Jesus Kristus återlöser de ångerfulla från den andliga döden

Jesu Kristi försoning återlöser dem som är ångerfulla och trofasta från den andliga döden.

Ur Joseph F Smiths liv

”Just nu är jag ung och oerfaren”, skrev Joseph F Smith när han var på mission på Hawaii. ”Därför önskar jag att vara ödmjuk, bedjande inför Herren, så att jag kan vara värdig Guds välsignelser och kärlek.”¹ Tidigt under arbetet på Hawaii hade den unge missionären en andlig erfarenhet som visar den renande och tröstande kraften i Jesu Kristi försoning. Han sade att han var ”mycket beklämd” på sin mission och ”i ett tillstånd av fattigdom, brist på intelligens och kunskap”.

I det tillståndet drömde jag att jag befann mig på en resa. Jag fick intrycket av att jag borde skynda mig, skynda mig av hela min förmåga, för jag var rädd att jag kunde komma för sent. Jag rusade framåt så fort jag någonsin kunde, och var bara medveten om att jag inte hade något annat med mig än ett litet knyte, en näsduk med ett litet bylte i. Jag förstod inte vad det var när jag skyndade mig så fort jag kunde. Men slutligen kom jag till en ståtlig byggnad, om man nu kan kalla det en byggnad. Den tycktes alltför stor, alltför praktfull för att ha blivit byggd av människohand, men jag trodde mig förstå att det var dit jag skulle. När jag gick fram emot den så fort jag kunde, såg jag ett anslag, ’Bad’. Jag gick snabbt åt sidan och in i badet och tvättade mig ren. Jag öppnade mitt lilla knyte. Där fanns en vit, ren klädnad … Jag tog på mig den. Därefter rusade jag till vad som tycktes vara en vid öppning eller dörr. Jag knackade och dörren öppnades. Mannen som stod där var profeten Joseph Smith. Han tittade lite förebrående på mig, och hans första ord var: ’Joseph, du är sen.’ Men jag fattade mod och sade:

’Ja, men jag är ren – jag är ren!’

… Den synen, den manifestationen och det vittnesbörd jag fick vid detta tillfälle har gjort mig till vad jag är, om det hos mig finns någonting som är gott, rent eller oförvitligt inför Herren, om det finns någonting i mig som är gott. Detta har hjälpt mig i varje prövning och varje svårighet.”²

Joseph F Smiths lärdomar

Genom Adams fall kom den andliga döden in i världen.

Jag vill säga ett par ord om en annan slags död, en hemskare död än kroppens. När Adam, vår förste fader, åt av den förbjudna frukten, överträdde Guds lag och blev underkastad Satan, utestängdes han från Guds närhet … Det var den första döden. Fastän han levde var han dock död – död för Gud, död för ljus och sanning, andligen död, utkastad från Guds närhet. Förbindelsen med Fadern och Sonen var avskuren. Han var lika fullständigt utstött från Guds närhet som Satan och de härskaror som följde honom. Detta var den andliga döden.³

Jag vill betona för er på vilket sätt Adam blev ”andligen död”. Vad var hans tillstånd när han sattes i Edens lustgård? Han umgicks med Fadern. Han var i hans närhet. Han vandrade och talade med honom ansikte mot ansikte som en man vandrar och talar med en annan. Så var Adams och Evas tillstånd när de var i lustgården. Men när de åt av den förbjudna frukten fördrevs de och förvisades från Guds närhet, ”varigenom [de] blev andligen döda, vilket är den första döden” (se L&F 29:41). Och det var omöjligt för Adam i det tillståndet att själv ta sig ur den situation han hade försatt sig i. Satan hade grepp om honom … Han var ”andligen död” – fördriven från Guds närhet. Och om det inte hade funnits någon utväg för honom, hade hans död varit en ständig, ändlös, evig död, utan hopp om återlösning från den.⁴

Ingen kan bli frälst i Guds rike i synd.

