Den evige Faderns söner och döttrar

Vi är Guds barn, skapade i hans gudomliga avbild och förmögna att bli honom lika.

Ur Joseph F Smiths liv

I november 1909 utfärdade president Joseph F Smith och hans rådgivare i första presidentskapet, John R Winder och Anthon H Lund, ett uttalande med titeln ”The Origin of Man” (”Människans ursprung”) för att besvara frågor som ”då och då ställs till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga om … vilken inställning den har till människans ursprung. Vi förmodar att ett uttalande om kyrkans inställning i detta viktiga ämne är lägligt i denna tid och att det främjar det goda.” Uttalandet innehåller dessa ord:

”’Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.’ (1 Mos 1:27.) Med dessa tydliga och exakta ord tillkännagav den inspirerade författaren till Första Moseboken sanningen om den mänskliga familjens ursprung för världen.”¹ Detta kapitel innehåller utdrag från ”The Origin of Man.”

President Smith bekräftade ofta att Gud Fadern bokstavligen lever: ”Vad jag vet, och har skäl till att tro, är att jag är här och att jag lever. På samma sätt tror och vet jag att Gud, min Fader, lever.”²

Joseph F Smiths lärdomar

Vi är vår himmelske Faders andebarn.

Vi vill veta varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Var kommer vi ifrån? Från Gud. Våra andar existerade innan de kom till denna värld. De deltog i råden i himlarna innan jordens grundvalar lades. Vi var där. Vi sjöng tillsammans med de himmelska härskarorna av glädje då jordens grundvalar lades och då planen för vår tillvaro på denna jord och för vår återlösning gjordes upp. Vi var där. Vi var intresserade, vi tog del i denna stora förberedelse. Vi var otvivelaktigt närvarande vid de rådslag … när Satan erbjöd sig själv som världens frälsare om han bara fick Faderns ära och härlighet för att han gjorde så. Men Jesus sade: ”Fader, ske din vilja, och äran vare din i all evighet.” Och emedan Satan gjorde uppror mot Gud och försökte förgöra människans handlingsfrihet förkastade Fadern honom och han kastades ned, men Jesus antogs.

Vi var utan tvivel där och tog del i allt detta. Vi var djupt angelägna om att dessa stora planer och avsikter skulle genomföras. Vi förstod dem, och det var för vår skull som de påbjöds och skall fullbordas. Dessa andar har kommit till denna jord för att ta på sig tabernakel, så att de kan bli lika Jesus Kristus, ”skapade i hans avbild och likhet”, från skapelsens morgon till vår tid, och fortsätter så tills allt är fullbordat, tills de andar som bestämts för denna värld alla kommit och utfört sin mission i köttet.³

Vi skådar … människan, kronan på Guds verk, på den här jorden, mästerverket om ni så vill, som inspirationen lär oss är avkomma till den eviga varelse som är alltings Skapare. Människan är den mest fullkomliga i hans organisation, med större egenskaper, förmåga till förnuft och intelligens än alla andra varelser, vilket gör henne till ”skapelsens krona”, och den som mest påminner om Skaparen. När vi betraktar dessa ting kan vi inte dra någon annan slutsats än att detta inte är ett verk av slumpen, utan följden av mogna allvetande planer och avsikter, att människan är Guds barn som har sin Faders egenskaper och är hans avbild, och att hon i begynnelsen hade en stor del av denna intelligens, såtillvida att hon var medskapare åt Gud och bodde hos honom och inte visste av någon synd. Herren gav henne jorden till besittning och arvedel, samt lagar för hur hon skulle styra, att hon skulle fylla ändamålet med sin skapelse och ha glädje däri.⁴

De skriftliga urkunderna visar att alla människor som kommer till den här jorden och föds in i dödligheten hade en förjordisk, andlig gestalt, som söner och döttrar till vår evige Fader … Jesus Kristus var den förstfödde. En ande som Gud har fött är en odödlig varelse. När kroppen dör så dör inte anden. I det uppståndna tillståndet kommer både kroppen och anden att vara odödliga.⁵

Vi är skapade i Guds avbild.

