Fortsatt uppenbarelse är till välsignelse för kyrkan

Vi skall i enighet leva efter de fortlöpande uppenbarelser som kommer från Gud till hans kyrka genom de språkrör han har utsett.

Ur Joseph F Smiths liv

Liksom de fem presidenter som var före honom erhöll Joseph F Smith rikligt med gudomlig vägledning för att leda kyrkan och dess medlemmar. Men under de sista månaderna av hans liv blev den slöja som skilde honom från Gud tunnare än någonsin tidigare. En stor del av denna tid ägnades åt enskild bön och meditation. Den 4 oktober 1918, bara veckor före sin död, sade han på generalkonferensen: ”Jag tänker inte, jag vågar inte, försöka ge mig in på mycket av det som jag har i mina tankar denna morgon, och jag skall till en framtida tidpunkt, om Herren låter mig göra det, uppskjuta mitt försök att berätta för er om något av det jag har i mitt sinne och i mitt hjärta. Jag har inte levt ensam dessa fem månader. Jag har vistats i en anda av bön, av åkallan, av tro, av beslutsamhet och jag har haft ständig kommunikation med Herrens Ande.”¹ Det var under denna tid som han erhöll den syn om de dödas återlösning som senare blev kapitel 138 i Läran och förbunden.

President Smith erkände ödmjukt Guds godhet i att för honom uppenbara det han behövde veta som ledare för kyrkan: ”Jag har en brinnande tro på att Gud för mig, i min nuvarande ställning, har uppenbarat många härliga ting, många principer och ofta mer vishet än vad jag av mig själv besitter, och jag tror att han kommer att fortsätta att göra det så länge jag är mottaglig, så länge som jag är kapabel att höra när han talar, att lyssna när han kallar och att ta emot det som han önskar ge mig.”²

Joseph F Smiths lärdomar

Vi tror på direkt uppenbarelse från Gud till människan.

Vi tror … på principen om direkt uppenbarelse från Gud till människan.

Den är en del av evangeliet, men är inte unik för vår tidshushållning. Den är gemensam för alla tidsåldrar och evangelieutdelningar. Evangeliet kan inte ges till människor, ej heller kan Guds kyrka existera, utan denna princip. Kristus och inte människor är denna kyrkas överhuvud, och förbindelsen kan endast upprätthållas med principen om direkt och fortlöpande uppenbarelse. Det är ingen ärftlig princip. Den kan inte ges från far till son eller från generation till generation. Den är en levande, vital princip som kan åtnjutas på vissa villkor, nämligen absolut tro på Gud och lydnad mot hans lagar och befallningar. I samma ögonblick som denna princip tas bort är kyrkan lämnad vind för våg, avskild från sin evige ledare. Den kan inte fortsätta i detta tillstånd, utan måste upphöra att vara Guds kyrka och bli som ett skepp till havs utan kapten, kompass eller roder, utlämnad åt stridiga mänskliga känslors och världsliga intressens storm och vågor, stolthet och dårskap, för att slutligen gå i kvav mot prästlistens och vidskepelsens strand.³

Vi bör inse att Guds tjänare i sina förvaltarskap har rätt till omedelbar gudomlig vägledning, och sålunda förenar de under sin verksamhet tro med gudomlig vishet, och när detta sker blir folket oövervinnligt i allt de företar sig i Guds tjänst.⁴

Jag vet att varje princip i Jesu Kristi evangelium som uppenbarats genom profeten Joseph Smith i dessa sista dagar, kommer från Gud, är sann och kommer att förbli för evigt – det vill säga, eftersom den är sann i sig själv kan den aldrig kullkastas. Av hela min själ vet jag detta. Gud har gjort mig dubbelt förvissad genom sin Andes närvaro och inflytande, och genom den inspiration som i min själ väckt kärlek till det som är gott och en önskan att avstå från det som är ont.⁵

Gud uppenbarar sin vilja för människorna lika mycket i vår tid som vid någon annan tidpunkt i historien.

De sista dagars heliga … bär vittne för hela världen om att Gud lever och att han uppenbarar sin vilja för människor som tror på honom och lyder hans bud, lika mycket i vår tid som vid någon annan tidpunkt i nationernas historia. Listan över kanoniska böcker är inte fullständig. Gud har inte vid någon tidpunkt uppenbarat att han för alltid skulle upphöra att tala till människorna. Om vi medger att han har talat måste vi tro att han fortsätter att tala, eftersom han är oföränderlig …

Vad är uppenbarelse om inte nya sanningars avslöjande, av honom som är källan till all sanning? Att säga att det inte finns behov av ny uppenbarelse är detsamma som att säga att vi inte har något behov av nya sanningar – ett absurt påstående. Vi kan lika gärna säga att de uppenbarelser som Abraham erhöll var tillräckliga för profeterna, att uppenbarelserna som gavs till Enok var tillräckliga för Noa, vars mission det var att bygga en ark och predika omvändelse, att de ord som Mose uttalade är tillräckliga för alla tider, eller att det som Abraham tog emot skulle vara fullt tillräckligt för hans barn under alla tidsåldrar. Men det är inte så. Oaktat Abraham beviljades storslagna löften undanhölls inte Guds ord hans son Isak, eller hans sonson Jakob. Varför? Därför att de inte kunde ha utfört sina missioner på enbart Herrens ord till deras far eller till andra. Och hur kunde ”trons fader” ha utfört sitt verk enligt de instruktioner som Noa erhöll? Hur användbara skulle de uppenbarelser som givits till tidigare patriarker och profeter ha varit för Bileam eller Paulus? Det är sant att de var användbara som historiska sanningar eller som undervisning, men de var inte tillräckliga för dem personligen.

