Joseph Smiths tankar om sin profetiska kallelse

”Jag har ingen annan önskan än att göra gott mot alla.”

Ur Joseph Smiths liv

Ända från början av Joseph Smiths verksamhet var hans liv ofta i fara. Även om Herren hade räddat honom många gånger från hans fiender visste profeten att när han väl hade slutfört sin jordiska kallelse kunde han dö. ”Somliga har trott att broder Joseph inte kan dö”, sade han 1842 vid en begravning i Nauvoo, ”men det är fel. Det är sant att det har funnits tillfällen när jag hade löfte om att få leva för att kunna slutföra den ena eller andra uppgiften, men nu då jag har slutfört dem har jag för närvarande inget löfte om att få leva. Jag är lika mottaglig för döden som andra människor.”¹

Profeten var väl medveten om att han och alla de heliga i Nauvoo befann sig i en allt farligare situation. Allteftersom Nauvoo växte började somliga i området frukta de heligas växande politiska och ekonomiska inflytande, och pöbelhopar började på nytt trakassera dem. I synnerhet profeten var i fara, för myndigheterna i Missouri hade upprepade gånger försökt att gripa honom, och avfällingar från kyrkan blev allt mer aggressiva i sina ansträngningar att förgöra honom. Den 6 augusti 1842 sade profeten att dagen skulle komma när kyrkans medlemmar skulle tvingas att lämna Nauvoo.

”Jag profeterade att de heliga skulle fortsätta att lida mycken hemsökelse och fördrivas till Klippiga bergen, att många skulle avfalla, andra skulle dödas av våra förföljare eller förlora livet på grund av sin utsatta ställning eller av sjukdom, och att några skulle leva för att hjälpa till att grunda bosättningar och bygga städer och se de heliga bli ett mäktigt folk mitt i Klippiga bergen.”²

Under de sista åren av profetens liv fanns det en underton av brådska i hans predikningar och skrifter. Han visste att hans tid snart var ute och arbetade intensivt för att lära de heliga de ting som Gud hade uppenbarat för honom och uppmuntra dem att förbereda sig att ta emot dessa sanningar. Han uttryckte också sin stora kärlek till de heliga och sade att han var villig att offra sitt liv för dem: ”Jag är redo att bli offrad som offer på det sätt som är till största möjliga nytta och gagn.”³

Det är anmärkningsvärt att samtidigt som profeten fick utstå en sådan förföljelse och tyngdes av den växande kyrkans krav, tog han sig tid att visa att han brydde sig om varje medlem av kyrkan som individ. Många heliga drog sig senare till minnes den kärlek och vänlighet som profeten Joseph hade visat dem.

Aroet L Hale berättade: ”Profeten … brukade ofta komma till Mansion [House] och spela boll med oss pojkar. Hans son Joseph var nästan i min ålder. [Profeten] Joseph höll sig alltid till reglerna. Han brukade fånga bollen tills det blev hans tur att ta slagträet. Då, eftersom han var en mycket stark man, slog han bollen så långt att vi brukade ropa åt pojken som sprang för att hämta bollen att han skulle ta sin middag med sig. Detta brukade få profeten att skratta. Joseph var alltid på gott humör och skämtsam.”⁴

Margarette McIntire Burgess berättade om en annan upplevelse med profeten i Nauvoo: ”Min äldre bror och jag var på väg till skolan i närheten av Joseph Smiths tegelaffär. Det hade regnat dagen innan och marken var mycket gyttjig, särskilt längs den gatan. Min bror Wallace och jag fastnade båda i gyttjan och kunde inte komma loss. Och som små barn började vi gråta, för vi trodde att vi skulle bli kvar där. När jag tittade upp såg jag barnens käre vän, profeten Joseph, komma mot oss. Han hade snart lyft upp oss på högre och torrare mark. Sedan böjde han sig och torkade bort leran från våra gyttjebetäckta skor, tog ut en näsduk ur fickan och torkade våra tårade ansikten. Han talade vänliga och uppmuntrande ord och sände oss glada till skolan. Var det att undra på att jag älskade denne store, gode och ädle gudsman?”⁵

Joseph Smiths lärdomar

Profeter undervisar om det som Gud uppenbarar för dem. Vi försöker att förstå och lyda deras ord.

