Fadern i hemmet

Varje far bör höja sig till sitt heliga ämbetes värdighet att vara familjens överhuvud.

Ur Joseph F Smiths liv

Under hela sitt liv bar Joseph F Smith med sig minnet av sin far, Hyrum Smith, som led martyrdöden. Den 27 juni 1918 ledde president Smith en ceremoni på kyrkogården i Salt Lake City, där ett monument hade uppförts till hans fars ära. Vid detta tillfälle sade han: ”Jag är i dag välsignad med trettiofem barn som är i livet, och alla är, vad jag vet, värdiga medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och jag tror att de har hjärtat med sig i Herrens verk. Jag är stolt över mina barn. I dag har jag över åttiosex barnbarn … Jag är rik. Herren har gjort mig rik på barn och barnbarn … Jag vill att ni skall betrakta min grupp barnbarn – de är här, allesammans. Jag älskar dem. Jag känner dem alla. Jag träffar dem aldrig utan att kyssa dem, vilket jag också gör med mina barn.”¹

Senare sade hans son Joseph Fielding Smith, som skulle komma att verka som kyrkans president från 1970 till 1972, att hans fars kärlek till sin familj ”var gränslös i sin omfattning och renhet. Världen kände inte till – kunde omöjligt veta – djupet av hans kärlek till dem. De ogudaktiga och depraverade har förlöjligat och baktalat honom, men det sanna tillståndet hos hans familj och hans underbara kärlek till dem är bortom deras fattningsförmåga. Hur mycket bad han inte om att hans barn alltid skulle vara trofasta – trofasta mot Gud, trofasta mot sina medmänniskor, trofasta mot varandra och trofasta mot honom! … Låt dem, var och en av dem, vara trogna mot honom och trogna mot den sak som han så plikttroget representerade under sitt jordiska liv, och som var kärast för honom i hela hans liv.”²

Joseph F Smiths lärdomar

Ingen ersättning för hemmet.

Det finns ingen ersättning för hemmet. Dess grundvalar är lika gamla som världen och dess uppgift har bestämts av Gud från begynnelsen … Hemmet är sålunda mer än en boplats. Det är en institution som står för stabilitet och kärlek hos enskilda och hos nationer.

Det kan inte finnas någon verklig lycka hemmet förutan, och varje ansträngning för att helga och bevara dess inflytande är upplyftande för dem som arbetar och gör uppoffringar för dess etablerande. Män och kvinnor söker ofta ersätta hemlivet med någonting annat. De vill förmå sig att tro att hemmet innebär begränsningar, att den högsta friheten är den största möjligheten att röra sig som man vill. Det finns ingen lycka utan tjänande, och det finns inget högre tjänande än det som förvandlar hemmet till en gudomlig institution och som befrämjar och bevarar familjelivet.

De som skyr hemmets ansvar saknar en viktig ingrediens i det sociala välbefinnandet. De må hänge sig åt sällskapslivets nöjen, men deras nöjen är ytliga och resulterar i besvikelser senare i livet. Vissa män tvingas av sitt yrke att vara borta från hemmet vissa tidsperioder, men tanken på hemkomsten är alltid en inspiration till dygd och hängivenhet.³

I det ideala hemmet svälter inte själen. Inte heller hindras utvecklandet av ädlare känslor av simpla och syndiga njutningar. Den huvudsakliga strävan är inte att samla materiella rikedomar, vilka i allmänhet drar en längre och längre ifrån det sanna, det ideala, andliga livet. I stället är strävan att skapa själslig rikedom, medvetande om ädla strävanden, ett överflöd av kärlek och hjälpsamhet.

Det är inte kostbara målningar, gobelänger, ovärderligt krimskrams, olika utsmyckningar, kostbara möbler, åkrar, hjordar, hus och landområden som utgör det ideala hemmet, inte heller de nöjen och det behagliga liv som så många ivrigt eftertraktar. I stället är det själens skönhet, kultiverade, kärleksfulla, trofasta, uppriktiga personligheter, händer som hjälper och hjärtan som är medkännande, kärlek som inte söker sitt, tankar och handlingar som påverkar våra liv och ger dem en bättre inriktning – allt detta ligger till grund för det ideala hemmet.⁴

I hemmet är fadern innehavare av den presiderande auktoriteten.