Följaktligen har vi nutidsmänniskor ett oerhört behov av ständiga uppenbarelser! Vi behöver dem för att vi var och en skall uppfylla våra missioner på ett för Fadern godtagbart sätt och för att bättre arbeta på vår frälsning. Dessutom behöver vi dem för att lära känna Guds vilja angående hans kyrka, hans folk och hans avsikter med nationerna. Dessa är några av de tusentals behov som finns av uppenbarelse.⁶

Gud uppenbarar sig för världen genom prästadömets lagligt förordnade kanaler.

Genom Joseph (Smith), … uppenbarade sig Herren för världen, och genom honom utvalde han kyrkans första äldster – män som var uppriktiga i hjärtat, män om vilka han visste att de skulle ta emot ordet och arbeta tillsammans med Joseph i detta stora, viktiga arbete. Och alla som ordinerats till prästadömet och alla som utsetts till vilket som helst ämbete i denna kyrka har mottagit sin auktoritet och uppgift genom denna kanal, utsedd av Gud, med Joseph i ledningen. Detta är ordningen och det kan inte vara på annat sätt. Gud kommer inte att uppresa en annan profet och ett annat folk att utföra det verk som vi utsetts att göra. Han kommer aldrig att förbigå dem som har stått fasta och varit trofasta från begynnelsen, så att säga, till detta verk och som fortfarande är stadiga och trofasta, så vitt de fortsätter att vara trofasta mot sitt ansvar. Det finns i mitt sinne inget tvivel om att de kommer att visa sig trofasta som grupp, ty om några av dem skulle bli ovärdiga i hans ögon, skulle han avlägsna dem från deras ställning och kalla nya ur leden att fylla deras platser!⁷

I det ögonblick en man säger att han inte vill underkasta sig kyrkans lagligt konstituerade auktoritet, det må vara hemlärarna, biskopsrådet, högrådet, hans kvorum eller första presidentskapet, och i sitt hjärta bekräftar det och handlar därefter, i det ögonblicket avskär han sig från prästadömets privilegier och välsignelser och från kyrkan. Han avskär sig från Guds folk, ty han förbigår den auktoritet som Herren instiftat i sin kyrka. Detta är de män som i allmänhet får infall, som får inspiration (nedanifrån) och som ofta så gärna önskar leda kyrkan och sätta sig till doms över prästadömet. Det enda säkra vi kan göra som enskilda är att leva så ödmjukt, så rättfärdigt och så trofast inför Gud att vi kan få del av hans Ande i den utsträckningen att vi kan döma rättfärdigt och skilja mellan sanning och villfarelse.⁸

Ibland har vi till vår sorg sett respekterade medlemmar av kyrkan, vilka borde veta bättre, låta sig bli redskap för vilseledande andar … Det förefaller svårt för människorna att fatta prästadömets verkningar, dess rättmätiga auktoritet, dess omfång och kraft, och ändå är det lätt att förstå med Andens ljus. Men människor som inte förstår det blir lätt vilseledda av förledande andar som finns runt om i världen. De förleds att tro att något är på tok, och innan de vet ordet av tror de att de är speciellt utvalda att ställa allt till rätta. Det är mycket olyckligt för människan att fångas i denna fälla. De sista dagars heliga måste förstå att så länge Guds tjänare lever rena liv, hedrar det prästadöme som förlänats dem och strävar att efter bästa förmåga att ära sina ämbeten och kall till vilka de vederbörligen utsetts av folkets och prästadömets röst samt sanktionerats av Guds godkännande, så länge Herren har något att säga till människornas barn eller något att lära ut i sin kyrka, så gör han detta genom prästadömets lagligt förordnade kanal. Han går aldrig utanför denna kanal, åtminstone inte så länge Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns på jorden i sin nuvarande form.

