbäranden när han blev medlem i kyrkan, hade som uttryck för sin tro på evangeliet och sin tacksamhet för det som han tagit emot, komponerat en psalm. President Joseph F Smith var med på det möte där den sjöngs för första gången. Psalmen inleds med det som nu har blivit välkända ord för sista dagars heliga runt om i världen: ”Tack, Gud, att profeter du sänder” (Psalmer, nr 10).

Joseph F Smith uppskattade varje trofast heligs bidrag till Herrens verk och hade en önskan att ägna sitt eget liv åt att tjäna alla människor, både levande och döda. Han älskade att arbeta i templet, där han verkade som tempelskrivare. Han hade överinseende över tempelarbetet i Endowment House och blev senare president för Salt Lake-templet. Genealogical Society of Utah (”Utahs släktforskningssällskap”), som bildades 1894, blomstrade under hans ledning. Joseph F Smith verkade i hela sitt liv för alla människors välfärd och frälsning, en uppgift som han anbefallde de heliga: ”För mig tycks ingenting i världen så stort och så ärofullt som detta att arbeta för de levandes frälsning och de dödas återlösning.”³

Joseph F Smiths lärdomar

Vi har sänts hit till jorden för att uträtta Guds verk.

Han som sände sin enfödde Son till världen för att utföra sin mission, sände också varje själ inom hörhåll för min röst, ja, varje man och kvinna i världen, för att utföra en mission. Denna mission kan inte utföras genom försummelser eller genom likgiltighet. Inte heller kan den utföras i okunnighet. Vi måste lära vår plikt. Vi måste lära vad Herren kräver av oss och förstå det ansvar han ålagt oss. Vi bör lära oss vilka förpliktelser vi har mot Gud och mot varandra och som vi också har mot Sions sak, detta Sion som återupprättats på jorden i de sista dagarna.⁴

Låt oss minnas att vi arbetar i Guds verk – och när jag säger Guds verk menar jag att vi är engagerade i det verk som den Allsmäktige instiftat på jorden för vår enskilda frälsning. Var och en bör arbeta för sitt eget bästa och så långt möjligt för andras bästa. Det finns ingenting sådant i vår kunskap om livet som en människa som arbetar helt för egen räkning. Vi är inte avsedda att vara ensamma, vare sig i tid eller i evighet. Varje person är en enhet i trons hushåll, och varje enhet måste känna sin del av det ansvar som vilar på helheten. Var och en måste vara hängiven i att utföra sin plikt. Genom att göra detta och hålla sig ren och obefläckad av världen, hjälper han andra att hålla sig rena och obefläckade.⁵

(Kristi evangelium) är en levande religion, varje dag och timme. Den fordrar av oss att vi gör rätt idag, denna timma, denna vecka, denna månad och detta år och så vidare, år efter år; att vi lever i enlighet med vår religion. Den är Jesu Kristi religion, rättfärdighetens, sanningens, barmhärtighetens, kärlekens, förlåtelsens, godhetens och enighetens religion. Den innebär frid på jorden och en god vilja bland människorna och i hela världen. Detta är vår mission.⁶

Vi har framför oss en härlig bestämmelse. Vi är engagerade i ett härligt verk. Det är värt all vår uppmärksamhet, det är värt våra liv, och allting som Herren har låtit oss få, och tio tusen gånger mer. Ja, det finns ingen jämförelse, det är allt i allo, det är ojämförligt. Det är allt som finns och allt som någonsin kommer att finnas. Evangeliet är frälsning och utan det finns ingenting värt att äga.⁷

Vi är var och en ansvariga att göra allt vi kan för att uppnå frälsning.

Låt oss arbeta på vår frälsning med fruktan och bävan inför vår Fader, och vara trofasta intill änden. Kom ihåg att ni har förbundit er att verka för denna sak i tid och i all evighet. Det finns inget sätt att backa ur, inget sätt att dra sig undan, förutom genom synd, och då kommer straffet för överträdelse. Men om ni förväntar er upphöjelse, om ni förväntar fäder och mödrar, syskon, släktingar och vänner, om ni förväntar er härlighet, intelligens och eviga liv, måste ni få det i Guds verk. Det går inte att få utan detta verk. Låt därför hela ert engagemang vara inriktat på detta ideal. Låt all er kärlek verka för denna sak, och inget annat än detta. Undfly det som är världsligt.⁸

Jesu Kristi evangelium är Guds kraft till frälsning, och det är absolut nödvändigt för varje man och kvinna i Kristi kyrka att verka för rättfärdighet, att lyda Guds lagar samt hålla de bud som han givit, så att de kan få del av Guds kraft till frälsning i detta liv.⁹

