Barn: Främst bland alla jordiska glädjeämnen

Vi bör omhulda våra barn, låta dem växa upp med Jesu Kristi evangelium och undervisa dem om dygd, kärlek och integritet.

Ur Joseph F Smiths liv

President Joseph F Smiths kärlek till evangeliet var sammanflätat med hans kristuslika kärlek till barn – sina egna och andras. ”Främst bland alla mina jordiska glädjeämnen är mina kära barn”, sade han. ”Tack Gud!”¹

Charles W Nibley, kyrkans presiderande biskop, påpekade att president Smiths ”kärlek till barn var obegränsad. Under (en resa) genom samhällena söderut till S:t George …, då skaror av små barn paraderade framför honom, var det vackert att se hur förtjust han var i dessa små. Det var min uppgift att försöka få ressällskapet att bege sig till nästa samhälle med väntande folkskaror, men det var svårt att dra bort honom från de små barnen. Han ville skaka hand och prata med var och en av dem …

Jag har besökt hans hem då ett av hans barn var sjukt. Jag har sett honom komma hem från sitt arbete sådana kvällar. Han var trött, naturligtvis, och ändå gick han fram och tillbaka i timmar med det lilla barnet i famnen, … smekte och uppmuntrade det på alla sätt, med innerlig ömhet och kärlek.”²

”Han visade stor ömhet och kärlek till sin stora och redbara familj. I sitt sista tal till barnen den 10 november 1918 uttryckte han sina innerligaste känslor för dem med dessa ord: ’När jag ser mig omkring och ser mina pojkar och flickor som Herren har givit mig, – och att jag med hans hjälp har lyckats göra det någorlunda bra för dem, i varje fall gjort dem respektabla i världens ögon – har jag funnit mitt livs skatt, det som gör livet värt att leva.’”³

Joseph F Smiths lärdomar

Undervisa barnen om Jesu Kristi evangelium genom föreskrifter och exempel.

En man och en kvinna som omfattat Jesu Kristi evangelium och som påbörjat ett liv tillsammans borde vara i stånd att genom sin kraft, sitt exempel och sitt inflytande förmå sina barn att efterlikna dem i fråga om dygd, heder och redbarhet i Guds rike, vilket kommer att lända dem till fördel och frälsning. Ingen kan råda mina barn med större allvar och omsorg om deras lycka och frälsning än jag själv. Ingen har större intresse av mina barns välfärd än jag. Jag kan inte få fullkomlig glädje utan dem. De är en del av mig. De är mina, Gud har givit dem till mig, och jag vill att de skall vara ödmjuka och undergivna evangeliets fordringar. Jag vill att de skall handla rätt och göra det rätta i varje detalj, så att de blir värdiga den utmärkelse som Herren givit dem i det att de räknas bland hans förbundsfolk vilket är utvalt framför alla andra folk, emedan de gjort uppoffringar för sin egen frälsning i sanningen.⁴

”Barn”, får vi lära oss, ”är en Herrens gåva”. Psalmisten säger också att de är ”hans lön”. (Se Psaltaren 127:3; King James Version.) Om barnen berövas sin rätt att födas, hur skall Herren då få sin lön? Barnen är ingen källa till svaghet och fattigdom hos familjen, ty de för med sig vissa gudomliga välsignelser som skapar välstånd i hemmet och nationen. ”Liksom pilar i en hjältes hand, så är söner som man får vid unga år. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana.” (Psaltaren 127:4–5.)⁵

Vi är ett kristet folk, vi tror på Herren Jesus Kristus, och vi tror att det är vår plikt att erkänna honom som vår Frälsare och Återlösare. Lär era barn detta. Lär dem att profeten Joseph Smith fick återgivet till sig det prästadöme som hölls av Petrus, Jakob och Johannes, vilka ordinerades under Frälsarens egna händer. Lär dem att profeten Joseph Smith, då han endast var en gosse, utvaldes och kallades av Gud att lägga grunden till Kristi kyrka i världen, att återställa det heliga prästadömet och evangeliets förordningar, vilka är nödvändiga för att människor skall kunna inträda i himmelriket. Lär era barn respektera sina grannar. Lär era barn respektera sina biskopar och de lärare som kommer för att undervisa dem i hemmet. Lär era barn respektera hög ålder, grått hår och klen kroppsbyggnad. Lär dem vörda, minnas och hedra sin föräldrar samt att hjälpa behövande. Lär era barn, som ni själva blivit lärda, att hedra det prästadöme ni bär, det prästadöme vi bär som äldster i Israel.

