Presidenten i kyrkans högre prästadöme

Vi skall stödja och lyssna till kyrkans president, som innehar nycklarna till det heliga prästadömet och leder Guds kyrka på jorden.

Ur Joseph F Smiths liv

President Joseph F Smith inröstades som sjätte presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga under en särskild konferens som hölls den 10 november 1901. Detta nya uppdrag uppfyllde ett profetiskt uttalande av president Lorenzo Snow om att Joseph F Smith skulle bli president för kyrkan.¹

President Smith kallades till apostel av president Brigham Young år 1866 och verkade som rådgivare till fyra av kyrkans presidenter – Brigham Young, John Taylor, Wilford Woodruff och Lorenzo Snow. Han bar ofta vittne ”om den gudomliga auktoriteten … redbarheten, hedern, livets renhet, intelligensen och den gudomliga missionen och kallelsen” hos dessa Guds tjänare.²

Med stor ödmjukhet och hängivenhet verkade han flitigt som president för kyrkan i 17 år. Han sade till de heliga: ”Jag har personligen ingen betydelse i detta verk, och jag är ingenting utom i den ödmjuka ansträngning jag gör att utföra min plikt såsom Herren ger mig förmåga att utföra den.”³

Han vittnade om att kyrkan är gudomligt vägledd: ”Jag vill säga er att det aldrig funnits en tid sedan Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga organiserades, då en människa lett kyrkan, inte ett ögonblick. Så var det inte i Josephs dagar. Så var det inte i Brigham Youngs dagar. Så har det inte varit sedan dess, och det kommer aldrig att vara så. Ledningen av detta verk bland människor på jorden kommer aldrig att överlämnas åt människor. Det är Guds verk.”⁴

Joseph F Smiths lärdomar

Gud själv leder sitt verk och sitt folk.

Gud har upprättat allt i dess ordning. Guds hus är ett ordningens hus och inte ett oordningens hus. I detta hus är Gud själv överhuvudet och han måste åtlydas. Kristus är hans persons avbild och likhet, hans enfödde Son, och han är vår Frälsare och vår Gud … Näst efter Gud och Kristus har det satts en på jorden till vilken maktens nycklar och det heliga prästadömets auktoritet förlänats och till vilken presiderandets rättigheter givits. Han är Guds språkrör till hans folk i allting som rör uppbyggandet av Sion samt människornas andliga och timliga frälsning.⁵

Ingen människa skall leda Guds folk eller hans verk. Gud må utvälja män och göra dem till redskap i sina händer för att uppnå sina avsikter, men härligheten, äran och makten tillkommer Fadern, hos vilken det finns visdom och makt att leda sitt folk och ta hand om sitt Sion. Jag leder inte Jesu Kristi kyrka, inte heller de sista dagars heliga, och jag vill att detta klart skall förstås. Ingen människa gör det … Kom ihåg att Gud leder verket. Det är hans. Det är inte människors verk. Om det varit Joseph Smiths verk, eller Brigham Youngs, eller John Taylors, Wilford Woodruff eller Lorenzo Snows, skulle det inte ha uthärdat de prov som det underkastats.⁶

Ära och pris åt (kyrkans president), detta medel i Guds händer för att upprätta ordning mitt i all osäkerhet, och bestämma regler varigenom vi vet vilken väg vi skall gå.⁷

Tre presiderande högpräster står som överhuvud för kyrkan på jorden.

Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Anden utgör gudomen, och det oförlikneliga kvorum som styr alla Faderns skapelser. Tre män står som överhuvuden för kyrkan på jorden … män vars enda tanke är att göra gott mot alla människor, vars största bekymmer är Herrens folks väl, vars ständiga bemödanden är att förena dem och få dem att arbeta, var och en på sin ort och i sin kallelse, för att hjälpa till att bygga upp Sion.⁸

I början på detta verk uppenbarade Herren att tre högpräster skulle presidera över hans kyrkas högpräster och över hela kyrkan. (L&F 107:22, 64, 65, 66, 67, 91 och 92.) Han förlänade dem alla den auktoritet som behövdes för att presidera över alla kyrkans angelägenheter. De innehar nycklarna till Guds hus och till evangeliets förordningar och till varje välsignelse som återställts till jorden i denna utdelning. Denna auktoritet vilar hos ett presidentskap av tre högpräster. De är tre presidenter. Herren själv kallar dem detta. (L&F 107:29.) Men det finns en presiderande president, och hans rådgivare är också presidenter.⁹