Hur såg människan ut, anden och kroppen, när hon ursprungligen skapades? I allmänna ordalag ges svaret med (dessa) ord … ”Gud skapade människan till sin avbild.” Mormons bok uttrycker det mer exakt: ”Alla människor skapades i begynnelsen till min egen avbild” (Ether 3:15). Det är Fadern som talar. Om vi därför kan fastställa skepnaden hos ”andarnas fader”, ”Gud … över allt kötts anda”, kan vi komma underfund med vilken gestalt den ursprungliga människan hade.

Jesus Kristus, Guds son, är ”en avbild av” Faderns väsen (se Hebr 1:3). Han vandrade på jorden som en mänsklig varelse, som en fullkomlig människa, och sade, som svar på en fråga som ställdes till honom: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Johannes 14:9). Detta enda borde vara tillräckligt för att tillfredsställande lösa problemet för varje eftertänksamt, vördnadsfullt sinne. Det är omöjligt att inte dra följande slutsats: Om Guds son är en uttrycklig avbild av Faderns person, då har hans Fader en människas gestalt, för detta var Guds Sons gestalt, inte bara under sitt jordiska liv, utan före sin jordiska födelse och efter sin uppståndelse. Det var i denna gestalt som Fadern och Sonen, som två personligheter, visade sig för Joseph Smith när han som fjortonåring erhöll sin första syn.

Om då Gud skapade människan - den första människan - till sin avbild och likhet, måste han ha skapat honom lik Kristus, och följaktligen lik människorna på Kristi tid och i vår tid. Att människan skapades i Kristi avbild framhålls i Moses bok: ”Och jag, Gud, sade till min Enfödde, som var med mig från begynnelsen: Låt oss dana människan till vår likhet och till vår avbild; och det skedde så … Och jag, Gud, skapade människan till min egen avbild, till min Enföddes avbild skapade jag henne, man och kvinna skapade jag dem” (Moses 2:26–27).

Jesu Fader är också vår Fader. Jesus själv lärde ut denna sanning när han undervisade sina lärjungar om hur de skulle be: ”Vår fader, du som är i himlen”, och så vidare. Jesus är emellertid den förstfödde av alla Guds söner - den förstfödde i anden och den enfödde i köttet. Han är vår äldre broder, och vi, liksom han, är skapade till Guds avbild …

”Gud skapade människan till sin avbild.” Detta är lika sant för anden som för kroppen, som endast är andens beklädnad, dess komplement. Tillsammans utgör de själen (se L&F 88:15). Människans ande har en människas gestalt och alla varelsers andar är en avbild av deras kroppar. Detta lärdes tydligt ut av profeten Joseph Smith (Läran och förbunden, 77:2) …

När denna gudomliga varelse, vars andekropp Jareds broder skådade (se Ether 3:6–16), tog på sig kött och blod, visade han sig som en människa, med ”kropp, kroppsdelar och passioner”, som andra människor, trots att han var oändligt överlägsen alla andra, eftersom han var Gud, ja, Guds Son, Ordet som blev kött, och i honom hade ”den gudomliga fullheten förkroppsligats”. (Kol 2:9.) Och varför skulle han inte visa sig som en människa? Sådan var hans andes skepnad, och det var nödvändigt att den hade en lämplig beklädnad, ett lämpligt tabernakel. Han kom till världen som han hade lovat (se 3 Nephi 1:13), och utvecklades gradvis i en nyfödd kropp till sin andliga gestalts fullhet. Han kom som människan kommit i långa tider, och som människan har fortsatt att komma sedan dess. Jesus var emellertid, som synes, Guds enfödde i köttet.

Adam, vår store stamfader, ”den första människan”, var liksom Kristus en förjordisk ande och liksom Kristus iklädde han sig en jordisk kropp, en människas kropp, och blev så en ”levande själ”. Läran om föruttillvaron - så tydligt uppenbarad, särskilt i de sista dagarna - kastar ett underbart ljus över det annars mystiska problemet med människans ursprung. Den visar att människan, som ande, avlades och föddes av himmelska föräldrar och fostrades till mognad i Faderns eviga boningar, innan hon kom till jorden och fick en timlig kropp för att undergå jordelivets erfarenhet. Den lär att alla människor fanns till i anden innan någon människa fanns till i köttet och att alla som bebott jorden sedan Adams tid har fått kroppar och blivit själar på samma sätt.

