Förkunna budskapet om glädje för hela världen

”Själarna är lika dyrbara i Guds ögon som de någonsin har varit och äldsterna [ska] … övertyga och inbjuda alla människor överallt att omvända sig, att de må bli frälsningens arvingar.”

Ur Joseph Smiths liv

När kyrkan hade organiserats den 6 april 1830 fortsatte Joseph Smith att förkunna evangeliets glada budskap. Under april månad reste han till Colesville i New York, för att besöka sin vän Joseph Knight den äldre, som tillsammans med sin familj hade blivit intresserad av evangeliet. Profeten höll möten i grannskapet, och ”många började ivrigt åkalla vår Allsmäktige Gud, och be han skulle ge dem visdom att förstå sanningen”.¹ Omkring två månader senare, under ett andra besök i Colesville, fann profeten att ett antal personer som hade lyssnat på evangeliet nu ville bli döpta. För dessa nyomvända krävdes det tro och mod att ta emot evangeliet. Profeten skrev:

”Vi planerade ett möte till sabbaten och under lördagseftermiddagen uppförde vi en fördämning över ett vattendrag, vilken lämpade sig för att där utföra dopets förrättning, men under natten kom en pöbelhop samman och rev ner fördämningen, vilket hindrade oss från att utföra dopen på sabbaten … Tidigt på måndagsmorgonen var vi på alerten, och innan våra fiender var medvetna om vad vi höll på med hade vi lagat fördämningen och följande tretton personer blev döpta av Oliver Cowdery, nämligen: Emma Smith, Hezekiah Peck med hustru, Joseph Knight den äldre med hustru, William Stringham med hustru, Joseph Knight den yngre, Aaron Culver med hustru, Levi [Hall], Polly Knight och Julia Stringham.”²

Den hösten uppenbarade Herren för Joseph Smith att Oliver Cowdery, Peter Whitmer den yngre, Parley P Pratt och Ziba Peterson skulle ”begiva [sig] till lamaniterna och predika mitt evangelium för dem”. (L&F 28:8; 30:5–6; 32:1–3) Dessa missionärer färdades ungefär 240 mil, predikade en kort period bland olika indianstammar, bland annat senecaindianerna i New York, wyandotindianerna i Ohio och delawareindianerna och shawneindianerna på indianskt territorium. Även om de undervisade bland dessa stammar så kom deras största framgång då de stannade till i området kring Kirtland i Ohio. Där döpte de omkring 130 konvertiter, huvudsakligen från Sidney Rigdons reformerade baptistförsamling, och öppnade sålunda det som skulle komma att bli en insamlingsplats för hundratals medlemmar i kyrkan under det kommande året. Missionärerna fann också en del konvertiter bland bosättarna i Jackson County i Missouri, där Sions stad senare skulle komma att grundas.

Oavsett om profeten Joseph Smith predikade för människorna i sin omgivning eller sände ut missionärer till världen så älskade han att missionera. Äldste Parley P Pratt skrev ner följande händelse som ägde rum 1839: ”När jag reste tillsammans med broder Joseph i Philadelphia [i Pennsylvania] fick han predika i en mycket stor kyrka, och omkring tre tusen människor samlades för att höra honom. Broder Rigdon talade först, och utbredde sig över evangeliet utifrån Bibeln. När han hade talat klart, reste sig broder Joseph upp lik ett lejon som skall ryta till. Fylld av den Helige Anden talade han med stor kraft och bar vittnesbörd om de syner han sett, den änglabetjäning han åtnjutit och om då han fick se plåtarna till Mormons bok och översatte dem genom Guds gåva och kraft. Han började med att säga: ’Om ingen annan hade mod att vittna om ett så härligt budskap från himlen och om upptäckten av en så underbar uppteckning, kände han att han ville göra det för att vara rättvis mot människorna och överlämna stunden i Guds händer.’