Ingen människa kan föras in i Guds närvaro i sina synder och ingen människa kan få förlåtelse för sina synder om hon inte omvänder sig och (begravs) med Kristus (se Romarbrevet 6:4). För Gud har givit oss vår fria vilja att välja mellan gott och ont, att efter eget behag gå i ljuset eller i mörkret, och han har ordnat det så att vi kan bli lika honom. Om vi visar oss värdiga evigt liv och ära i hans närhet, är det för att vi har omvänt oss från våra synder och hållit hans befallningar.⁵

Ingen kan frälsas i Guds rike i sina synder. Ingen människa kommer någonsin att få förlåtelse för sina synder av den rättvise Domaren, om hon inte omvänder sig från sina synder. Ingen kommer någonsin att befrias från den andliga dödens kraft, om han inte föds på nytt som Herren Allsmäktig har påbjudit.⁶

Gud har givit alla människor handlingsfrihet och har givit oss förmånen att tjäna honom eller att inte tjäna honom, att göra det som är rätt eller göra det som är fel. Detta privilegium har alla människor fått, oavsett trosuppfattning, färg eller tillstånd. De rika har denna frihet, de fattiga har denna frihet, och ingen människa berövas genom Guds kraft möjligheten att utöva den i fullaste mått och på det friaste sätt. Alla har fått denna frihet. Det är en välsignelse som Gud har givit människornas värld, alla sina barn i lika hög grad. Men han kommer att låta oss redogöra noggrant för hur vi använt vår handlingsfrihet. Liksom det sades om Kain kommer det att sägas om oss: ”Om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp, men om du inte har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren” (1 Mos 4:7) … Gud har utan villkor givit alla människor denna frihet att välja gott eller ont, men han har inte givit och kommer inte att ge människornas barn förlåtelse för deras synder utom genom lydnad till lagen. Därför är hela världen under syndens inflytande och står under fördömelse, så till vida att ljuset har kommit till världen och människor inte vill förhålla sig rätt inför Herren.⁷

Kristi försoning återlöser oss från den andliga döden genom omvändelse och lydnad.

Herren avsåg från begynnelsen att förelägga människorna kunskap om gott och ont, och gav dem budet att hålla sig till det goda och avhålla sig från det onda. Men om de skulle misslyckas skulle han ge dem offerlagen och sända en Frälsare, så att de åter kunde föras tillbaka till Guds närhet och nåd och få del av evigt liv med honom. Detta var återlösningsplanen som valdes och instiftades av den Allsmäktige innan människan sattes på jorden. När människorna sedan föll genom överträdelse av den lag som givits dem, gav Herren dem offerlagen och gjorde det klart för deras förstånd att detta var för att påminna dem om den stora händelse som skulle inträffa i tidens mitt, varigenom de och deras efterkommande skulle bringas fram genom återlösningens kraft och genom uppståndelse från de döda, samt få del av evigt liv med Gud i hans rike.⁸

Det fanns en plan för Adams återlösning. Det hade bestämts av den Allsmäktige att han inte skulle lida den timliga döden förrän han hade fått undervisning om hur kan kunde undfly den andliga döden som hade kommit över honom på grund av synden. Därför kom ängeln och lärde honom frälsningens evangelium och visade honom Kristus, världens Återlösare, som skulle komma i tidens mitt, klädd i makt att övervinna döden och återlösa Adam och hans efterkommande från fallet och från Satans grepp … Någon annan var tvungen att sträcka sig ner och hjälpa honom upp. En högre makt än hans egen behövde hjälpa honom ur den situation han försatt sig i, för han var underkastad Satan och maktlös och hjälplös i och av sig själv.

Därför predikades evangeliet för honom, och en utväg från den andliga döden gavs åt honom. Denna utväg var tro på Gud, omvändelse från synd, dop till syndernas förlåtelse och den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Därigenom fick han kunskap om sanningen och ett vittnesbörd om Jesus Kristus och återlöstes från den andliga döden som kom över honom, vilken var den första döden och en fullständig död vad anden anbelangar, även om han levde och rörde sig och existerade, som han gjorde innan han åt av den förbjudna frukten och blev andligen död. Han hade sitt väsen, sin organism, men han var andligt död och behövde återlösas från detta tillstånd.⁹