Över hela kyrkan presiderar ett råd som kallas första presidentskapet. Det utgörs av en president och två rådgivare. Därefter följer de tolv apostlarna, som är likvärdiga i auktoritet med första presidentskapet, även om de är underkastade deras ledning och verkar under densamma.¹⁰

Kyrkans presiderande ämbetsman kan och bör tilltalas som ”president”. Detta gäller också rådgivarna i första presidentskapet, för var och en av dem är enligt Herren en president (L&F 107:22, 24, 29). Men det är inte lämpligt att i vardagliga ordalag tala om kyrkans president, och (det är) fel att tilltala honom med ”Profet”, ”Siare”, eller ”Uppenbarare”, även om dessa upphöjda titlar tillhör just honom, och dessutom båda hans rådgivare, och alla de tolv … Dessa är benämningar för andliga krafter och funktioner, och är av en alltför helig karaktär för att användas som vanliga tillnamn.¹¹

Det finns alltid en ledare i kyrkan, och om kyrkans presidentskap tas bort genom dödsfall eller på annat sätt, så är kyrkans nästa överhuvud de tolv apostlarna, tills ett presidentskap åter organiserats av tre presiderande högpräster vilka har rätten att inneha kyrkans första presidentskaps ämbete … och det är de tolv apostlarnas plikt att genast och på det sätt som angivits se till att första presidentskapet åter organiseras, så att det inte uppstår någon ofullständighet i prästadömets verksamhet och ordning i kyrkan.¹²

Presidenten i det högre prästadömet innehar det heliga prästadömets nycklar.

Prästadömet i allmänhet är auktoritet given till människan att handla i Guds ställe. Varje man som ordinerats till någon grad inom prästadömet har fått denna auktoritet delegerad till sig.

Men det är nödvändigt att varje handling som utförs med denna auktoritet görs vid rätt tid och på rätt plats, på rätt sätt och enligt rätt ordning. Makten att leda detta arbete utgör prästadömets nycklar.¹³

Alla nycklar, all auktoritet och all kraft som tillhör kyrkans styrelse och melkisedekska och aronska prästadömet finns samlad hos kyrkans presiderande ämbetsman. Det finns ingen angelägenhet och inget ämbete inom kyrkan som kyrkans president inte kan handha, inte får handha om så behövs eller om det krävs av honom att han gör det (se L&F 107:9). Han innehar patriarkens ämbete. Han innehar högprästens och apostelns ämbete, sjuttions, äldstens, biskopens, prästens, lärarens och diakonens ämbete i kyrkan. Alla dessa tillhör presidentskapet i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och de kan verka i vilka som helst och i alla dessa kallelser då tillfället så kräver.¹⁴

Det finns aldrig mer än en utsedd åt gången till att inneha Guds rikes nycklar för denna jord. Medan Kristus fortfarande var på jorden innehade han dem, men då han gick bort, överlämnade han dem till Petrus i dennes egenskap av president eller ledare för apostlarna, och det var dennes rätt att leda och mottaga uppenbarelser för kyrkan och att ge råd åt alla bröderna. Efter det att Satan och ogudaktiga människor övervunnit kyrkan, korsfäst Frälsaren och dödat apostlarna, togs rikets nycklar bort från jorden … Från den tid då prästadömets nycklar togs bort från jorden tills de mottogs av Joseph Smith innehade ingen man detta prästadöme eller dess nycklar, med auktoritet att bygga Guds Sion och bereda en kyrka eller ett folk för Kristi andra ankomst.¹⁵

Läran och förbunden klargör mycket tydligt att medan varje ämbetsman i kyrkan har rättighet att verka i sin egen ställning har ”det melkisedekska prästadömet … rätten att presidera och har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan i världens alla tidsåldrar och till att betjäna i andliga ting.” (L&F 107:8.)

