I ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd” står det: ”[Jesus Kristus] instiftade nattvarden som påminnelse om sitt stora försoningsoffer” (Liahona, apr. 2000, s. 2). När vi tar del av sakramentet påminns vi om att Frälsaren blödde ur varje por och dog för oss, och vi förnyar också våra förbund med Herren.
Visa medföljande bild eller en annan bild som skildrar den sista måltiden, och be en elev förklara vilken händelse bilden föreställer:
Fråga eleverna:
Hur skulle det kännas om Frälsaren själv förberedde, välsignade och gav er sakramentet?
Be en elev läsa Lukas 22:15 för klassen. Uppmuntra eleverna att under lektionen tänka på varför Frälsaren ville tillbringa påskhögtiden med sina apostlar.
Be en elev läsa Matteus 26:26–28 för klassen medan eleverna följer med i texten. Samtala om följande fråga:
Om Jesus skulle upprätta ett nytt förbund, vilket förbund skulle det ersätta?
Följande information ger en bakgrund och ett sammanhang till ert samtal: I forna dagar, när Jehova ingick sitt förbund med Israels barn, förkunnade Mose Jehovas ord för dem och folket slöt förbund att lyda dessa ord. Sedan uppsände Mose ett djuroffer, tog djurets blod och stänkte det på folket och sa: ”Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er” (se 2 Mos. 24:3–8). Jesus syftade på Moses uttalande när han undervisade om att han skulle ingå ett nytt förbund med Guds barn genom att utgjuta sitt blod (liksom djurblodet som stänktes symboliserade att Israels barn inträdde i det gamla förbundet med Jehova). När Jesus gav vinbägaren till sina apostlar symboliserade det uppfyllelsen av det gamla förbundet och upprättandet av det nya (se Hebr. 9:12–15). Moselagen (det gamla förbundet) var, på många sätt, en storslagen profetia om Messias. Jesus Kristus uppfyllde denna profetia (se 2 Ne. 11:4; Jakob 4:5; Alma 34:13–14), särskilt i den bemärkelsen att han uppnådde det yttersta syftet med den lagen genom sitt försoningsoffer.
Vad ska blodsoffret i både det gamla och det nya förbundet få oss att fokusera på? (Jesu Kristi försoning och att han utgöt sitt blod till våra synders förlåtelse.)
Visa följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum, och be en elev läsa det för klassen:
Bild
Äldste Dallin H. Oaks
”Sakramentet är den förrättning som ersatte den mosaiska lagens blods- och brännoffer, och med den kom Frälsarens löfte: ’Och den som kommer till mig med förkrossat hjärta och botfärdig ande skall jag döpa med eld och med den Helige Anden’ (3 Ne. 9:20)” (”Sakramentsmötet och sakramentet”,Liahona, nov. 2008, s. 19).
Hur skulle ni sammanfatta de sanningar som vi har samtalat om hittills om den sista måltiden? (När eleverna svarar, betona att Jesus Kristus uppfyllde det gamla förbundet och han upprättade det nya förbundet genom sakramentet.)
Dela upp eleverna i par. Be varje par läsa Lukas 22:19–20 och 3 Nephi 18:7, 11. Be dem hitta en annan anledning (förutom att upprätta ett nytt förbund) till varför Frälsaren instiftade sakramentet. Samtala om följande frågor:
Vilket skäl gav Frälsaren till att han instiftade sakramentet? (Eleverna bör lyfta fram följande sanning: När vi tar del av sakramentet bör vi minnas Frälsaren.)
Varför är det viktigt att vi försöker minnas Frälsaren när vi tar del av sakramentet?
Om vi inte minns Frälsaren och det han gjorde för oss, vilken betydelse har sakramentet då?
Ge gärna varje elev en kopia av medföljande utdelningsblad, som innehåller delar av ett tal av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum. Be eleverna läsa utdelningsbladet tyst för sig själva. Efter en stund samtalar ni om följande frågor:
Vilket råd skulle du ge en person som har svårt att fokusera på Frälsaren och hans offer när sakramentet delas ut? (När eleverna svarar kan du lyfta fram att när vi söker efter möjligheter att tänka på Frälsarens liv och verksamhet under veckan, blir det lättare för oss att fokusera på honom när sakramentet delas ut på söndagarna.)
Hur har ni välsignats av att försöka minnas Frälsaren och hans försoning när ni tar del av sakramentet?
Varför är det att oförståndigt att ovärdigt ta del av sakramentet?
Återge gärna följande uttalande av äldste John H. Groberg i de sjuttios kvorum, som förklarade vad det innebär att värdigt ta del av sakramentet:
Bild
Äldste John H. Groberg
”Om vi har en önskan att förbättra oss (vilket är detsamma som att omvända oss), och om vi inte är utsatta för några prästadömsrestriktioner, är vi enligt min uppfattning värdiga. Om vi emellertid inte känner någon önskan att förbättra oss, och vi inte har för avsikt att följa Andens vägledning, måste vi fråga oss: Är vi värdiga att delta, eller gör vi narr av hela syftet med sakramentet, vilket är att fungera som en katalysator för personlig omvändelse och förbättring?” (”Sakramentets inverkan”, Nordstjärnan, juli 1989, s. 33).