Adam … behövde återlösas från den andliga döden genom Kristi blod, och genom tro och lydnad till Guds bud. På så sätt återlöstes Adam från den första döden och fördes tillbaka till Guds närhet, fick tillbaka den Allsmäktiges gunst och kom tillbaka till den eviga avkommans och tillväxtens kanaler.¹⁰

Om Herren för världen uppenbarat planen för frälsning och återlösning från synden, varigenom människorna återigen kan upphöjas till hans närhet och med honom få del av evigt liv, framför jag som en uppfattning som inte kan motsägas, att ingen människa kan upphöjas i Guds närhet och få en fullhet av härlighet och lycka i hans rike och närhet, med mindre hon vill åtlyda den plan som Gud har utformat och uppenbarat.¹¹

Om vi lever i harmoni med vår himmelske Faders planer, om våra hjärtan vänds till honom och till vår äldre bror, Guds Son, vår underbare Återlösare, kommer vi genom honom inte bara att uppstå från de döda, utan också återlösas, eller kunna återlösas, från den andliga döden och föras tillbaka till Guds närhet.¹²

Kristus blev gudomligt förordnad och sänd till världen för att människosläktet genom omvändelse skulle befrias från synd, samt för att befria människorna från den död som genom den första människans synd (överträdelse) belastade dem. Jag tror det av hela min själ.¹³

När vi syndar måste vi omvända oss och gottgöra synden så långt det står i vår makt. När vi inte kan gottgöra det felaktiga vi gjort, måste vi vädja om Guds nåd och barmhärtighet för att bli renade från vår ogärning.

Människor kan inte förlåta sina egna synder. De kan inte rena sig själva från följderna av sina synder. Människor kan sluta synda och handla rätt i framtiden. Så långt är deras handlingar antagliga inför Herren och värda att beakta. Men vem skall reparera de skador de vållat sig själva och andra, som det verkar omöjligt för dem själva att gottgöra? Genom Jesu Kristi försoning skall de omvändas synder tvättas bort. Om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. (Se Jesaja 1:18.) Detta är det löfte ni fått.¹⁴

Genom försoningen och vår trofasthet kan vi bli medarvingar med Jesus Kristus.

Vi skall stå framför Guds skrank för att dömas. Så säger Bibeln, så säger Mormons bok och så säger de uppenbarelser som kommit direkt till oss genom profeten Joseph Smith. Då kommer de som underlåtit att underkasta sig och lyda den celestiala lagen inte att göras levande genom den celestiala härligheten. De som försummat att underkasta sig och lyda den terrestriala lagen kommer inte att göras levande genom den terrestriala härligheten. Och de som låtit bli att underkasta sig och lyda den telestiala lagen kommer inte att göras levande genom en telestial härlighet utan kommer att få ett rike utan härlighet.¹⁵

Alla kroppar som ligger i gravarna kallas fram. Inte alla i den första uppståndelsen, eller på den första uppståndelsens morgon, utan en del kanske i den sista uppståndelsen. Det krävs att varje själ kommer fram för Guds skrank och döms i enlighet med kroppens gärningar. Om hans gärningar har varit goda får han goda gärningars belöning. Om de har varit onda blir han förvisad från Herrens närhet.¹⁶

Vi lever alltså. Vi dör inte. Vi väntar oss inte död, utan liv, odödlighet, härlighet och upphöjelse, samt att bli levandegjorda genom den celestiala härligheten och att motta av detsamma, ja en fullhet därav. Det är vår bestämmelse. Det är det upphöjda tillstånd vi kan nå. Det finns ingen makt som kan ta ifrån eller beröva oss det, om vi visar oss vara trofasta och sanna mot evangeliets förbund.¹⁷

Ändamålet med vår jordiska tillvaro är att få glädjens fullhet och att kunna bli söner och döttrar till Gud i ordets fullaste bemärkelse, och bli Guds arvingar och medarvingar med Jesus Kristus. Det innebär också att bli kungar och präster åt Gud, samt att ärva härlighet, herravälde, upphöjelse, troner och varje myndighet och egenskap som vår himmelske Fader utvecklat och innehar. Det är ändamålet med vår tillvaro här på jorden. För att nå den upphöjda ställningen måste vi gå igenom den dödliga erfarenheten eller prövningen genom vilken vi kan visa oss värdiga med hjälp från vår äldre bror Jesus.¹⁸

Människor kan endast frälsas och upphöjas i Guds rike i rättfärdighet. Därför måste vi omvända oss från våra synder och vandra i ljuset såsom Kristus är i ljuset, så att hans blod kan rena oss från all synd och vi må ha gemenskap med Gud och ta emot hans härlighet och upphöjelse.¹⁹

Genom att ta sakramentet minns vi Jesus Kristus och hans försoning.

