Håll fast vid sanningen så ni inte blir bedragna

Vi måste hålla fast vid Jesu Kristi evangeliums rena, sanna principer och sky bedragares falskhet och felaktigheter.

Ur Joseph F Smiths liv

Joseph F Smith hade varit hemma från en mission i Storbritannien i bara fem månader, när president Brigham Young kallade honom ut på hans tredje mission – hans andra till Hawaii. Eftersom han talade hawaiiska flytande, bad president Young honom att bli tolk åt äldsterna Ezra T Benson och Lorenzo Snow, medlemmar i de tolvs kvorum. När de reste till Hawaii på våren 1864, var Joseph F Smith 24 år gammal.

Joseph F Smith sade om denna mission: ”Det särskilda syftet med vår resa var att sätta stopp för en bedragares ohederliga handlingar. Han förledde kyrkans infödda medlemmar, inte bara i lärofrågor, utan också med befängda, falska påståenden om sin egen makt och myndighet. Han hade omorganiserat kyrkan efter sitt eget tycke, ordinerat tolv apostlar och andra ämbetsmän och sålt deras ordinationer till dem. Han utgav sig för att vara folkets prästerlige och kunglige härskare, som de måste visa vederbörlig respekt. Vi konfronterade honom, anklagade honom för hans missgärningar och arbetade trofast på att föra honom tillbaka till kyrkan, men han ville inte ändra sig eller omvända sig och blev därför utesluten ur kyrkan. Vi ägnade sedan vår kraft åt att försöka vinna tillbaka dem han hade vilselett. Vi hade stor framgång i detta arbete tack vare Guds välsignelse.”¹ När äldsterna Benson och Snow hade rest från Hawaii, stannade Joseph F Smith kvar till vintern därpå för att fortsätta att få ordning på kyrkans angelägenheter. Under denna tid rådgjorde han med kyrkans medlemmar som hade förletts av denne avfälling men som ville omvända sig. Under resten av sitt liv undervisade president Smith de heliga om hur viktigt det är att känna igen och stå emot falska lärdomar.

Joseph F Smiths lärdomar

De sista dagars heliga måste hålla fast vid sanningen, oavsett vad som händer.

Vi bör vid det här laget ha blivit så erfarna att vi inser att inga människor, inga individer, inga grupper och inga hemliga organisationer kan slå sig samman med tillräcklig kraft och styrka för att kullkasta den Allsmäktiges syften eller ändra hans verks förlopp. Många människor har uppträtt i gångna tider, som trott att de skulle reformera kyrkan på ett märkvärdigt sätt. De förväntade att allt folket mycket snabbt skulle överge sina normer, de sanningens normer de hade samlats kring från kyrkans begynnelse och fram till dess. Dessa personer trodde att folket skulle följa de ”nya herdarna”, men Guds folk känner igen den sanne herdens röst. En främmande röst lyssnar de inte till, inte heller till råden från en som tar sig en myndighet som inte tillhör honom. De följer aldrig en sådan. De sista dagars heliga känner igen evangeliets anda. De förstår sanningens anda. De har lärt sig sin plikt och håller fast vid sanningen, oavsett vad som händer.

Ända från begynnelsen och till vår tid har vi varit tvungna att bemöta hela världen, och i stort sett hela världen har intagit stridsställning mot Herrens verk – inte enbart på grund av hat, inte bara på grund av hjärtats avsikt eller önskan att göra ont eller att strida mot sanningen, utan därför att de inte kände till sanningen, och därför att de inte visste vad de gjorde. Många blir bedragna av falska herderöster och blir vilseledda av felaktig påverkan. De blir vilseförda. De känner inte till sanningen. De förstår inte vad de gör och intar därför så att säga stridsposition mot sanningen, mot Herrens verk. Så har det varit från begynnelsen. Från den dag då profeten Joseph Smith först tillkännagav sin syn och fram till våra dagar har fienden till all rättfärdighet, fienden till sanning, dygd, heder, ärlighet och renhet i livet, fienden till den ende sanne Guden, fienden till direkt uppenbarelse från Gud och till den inspiration som når människan från himmelen, intagit stridsberedskap mot detta verk.

