Återlös de döda genom tjänande i templet

Genom tjänande i templet blir vi frälsare på Sions berg för de avlidna.

Ur Joseph F Smiths liv

”Min själ är söndersliten och mitt hjärta är förkrossat. Det flämtar efter liv! O, min käre son, min glädje, mitt hopp! … O Gud, hjälp mig!”¹ beklagade sig president Joseph F Smith vid sin äldste sons, Hyrum Smiths, oväntade död. Hyrum var 45 år och medlem av de tolv apostlarnas kvorum. Sex månader senare presiderade president Smith när ett monument för att hedra hans far, Hyrum Smith, avtäcktes på kyrkogården i Salt Lake City. Det var den 27 juni 1918, årsdagen för hans fars och hans farbrors profeten Joseph Smith martyrskap.

Herrens Ande måste ha rört hans själ när han begrundade sina käras död. Några månader senare, bara några veckor före sin egen död, skrev president Smith: ”Jag satt i mitt rum i betraktan över skrifterna och begrundade det stora försoningsoffer, som utfördes av Guds Son för världens återlösning … Medan jag var fängslad av detta, vände sig mina tankar till aposteln Petrus’ brev (se 1 Petr 3:18–20; 1 Petr 4:6) … Medan jag begrundade dessa ting, som äro skrivna, öppnades mitt förstånds ögon och Herrens ande vilade över mig, och jag såg de dödas härskaror, både små och stora” (L&F 138:1–2, 5, 11).

Därefter tog han emot synen om de dödas återlösning, vilken finns upptecknad som Läran och förbunden 138. Denna syn lärde honom nya sanningar och bekräftade de lärdomar som han hade trott på och undervisat om i decennier.

Joseph F Smiths lärdomar

Jesus Kristus var förutordinerad och smord till att frälsa de levande och de döda.

[Frälsaren] var inte bara sänd att predika evangeliet för dem som uppehöll sig i dödligheten, utan var också förutordinerad och smord av Gud till att öppna fängelsets dörrar för dem som befann sig i träldom, samt att förkunna sitt evangelium för dem.²

Den tredje oktober år nittonhundraaderton satt jag i mitt rum i betraktan över skrifterna

och begrundade det stora försoningsoffer, som utfördes av Guds Son för världens återlösning

och den stora underbara kärlek som tillkännagavs av Fadern och Sonen genom Återlösarens ankomst till världen

för att genom hans försoning och genom lydnad till evangeliets principer mänskligheten måtte bliva frälst …

Medan jag begrundade dessa ting, som äro skrivna (se 1 Petr 3:18–20; 1 Petr 4:6), öppnades mitt förstånds ögon och Herrens ande vilade över mig, och jag såg de dödas härskaror, både små och stora.

Och där voro församlade på en plats en oräknelig skara av de rättfärdigas andar, vilka hade varit trofasta i Jesu vittnesbörd medan de levde i dödligheten …

Medan denna väldiga skara i väntan och samtal gladde sig åt timman för sin befrielse från dödens bojor, visade sig Guds Son och förkunnade frihet för de fångna som hade varit trofasta.

Där förkunnade han för dem det eviga evangeliet, läran om uppståndelsen och mänsklighetens återlösning från fallet och från individuella synder på villkor av omvändelse …

Och medan jag förundrade mig häröver, blevo mina ögon öppnade och mitt förstånd upplivades och jag insåg att Herren icke personligen gick för att undervisa de ogudaktiga och olydiga som hade förkastat sanningen.

Men se, bland de rättfärdiga organiserade han sina styrkor och utvalde budbärare, beklädda med makt och myndighet. Sedan förordnade han dem att gå åstad och föra evangeliets ljus till dem som voro i mörker, ja, till alla människors andar, och så blev evangeliet predikat för de döda.

De utvalda budbärarna gingo åstad för att predika en nådens dag från Herren och förkunna frihet för de fångna som voro bundna, ja, till alla som ville omvända sig från sina synder och mottaga evangeliet.

Så blev evangeliet predikat för dem som dött i överträdelse utan kunskap om sanningen, eller i sina synder och förkastat profeterna.³

Jesus hade inte avslutat sitt arbete när hans kropp dräptes, inte heller fullbordade han det efter sin uppståndelse från de döda. Fast han uppfyllt det ändamål för vilket han kom till jorden, hade han inte fullgjort allt sitt arbete. När kommer han att ha gjort det? Inte förrän han återlöst och frälst varje son och dotter till vår fader Adam som har fötts eller någonsin kommer att födas på denna jord till tidens ände, med undantag av förtappelsens söner. Det är hans mission.⁴

De levande och de döda arbetar tillsammans för att föra ut evangeliet till alla Guds barn.