”Hela dagen begrundar jag, och det är mer än mat och dryck för mig, hur jag skall få Guds heliga att förstå de syner som rulllar fram likt vågors svall för min syn. Hur gärna skulle jag inte visa er det som ni aldrig har tänkt på! Men fattigdom och världsliga bekymmer hindrar mig …

Hosianna, hosianna, hosianna, Allsmäktige Gud! för att ljuset redan nu bryter fram över oss. Jag finner inte ord att uttrycka mig. Jag är inte bildad, men mina känslor är lika goda som någon annans. Å, att jag kunde tala på ärkeänglars språk och inför mina vänner en enda gång ge ord åt mina känslor. Men det väntar jag mig inte att kunna göra i detta liv.”⁶

”Det har varit ytterst svårt att få detta släkte att förstå något. Det har varit som att klippa tjockt tyg med en slö sax. Till och med de heliga är långsamma eller tröga att fatta.

Jag har under åtskilliga år försökt att bereda de heligas sinnen på att ta emot det som hör Gud till, men vi ser ofta att några av dem, efter allt som de har utstått för Guds verk, går i stycken liksom glas så snart någonting kommer som står i strid med deras traditioner — de tål inte elden. Jag vet inte hur många som skall tåla en celestial lag och lyckas få sin upphöjelse, för många är kalllade, men få utvalda. [Se L&F 121:40.]”⁷

”Jag är inte som andra. Mitt sinne är ständigt sysselsatt med de dagliga uppgifter som jag har framför mig, och jag måste helt och hållet förlita mig på den levande Guden när det gäller allt vad jag skall säga vid sådana här tillfällen [en begravning] …

Om jag hade inspiration, uppenbarelse och lungor att förmedla det som min själ har begrundat i svunna tider, fanns det i denna församling inte en enda själ som inte skulle gå hem och för evigt hålla tyst om religion tills de hade lärt sig något.

Varför vara så säkra på att ni förstår det som hör Gud till när allt är så osäkert för er? All kunskap och intelligens jag kan meddela er står till ert förfogande.”⁸

”Somliga säger att jag är en fallen profet därför att jag inte uppenbarar mer av Herrens ord. Varför gör jag inte det? Är vi i stånd att ta emot det? Nej, ingen i det här rummet!”⁹

”Jag skall från tid till annan uppenbara för er de ämnen som den Helige Anden uppenbarar för mig. Alla de lögner man nu kokar ihop mot mig är av djävulen, och djävulens och hans tjänares inflytande kommer att användas mot Gud rike. Guds tjänare undervisar inte om något annat än det eviga livets principer. Ni skall känna igen dem på deras gärningar. En god människa talar om det som är gott och om heliga principer, en ond männniska om det som är ont. Jag känner att jag i Herrens namn skarpt skall tillrättavisa alla sådana dåliga principer, lögner o s v, och jag varnar er alla att se upp för vem ni följer. Jag uppmanar er att ge akt på all den dygd och alla de lärdomar som jag har givit er …

Jag rekommenderar er att överväga att till er tro foga dygd, kärlek o s v. Jag säger er i Herrens namn att om detta finns hos er, skall ni bära frukt. [Se 2 Petr 1:5–8.] Jag vittnar om att ingen utom jag har makt att uppenbara dem — det som är i himlen, på jorden och i helvetet … Jag anbefaller er alla åt Gud, så att ni kan ärva allt, och måtte Gud välsigna er.”¹⁰

Även om profeter är män med mänskliga svagheter har de blivit kallade av Gud att undervisa och leda hans folk.

Profetens dagboksanteckning för 6 november 1835 lyder: ”I morse presenterades en man från de östra staterna för mig. När han hörde mitt namn sade han att jag bara var en vanlig människa, vilket vittnade om att han hade förmodat att någon som Herren ansåg det lämpligt att uppenbara sin vilja för måste vara mer än bara en människa. Han tycktes ha glömt de ord som Jakob yttrade om att [Elia] var en människa som också fick lida, men ändå hade han en sådan makt hos Gud att Herren till svar på hans böner tillslöt himlen så att det inte regnade under tre år och sex månader. Och till svar på hans bön gav himlen regn på nytt och jorden bar sin gröda. [Se Jak 5:17–18.] Så stort är mörkret och okunnigheten i detta släkte att de anser det otroligt att en människa står i [förbindelse] med sin Skapare.”¹¹

”När har jag någonsin predikat något oriktigt från talarstolen? Var jag någonsin förvirrad? Jag vill triumfera i Israel innan jag går härifrån och ni inte längre ser mig. Jag har aldrig sagt att jag var fullkomlig, men det finns inget oriktigt i de uppenbarelser jag har undervisat er om. Ska man kasta bort mig som om jag inte vore någonting värd?”¹²

