Övergreppets felaktiga väg

Vi bör aldrig förgripa oss på andra, utan alltid visa medkänsla och ömhet, särskilt mot familjen.

Ur Joseph F Smiths liv

President Joseph F Smith var en ömsint och mild man som uttryckte sorg över alla former av övergrepp. Han förstod att våld föder våld och hans eget liv var ett äkta uttryck för medkänsla och tålamod, värme och förståelse.

Vid ett tillfälle sade president Smith: ”Jag bevittnade en liten episod vid vårt möte i eftermiddags. Ett litet barn satt bredvid sin mor på bänken. Någon kom fram och lyfte bort det lilla barnet och intog själv dess plats och lät barnet stå. Jag vill säga till er, mina bröder och systrar, att denna handling gav mig ett stygn i hjärtat. Jag skulle inte för någonting … vilja bedröva ett litet barns hjärta i Guds hus. En sådan handling kan lämna ett sådant intryck i barnets sinne att bönehuset blir en motbjudande plats och barnet hellre vill hålla sig borta än komma dit och bli förolämpat.”¹

President Smith rådde ofta bröderna och systrarna att bemöta varandra med största vänlighet. Våld eller ett uppträdande som var förringande för en annan person var otänkbart för honom. Män och hustrur skulle visa varandra högsta aktning och genom exempel undervisa sina barn om att respektera familjen och alla andra människor.

Joseph F Smiths lärdomar

Vi bör bemöta varandra med största respekt och artighet.

Låt oss övervinna oss själva och sedan gå ut och övervinna all ondska vi ser omkring oss så långt det är möjligt. Och vi vill göra det utan att använda våld. Vi vill göra det utan att inkräkta på mäns eller kvinnors handlingsfrihet. Vi vill göra det med övertalning, långmodighet, tålamod och förlåtelse samt oskrymtad kärlek, varigenom vi skall vinna människobarnens hjärtan, tillgivenhet och själar för sanningen som Gud uppenbarat den för oss.²

(Gud) skapade oss till sin egen avbild och i sin egen likhet, och här är vi män och kvinnor, föräldrar och barn. Och vi måste bli mer och mer lika honom – mer lika honom i kärlek, i barmhärtighet, i förlåtelse, i tålamod, i långmodighet och fördragsamhet, i renhet, i tanke och handling, i intelligens och i alla avseenden så att vi må bli värdiga att upphöjas i hans närhet.³

Föräldrarna … bör älska och respektera varandra och alltid behandla varandra med aktning och med vänlighet. Mannen skall visa sin hustru största artighet och respekt. Mannen bör aldrig förolämpa henne. Han bör aldrig tala förringande om henne utan alltid visa henne den största uppskattning i hemmet och i barnens närvaro … Hustrun bör också behandla sin man med största respekt och artighet. Hennes ord till honom bör inte vara skarpa, sårande eller sarkastiska. Hon bör inte tala förklenande eller förringande om honom. Hon får inte gnata på honom. Hon skall inte försöka uppväcka hans vrede eller skapa otrivsel i hemmet. Hustrun bör vara en glädje för mannen och hon bör i hemmet leva och uppträda så att hemmet för maken blir den glädjerikaste och mest välsignade platsen på jorden. Detta skall vara förhållandet mellan man och hustru, far och mor, inom hemmets heliga väggar.

Då blir det lätt för föräldrarna att bibringa barnen inte bara kärlek till fäder och mödrar, inte bara respekt och artighet mot föräldrarna, utan också kärlek och hövlighet och hänsyn mellan barnen i hemmet. De små bröderna respekterar då sina små systrar. De små pojkarna respekterar varandra. De små flickorna respekterar varandra och flickorna och pojkarna respekterar varandra och behandlar varandra med den kärlek, hänsyn och respekt som bör iakttas i hemmet av de små barnen. Då … har grunden för en riktig fostran nedlagts i barnens hjärta och förstånd i hemmet.⁴

Män bör vara ömsinta mot sina hustrur.

Tänk efter vad det innebär att inneha auktoritetsnycklar, vilka – om de utövas med visdom och rättfärdighet – måste respekteras av Fadern, Sonen och den Helige Anden! Hedrar du detta prästadöme? … Vill du såsom äldste i Jesu Kristi kyrka vanära din hustru och dina barn? Vill du överge dina barns mor, hustrun vid din barm, Guds gåva till dig som är mera dyrbar än livet självt? Ty utan kvinnan är mannen inte fullkomlig i Herren, inte mera än kvinnan är fullkomlig utan mannen.⁵

Jag kan inte förstå hur en man kan vara ovänlig mot en kvinna, och ännu mycket mindre hur han kan vara det mot sin maka, sina barns mor. Man berättar för mig att det finns sådana som är fullkomligt brutala, men de är ovärdiga att kallas män.⁶