Vi kommer inte att avsluta vårt arbete förrän vi har frälst oss själva, samt då detta gjorts, inte förrän vi har frälst alla dem som är beroende av oss, för vi skall bli frälsare på Sions berg liksom Kristus. Vi är kallade till denna mission. De döda är inte fullkomliga utan oss och inte heller vi utan dem (se L&F 128:18). Vi har en mission att utföra för att befria dem som på grund av sin okunnighet och de ogynnsamma omständigheter i vilka de befann sig medan de var här, är oförberedda för evigt liv. Vi måste öppna dörren för dem genom att utföra förordningar, vilka de inte kan utföra för sig själva men som är väsentliga för deras befrielse från ”fängelset”. På så sätt kan de komma fram och leva i anden såsom Gud lever, och dömas såsom människor i köttet (se L&F 138:33–34).

Profeten Joseph Smith har sagt, att detta är en av de viktigaste plikter som åligger sista dagars heliga. Varför? Därför att detta är tidernas fullhets evangelieutdelning, som kommer att inleda tusenårsriket och under vilken allt det som talats av de heliga profeternas mun från världens begynnelse måste fullbordas – alla ting måste samlas, både de som är i himmelen och de som är på jorden. Vi har detta arbete att utföra eller åtminstone allt det vi kan utföra av det, och vi får lämna resten åt våra barn. I deras hjärtan bör vi ingjuta betydelsen av arbetet i det att vi uppfostrar dem till att älska sanningen och få kunskap om dessa principer, så att de när vi dör och har gjort allt vi kunnat göra, tar upp arbetet och fortsätter tills det är fullbordat.⁵

Samma principer som är gällande för de levande gäller för de döda … Sålunda låter vi döpa oss för de döda. De levande kan inte fullkomnas utan sina döda, ej heller kan de döda fullkomnas utan de levande. Det är nödvändigt att föräldrar länkas samman med sina barn, och barn med sina föräldrar, för att hela Guds familj skall länkas samman till en kedja. Då kommer alla att tillhöra Guds och Kristi familj.⁶

Detta evangelium som uppenbarades för profeten Joseph håller redan på att predikas för andarna i fängelset, för dem som gått bort från denna skådeplats in i andevärlden utan kunskap om evangeliet. Joseph Smith predikar evangeliet för dem. Så gör även Hyrum Smith. Så gör Brigham Young och alla de trofasta apostlarna vilka levde i vår evangelieutdelning under profeten Josephs ämbetstid (se L&F 138:36–37, 51–54). De finns där och har härifrån fört med sig det heliga prästadöme som de tog emot av bemyndigade tjänare, och som förlänades dem i köttet. De predikar evangeliet för andarna i fängelset, ty Kristus gick, när hans kropp låg i graven, för att förkunna frihet för de fångna, och öppnade fängelsedörrarna för dem som var bundna (se L&F 138:27–30). Inte bara dessa är sysselsatta med arbetet, utan hundratals och tusentals andra. De äldster som dött på missionsfältet har inte avslutat sin mission, utan fortsätter den i andevärlden (se L&F 138:57). Möjligen såg Herren det nödvändigt eller ansåg det lämpligt att kalla dem dit. Jag tänker inte hävda den tanken på minsta sätt, inte heller bestrida den. Jag överlämnar det i Guds händer. För jag tror att allt detta kommer att styras till det bästa, ty Herren låter inte någonting komma till sitt folk i världen som han inte slutligen kommer att råda över, dem till godo.⁷

Jag har alltid trott, och tror fortfarande av hela min själ, att sådana män som Petrus och Jakob och de tolv lärjungarna vilka utvaldes av Frälsaren på hans tid, under alla århundraden som förlöpt sedan deras martyrskap för vittnesbördet om Jesus Kristus, har varit sysselsatta med att förkunna frihet för de fångna i andevärlden och med att öppna deras fängelsedörrar (se L&F 138:38–50). Jag tror inte att de skulle kunna vara sysselsatta med någonting större. Deras speciella kallelse och smörjelse från Herren själv var att frälsa världen, att predika frihet för de fångna och öppna fängelsedörrarna för dem som var bundna med mörkrets, vidskepelsens och okunnighetens bojor …

Det som vi upplever här symboliserar de förhållanden som råder hos Gud och förhållandena i det liv som ligger bortom detta. Det är stor likhet mellan hur Guds avsikter manifesteras här och hur de utförs i hans närhet i hans rike. De som är bemyndigade att förkunna evangeliet här och som förordnats här till att utföra detta arbete kommer inte att vara sysslolösa sedan de gått bort. De kommer att fortsätta att utöva de rättigheter de erhöll här under Guds Sons prästadöme, att utföra förordningar för deras frälsning som dött utan kunskap om sanningen.⁸

Vi kan bli frälsare på Sions berg genom att utföra frälsande förordningar för de döda i templen.