Alla de församlade var förbluffade, omskakade, så att säga, och överväldigade av den rättframhet och kraft med vilken han talade och de under som han återgav. Ett bestående intryck gavs, många själar samlades in i fållan. Och jag bär vittne om, att han, genom sitt trofasta och kraftfulla vittnesbörd, renade sina kläder från deras blod. Stora skaror döptes i Philadelphia och i närliggande områden.”³

Joseph Smiths lärdomar

Eftersom världen befinner sig i andligt mörker bör vi med flit predika evangeliet.

År 1834 skickade Joseph Smith och andra äldster i kyrkan i Kirtland följande brev till bröderna i andra områden: ”Även om vi ofta har något att meddela er så tror vi att ni tar emot det med broderliga känslor, och att det finns plats för ord av uppmuntran i era hjärtan från oss era ovärdiga bröder, när ni ser vidden av mörkrets furstes makt och herravälde, och inser hur stora de skaror är som tränger sig fram på dödens väg utan att någonsin ge akt på de uppmuntrande tillropen från vår Herre Jesu Kristi evangelium.

Beakta för ett ögonblick, bröder, uppfyllelsen av profetens ord, för vi ser hur mörker övertäcker jorden och töcken dess invånares sinnen [se Jes 60:2], att brott av varje slag tilltar bland människorna, hur högst avskyvärda laster utövas, hur det uppväxande släktet växer upp i höjden av högmod och arrogans, hur de äldre förlorar varje känsla av övertygelse och till synes slår undan varje tanke på en vedergällningens dag. Omåttlighet, omoral, extravagans, högmod, hjärtats blindhet, avgudadyrkan, förlust av naturliga känslor, kärlek till denna världen och likgiltighet inför det som hör evigheten till ökar bland dem som säger sig tro på himlens religion. Otrohet sprider sig till följd därav, män hänger sig åt att begå handlingar av skändligaste slag och gärningar av mörkaste kulör. De hädar, bedrar, svärtar ner grannars rykte, stjäl, rövar, mördar och förespråkar synd och motsätter sig sanningen, överger himlens förbund och förnekar tron på Jesus — och mitt i allt detta närmar sig den Herrens dag med stormsteg då ingen förutom de som är klädda i bröllopskläder kommer att tillåtas äta och dricka i brudgummens närhet, Fridsfursten!

Uppfyllda av sanningen i dessa fakta, hur känner sig de som har tagit del av den himmelska gåvan och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter? [Se Hebr 6:4–5.] Vilka utom de som kan se den fruktansvärda avgrund som människosläktet i denna generation står och väger vid kan arbeta i Herrens vingård utan att förnimma världens beklagansvärda tillstånd? Vilka utom de som vederbörligen har begrundat den stora nåd som våra andars Fader visade när han utgav ett offer åt sina skapelser — en plan för återlösning, en försonande kraft, en plan för frälsning, med det stora syftet att återföra människorna till himlens Konungs närhet, krönande dem med celestial härlighet och görande dem till Sonens medarvingar i den arvedel som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna [se 1 Petr 1:4] — vilka utom dessa kan inse betydelsen av att vandra uppriktigt inför alla människor och att flitigt uppmana dem att ta del av dessa välsignelser? Hur obeskrivligt härliga är inte dessa för människorna! I sanning är det ett bud om stor glädje för alla människor och ett bud som borde uppfylla jorden och lyfta upp allas hjärtan som får lyssna till det.”⁴

”Guds tjänare kommer inte att ha genomträngt icke-judarnas nationer med en varnande röst, förrän mordängeln har påbörjat sin ödeläggelse bland jordens invånare, som profeten har sagt: ’Det blir förfäran när man förstår budskapet.’ [Se Jes 28:19.] Jag talar sålunda därför att jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag gör det i Herrens namn, manad av den Helige Anden. O, att jag kunde rycka bort dem från eländets strömvirvlar, som jag ser att de själva kastar sig i genom sina synder, att jag genom den varnande rösten skall kunna vara ett redskap i att föra dem till uppriktig omvändelse, att de skall ha tro att stå emot på den onda dagen!”⁵