Vi tror att det är nödvändigt att människorna i denna tid lever och verkar i kontakt med Gud Fadern och Sonen, och att de bör känna dem som det är evigt liv att känna. Vi tror att om vi skall lära känna dem och hålla kontakten med dem är det nödvändigt i denna tidsålder att vi lever på samma sätt som de heliga levde i forna tider, att vi kan åtnjuta samma välsignelser som de gjorde och få undervisning av honom dag efter dag, rad på rad, bud på bud, litet här och litet där, tills vi kommer till kunskap om Fadern och själva lär känna honom. Jag kan omöjligt lära känna Gud åt er, inte heller kan någon människa göra det för min räkning. Guds ande uppenbarar inte evangeliet för er, eller bär vittne för er om Fadern, för min räkning. Jag kan inte frälsa er. Ni kan inte frälsa mig. Ingen människa kan i denna bemärkelse vara en frälsare för någon annan. Men den som har Andens vittnesbörd i sitt hjärta och kunskap om evangeliets första principer kan förklara dem för andra, och därigenom kan en annan människa bli övertygad om sanningen och själv ledas till att omfatta den. Men det är hennes lydnad till evangeliet och hennes egna rättfärdiga gärningar som frälser henne, och inte deras som bär vittnesbörd för henne. Det är endast på så sätt som människan kan bli frälst.¹⁰

Det är inte bara nödvändigt att ni tror, ni måste också lyda och göra det som (Gud) befaller. Det räcker inte med att bara göra det, utan ni måste också gör det av allt ert hjärta, all er tillgivenhet och hela er själ med ett villigt sinne inför Gud. Ni måste underkasta er Faderns vilja, och ni måste göra allt det som han kräver av er, om ni vill bli frälsta och upphöjda i hans närhet.¹¹

Vi skall verka för att frälsa våra egna.

O Gud låt mig inte förlora mina egna! Jag har inte råd att förlora mina egna som Gud har givit åt mig och för vilka jag är ansvarig inför Herren – de som är beroende av min vägledning, min undervisning och mitt rättfärdiga inflytande. Fader, tillåt mig inte att förlora intresset för mina egna, medan jag försöker att frälsa andra! Kärleken till nästan börjar i hemmet. Det eviga livet borde börja i hemmet. Jag skulle känna mig väldigt illa till mods, om man så småningom fick mig att inse, att jag genom min försummelse i hemmet hade förlorat mina egna, medan jag försökte frälsa andra. Det vill jag inte. Må Herren hjälpa mig att frälsa mina egna, så långt som det är möjligt för någon att hjälpa en annan. Jag inser att jag inte kan frälsa någon, men jag kan undervisa dem om hur de kan bli frälsta. Jag kan vara ett exempel för mina barn på hur de kan bli frälsta. Det är min plikt att göra detta först och främst. Dem är jag skyldig det mer än någon annan i världen. När jag sedan fullgjort det arbete jag borde göra i min egen familjekrets låt mig då utsträcka min kraft till att göra gott utanför hemmet så långt jag bara kan.¹²

Vår mission i denna värld är att göra gott, att trampa ogudaktigheten under våra fötter, att upphöja rättfärdigheten, renheten och heligheten i människornas hjärtan, och att i våra barns sinnen grunda framför allt en kärlek till Gud och hans ord, vilket i dem skall vara en källa till ljus, styrka, tro och kraft. Den skall leda dem från barndom till ålderdom och göra dem till fast troende på Herrens ord, på det återupprättade evangeliet och prästadömet samt upprättandet av det Sion som aldrig mer skall förgöras eller ges till något annat folk. Om det finns någonting jag önskar mer än allt annat i denna värld, så är det att mina barn skall bli befästa i denna kunskap och denna tro så att de aldrig kan vändas bort därifrån.¹³

En själ som räddas ute i världen är lika dyrbar i Guds ögon som en själ som räddas här hemma. Men vi har ett arbete att göra just här hemma, vid vår egen dörr. Det duger inte att vi försummar det arbete som är nödvändigt för oss att utföra vid vår egen dörr, och sedan går ut i världen för att utföra arbete som inte är mer nödvändigt. Låt oss göra vår plikt överallt.¹⁴

Vi skall verka för de levandes och de dödas frälsning.

Låt oss stödja Kristus, hans folk och hans verk av rättfärdighet och återlösning. Låt oss stödja varandra i det rätta och vänligt tillrättavisa varandra ifråga om felsteg, att vi må vara vänner och frälsare på Sions berg för varandra. På så sätt kan vi hjälpa de svaga och stärka dem, uppmuntra de tvivlande och så långt möjligt bringa ljus till deras förstånd, att vi kan vara redskap i Guds hand och frälsare bland människor. Inte så att vi har kraft att frälsa människor. Det har vi inte. Men vi har kraft att visa dem hur de kan erhålla frälsning genom lydnad till Guds lagar. Vi kan visa dem hur de skall vandra för att bli frälsta, ty vi har rätten att göra det, vi har kunskap och förstånd om hur det skall gå till, och det är vårt privilegium att undervisa därom … såväl genom exempel som genom undervisning bland dem vi umgås med varhelst vi befinner oss i världen.¹⁵