Ni har aldrig funnit en vän av rättfärdighet, en vän av uppenbarelse, en vän till Gud, en vän till sanningen, en vän av rättfärdigt leverne och renhet i livet, eller som är hängiven rättfärdigheten och vidsynt nog att kunna skilja sanning från villfarelse och ljus från mörker – jag säger er att ni aldrig funnit några sådana människor som velat strida mot Sions sak. Att strida mot Sions sak är detsamma som att strida mot Gud, mot uppenbarelse från Gud, mot den Ande som leder människan fram till all sanning som kommer från ljusets och intelligensens källa, mot den princip som sammanför människor och får dem att överge sina synder, söka rättfärdigheten, älska Gud av hela sitt hjärta, sinne och styrka och älska sin nästa som sig själv.²

Akta er för falska lärdomar.

Det finns en del människor som skulle vilja begränsa Guds makt till människors makt, och vi har några av dem bland oss. De har funnits bland våra lärare. De skulle vilja få er att betvivla skrifternas inspirerade berättelser om att vindarna och vågorna är underkastade Guds makt. De vill få er att tro att Frälsarens anspråk på att driva ut onda andar, uppresa de döda eller utföra underverk såsom att bota den spetälske, bara är en myt. De skulle vilja få er att tro att Gud och hans Son Jesus Kristus inte uppenbarade sig personligen för Joseph Smith, utan att detta bara var en myt. Men vi vet bättre. Andens vittnesbörd har bekräftat att detta är sanningen. Jag säger därför: Akta er för människor som kommer till er med irrläror om att tingen uppkommer av sig själva genom naturlagar, och att Gud är utan makt.³

Bland de sista dagars heliga kan man förvänta sig förkunnelsen av falska läror, förklädda till evangeliets sanningar, från människor av två slag, och praktiskt taget bara från dessa, nämligen:

För det första: de hopplöst okunniga, vars brist på intelligens beror på deras egen slapphet och slarv, som knappt vill anstränga sig över huvud taget för att förbättra sig genom att läsa och studera. De lider av en fruktad sjukdom som kan utvecklas till en obotlig åkomma – lättja.

För det andra: de stolta och självgoda, som läser i skenet av sin egen förträfflighet, som tolkar allt efter sina egna påhittade regler, som har blivit sin egen lag, och på så sätt sätter sig själva till domare över sina egna handlingar. De är okunniga på ett farligare sätt än de förra.

Akta er för de lata och de stolta.⁴

De sista dagars heliga borde vid det här laget vara så väl etablerade i övertygelsen om att Gud för sista gången upprättat sin kyrka på jorden för att bestå och aldrig mer rivas ner eller förstöras, samt att Guds hus är ordningens, lagens och regelbundenhetens hus, att kringirrande orosstiftare med rastlös läggning, som genom okunnighet och egenkärlek blir värdelösa pratmakare, men som ändå gör stora anspråk på att äga profetisk förmåga och andra andliga förmåner och gåvor, inte borde få något inflytande över dem. Inte heller borde de heliga oroa sig i sin ande av sådana personer och deras teorier. Kristi kyrka finns hos de heliga. Till den kyrkan har Guds lag överlämnats för dess ledning och bestånd. Den äger varje medel för att rätta till varje oförrätt, missförhållande eller villfarelse som tid efter annan kan uppstå, och detta utan anarki eller ens revolution. Den kan göra det genom en utvecklingsprocess, genom tillväxt, genom tilltagande kunskap, visdom, tålamod och människokärlek.

Kyrkans presiderande kvorum skall alltid vara sammansatta av sådana män. De kommer att väljas på ett sådant sätt att de heliga kan vara förvissade om att äkta visdom, rättfärdighet och samvetsgrann hängivenhet mot plikten utmärker tillvägagångssättet hos dem som anförtrotts kyrkans angelägenheter.⁵

Från Hiram Pages dagar (L&F 28) har det i olika tider förekommit manifestationer från bedrägliga andar till kyrkans medlemmar. Ibland har de nått män och kvinnor som på grund av överträdelse har blivit lätta mål för Ärkebedragaren. Vid andra tillfällen vilseleds människor, som sätter en ära i att strikt lyda kyrkans regler, förordningar och ceremonier, av falska andar som utövar ett inflytande som är så likt det som kommer från en gudomlig källa att till och med dessa personer, som tror att de är ”särskilt utvalda”, har svårt att urskilja de grundläggande skillnaderna (Matteus 24:24). Satan själv har förvandlat sig till en synbar ”ljusets ängel” (2 Kor 11:14, 2 Nephi 9:9).