Lär era barn hedra sig själva, lär era barn hedra presiderandets princip genom vilken organisationer hålls ihop och genom vilken styrka och kraft för folkets välbefinnande, lycka och uppbyggnad bevaras. Lär era barn att då de går till skolan bör de hedra sina lärare i det som är sant och rätt, i det som är manligt och kvinnligt och värt att lära … Lär era barn att hedra Guds lag och vårt lands lag.⁶

I Läran och förbunden kan vi läsa att det krävs av föräldrarna att de undervisar sina barn att ”förstå läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, dopet och den Helige Andens gåva genom händers påläggning … när de äro åtta år gamla”. ”De skola även lära sina barn att bedja och att vandra uppriktigt för Herren.” Och om föräldrarna underlåter att göra detta, och barnen avviker från och vänder sig bort från sanningen, då har Herren sagt att synden skall vila på föräldrarnas huvuden (L&F 68:25, 27–28). Vilken förfärlig tanke att en far som älskar sina barn av hela sitt hjärta skall hållas ansvarig inför Gud för att ha försummat dem som han har älskat så högt, att de har vänt sig bort från sanningen och blivit utstötta. Förlusten av dessa barn kommer att tillskrivas föräldrarna, som hålls ansvariga för deras avfall och mörker …

Om jag kan visa mig värdig att inträda i Guds rike så vill jag att mina barn skall vara där, och jag har för avsikt att komma in i Guds rike. Jag har föresatt mig att göra det och jag ämnar med Herrens hjälp, och genom ödmjukhet och lydnad, fullborda min mission på jorden och vara sann mot Gud i alla mina dagar. Jag har bestämt mig för det, och jag är övertygad om att jag med Guds hjälp inte kommer att misslyckas. Därför vill jag att mina barn skall vara tillsammans med mig. Jag vill att min familj skall göra sällskap med mig, att dit jag går skall också de gå, och att de kan ta del av den upphöjelse som jag får.⁷

Föräldrar påverkar sina barn … och även om vi inte kan förnimma att vårt exempel har någon betydelse eller är av vikt, så försäkrar jag er att vi många gånger har orsakat skada genom handlingar som vi har ansett obetydliga men som har påverkat våra medmänniskor eller barn … Ändå ser vi hur fäder och mödrar själva är exempel på sådant som de fördömer och varnar sina barn för. Det inkonsekventa beteendet hos föräldrar har en tendens att avtrubba barnens lyhördhet och leda dem bort från livets och frälsningens väg, för om föräldrar undervisar sina barn om principer som de själva inte efterlever, är det inte troligt att denna undervisning har någon betydelse eller större verkan förutom att den skadar dem.

Vi betraktar inte och funderar inte över dessa ting som vi borde göra. Vad kommer ett barn, när det börjar reflektera, att tänka om en förälder som säger sig tro på att visdomsordet är en del av Jesu Kristi evangelium, att det givits genom uppenbarelse, men som bryter mot det varje dag? Det barnet växer upp i tron att föräldern är en hycklare som saknar tro på evangeliet. De som går i en sådan riktning tar på sig ett skrämmande ansvar. Vi kan inte vara för konsekventa eller för trofasta i att uppfylla våra löften.⁸

Vi bör uppfostra våra barn med kärlek och vänlighet.

Våra barn blir det vi gör dem till. De föds utan kunskap eller insikt – de är de mest hjälplösa av alla levande varelser som föds till världen. Barnet börjar lära sig saker och ting när det är fött, och allt det vet beror till stor del på dess omgivning, de inflytanden under vilka det fostras, den vänlighet det behandlas med, det goda exempel det ser, faderns och moderns helgande inflytande, eller annat slags inflytande, över dess barnasinne. Barnet blir i stor utsträckning vad dess omgivning, dess föräldrar och dess lärare gör det till …

En hel del beror på det inflytande under vilket det fostras. Ni skall lägga märke till att det som har det kraftfullaste inflytandet över ett barn, till att förmå det att lära sig något, att framåtskrida eller att åstadkomma något, är kärleken. Man kan åstadkomma mer gott genom uppriktig kärlek i barnuppfostran än genom något annat inflytande som utövas på det. Ett barn som inte kan vinnas med piskslag eller kuvas med våld kan på ett ögonblick tyglas genom oskrymtad tillgivenhet och medkänsla. Jag vet att detta är sant, och denna princip gäller i alla livets skiften … Led barnen, inte med vrede eller hårda ord, eller med bannor, utan med tillgivenhet och genom att vinna deras förtroende.⁹