”Även om jag gör orätt, så begår jag inte det orätta, som man anklagar mig för. Det orätta jag gör beror av den mänskliga naturens svaghet, liksom hos andra människor. Ingen människa lever utan fel. Tror ni att ens Jesus om han vore här skulle vara felfri i era ögon? Hans fiender sade allt ont om honom — de försökte alla finna orätt hos honom.”¹³

Profetens dagboksanteckning för 29 oktober 1842 lyder: ”Jag … gick över till affären [i Nauvoo i Illinois] där att antal bröder och systrar hade församlats som i morse hade kommit från New York-trakten … Jag sade till dem att jag bara var en människa och att de inte fick vänta sig att jag skulle vara fullkomlig. Om de förväntade fullkomlighet av mig, skulle jag förvänta det av dem. Men om de hade tålamod med mina brister och med brödernas brister, skulle jag också ha tålamod med deras brister.”¹⁴

Trots motstånd fullgör profeter de kallelser som Gud har gett dem.

”Jag är glad och tacksam för förmånen att vara närvarande vid detta tillfälle. Mina fiender har gjort stora ansträngningar att föra mig till Missouri och förgöra mig, men Herren har stängt deras väg och hittills har de inte lyckats uppnå sitt syfte. Gud har låtit mig undgå dem. Jag har kämpat den goda kampen …

Jag skall triumfera över mina fiender. Jag har redan börjat att triumfera över dem här och skall göra det vida omkring. Alla som träder upp mot mig skall förvisso känna bördan av sin orättfärdighet på sitt huvud.”¹⁵

”Jag talar oförskräckt, trofast och med myndighet … Jag vet vad jag säger. Jag förstår min kallelse och min uppgift. Gud den Allsmäktige är min sköld. Vad kan människor göra om Gud är min vän? Jag skall inte bli offrad förrän min stund är kommen och då skall jag låta mig offras villigt … Jag tackar Gud för att hanhar bevarat mig från mina fiender. Jag har inga fiender utom för sanningens skull. Jag har ingen annan önskan än att göra gott mot alla. Jag vill be för alla människor.”¹⁶

”Om jag inte hade kommit in i detta verk och Gud verkligen hade kallat mig, skulle jag dra mig ur. Men jag kan inte dra mig ur. Jag har inga tvivel om sanningen.”¹⁷

”Jag är en oslipad sten. Ljudet av hammare och mejsel hördes aldrig på mig förrän Herren tog mig i handen. Jag önskar endast den kunskap och insikt som kommer från himlen.”¹⁸

”Jag profeterar och vittnar denna morgon att jordens och helvetets förenade krafter varken skall eller kan tillintetgöra eller övervinna denna gosse, ty jag har fått ett löfte av den evige Guden. Om jag har syndat har jag syndat till det yttre, men jag har i sanning begrundat det som hör Gud till.”¹⁹

”När människor kommer och bygger på den grund som andra människor har lagt, gör de det på eget ansvar, utan befogenhet från Gud, och när störtfloden kommer och vindarna blåser skall deras grund visa sig vara sand och hela deras konstruktion falla sönder.

Byggde jag på en grund som någon annan hade lagt? Jag har all sanning som den kristna världen hade och en oavhängig uppenbarelse på köpet, och Gud skall låta mig ta hem segern.”²⁰

Profeter älskar dem som de tjänar och har en önskan att leda dem på rätt sätt, även om detta innebär att de måste tillrättavisa dem.

”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. [Se Joh 15:13.] Jag upptäcker att det finns hundratals och tusentals av mina bröder som är redo att offra sitt liv för mig.

De bördor som vältrar sig över mig är mycket stora. Mina förföljare låter mig inte vila, och jag märker att mitt under mina åligganden och bekymmer är anden villig, men köttet är svagt. Fastän jag kallades av min himmelske Fader att lägga grunden till detta stora verk och rike i denna tidsutdelning, och att vittna om hans uppenbarade vilja för det skingrade Israel, är jag underkastad samma slags lidelser som andra människor, liksom profeterna i forna dagar …

Jag finner inga fel hos kyrkan, låt mig därför få uppstå med de heliga, vare sig jag nu far upp till himlen eller far ned till helvetet eller far någon annanstans. Om vi kommer till helvetet, kör vi djävlarna på porten och gör det till ett himmelrike. Överallt där detta folk bor är samhället gott.”²¹