Vidare får vi i samma uppenbarelse i verserna 65 och 66 veta:

”Därför måste även någon av det högre prästadömet väljas till att presidera över detta prästadöme, och han skall kallas president för kyrkans högre prästadöme, eller med andra ord: presiderande högpräst över kyrkans högre prästadöme.”¹⁶

Det viktiga faktum vi bör minnas är att prästadömet är större än något av dess ämbeten. Varje man som bär melkisedekska prästadömet kan i kraft härav utföra vilken som helst förordning som hör därtill, eller är förbunden därmed, när han kallas att göra så av någon som har vederbörlig auktoritet, vilken innehas av kyrkans president eller någon han utser. Varje ämbetsman i kyrkan står under hans ledning, och han är ledd av Gud. Han är också utvald av Herren att vara kyrkans överhuvud, och blir detta då kyrkans prästadöme (vilket innefattar dess ämbetsmän och medlemmar) antagit och understött honom. (L&F 107:22.)¹⁷

Presidenten är utsedd att erhålla uppenbarelser för hela kyrkan.

Herren har också utsett en man åt gången på jorden att inneha uppenbarelsens nycklar för hela kyrkan med alla dess organisationer, auktoriteter, förordningar och lärdomar. Uppenbarelsens ande ges till alla medlemmar i kyrkan till nytta och upplysning för dem som tar emot dess inspiration, och i enlighet med den uppgift som han eller hon kallats att verka i. Men för hela kyrkan är den som står vid rodret ensam utsedd att ta emot uppenbarelser i form av befallningar och för att få ett slut på tvister. Med hjälp av sina rådgivare presiderar han över hela kyrkan i hela världen. Första presidentskapet innehar sålunda rätten att ge auktoritativ vägledning i alla frågor som har att göra med att bygga upp och styra kyrkan samt kyrkans föreskrifter.¹⁸

En princip i de sista dagars heligas tro är att … kyrkans president är den ende varigenom gudomlig kommunikation leder till att lag och lära stiftas för hela kyrkan; att sådana uppenbarelser kan komma när som helst, om vilket ämne som helst, andligt eller timligt, enligt Guds vilja, och slutligen att sådana uppenbarelser, oavsett vad de ger för råd, förordar eller kräver, är av största vikt.¹⁹

I samma ögonblick som en person står upp och påtar sig rätten att kontrollera och bestämma eller sätta sig till doms över sina bröder, särskilt dem som presiderar, bör han genast stoppas, annars uppstår tvedräkt, missämja och förvirring. Varje man och kvinna i denna kyrka bör veta bättre än att ge efter för en sådan ande. I det ögonblick en sådan känsla kommer för dem bör de tillbakavisa den, då den står i direkt motsats till prästadömets ordning och till detta verks anda och väsen. Vi kan inte acceptera någonting som auktoritativt utom det som kommer direkt genom den förordnade kanalen, prästadömets fastställda organisationer, vilket är den kanal som Gud utsett för tillkännagivandet av sin avsikt och sin vilja för världen.²⁰

Det vore absolut inkonsekvent, oförnuftigt och orimligt att förmoda att Gud efter det att han kallat en man och utsett honom att utföra detta arbete, skulle förbigå honom och vända sig till någon annan för att uppnå samma syfte. Ingen vettig människa skulle för ett ögonblick acceptera ett sådant påstående. Att allvarligt överväga en sådan tanke vore att beskylla den Allsmäktige för inkonsekvens, att vara upphovsman till förvirring, osämja och splittring. Guds rike kan aldrig etableras på jorden på något sådant sätt.²¹

Om (kyrkans president) blir otillförlitlig kommer Gud att avlägsna honom från hans plats. Jag vittnar i Israels Guds namn om att han inte kommer att låta kyrkans överhuvud, han som Gud har utvalt att vara överhuvud, att överträda hans lagar och avfalla. I det ögonblick som han börjar gå i en riktning som så småningom leder dit, kommer Gud att avlägsna honom. Varför? Därför att om han tillät en ogudaktig person att inneha denna ställning skulle det vara som att tillåta att källan blev fördärvad, vilket är något som han aldrig kommer att tolerera.²²

Gud hedrar och ärar sina tjänare.