Vår mission har varit att frälsa människor. Vi har arbetat … med att leda människor till kunskap om Jesu Kristi evangelium, att leda dem till omvändelse, till att åtlyda Guds lags fordringar. Vi har strävat att frälsa människor från villfarelse, att övertala dem att omvända sig från det onda och lära sig göra gott.¹⁶

Vår mission är att frälsa, att bevara från ondska, att upphöja människor, att föra ljus och sanning in i världen, att förmå jordens folk att vandra rättfärdigt inför Gud och att ära honom i sitt liv.¹⁷

Vår själs storhet prövas … snarare av vår förmåga att trösta, vår förmåga att hjälpa andra än av vår förmåga att hjälpa oss själva och tränga oss förbi andra i livets tävlan.¹⁸

Vi bör alltid ha som målsättning att hjälpa (andra) till seger – inte att besegra dem! Vår målsättning är evigt liv – vårt mål är att lyfta upp människorna – inte att degradera dem.¹⁹

Vår uppgift är att frälsa världen, att frälsa mänskligheten, att föra den till harmoni med Guds lagar och med rättfärdighetens principer, med rättvisans och sanningens principer, så att de kan bli frälsta i Guds rike och till sist genom lydnad till evangeliets förordningar bli Guds arvingar och Kristi medarvingar. Detta är vår mission.²⁰

Vi kommer inte att avsluta vårt arbete förrän vi har frälst oss själva, samt då detta gjorts, inte förrän vi har frälst alla dem som är beroende av oss, för vi skall bli frälsare på Sions berg liksom Kristus. Vi är kallade till denna mission. De döda är inte fullkomliga utan oss och inte heller vi utan dem. Vi har en mission att utföra för att befria dem som på grund av sin okunnighet och de ogynnsamma omständigheter i vilka de befann sig medan de var här, är oförberedda för evigt liv. Vi måste öppna dörren för dem genom att utföra förordningar, vilka de inte kan utföra för sig själva men som är väsentliga för deras befrielse från ”fängelset”. På så sätt kan de komma fram och leva i anden såsom Gud lever, och dömas såsom människor i köttet.²¹

Arbetet för våra döda bör inte försummas. Profeten Joseph ålade oss detta med en mer eftertrycklig befallning än vanligt, i det han lärde oss att vi skulle vårda oss om de av våra släktingar och förfäder som dött utan kunskap om evangeliet. Vi bör använda oss av de helgade och mäktiga evangelieförordningar som uppenbarats såsom oundgängliga för lycka, frälsning och återlösning för dem som levt i den här världen. De som inte kunde lära sig evangeliet, och som dött utan kunskap om det, är de som nu väntar på att vi, deras barn, som lever i en tid då dessa förordningar kan utföras, gör det arbete som är nödvändigt för att de skall kunna befrias från fängelset. Genom våra ansträngningar för deras skull kommer träldomens bojor att falla av dem. Det mörker som omger dem kommer att skingras, så ljuset kan lysa på dem. De kommer i andevärlden att få höra talas om arbetet som har utförts för dem här av barnen, och de kommer att glädjas med er då ni utför dessa plikter.²²

Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en tid då de som bär prästadömet inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kan säga om sig själva att de gjort tillräckligt. Så länge livet varar och så länge vi besitter förmågan att göra gott, att arbeta för uppbyggandet av Sion och för den mänskliga familjens bästa, borde vi villigt och glatt utföra det som krävs av oss, litet eller stort.²³

Studieförslag

Varför är det viktigt att veta att varje person har sänts till världen för att ”utföra en mission”? Varför är det omöjligt för oss att utföra våra missioner genom att ”enbart arbeta” för oss själva?
Hur kan vi göra Guds verk till vårt eget verk? Varför är Herrens verk värt ”all vår uppmärksamhet”? Hur bör våra val återspegla vår hängivenhet till Herrens verk?
Vad måste vi göra förutom att tro och lyda för att bli ”frälsta och upphöjda till (Guds) närhet”? Vad innebär det att ge ”sitt hjärta, sin tillgivenhet och hela sin själ med ett villigt sinne till Gud”? Hur uppnår vi frälsning, sedan vi gjort allt vi kan? (Se även 2 Nephi 25:23.)
Vad bör vi ”framför allt” grunda i våra familjemedlemmars sinnen?
Hur kan vi sträva efter att frälsa våra egna och ändå fullgöra våra andra skyldigheter att tjäna? Hur kan vår familj bli välsignad genom att vi tjänar andra i kyrkan och på annat håll?
Hur kan vi sträva efter att ”upphöja människor”? Vad kan vi göra för att hjälpa andra att trofast lyda Guds lagar?
Vad kan vi göra för att avlägsna ”träldomens bojor” från dem som har dött utan kunskap om evangeliet? Hur känns det att veta att de människor som du hjälper ”gläds med dig då du utför dessa plikter”?
Varför ”prövas vår själs storhet” av ”vår förmåga att hjälpa andra”? Varför tror du att det är så? På vilket sätt och när har du uppoffrat dig för andra människors bästa? Hur kände du dig när du gjorde detta?