”Må Gud göra det möjligt för oss att genomföra våra plikter och hålla våra överenskommelser med varandra, i all trohet och rättfärdighet inför honom, att vårt inflytande skall förnimmas av världens nationer, i mäktig kraft, så att till och med mörkrets riken tillintetgörs, prästlist och andlig ogudaktighet på höga platser övervinns och alla riken krossas som motsätter sig Kristi rike och det eviga evangeliets ljus och sanning sprids från floderna till jordens ändar.”⁶

Wilford Woodruff, kyrkans fjärde president, erinrade sig följande ord från profeten Joseph Smith: ”Världen är fylld av mörker. Synd och ogudaktighet översvämmar världen liksom vattnet täcker det stora djupet. Djävulen regerar över världen i rikt mått. Världen kommer att kriga emot er, djävulen kommer att göra det, jorden kommer att göra det och helvetet kommer att göra det. Men … predika evangeliet och gör er plikt så kommer Herren att bistå er. Jord och himmel skall inte få makt över er.”⁷

Vår plikt är att inbjuda människosläktet till omvändelse, att låta döpa sig, ta emot den Helige Anden och bli arvtagare till frälsningen.

”Detta anser vi vara vår plikt — att undervisa alla människor om omvändelse, vilket vi skall bemöda oss om att visa genom följande citat:

’Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.” ’ [Luk 24:45–47]

Av detta lär vi oss att det tillkom Kristus att lida och bli korsfäst och uppstå igen på den tredje dagen, i den uttryckliga avsikten att omvändelse och syndernas förlåtelse skulle predikas för alla nationer.

’Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” ’ [Apg 2:38–39]

Av detta lär vi att löftet om den Helige Anden ges till alla dem som omvändelsens lära predikas för, vilket var för alla nationer … Därför tror vi på att predika omvändelsens lära för hela världen, för både gammal och ung, rik och fattig, bunden och fri.”⁸

”Själarna är lika dyrbara i Guds ögon som de någonsin har varit och äldsterna kallades aldrig att driva någon ner till helvetet, utan att övertyga och inbjuda alla människor överallt att omvända sig, att de må bli frälsningens arvtagare. Detta är ett nådens år från Herren: befria de fångna att de må sjunga hosianna. [Se Jes 61:1–2.]”⁹

”Det bör vara äldstens plikt att oförfärat stå upp för Kristi sak och med gemensam röst uppmana människorna att omvända sig och låta döpa sig till syndernas förlåtelse och ta emot den Helige Anden.”¹⁰

”Jag vill fortsätta med att tala om för er vad Herren kräver av alla människor, hög och låg, rik och fattig, man och kvinna, präster och folk, troende och icke-troende, för att de skall kunna åtnjuta Guds Helige Ande i dess fullhet och undfly Guds domar, vilka står i begrepp att falla över jordens nationer. Omvänd er från alla era synder och låt döpa er i vatten till era synders förlåtelse, i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn, och ta emot handpåläggningens förrättning av den som är ordinerad och beseglad med denna makt, att ni må ta emot Guds Helige Ande, och detta i enlighet med den Heliga skriften och Mormons bok, och detta är enda sättet varpå en människa kan inträda i det celestiala riket. Dessa är det nya förbundets fordringar, eller de första principerna i Kristi evangelium.”¹¹

”Av alla människor krävs tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse från alla deras synder och att låta döpa sig (av någon med myndighet) i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ta emot handpåläggning för den Helige Andens gåva som förutsättning för att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”¹²

Herrens tjänare går ut till hela världen för att finna dem som är villiga att ta emot Jesu Kristi evangelium.