Somliga påstår att Adam inte var den första människan på den här jorden, och att den ursprungliga människan var en utveckling från lägre grader av djurriket. Detta är emellertid människoteorier. Herrens ord förkunnar att Adam var ”den förste av alla människor” (Moses 1:34), och därför är det vår plikt att betrakta honom som den förste föräldern för vår ras. Jareds broder fick se att alla människor i begynnelsen skapades till Guds avbild, och oavsett om vi tolkar detta som om det gäller anden eller kroppen, eller båda, måste vi dra samma slutsats: Människan började sitt liv som en mänsklig varelse, i vår himmelske Faders avbild.

Det är sant att människans kropp inleder sin utveckling som ett litet embryo, som blir ett foster, och i ett visst stadium får liv av den ande vars tabernakel det är och att barnet efter födseln utvecklas till en människa. Det finns emellertid ingenting i detta som antyder att den ursprungliga människan, den första i vårt släkte, började livet som någonting mindre än en människa, eller mindre än det mänskliga embryo som blir en människa.⁶

Genom lydnad till evangeliets principer börjar vi likna Gud vår Fader.

Gud skapade och planerade allting, och alla är hans barn. Vi föds in i världen som hans avkomma, begåvade med samma egenskaper. Människornas barn har sitt ursprung i den Allsmäktige, vare sig världen är villig att erkänna det eller inte. Han är våra andars Fader. Han är upphovet till våra jordiska tabernakel. Vi lever, rör oss och har vår tillvaro i Gud vår himmelske Fader. Och emedan vi med våra talanger, vår förmåga och vår visdom har vårt ursprung i honom, borde vi åtminstone vara villiga att erkänna hans hand i all den framgång vi kan få i livet, och ge honom ära och heder för allt vi uppnår i köttet…

(Människan) skapades till Guds avbild av Gud själv för att kunna dra slutsatser, reflektera, be och utöva tro. Hon kan använda sin kraft till att uppnå sitt hjärtas önskningar, och då hon utövar sin kraft i rätt riktning, får hon rätt till en ökad del av den Allsmäktiges ande, som inspirerar henne till ökad intelligens, till ökad framgång och lycka i världen. Men i samma mån som hon använder sin förmåga till att göra ont, dras den Allsmäktiges inspiration bort från henne, tills hon blir så förmörkad att hon, vad kunskap om Gud beträffar, är lika okunnig som ett oskäligt djur …

Vi måste bli lika (Gud), kanske sitta på troner, äga herravälde, makt och evig avkomma. Gud avsåg detta från begynnelsen … Detta är avsikten med vår tillvaro i världen. Vi kan endast uppnå dessa ting genom lydnad till vissa principer, genom att följa vissa stigar, genom att erhålla en viss information, viss upplysning från Gud, utan vilken ingen människa kan utföra sitt verk eller uppfylla den mission hon kommit till jorden för att uppfylla. Dessa principer är det eviga evangeliets principer, principerna om tro, omvändelse och dop för syndernas förlåtelse, principen om lydnad mot Gud den evige Fadern. Ty lydnad är en av himmelens första principer eller lagar.⁷

Människan är Guds barn, danad i gudomlig avbild och begåvad med gudomliga egenskaper, och på samma sätt som en liten son till en jordisk fader och moder kan bli en man när tiden är inne, så kan den outvecklade avkomman till celestiala föräldrar, genom tidsåldrarnas och evighetens erfarenheter, utvecklas till en Gud.⁸

Studieförslag

Hur känns det att veta att du bokstavligen är avkomma till Gud? Hur påverkar denna insikt dina vardagliga beslut och handlingar?
Var fick vi först höra vår himmelske Faders plan för vårt eviga framåtskridande? Av vilka anledningar kom vi till jorden?
Vilka egenskaper besitter vi som barn till Gud? Vad blir följderna av att missbruka våra gudagivna egenskaper och förmågor?
Vilka skriftliga vittnesbörd har vi om att Gud Fadern och hans son, Jesus Kristus, har kroppar i en människas gestalt? På vilket sätt är dessa vittnesbörd värdefulla för dig?
Hur kastar läran om den förjordiska tillvaron ”ett underbart ljus” över spörsmål om vårt ursprung?
Hur skiljer sig uppenbarad sanning om människans ursprung från människors teorier (i detta ämne)?
Varför är det viktigt att ge vår Fader i himmelen ”ära och heder för allt vi uppnår i köttet”?
Vilka principer måste vi lyda för att bli lika vår himmelske Fader?