Vilka välsignelser utlovas dem som värdigt tar del av sakramentet? (Se 3 Ne. 20:8–9.) (Se till att eleverna förstår att om vi tar del av sakramentet med en bön i hjärtat och en botfärdig ande, kan vi få förlåtelse för synder, precis som när vi döptes.)
Visa följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum, och be en elev läsa det för klassen:
Bild
Äldste Dallin H. Oaks
”Utan några åtgärder för ytterligare rening efter vårt dop är var och en av oss förlorad i fråga om andliga ting. Vi kan inte ha den Helige Andens sällskap, och i den slutliga domen skulle vi utan tvivel bli ’evigt förkastade’ (1 Ne. 10:21). Hur tacksamma är vi inte för att Herren har gett varje döpt medlem i sin kyrka tillgång till en metod att regelbundet bli renad från syndens smuts. Sakramentet är en viktig del av denna procedur” (”Aronska prästadömet och sakramentet”, Liahona, jan. 1999, s. 44).
Varför är sakramentet enligt äldste Oaks en sådan väsentlig förrättning i evangeliet?
Återge följande uttalande av äldste Oaks:
Bild
Äldste Dallin H. Oaks
”Vi är befallda att omvända oss från våra synder och komma till Herren med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande och ta del av sakramentet i enlighet med dess förbund. När vi förnyar våra dopförbund på detta sätt, förnyar Herren den renande effekten av vårt dop. På detta sätt blir vi renade och kan alltid ha hans Ande hos oss. Vikten av detta framgår av Herrens bud att vi ska ta sakramentet varje vecka (se L&F 59:8–9)” (”Aronska prästadömet och sakramentet”, Liahona, jan. 1999, s. 44).
Du kan förklara att när vi värdigt tar del av sakramentet, ”förnyar vi alla förbund som vi ingått med Herren” (Delbert L. Stapley, i Conference Report, okt. 1965, s. 14; kursivering tillagd; se även L. Tom Perry, ”När Herrens nattvard nu vi tar”,Liahona, maj 2006, s. 41).
Om någon frågade er varför ni tror att Jesus var så ivrig att tillbringa påskhögtiden med sina apostlar, vad skulle ni svara? Vad skulle ni vittna om?
Vittna om att när vi kommer ihåg Jesus Kristus och hans försoningsoffer, och när vi värdigt tar del av sakramentet, förnyar vi våra förbund med Gud. Uppmana eleverna att fundera över hur de själva kan erbjuda ett ”förkrossat hjärta och en botfärdig ande” när de tar del av sakramentet. Uppmana dem att göra sakramentets förrättning till en regelbunden andlig upplevelse.
Utdrag ur äldste Jeffrey R. Holland, ”Gör detta till minne av mig”
Bild
Äldste Jeffrey R. Holland
”Om det viktigaste vi kan göra är att minnas, vad borde då komma till vårt sinne när dessa enkla och värdefulla symboler bjuds oss?
Vi skulle kunna minnas Frälsarens föruttillvaro och allt vi vet att han gjort som den store Jehova, skapare av himmel och jord och allt som finns i dem. Vi kunde minnas att han redan i det stora rådet i himlen älskade oss och var underbart stark, att vi vann seger redan där genom Kristi kraft och vår tro på Lammets blod (se Upp. 12:10–11).
Vi kunde minnas den enkla storheten i hans jordiska födelse. …
Vi kunde minnas Kristi underverk och hans lärdomar, hur han botade och hjälpte. Vi kunde minnas att han gav blinda syn och döva hörsel och rörelseförmåga åt lama och krymplingar. Då kan vi, de dagar när vi känner att vår utveckling avstannat eller vår glädje och vision mattats, sträva framåt med ståndaktighet i Kristus. …
Vi skulle kunna minnas att trots den allvarliga mission Frälsaren givits fann han glädje i att leva, han trivdes bland människor och bad sina lärjungar att vara vid gott mod. Han sa att vi borde vara lika hänförda över evangeliet som en som funnit en stor skatt, en verkligt dyrbar pärla, precis på sin egen tröskel. …
Vi kunde minnas att Kristus kallade sina lärjungar vänner. …
Vi kunde – och borde – minnas de underbara ting som kommit till oss i våra liv och att ’allt som är gott kommer från Kristus’ (Moro. 7:24). …
Vissa dagar har vi orsak att minnas den ovänliga behandling han utstod, den förkastelse han upplevde och den orättvisa – vilken orättvisa! – han uthärdade. När också vi ställs inför något av detta i livet, kan vi minnas att Kristus också var ansatt från alla håll men inte utan utväg, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, nedslagen men inte utslagen (se 2 Kor. 4:8–9).
När sådana svåra tider drabbar oss, kan vi minnas att Jesus behövde stiga ned under allt innan han kunde resa sig över allt, och att han led smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag för att han skulle bli fylld av barmhärtighet och veta hur han skulle bistå sitt folk i deras skröpligheter (se L&F 88:6; Alma 7:11–12).
För dem som vacklar eller snubblar är han där för att ge stöd och styrka. Slutligen är han där för att frälsa oss, och för allt detta gav han sitt liv. …
Allt detta kan vi minnas när vi inbjuds av en knäböjande ung präst att alltid minnas Kristus” (Nordstjärnan, jan. 1996, s. 68–69).