Undervisa dina barn och lär dig själv inse det faktum att det är nödvändigt för dig att bli frälsare på Sions berg för dem som har dött utan kunskap om evangeliet, och att Guds tempel i dessa berg, och de som uppförs i andra länder, har byggts och särskilt planerats med avseende på utförandet av dessa heliga förordningar som är nödvändiga för dem som har gått bort utan dem. Glöm inte bort detta. Ha dem i åtanke, för de är nödvändiga för oss.⁹

Detta storslagna arbete för de dödas återlösning, förenandet av de levande och de döda, den beseglande kraften … och alla de förordningar som har uppenbarats för att utföras i de heliga byggnader som kallas tempel, som vi är befallda av Gud att alltid bygga till hans heliga namn, … dessa ting har uppenbarats för oss i denna tidshushållning i större mått och med större enkelhet än någonsin tidigare i världens historia, så vitt vi vet.¹⁰

Vi hoppas få se den dag då vi har tempel uppförda i olika delar av landet där de behövs till medlemmarnas tjänst. Vi inser att ett av de största ansvar som vilar på Guds folk i dag är att deras hjärtan skall vändas till fäderna (se Malaki 4:5–6; L&F 2), att de skall utföra det arbete som är nödvändigt att utföra för dessa, så att de på ett värdigt sätt kan förenas med det nya och eviga förbundets band från generation till generation. Herren har sagt genom profeten, att detta är ett av de största ansvar som åligger oss i denna tid.¹¹

Med avseende på andarnas befrielse ifrån deras fängelse tror vi naturligtvis, att det endast kan ske sedan evangeliet blivit predikat för dem i anden, och de därefter har accepterat det, samt sedan det arbete som är nödvändigt för deras återlösning genom de levande har utförts för dem. För att det arbetet skall påskyndas, så att alla de som tror i andevärlden får förmånen att bli befriade, har det uppenbarats att tusenårsrikets stora arbete blir arbete i templen för de dödas återlösning. Då hoppas vi få åtnjuta förmånen av uppenbarelser … genom sådana hjälpmedel som Herren skall uppenbara angående dem för vilka arbete skall utföras … Det faller sig självt att medan evangeliet i andevärlden likaväl som här kan förkunnas för alla, för goda och onda, eller snarare dem som vill omvända sig, så kommer återlösningen endast dem till del som omvänder sig och lyder.¹²

De heliga har visat prov på hög aktivitet i sitt tempelarbete. De känner sig manade att arbeta för de dödas återlösning som vilar på dem, och ett ökat intresse har visat sig för detta gudomliga kärleksverk. Detta arbete är, enligt profeten Joseph, ”nödvändigt … för vår frälsning, såsom Paulus säger om fäderna: ’De kunna icke fullkomnas utan oss’, ej heller kunna vi fullkomnas utan våra döda.’” (L&F 128:15.) Guds befallning till de heliga är att med all kraft verka för de dödas återlösning …

Anden som förmår de heliga att arbeta för de dödas återlösning inplantar i barnens hjärtan de löften som givits till fäderna. Samma anda tycks vidröra de hederliga människor på jorden som använder sin tid och sina möjligheter till att samla in och sammanställa genealogiska uppteckningar … De heliga bör använda sig av varje möjlighet att få tag i uppteckningar om sina förfäder för att deras återlösning genom förordningarna i Guds hus skall bli verklighet. Vi berömmer de heliga för deras flit i detta högst viktiga och väsentliga arbete.¹³

Vi för till världen fredens olivkvist. Vi framlägger inför världen Guds lag, Herrens ord, sanningen, som den uppenbarats i de sista dagarna för de dödas återlösning och för de levandes frälsning.¹⁴

Studieförslag

Vilket är Frälsarens ”arbete” och ”mission”? Vad gjorde Frälsaren i andevärlden för att detta stora verk skulle uppfyllas? (Se L&F 138:11–12, 18–19, 29–30.)
Hur utförs missionsarbetet i andevärlden? Vilka är missionärerna? (Se L&F 138:29–34, 57–59.)
Vad kan vi göra för att ”öppna fängelsedörrarna för dem som var bundna med mörkrets, vidskepelsens och okunnighetens bojor”? Vad har varit till hjälp för er när ni sökt efter information om era förfäder och fått tempelförordningarna utförda för dem?
Hur kan vi bli ”frälsare på Sions berg”? Varför är detta arbete ”ett av de största ansvar som vilar på Guds folk i dag”?
Nämn några syften med templet. På vilket sätt har ni blivit välsignade genom att ni arbetat för andra i templet, eller sänt in namn så att förordningar har kunnat utföras?
Vilket blir ”tusenårsrikets stora arbete”? Hur kan vi delta i detta verk nu?
På vilket sätt har kunskapen om Guds plan för de dödas återlösning varit till välsignelse i ditt liv? Vad säger oss denna plan om Guds kärlek till alla sina barn?