Om ni bara kan övertyga barnen om att ni älskar dem, att er själ längtar efter att göra dem gott, att ni är deras trognaste vän, kommer de i sin tur att sätta sin tillit till er, älska er, söka lyda era befallningar och utföra det ni önskar med den kärlek ni själva hyser. Men om ni är själviska och ovänliga mot dem, om de inte är säkra på att de har er fullständiga tillgivenhet, blir de själviska och bryr sig inte om huruvida de behagar er eller utför det ni önskar. Resultatet blir att de blir egensinniga, tanklösa och vårdslösa.¹⁰

Bröder och systrar … , jag vädjar till er om att undervisa och fostra i en anda av kärlek och tålamod tills ni vinner dessa barn. Om barnen är trotsiga och svåra att leda, så ha tålamod tills ni kan vinna dem med kärlek. Då har ni vunnit deras själar, och ni kan då dana deras karaktär efter behag.¹¹

Bevara era barn för egensinnighet.

Gud förbjude att någon av oss skulle vara så dåraktigt eftergiven, så tanklös och så ytlig i vår tillgivenhet för våra barn att vi, av rädsla att stöta oss med dem, inte vågar tillrättavisa dem då de går vilse, då de handlar fel eller hyser dåraktig kärlek till det som hör världen till i stället för det som hör rättfärdigheten till. Jag vill säga detta: Vissa människor har kommit att få ett så obegränsat förtroende för sina barn att de inte tror det vara möjligt att dessa kan ledas vilse eller handla fel. De tror inte att barnen kan handla fel eftersom de har sådant förtroende för dem. Följden blir att de släpper dem lösa morgon, middag och kväll. De får delta i all slags underhållning och nöjen, ofta i sällskap med personer som de inte känner och inte förstår. En del av våra barn är så oskyldiga att de inte misstänker något ont, och därför är de inte på sin vakt och på så sätt snärjs de in i ondskans garn.¹²

Vad gör vi nu i våra hem för att fostra barnen? Vad gör vi för att undervisa dem? Vad gör vi för att uppmuntra dem till att göra hemmet till deras plats för förströelse, samt till en plats dit de kan bjuda sina vänner för studier eller underhållning? … Intresserar vi oss personligen för dem och deras angelägenheter? Förser vi dem med den materiella kunskap, den intellektuella föda, den hälsosamma motion och den andliga rening som gör det möjligt för dem att utveckla en ren och motståndskraftig kropp, att bli intelligenta och hedervärda medborgare, samt trogna och lojala sista dagars heliga? …

Vi kan gärna ge våra söner och döttrar lite tid för avkoppling och förströelse, samt vidta åtgärder i hemmet för att tillfredsställa deras längtan efter rättmätig fysisk och själslig rekreation. Det är varje barn berättigat till. De kommer att söka det på gatan eller på tvivelaktiga ställen, om det inte tillhandahålls hemma.¹³

Våra nöjens beskaffenhet och mångsidighet har så mycket att göra med våra ungdomars välbefinnande och karaktär, att de bör bevakas med den strängaste nitälskan för att bevara moralen och styrkan hos Sions ungdom.

För det första bör de inte vara omåttliga. De unga bör ej uppmuntras att hänge sig åt en anda av lättsinne och överdriven munterhet … De bör övas i att mer och mer uppskatta nöjen av gemenskapskaraktär och intellektuell karaktär. Familjebjudningar och konserter som utvecklar ungdomars talanger och offentliga förströelser som sammanför både unga och gamla är att föredra …

För det andra bör våra nöjen vara förenliga med den anda av broderskap och religiös hängivenhet som hör till vår religion … Frågan om nöjen har en sådan vittgående betydelse för de heligas välbefinnande, att de presiderande auktoriteterna i varje församling bör ägna dem sin mest omsorgsfulla uppmärksamhet och omtanke.

För det tredje bör våra nöjen så litet som möjligt inkräkta på arbetet i skolan. Det är högst önskvärt att våra ungdomars tidiga uppfostran genomförs med så få avbrott som möjligt …

Slutligen kan man frukta, att föräldrar i många hem avstår från alla föreskrifter när det gäller barnens nöjen, och lämnar dem vind för våg att roa sig var och närhelst de kan. Föräldrarna bör aldrig förlora kontrollen över sina barns nöjen under deras uppväxttid, utan bör vara ytterst noggranna med sina ungdomars umgänge i nöjeslokaler.¹⁴

Lär barnen värdet av tålamod och arbete.