(Detta) är inte en människas utan Guds verk. Det är hans uppgift att se till att de män som innehar denna ställning är män efter hans eget hjärta, män som tar emot undervisning från honom och genomför densamma i enlighet med hans viljas råd.²³

(Guds) prästadöme kommer alltid att bestå av rätta män på rätta platser, män vilkas rygg kan bära bördan, män, genom vilka han kan verka och styra sin kyrka enligt sin egen vilja. I samma ögonblick som en person vänder sig till någon annan källa, i samma ögonblick utsätter de sig själva för Satans förledande påverkningar och utsätter sig för risken att bli djävulens tjänare. De förlorar ur sikte den sanna ordning genom vilken prästadömets välsignelser skall åtnjutas. De går utanför Guds rikes gräns och står på farlig mark.²⁴

Gud kommer att ära och prisa sina tjänare i folkets åsyn. Han kommer att understödja dem i rättfärdighet. Han kommer att upplyfta dem, att upphöja dem till sin närhet, och de kommer att dela hans ära i evighetens evighet.²⁵

Jag bär mitt vittnesbörd om deras gudomliga auktoritet vilka efterträtt profeten Joseph Smith som denna kyrkas presidenter. De var Guds män … Jag kan bära vittnesbörd om redbarheten, hedern, ett rent leverne, intelligensen och den gudomliga missionen och kallelsen hos Brigham (Young), hos John (Taylor), hos Wilford (Woodruff) och hos Lorenzo (Snow). De var inspirerade av Gud att fylla den mission till vilken de kallats, och jag vet detta. Jag tackar Gud för detta vittnesbörd och för Anden som manar mig att närma mig dessa män, deras mission, detta folk, min Gud och min Återlösare.²⁶

Mina bröder och systrar, min uppgift, min plikt, är att predika Jesu Kristi evangelium och om honom som är korsfäst och uppstånden från de döda, som sitter upphöjd på tronen i makt, härlighet och majestät på Faderns högra sida, vår Gud … Jag måste göra det bästa jag förmår för dem som Gud har anförtrott i min vård. Jag måste också göra min plikt mot de människor som Gud har velat att jag ödmjukt skall betjäna och undervisa om evangeliet.²⁷

Det är Herrens verk, och jag bönfaller er att inte glömma det. Jag ber er innerligt att inte betvivla det, för det är sant. Allt det som Herren sade beträffande detta sista dagars verk kommer att inträffa. Världen kan inte förhindra det … Gud står vid rodret och han kommer att föra sitt folk till seger.²⁸

Närhelst, om någonsin, jag säger ett ord som är acceptabelt för Gud, närhelst jag undervisar om hans sanningar, är det genom hans Andes närvaro och inflytande, och det är till hans ära och till hans härlighet som jag gör det. Jag har aldrig själv tagit åt mig någon ära. Jag gör inte anspråk på någon annan ära än den att få vara medlem i Kristi kyrka, äran att få ha en ställning som är ren, obefläckad, orubblig och fast i min Guds och Kristi rike.²⁹

Vad mig beträffar är det Guds rike eller ingenting alls. Jag har personligen ingen betydelse i detta verk, och jag är ingenting utom i den ödmjuka ansträngning jag gör att utföra min plikt såsom Herren ger mig förmåga att utföra den. Men detta är Guds rike. Vad jag menar med Guds rike är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, över vilken Jesus Kristus är konungen och överhuvudet.³⁰

Studieförslag

Vem leder kyrkan? Varför är det viktigt för oss att förstå att ”ingen människa skall leda Guds folk eller hans verk”?
Vilka välsignelser utlovas till de medlemmar i kyrkan som trofast följer kyrkans president? (Se även L&F 21:4–6.) Hur har du blivit välsignad av att följa råden från levande profeter?
Hur kan vi stödja första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum i deras arbete?
Vad betyder de ”upphöjda titlarna” profet, siare och uppenbarare? På vilka kan dessa titlar tillämpas?
Vilka är prästadömets nycklar? Vad innebär det att stödja kyrkans president som den ende på jorden som innehar och har rätten att använda samtliga nycklar inom prästadömet?
Varför är det viktigt att veta att endast kyrkans president är utsedd att erhålla uppenbarelse för hela kyrkan? Hur kan vi akta oss för att tro på falska profeter och falska uppenbarelser?
Varför kan vi vara förvissade om att kyrkans president alltid kommer att leda oss i enlighet med Guds vilja?