Sedan Adam drivis ut ur lustgården blev han befalld att offra till Gud. Genom den handlingen påmindes han och alla som deltog i offerhandlingar om Frälsaren som skulle komma och återlösa dem från döden. Om det inte vore för Frälsarens försoning, skulle döden för alltid utesluta dem från att åter vistas i Guds närhet. Men genom hans ankomst och död upphörde denna befallning. Han instiftade nattvarden och befallde sina efterföljare att ta del av den i all framtid, för att de skulle minnas honom och minnas att han återlöst dem. Likaså skulle de minnas att de ingått förbund att hålla hans bud och vandra med honom i pånyttfödelsen. Därför måste vi ta sakramentet som ett vittnesbörd för honom att vi minns honom och är villiga att hålla de bud han givit oss, så att vi alltid må ha hans Ande hos oss – ända till slutet, och att vi kan fortsätta att få förlåtelse för våra synder.²⁰

När Jesus kom och led, ”rättfärdig för orättfärdiga”, han som var utan synd, för dem som hade syndat, och underkastades straffet för den lag som syndaren överträtt, fullbordades offerlagen. I dess ställe gav han en annan lag, som vi kallar ”Herrens nattvards sakrament”, varigenom hans liv och uppgift, hans död och uppståndelse, det stora offer han gjorde för människornas återlösning, skulle hållas i evig åminnelse, för han sade: ”Gör det till minne av mig. Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.” Därför är denna lag för oss vad offerlagen var för dem som levde före Människosonens första ankomst, fram till dess att han kommer igen. Därför måste vi ära den och hålla den helig, för dess överträdelse åtföljs av straff (se 1 Kor 11:25–29).²¹

Herrens nattvards sakrament … är en princip i evangeliet, som alla som tror behöver iaktta, precis som vilken annan förrättning som helst i evangeliet. Vad är dess syfte? Det är att vi ständigt må minnas Guds Son som har återlöst oss från evig död och återfört oss till livet genom evangeliets kraft. Innan Kristus kom till världen mindes de jordens invånare som fick evangeliet predikat för sig detta genom en annan förrättning, som innebar att offra djur. Denna förrättning var en sinnebild för det stora offer som skulle äga rum i tidens mitt.²²

Studieförslag

Vad innebär försoningen? När har ni känt försoningens kraft starkt i ert liv?
Vad är andlig död? Varför är den ”en hemskare död än kroppens”?
Om ”det inte hade funnits någon utväg” för Adam och hans efterkommande, vad skulle följderna ha blivit för oss? (Se även 2 Nephi 9:6–9.)
Vad har Frälsaren gjort för att vi skall kunna undkomma den andliga döden? Vad måste vi göra för att övervinna den andliga döden? Hur kan vi ”vädja om Guds nåd och barmhärtighet för att bli renade från vår ogärning”?
Vilka välsignelser har ni fått för att ni vet att Jesus Kristus kan rena er från de fel ni begår mot er själva och mot andra? Hur har ni sett dessa välsignelser i andras liv?
Vad innebär det att bli levandegjord? Hur kan vi bli andligt levandegjorda nu? (Se Moses 6:64–68.) Vilka välsignelser får de som blir ”levandegjorda genom den celestiala härligheten”? (Se även L&F 88:28–29.)
Vad är ”ändamålet med vår jordiska tillvaro”?
Hur hjälper sakramentet oss att övervinna den andliga döden? Hur kan vi alltid minnas Frälsaren? Vad kan vi göra för att ära sakramentet och hålla det heligt?
Hur kan vi tacksamt ta emot försoningens gåva i vårt liv?