När visioner, drömmar, tungotal, profetia, känslor eller en särskild gåva eller inspiration förmedlar något som inte är i harmoni med kyrkans godkända uppenbarelser eller är tvärt emot de beslut som dess insatta ledare fattat, kan de sista dagars heliga veta att de inte kommer från Gud, oavsett hur rimligt det verkar. De bör också förstå att direktiv för hur kyrkan skall styras kommer genom uppenbarelse till kyrkans president. Alla trofasta medlemmar har rätt till den Helige Andens inspiration för egen del, för sina familjer och för dem som de är utsedda och ordinerade att presidera över. Men det som är oförenligt med det som kommer från Gud genom kyrkans president skall inte tas emot som auktoritativt eller pålitligt.⁶

Andens gåvor och det heliga prästadömets krafter är av Gud. De har givits till folkets välsignelse, till deras uppmuntran och för att stärka deras tro. Det vet Satan mycket väl. Därför försöker han genom imiterade underverk förblinda och bedra Guds barn. Kom ihåg vad de egyptiska trollkarlarna utförde i sina ansträngningar att bedra Farao beträffande gudomligheten i Moses och Arons uppgift.

Att makten att göra underverk kan komma från en ond källa betygas av Kristus i hans profetia om den stora domen: ”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” (Matteus 7:22–23.)

Faran och den onda makten i trolldom ligger inte så mycket i trolldomen själv, som i den dåraktiga tilltro vidskepliga människor sätter till det som den gör gällande. Det är orimligt att tro, att djävulen kan skada eller såra en oskyldig man eller kvinna, särskilt om de är medlemmar i Kristi kyrka, om den mannen eller kvinnan inte tror på att han eller hon kan skadas av ett sådant inflytande och med sådana medel. Om de hyser sådana tankar, riskerar de att duka under för sin egen vidskepelse. Det finns ingen makt i trolldomen själv, bara då man tror på den och godtar den.⁷

Undvik religiösa käpphästar.

Bröder och systrar, ha inte (religiösa) käpphästar. Käpphästar är farliga i Kristi kyrka. De är farliga eftersom de ger otillbörligt företräde åt vissa principer eller tankar på bekostnad av andra som är lika viktiga, lika bindande, lika frälsande som de lärosatser eller bud som särskilt omhuldas.

Religiösa käpphästar ger dem som ägnar sig åt dem en felaktig syn på Återlösarens evangelium. De förvrider och skapar disharmoni bland evangeliets principer och lärdomar. De skapar inte en naturlig överblick. Varje princip och sed som uppenbarats av Gud är väsentlig för människans frälsning, och att otillbörligen sätta någon av dem främst, så att den gömmer och fördunklar alla andra, är oklokt och farligt. Det sätter vår frälsning i fara, för det förmörkar vårt sinne och skymmer vår insikt. En sådan enkelspårighet, oavsett vart den är riktad, skärmar av synfältet, försvagar den andliga mottagligheten och förmörkar sinnet. Följden blir att den som på så sätt har ett förvänt tänkesätt och en förträngd andlig syn försätter sig i en situation då han kan frestas av den onde eller, genom fördunklade ögon och förvridet synfält, missbedömer sina bröder och ger efter för avfallets anda. Han är inte ärlig inför Herren.

Vi har noterat denna svårighet: De heliga som har käpphästar är benägna att döma och fördöma sina bröder och systrar som inte är lika nitiska inom just deras favoritområde som de själva är. Den som har enbart visdomsordet i huvudet är benägen att finna oräkneliga fel hos alla andra medlemmar i kyrkan som fördomsfritt bedömer betydelsen av andra lärosatser i evangeliet.

Det finns en annan aspekt av denna svårighet: Den som har en käpphäst känner sig ofta ”heligare”. Han blir uppblåst och självbelåten och ser med misstro, och kanske ännu hårdare känslor, på de bröder och systrar som inte lever efter just den lagen lika fullkomligt som han. Denna känsla sårar hans medtjänare och förtörnar Herren. ”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall” (Ords 16:18).