Det är föräldrarnas plikt att undervisa barnen om evangeliets principer samt att lära dem vara måttfulla och flitiga i sin ungdom. Man bör, från vaggan till den dag då de lämnar föräldrahemmet, i dem inpränta tanken att de skall skapa hem och själva påta sig livets plikter, att det finns en tid för sådd och en tid för skörd samt att som man sår, får man skörda. Om man sår dåliga vanor i ungdomen frambringar detta ingenting bättre än laster, och om man sår lättjans frön, resulterar detta ofelbart i fattigdom och brist på trygghet på äldre dagar. Ont föder ont, och gott frambringar gott …

Må föräldrarna i Sion ge sina barn någonting att göra så att de får lära sig flit och blir rustade att bära ett ansvar då detta påläggs dem. Utbilda dem till något användbart yrke så att de kan förtjäna sitt levebröd då de börjar leva sitt eget liv. Kom ihåg att Herren sagt att ”den som är lat skall icke äta en arbetares bröd,” utan att alla i Sion skall vara flitiga (se L&F 42:42). Inte heller bör de vara fallna för högljutt skratt, lättsinnigt och dåraktigt tal, världslig stolthet och sinnlig åtrå, ty sådant är inte bara opassande, utan också svåra synder i Herrens ögon.¹⁵

Arbete är nyckeln till den fysiska och andliga varelsens sanna lycka. Även om en människa äger miljoner, bör hennes barn få lära sig att arbeta med händerna. Pojkar och flickor bör få en sådan undervisning i hemmet som gör dem dugliga till att klara familjelivets vardagliga, praktiska göromål.¹⁶

Det känns mycket tillfredsställande för föräldrar att kunna uppfylla sina barns önskningar, men det är otvivelaktigt grymt mot ett barn att ge det allt det ber om. Det kan vara förståndigt att neka barn också sådant som i sig självt är oskadligt. Om vi känner oss till freds beror detta ofta mera på vad slags önskningar vi har än hur de uppfylls. Ett barn kan överösas med gåvor som ger det föga eller ingen tillfredsställelse, helt enkelt därför att det inte önskat dem. Att fostra våra önskningar är alltså något som har vidsträckt betydelse för vår lycka i livet …

Guds sätt att fostra våra önskningar är naturligtvis alltid fullkomligast, och om de som har tillfälle att fostra och leda barnens önskningar ville efterlikna hans visdom, så skulle barnen få mycket större möjligheter att bekämpa de svårigheter som finns överallt i kampen för tillvaron. Och vilket är Guds sätt? Överallt i naturen lär vi oss att ha tålamod och att vänta. Vi vill ha saker och ting långt innan vi får dem, och det faktum att vi hyst denna önskan så länge gör dem så mycket värdefullare när de väl kommer. I naturen har vi en tid för sådd och en tid för skörd, och om barn får lära sig att de önskningar de sår ger skörd så småningom genom tålamod och arbete, så lär de sig uppskatta varje tillfälle då ett länge efterlängtat mål uppnåtts.¹⁷

Framför allt, låt oss undervisa våra barn i vår Frälsares evangeliums principer så att de må känna till sanningen och vandra i det ljus den skänker alla dem som vill mottaga den. ”Den som söker mig bittida”, har Herren sagt, ”skall finna mig och skall icke bliva glömd.” (L&F 88:83.) Det höves oss därför att tidigt i livet börja gå den raka och smala vägen som leder till evig frälsning.¹⁸

Studieförslag

På vilket sätt är de barn som är anförtrodda i vår vård ”en Herrens arvedel” och ”en lön”? (Psaltaren 127:3). Vilka gudomliga välsignelser för barn med sig ”som skapar välstånd i hemmet och nationen”?
Varför måste föräldrar undervisa sina barn att tro på Herren Jesus Kristus? Vilka andra betydelsefulla lärdomar och principer bör barn undervisas om? (Se även Mosiah 4:14–15; L&F 68:25–28.) Hur kan denna undervisning bedrivas?
Vilka kan bli följderna av att inte undervisa barnen om evangeliets principer?
Varför är det viktigt att föräldrar är eniga och konsekventa när de undervisar barnen? Varför är det viktigt att de är exempel på det de undervisar om?
Varför har kärleken ”det kraftfullaste inflytandet över ett barns sinne”? Hur kan föräldrar vinna sina barns förtroende? Vad kan bli följderna av att vara ”självisk och ovänlig” mot barnen?
Vad innebär det att vara ”dåraktigt eftergiven” när man uppfostrar ett barn? Vilka är farorna med att skämma bort barn på ett oklokt sätt?
Vilka är ”Guds sätt att fostra” och leda sina barn? Hur kan vi följa hans exempel i våra egna familjer?
Hur kan vi följa president Smiths råd när vi sätter upp riktlinjer inom familjen vad gäller underhållning? Hur kan barn läras att sträva efter värdiga mål genom ”tålamod och tro”?