”De heliga skall inte tro att jag, bara för att jag är familjär med dem och lekfull och glad, är omedveten om det som pågår. Kyrkan kan inte godta något slag av orättfärdighet, och sådan kommer inte att accepteras där jag är; för jag är fast besluten att medan jag leder kyrkan, skall den ledas rätt.”²²

”Om jag nu är i den lyckliga belägenheten att vara den som förstår Gud och kan förklara eller uttrycka principerna för er, så att Anden beseglar dem på er, låt då varje man och kvinna hädanefter sitta tysta, sätta handen för munnen och aldrig mer lyfta sin hand eller upphäva sin röst eller säga någonting mot Guds profet eller någon av Guds tjänare … Om jag leder er till kunskap om honom, borde förföljelserna mot mig upphöra. Då kommer ni att veta att jag är hans tjänare, ty jag undervisar med myndighet …

Jag kan smaka det eviga livets principer, och det kan ni också. De ges till mig genom Jesu Kristi uppenbarelser, och jag vet att när jag säger det eviga livets ord till er så som de har givits till mig, kan ni smaka dem, och jag vet att ni tror dem. Ni säger att honung är söt och det gör jag också. Jag kan också smaka det evigt livets ande. Jag vet, att den är god. När jag berättar för er om dessa ting som jag fick genom den Helige Andens inspiration, kan ni inte undgå att ta emot dem lika söta, och glädja er, mer och mer …

Mina ord riktar sig till alla, både rika och fattiga, fria och slavar, stora och små. Jag är inte ovän med någon. Jag älskar er alla, men jag hatar somliga av era gärningar. Jag är er bäste vän, och om personer misslyckas är det deras eget fel. Om jag tillrättavisar någon och han hatar mig är han dåraktig, ty jag älskar alla människor, särskilt dessa mina bröder och systrar …

Ni känner inte mig, ni har aldrig känt mitt hjärta. Ingen männniska känner min historia. Jag kan inte berätta den. Jag skall aldrig företa mig det. Jag klandrar inte någon för att inte tro på min historia. Om jag inte hade upplevt det jag upplevt, skulle jag inte själv ha trott på den. Jag har aldrig skadat någon människa sedan jag föddes till denna värld. Min röst har alltid höjts till förmån för freden.

Jag kan inte lägga mig ner förrän jag har fullbordat hela mitt verk. Jag tänker aldrig en ond tanke eller gör någonting som är till skada för mina medmänniskor. När ärkeängelns basun kallar mig och jag vägs på våg, då skall ni alla känna mig. Jag säger inget mer. Gud välsigne er alla.”²³

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Läs på sidan 511 om den förföljelse Joseph Smith stod inför i Nauvoo. Läs därefter på sidan 513 om hur han hjälpte och lekte med barnen i Nauvoo. Varför tror du att han lyckades förbli gladlynt och omtänksam? Tänk på vad du själv kan göra för att förbli glad och kärleksfull i prövningens stund.
Läs tredje och fjärde styckena på sidan 514 och lägg märke till profeten Josephs besvikelse över att de heliga inte var redo att ta emot allt som han ville undervisa dem om (se s 514–515). Vad kan hindra vår förmåga att ta emot ytterligare sanning? Vad kan vi göra för att vara beredda ”att ta emot det som hör Gud till”?
Läs stycket som börjar längst ner på sidan 515 samt de två påföljande styckena. Vilket råd kan du ge någon som vägrar att följa en ledare i kyrkan därför att ledaren har någon karaktärsbrist? Läs det tredje hela stycket på sidan 516 och fundera över hur detta uttalande gäller för alla våra relationer.
Joseph Smith hade tro på att Gud skulle beskydda honom och göra det möjligt för honom att utföra sin kallelse i livet (s 516–517). Vilka erfarenheter har du haft av att Gud hjälpte dig att fullgöra dina ansvar i familjen eller ett ämbete i kyrkan?
Studera de två första styckena på sidan 519. När har du njutit sanningens sötma? Hur kan vi glädja oss åt profetens eller någon annan kyrklig ledares ord även om han tillrättavisar oss för våra synder?
Gå snabbt igenom hela kapitlet och leta efter ett eller två uttalanden som är särskilt användbara för dig. Vad är det som tilltalar dig i de uttalanden du valde ut? Hur har detta kapitel påverkat ditt vittnesbörd om profeten Joseph Smith?

Skriftställen som hör till detta ämne: Daniel 2:44–45; 2 Timoteusbrevet 4:6–8; Jakob 1:17–19; Mosiah 2:9–11; Mormon 9:31