Det finns stora sanningar i återlösningsplanen som är grundläggande. Man kan inte bortse från dem. Inga andra kan sättas före dem. Guds faderskap, kraften i vår Herres och Frälsares försoning, evangeliets återställelse i dessa sista dagar, detta måste helhjärtat godtas. Vi kan inte uppväga en brist på tro på de här väsentliga lärosatserna ens genom den mest fullkomliga avhållsamhet från ohälsosamma ämnen, genom att rigoröst betala tionde ”av mynta och dill och kummin”(se Matteus 23:23) eller genom lydnad till någon annan yttre förordning. Inte ens dopet tjänar någonting till utan tro på Gud.⁸

Att äga sanningen gör oss fria från synd och mörker.

För att vi inte skall bli bedragna, inledda i villfarelse, och låta oss drivas omkring av alla lärovindar samt av människors dåraktiga nycker eller bedrägliga påfund, eller följa dem som falskeligen ropar ”Här är Messias” eller ”Där är han” (Matteus 24:23), har Gud upprättat det sanna kommunikationssättet mellan sig själv och människan. Det har han gjort i sin kyrka. Alla människor gör skäl i att beakta denna sanning, så att de inte blir förda bakom ljuset. Det som är i harmoni med detta är av Gud. Det som strider mot det kommer nedanifrån.⁹

Daglig tillämpning i att söka gudomlig nåd och förlåtelse på vår väg framåt ger oss makt att undgå synder, som kan övervinnas endast genom en säker reträtt undan dem.¹⁰

Det finns absolut ingen möjlighet för en person som åtnjuter Guds helige Ande att ens tro att sådana inflytanden (trolldom och all liknande ondska) kan ha någon inverkan på honom. Åtnjutandet av helig Ande gör oss absolut otillgängliga för allt ont inflytande.¹¹

Jag tror att de flesta sista dagars heliga stärker sin tro. Jag tror också att de flesta sista dagars heliga är visa nog, att de är intelligenta nog och har den levande Gudens ande i tillräckligt mått i sina hjärtan för att kunna se skillnad mellan sanning och villfarelse, mellan rätt och fel och mellan ljus och mörker. Jag säger också att jag tror att de har förnuft nog att hålla fast vid de enkla, rena, sanna principerna i Jesu Kristi evangelium framför filosofernas alla påfund, eller vetenskapsmännens, eller någon annans. Det finns ingen vetenskap eller filosofi som kan ersätta Gud Allsmäktigs sanning.

Herren har sagt: ”Ditt ord är sanning” (se Johannes 17:17) och det är det verkligen. Jag tror att de sista dagars heliga vet tillräckligt mycket om Guds ord för att veta att det är hans ord när de ser det och att undvika det som inte är det. Jag tror också att de kommer att hålla sig till Guds ord, för det är sanningen. Som Frälsaren sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria” (se Johannes 8:31–32).

Jag tror att de sista dagars heliga, och speciellt de ledande männen i Israel, har tillräcklig kunskap och insikt om evangeliets principer för att känna till sanningen, och de görs fria genom denna kunskap – fria från synd, fria från villfarelse, fria från mörker.¹²

Studieförslag

Hur kan vi undvika att ”bli bedragna av falska herderöster” och känna igen den sanne Herdens röst? Hur hjälper det oss att ”hålla fast vid sanningen, oavsett vad som händer”?
Hur kan vi personligen ta ställning emot de röster i vårt samhälle som ”intagit stridsställning mot Herrens verk”?
På vad sätt försöker människor idag ”begränsa Guds makt till människors makt”?
Hur kan stoltheten leda oss fel? Hur kan lättjan också göra det? Varför är det så viktigt att vi inte blir bedragna av ”förkunnelsen av falska läror” av ”de lata och de stolta”?
Vilka varningar har Herren givit oss angående dem som ”gör anspråk på att äga profetisk förmåga”? (Se även L&F 42:11.)
Hur kan religiösa käpphästar vara farliga för den enskilde och för kyrkan? Varför är strikt lydnad till en ”yttre förrättning” inte tillräcklig ersättning för brist på tro i de ”väsentliga lärosatserna”?
Hur kan vi undvika att bli bedragna och ”drivas omkring av alla lärovindar”?
Hur blir vi fria av att äga sanningen? Hur kan vi använda den Helige Andens gåva som hjälp att kunna skilja mellan gott och ont och att motstå allt ont inflytande?