Det tillkommer ingen enskild person att upphöja sig till uppenbarare, profet, siare, inspirerad människa och ge uppenbarelser för kyrkans ledning eller ge befallningar till kyrkans presiderande auktoriteter i någon del av världen, än mindre i Sions mitt, där prästadömets organisationer är nästan fullkomliga, där allting är komplett, ända ned till grenens organisation.⁹

I såväl världsliga som andliga angelägenheter kan de heliga få gudomlig vägledning och uppenbarelse för egen del, men detta medför inte myndighet att leda andra, och skall inte godtas när den strider mot kyrkans förbund, lära eller disciplin, välkända fakta, bevisade sanningar eller vanligt sunt förnuft. Ingen person har rätt att locka sina medlemsvänner i kyrkan till att engagera sig i spekulationer eller investera i några slags värdepapper med det skenbara (bedrägliga) anspråket att ha fått gudomlig uppenbarelse, syn eller dröm, särskilt när det strider mot vad vederbörlig auktoritet sagt, antingen på lokal nivå eller generalnivå. Herrens hus är ”ett ordningens hus” (L&F 132:8). Den leds inte genom enskilda gåvor eller manifestationer, utan genom det heliga prästadömets ordning och makt, såsom det understöds på kyrkans fastställda konferenser.¹⁰

Uppenbarelsens ande kan förena hela den mänskliga familjen i Guds rike.

Herren har i en uppenbarelse till profeten Joseph Smith sagt oss att om vi inte är ett så tillhör vi inte honom (se L&F 38:27). Han har sagt att vi måste vara eniga. Vi måste vara ett.¹¹

Om vi handlade under (Andens) inflytande och ständigt följde dess föreskrifter, skulle vi vara ett, och kiv, missämja och själviskhet skulle upphöra. Vi skulle se till och vara lika måna om vår nästa som om oss själva. Men vi ser ändå i vår mitt kontroverser, åsiktsskillnader, hur man drar åt olika håll, hur samma saker uppfattas på olika sätt av olika personer osv. Varför är det så? Därför att evangeliets nät har fått all slags fångst, och därför att vi bara är barn i skolan och därför att vi bara har lärt oss de första bokstäverna i den stora evangelieplanen. En orsak till att vi skiljer oss åt i tanke och reflexion är att somliga har större erfarenhet och förstår sanningen bättre än andra. Men bevisar detta att det evangelium vi har tagit emot inte innehåller de nödvändiga principerna för att förena hela människosläktet i sanningen? Nej, det gör det inte. Vilka är de stora principer som är avsedda att förena hela den mänskliga familjen och få dem att dyrka samme Gud, iaktta samma råd och ledas av samma röst? Det är uppenbarelsens princip, Guds kraft uppenbarad till hans folk, tron i människornas hjärtan att det är Guds rätt att regera och diktera, och att det inte är någon enskild människas rätt att säga att de skall vara på det ena eller andra sättet. Inte heller krävs det av människorna att de skall lyda dessa principer blint – utan kunskap.¹²

Må de heliga förena sig, låt dem hörsamma Guds tjänares röst som ljuder i deras öron, låt dem hörsamma deras råd och följa sanningen!¹³

Sök efter den Helige Andens gemenskap och förening. Låt denna ande vara lika flitigt eftersökt och omhuldad inom den minsta och enklaste familjecirkel som bland medlemmarna i den högsta organisationen och kvorumet. Låt den genomsyra brödernas och systrarnas hjärtan, föräldrarna och barnen i hushållet såväl som i hjärtat hos första presidentskapet och de tolv. Låt den luckra upp och mjuka upp alla skillnader mellan medlemmarna i stavspresidentskapen och högråden, såväl som mellan medlemmarna i en församling. Låt den förena ung som gammal, man och kvinna, hjord och herde, människor och prästadömet med band av tacksamhet, förlåtelse och kärlek, så att Israel kan känna att Herren finner behag i dem, att vi alla skall inträda i hans närhet med gott samvete gentemot människor. Då kommer inga missräkningar att uppstå beträffande de välsignelser som lovats dem som dyrkar honom på ett uppriktigt sätt. Den Helige Andens ljuva viskningar kommer att ges till dem och himmelens skatter och änglabetjäning läggs därtill tid efter annan, ty hans löften har gått ut och de kan inte gå om intet!¹⁴

Studieförslag

Vad är en uppenbarelse? Vad innebär det att säga att uppenbarelse är ”en levande, vital princip”?
Vad skulle hända med kyrkan utan direkt och fortlöpande uppenbarelse?
Varför är det viktigt för oss att ”listan över kanoniska böcker ännu inte är fullständig”? Hur kan vi förbereda våra hjärtan att ta emot ytterligare uppenbarelse genom prästadömets utsedda kanaler?
Varför var fortlöpande uppenbarelser viktiga på sådana profeters tid som Noas och Moses? På vad sätt är det till välsignelse att ha en levande profet idag? Hur hjälper oss den levande profeten att klara av utmaningarna i vår tid?
Varför är det nödvändigt att uppenbarelse till kyrkan endast kommer genom därtill förordnade kanaler? Enskilda kan ”erhålla gudomlig vägledning och uppenbarelse för egen del”, men detta medför inte auktoritet att leda andra. Varför? (Se även L&F 42:11.)
På vilka sätt kan kyrkans medlemmar ibland få en felaktig uppfattning om prästadömets auktoritet? Hur kan medlemmarna undgå att bli vilseledda på dessa sätt?
Hur kan medlemmar i kyrkan över hela världen vara ett i syfte och rättrådighet? Hur gör den Helige Andens inflytande det möjligt för oss att bli mer eniga? Varför är det så viktigt att vi är ett? (Se även L&F 38:27.)