När jag tänker på våra mödrar, mödrarna till våra barn och inser att de under evangeliets inspiration lever dygdiga, rena, hedervärda liv, är sanna mot sina makar, sanna mot sina barn, sanna mot sina övertygelser om evangeliet, fylls min själ av ren kärlek till dem! Så ädla, gudagivna, utvalda, åtråvärda och oumbärliga de är för att uppfylla Guds avsikter och för att hans påbud skall kunna uppfyllas! Mina bröder, kan ni behandla era hustrur, era barns mödrar, illa? Kan ni underlåta att behandla dem med kärlek och vänlighet? Kan ni underlåta att försöka göra deras liv så behagliga och lyckliga som möjligt genom att lätta deras bördor till det yttersta av er förmåga och göra livet angenämt för dem och deras barn i hemmet? Kan ni verkligen göra något annat? Hur kan någon undgå att känna ett intensivt intresse för modern till sina barn och för sina barn? Om vi har Guds Ande med oss, kan vi inte göra annat. Det är endast när människor förlorar den rätta andan, när de avviker från sina plikter, som de försummar eller behandlar någon illa som anförtrotts i deras vård. Det krävs av dem att de skall hedra sin hustru och sina barn.⁷

Intelligenta män, yrkesmän, affärsmän, män som ständigt är engagerade i livets strävanden och måste ägna sin energi och sina tankar åt sitt arbete och sina plikter kanske inte åtnjuter så många vederkvickande stunder hos sina familjer som de skulle önska, men om de har Herrens ande med sig då de utför sina timliga plikter, så försummar de aldrig sina barns mödrar, och inte heller sina barn.⁸

Fäder och mödrar, driv inte bort era barn.

Mina bröder! Var trogna era familjer, var trogna mot hustrur och barn. Undervisa dem om livets väg. Låt dem inte komma så långt bort från er att de glömmer er eller hederns, renhetens eller sanningens principer … Om ni håller era pojkar nära ert hjärta, tar dem i er famn och om ni får dem att känna att ni älskar dem, att ni är deras föräldrar, att de är era barn och håller dem nära er, så går de inte alltför långt bort från er, och de begår då inga verkligt stora synder. Men det är då ni kör ut dem från hemmet, undandrar dem er tillgivenhet – ut i kvällens mörker och till de fördärvades eller förnedrades sällskap, det är då de tycks er tröttsamma eller då ni är trötta på deras oskyldiga röster och småprat i hemmet och säger: ”Gå och var någon annanstans”, – det är detta slags behandling av barnen som driver dem bort från er.⁹

Våra barn är som vi. Vi kunde inte tvingas. Vi kan inte tvingas nu. Vi är lika en del djur som vi känner till i världen. Man kan truga dem, genom att locka med något eller prata vänligt med dem, men man kan inte tvinga dem. De låter sig inte tvingas. Vi låter oss inte tvingas. Människor har inte för vana att låta sig tvingas. De är inte skapta så …

Ni kan inte tvinga era pojkar och inte heller era flickor till himmelen. Ni kan driva dem till helvetet genom att använda bryska medel i era ansträngningar att göra dem gott, när ni själva inte är så bra som ni borde vara. Den man som är arg på sin pojke och försöker att tillrättavisa honom medan han är i vredesmod gör sig skyldig till ett stort misstag. Han är mera att beklaga och fördöma än barnet som har felat. Man kan bara tillrättavisa sina barn i kärlek, i vänlighet, med oskrymtad kärlek, övertalning och förnuft.¹⁰

Fäder, om ni vill att era barn skall få undervisning om evangeliets principer, om ni vill att de skall älska sanningen och förstå den, om ni vill att de skall bli lydiga och eniga med er, så älska dem och visa dem genom varje ord och handling mot dem att ni verkligen älskar dem! För er egen skull, för den kärleks skull som borde finnas mellan er och era pojkar, hur egensinniga de eller en och annan av dem än må vara, så tala inte till dem i vredesmod. Gör det inte barskt och i fördömande anda. Tala vänligt till dem. Var tillsammans med dem och gråt med dem om det är nödvändigt, och få dem att fälla tårar med er om det är möjligt. Lätta deras hjärtan. Få dem att känna ömhet för er. Använd inte prygel eller våld, utan … närma er dem med förnuft, övertalning och oskrymtad kärlek.¹¹

Må fäderna i Israel leva som de bör, behandla sina hustrur som de bör, göra sina hem så angenäma de möjligtvis kan, lätta sina livskamraters bördor så mycket de kan, vara ett gott exempel för sina barn, lära dem att bedja tillsammans med dem morgon och kväll och närhelst de sitter till bords för att äta, att erkänna Guds nåd när han ger dem mat att äta och kläder att sätta på sig samt erkänna Guds hand i allt.¹²

Studieförslag

Vad innebär det att ”övervinna oss själva”? Hur kan vi ”vinna” våra barns och andra människors hjärtan för sanningen?
Hur kan män och deras hustrur bemöta varandra med ”största artighet och respekt”? Vad vinner de på detta? Hur påverkar föräldrarna sina barn när de bemöter varandra med respekt och artighet?
Hur kan vi bäst påverka andra att leva rättfärdigt? (Se L&F 121:41–44.) Nämn några former av olämpligt uppträdande som motverkar detta råd från Herren.
Hur stöter vi ibland bort våra barn ifrån oss? Vad kan hända med oss och våra barn om vi stöter bort dem?
Varför gör sig den förälder som tillrättavisar sitt barn i vrede, skyldig till ett större fel än barnet? Vad kan en förälder göra när han eller hon känner sig arg på barnen?
Hur bemötte Frälsaren små barn? (Se Matteus 19:13–15; 3 Nephi 17:11–24.) Hur varnade han dem som förleder små barn? (Se Matteus 18:1–6.)
Hur kan vi hålla våra barn nära oss och evangeliets principer? Hur blir de välsignade som håller sina barn ”nära sitt hjärta”?