”Sänd någon till Centralamerika och till hela spansktalande Amerika, och låt inte en enda vrå på jorden sakna en mission.”¹³

”Vi ber inte någon människa att kasta bort något gott som de har fått, vi ber dem bara att komma och få mer. Tänk om hela världen skulle ta emot evangeliet! De skulle då förstå varandra och Guds välsignelser skulle utgjutas över folket, vilket är hela min själs önskan.”¹⁴

”Tusentals som har lyssnat på evangeliet följer det och fröjdar sig över dess gåvor och välsignelser. Fördomar, med dess åtföljande släptåg av ondska, ger vika för sanningens kraft, vars välgörande strålar genomsyrar nationerna i fjärran … Det fanns en tid då vi hölls för bedragare, att ’mormonismen’ snart skulle vara ett passerat stadium, ha gått om intet och vara bortglömd. Men tiden är förbi då den ansågs vara någonting övergående, eller som en ring på vattenytan, och nu har den fått ett fast grepp om hjärtat och känslorna hos alla dem som är tillräckligt ädla för att lägga åt sidan fördomsfull utbildning och undersöka ämnet med öppenhjärtighet och ärlighet.”¹⁵

”Några av de tolv och andra har redan gett sig av till Europa [i september 1839], och vi förväntar oss att de övriga som kallats till denna mission nu skall åka iväg inom några dagar … Herrens verk går framåt på ett mycket angenämt sätt, både i detta och i det gamla hemlandet. I England har många hundra nyligen lagts till våra skaror, det måste vara så, för ’Efraim blandar sig med andra folk’. [Hosea 7:8] Och Frälsaren har sagt: ’Mina får lyssnar till min röst’, [Joh 10:27] och dessutom, ’den som lyssnar till er lyssnar till mig’, [Luk 10:16] och ’se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn’. [Jer 31:8] Och liksom Johannes hörde en röst säga: ’Gå ut från henne, mitt folk’, [Upp 18:4] så måste allt uppfyllas, för att Herrens folk må leva när ’fallet, fallet är det stora Babylon’. [Upp 18:2]”¹⁶

I ett brev som skrevs från Liberty fängelse i mars 1839 förkunnade profeten Joseph Smith följande, vilket senare upptecknades i Läran och förbunden 123:12: ”Ty det finnes ännu många på jorden ibland alla sekter, partier och religionssamfund, vilka äro förblindade av människofunder och ligga på lur för att bedraga; och många hållas borta från sanningen, blott emedan de icke veta var de skola finna den.”¹⁷

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna VII–XI för ytterligare hjälp.

Gå igenom det andra och det tredje stycket på sidan 150. Varför krävs det ibland mod att bära vittnesbörd om återställelsen och Mormons bok? Hur kan vi utveckla sådant mod?
Joseph Smith beskrev det andliga mörker världen befinner sig i och därefter vittnade han om ”ett bud om stor glädje” i det återställda evangeliet (s 151–153). Hur kan dessa två tankar inspirera oss att öppna våra munnar och berätta om evangeliet?
Läs det första stycket på sidan 152. När har Herren stått vid din sida då du utfört missionsarbete?
Begrunda de avsnitt i skrifterna som Joseph Smith citerade för att påminna oss om vår plikt att predika evangeliet för alla människor (s 153–154). Fundera över eller diskutera vad du och din familj kan göra för att tala om evangeliet med andra människor.
Läs det fjärde stycket på sidan 153, i vilket profeten talar om missionsarbete som ett sätt att befria de fångna. På vilka sätt kan en del människor ses som fångna? (Se exempel på s 151–153.) På vilka sätt kan evangeliets första principer och förrättningar befria dem?
Gå igenom profetens inbjudan i det tredje stycket på sidan 154. Hur kan denna inbjudan uppmuntra människorna att skaffa sig kunskap om det återställda evangeliet? Gå igenom det fjärde stycket på sidan 154 och det sista stycket i kapitlet. Vad kan vi göra för att hjälpa människorna lägga sina fördomar om kyrkan åt sidan? Hur kan våra handlingar hjälpa människor att veta var de skall finna sanningen?
Vilka välsignelser har du fått ta del av till följd av dina ansträngningar att berätta om evangeliet?

Skriftställen som hör till detta ämne:Markus 16:15–20; 2 Nephi 2:8; Alma 26:1–9, 26–37; L&F 42:6–9, 11–14; 88:77–83