När det gäller familjen, och särskilt den familj där en som bär det högre prästadömet presiderar, så finns det ingen högre auktoritet än fadern. Denna auktoritet har åvilat fadern i alla tider och bland Guds folk i alla tidshushållningar har denna auktoritet respekterats och ofta betonats genom profeternas undervisning, inspirerad av Gud. Den patriarkaliska ordningen är av gudomligt ursprung och kommer att finnas i tid och all evighet. Det finns alltså ett särskilt skäl till att män, kvinnor och barn bör förstå denna ordning och denna auktoritet i Guds folks familjer och söka göra dem till vad Gud avsett dem att vara, ett villkor och en förberedelse för hans barns största upphöjelse …

Denna myndighet medför både ett stort ansvar och rättigheter och förmåner, och männen kan inte vara nog exemplariska i sina liv eller förbereda sig nog omsorgsfullt för att leva i samklang med denna viktiga och av Gud förordnade levnadsregel i familjeorganisationen. Vissa löften och välsignelser är grundade på denna myndighet, och de som följer och respekterar denna myndighet finner nåd inför Guds ögon på ett sätt som inte kan ske såvida de inte respekterar och följer de lagar som Gud upprättat för hemmets ordning och auktoritet.⁵

Jag önskar … inprägla i kyrkans ämbetsmäns sinnen nödvändigheten av att samråda med fäderna i allt som berör kallandet av deras söner till prästadömet och till arbetet i kyrkan, så att den respekt och vördnad som barn bör visa sina föräldrar inte störs av kyrkan eller förbigås av dess ämbetsmän. På detta sätt får vi harmoni och välvilja att råda. Godkännandet från familjerna och familjelivet, på vilka kyrkans styrelse är baserad och vidmakthålls, läggs sålunda till det heliga prästadömets kallelser och skapar enighet, styrka och kraft i all dess verksamhet.⁶

Fäder, uppfyll era familjeplikter.

Om (fäder) har Herrens ande med sig när de utför sina timliga plikter försummar de aldrig mödrarna till sina barn, ej heller sina barn. De underlåter inte att undervisa dem om livets principer och att vara ett gott exempel för dem. Gör ingenting själva om vilket, ni skulle behöva säga till er pojke: ”Gör det inte.” Lev så att ni kan säga: ”Min son, gör som jag gör, följ mig, följ mitt exempel.” Det är det sätt varpå fäder bör leva, var och en av oss, och det är synd och skam för varje medlem i kyrkan att följa en väg som han vet inte är rätt och som han inte skulle vilja att hans barn följde. Hur skamligt är det inte för en man att sätta sig själv i embargo, att hindra sig från att utföra sin fullständiga plikt mot dem som älskar honom och som han borde älska mer än sitt eget liv, genom att ge efter för lustar som är felaktiga och passioner som är degraderande, och göra sådant som han inte borde göra och som han försöker förhindra sina barn att göra. Om ni gör er plikt, mina bröder, gör Herren sin plikt mot er.⁷

Bröder, det finns alltför litet religiös hängivenhet, kärlek och gudsfruktan i hemmet. Det finns alltför mycket världslighet, själviskhet, likgiltighet och brist på vördnad i familjen, annars skulle dessa brister inte dominera så som de gör utanför hemmet. Det är alltså hemmet som behöver reformeras. Försök att i dag och i morgon införa en ändring i era hem genom att be två gånger om dagen med familjen. Samla barn och hustru till bön. Be om välsignelse för maten vid varje måltid. Använd tio minuter till att läsa ett kapitel av Herrens ord i Bibeln, Mormons bok eller Läran och förbunden innan ni går till sängs eller innan ni går till ert dagliga arbete. Föd ert andliga jag såväl i hemmet som på offentliga platser. Låt kärlek, frid och Herrens Ande, vänlighet, barmhärtighet och uppoffringar för andra överflöda i era familjer. Bannlys hårda ord, avund, hat, elakt tal, oanständigt språk, gliringar och hädelser och låt Guds Ande ta era hjärtan i besittning. Lär era barn detta, i anda och kraft och med stöd i det personliga uppförandet. Låt dem se att ni är uppriktiga och lever som ni lär.⁸

Jag ber er och jag ber till Gud att han skall hjälpa er, fäder och mödrar, att undervisa era barn om principerna och föreskrifterna i Jesu Kristi evangelium, att de skall växa upp utan synd till frälsning. Jag ber att Gud skall hjälpa er att uppfostra era barn i kärlek till sanningen, i kärlek till dygden, fria från världens besmittande synder, fria från befläckelse, från dryckenskap, från användandet av tobak, från starka drycker och narkotika och alla slags laster. Jag ber att ni skall undervisa dem att leva rena liv – att ha goda vanor, att de skall vara heliga tempel som den levande Gudens Ande kan bo i och finna högst tilltalande. Det är er plikt att göra det, liksom det är min plikt. Det är varje levande mans plikt att undervisa sin familj om dessa ting och vänja dem vid den väg som de bör vandra.⁹

Må fäderna i Israel leva som de bör, behandla sina hustrur som de bör, göra sina hem så angenäma de möjligtvis kan, lätta sina livskamraters bördor så mycket de kan, vara ett gott exempel för sina barn, lära dem att bedja tillsammans med er morgon och kväll och närhelst de sitter till bords för att äta, att erkänna Guds nåd när han ger dem mat att äta och kläder att sätta på sig samt erkänna Guds hand i allt.¹⁰

Familjesamvaron är avsedd att vara för evigt.

Gud är mänsklighetens överhuvud. Vi ser upp till honom såsom alltings Fader. Vi kan inte behaga honom mera än då vi respekterar och hedrar våra fäder och våra mödrar, vilka är upphovet till vår tillvaro här på jorden.¹¹

Familjeorganisationen ligger till grund för ett sant styrelsesätt, och man kan inte nog betona vikten av att styrelsen i familjen är så fullkomlig som möjligt, och inte heller det faktum att respekten därför i alla avseenden bör upprätthållas.¹²

Våra förbund (familjen) är inte avsedda enbart för detta liv, för tiden, som vi åtskiljer den från evigheten. Vi lever för tid och för evighet. Vi skapar band och relationer för tid och all evighet. Våra böjelser och våra önskningar visar sig lämpliga och beredda att bestå inte endast genom det timliga livet, utan genom all evighet. Vilka finns det förutom sista dagars heliga som hyser åsikten att vi bortom graven skall fortsätta i familjeorganisationen, att fadern, modern och barnen känner igen varandra och erkänner det förhållande i vilket de står till varandra, att denna familjeorganisation är en enhet i Guds verks stora och fullkomliga organisation samt att allt detta är avsett att fortsätta genom tid och evighet.¹³

Jag har det härliga löftet om samvaro med mina kära genom all evighet. I lydnad till detta verk, i Jesu Kristi evangelium, skall jag kring mig samla min familj, mina barn, mina barnbarn, tills de blir talrika som Abrahams säd, eller oräkneliga som sandkornen på havets strand. Ty detta är min rättighet och mitt privilegium, och varje medlems rättighet och privilegium, i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vilken bär prästadömet och ärar det inför Gud.¹⁴

När allt kommer omkring ligger den sanna storheten i att utföra det som Gud föreskrivit skall vara alla människors lott. Att vara en framgångsrik far eller en framgångsrik mor är större än att vara en framgångsrik general eller framgångsrik statsman.¹⁵

Studieförslag

Vad bör fäderna ”huvudsakligen sträva efter” i hemmet? Hur sträcker sig omvårdnaden om familjen utöver det timliga till det andliga? Hur kan en far skapa ”ädlare känslor” i sin familj?
Vad ”ligger till grund för det ideala hemmet”? Varför är det faderns uppgift att se till att dessa saker främjas?
Hur kan hustrun och barnen stödja familjens överhuvud? Vad måste makar och fäder göra för att vara värdiga detta stöd från sin familj?
På vilket sätt har Herren givit ensamstående kvinnor möjlighet att ta del av prästadömet?
Hur blir fäder stärkta och familjer välsignade när fäderna får råd av och blir respekterade av prästadömsledarna?
Vad behöver förbättras i våra hem idag? Vad kan fäder göra för att motverka världslighet och ingjuta religiös hängivenhet i hemmet??
På vilket sätt är det till välsignelse för oss att veta att våra familjeförbund kan bestå i evigheten? Vad kan fäder göra för att säkerställa att deras familjer skall få vara tillsammans för evigt?