Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 20: Kyrkans organisation och styrelse


Kapitel 20

Kyrkans organisation och styrelse

På sitt 77:e år organiserade president Brigham Young prästadömet för att ge tydligare ledning åt dess verksamhet, för att ena de heliga och för att insamla och ta hand om Israels folk. Verkan av president Youngs sista stora projekt prisades av hans assisterande rådgivare, äldste George Q Cannon. Han sade att president Young ”satte prästadömet i ordning på ett sätt som aldrig tidigare sedan kyrkan organiserades på jorden. Han beskrev arbetsuppgifter och ansvarsområden för apostlarna, … de sjuttio, … högprästerna, … äldsterna … det lägre prästadömet, med tydlighet och distinktion och kraft, Guds kraft, på ett sätt som finns skriftligen bevarat på ett sådant otvetydigt språk att ingen behöver missförstå som har Guds Ande vilande över sig” (CHC, 5:507).

Brigham Youngs lärdomar

Gud uppenbarar sin vilja för kyrkan genom kyrkans president.

Då Gud ska tillkännage en lärosats som avser Guds rikes framåtskridande och uppbyggande på jorden, och uppenbara sitt sinne och sin vilja, har han bara en mun genom vilken han gör sin vilja känd för sitt folk. Då Herren vill ge en uppenbarelse till sitt folk, då han vill uppenbara nya lärosatser för dem eller ge tillrättavisning, gör han det genom den man som han har insatt i detta ämbete och denna kallelse. Övriga ämbeten och kallelser i kyrkan är till hjälp och ledning för att bygga upp Kristi kropp och göra de heliga mera fullkomliga etc, varje president, biskop, äldste, präst, lärare, diakon och medlem på sin plats och verksam i sin kallelse och sitt ämbete i prästadömet som förmedlare av livets ord, som herdar satta att vaka över olika delar av Guds hjord i hela världen och som hjälpare som bistår presidentskapet för hela kyrkan i deras arbete (DBY, 137).

Först och främst måste vi sörja för att ha och behålla evangeliets anda, insamla Israel, återlösa Sion och frälsa världen. Det bör vara den förhärskande önskan hos första presidentskapet, Israels äldster och varje ämbetsman i Guds kyrka och rike (DBY, 137).

Då varje lärofråga ska avgöras måste vi vara eniga i vår uttalade mening, tro och beslut för att beslutet ska bli giltigt. De tre första presidenterna måste som ett kvorum vara helt eniga. De tolv apostlarna måste vara eniga i sin omröstning för att få ett rättfärdigt beslut om en fråga som de ställts inför, som man kan läsa i Läran och förbunden. Närhelst man ser dessa kvorum enhälliga i det de säger, kan man beteckna det som sant [se L&F 107:27]. Om äldsterna samlas, och är trofasta och sanna, och enas om någonting, då vet man att det är sant (DBY, 133).

Herren den Allsmäktige leder denna kyrka, och han kommer aldrig tillåta att ni leds vilse om ni befinns göra er plikt. Ni kan gå hem och sova lika tryggt som det lilla barnet i sin mors famn vad gäller faran för att era ledare ska leda er vilse, för om de skulle försöka göra det skulle Herren fort ta bort dem från jorden. Era ledare försöker så långt de kan att leva efter sin religion.

De tolv apostlarna har prästadömsnycklarna för att bygga Guds rike på jorden.

Nycklarna som tillhör det eviga prästadömet, som är efter Guds Sons sätt, tillhör en apostels kallelse. Hela prästadömet, alla nycklar, alla gåvor, alla begåvningar och allt som bereder människan för att återinträda i Faderns och Sonens närhet innefattas i apostlaskapet (MS, 15; 489).

Sedan vi kommit tillbaka från Missouri hade min bror Joseph Young och jag sjungit efter att ha predikat på ett möte. Och när mötet hade avslutats sade broder Joseph Smith: ”Följ med hem till mig.” Vi följde med och sjöng länge för honom och talade med honom. Han tog så, vad jag kan minnas, för första gången upp ämnet de tolv och de sjuttio. Han sade: ”Bröder! Jag tänker kalla tolv apostlar. Jag tycker att vi snart ska samlas och utse tolv apostlar och utse ett sjuttios kvorum bland dem som har kommit upp till Sion …” I slutet av januari eller början av februari 1835 … höll vi våra möten från dag till dag och broder Joseph kallade tolv apostlar [den 14 februari] (DBY, 141–142).

En apostels kallelse är att bygga upp Guds rike i hela världen. Det är aposteln, och ingen annan, som har nycklarna till denna makt. Om en apostel förvaltar sin kallelse väl är han ständigt Herrens ord till sitt folk (DBY, 139).

Bröder! Jag har försökt att så kortfattat som möjligt visa er prästadömets ordning. Då en man ordinerats till apostel är hans prästadöme utan begynnelse på dagar eller slut på liv, liksom melkisedeks prästadöme, för det var hans prästadöme som beskrevs och inte han själv (DBY, 141).

Det är de tolv apostlarnas skyldighet och förmån att ständigt ha den Helige Anden som följeslagare och alltid leva i uppenbarelsens ande, att veta sin plikt och förstå sin kallelse. Det är också kyrkans första presidentskaps skyldighet och förmån (DBY, 139–140).

En Herren Jesu Kristi apostel har det heliga prästadömets nycklar och dess rättigheter är beseglade på hans huvud, och därmed är han bemyndigad att förkunna sanningen för folket, och om de tar emot den, så är det väl. Om de inte gör det, så vilar synden på deras huvuden (DBY, 136).

Som ni förstår faller det lägre prästadömet inom apostlaskapets auktoritetsområde, eftersom en man som innehar det har rätt att verka som högpräst, som högrådsmedlem, som patriark, som biskop, äldste, präst, lärare och diakon, och i varje annat ämbete och varje annan kallelse som finns i kyrkan, från det främsta till det ringaste, om det så krävs (DBY, 140).

Det står i uppenbarelsen som beskriver händelsen då de tolv kallades och ordinerades att de hade samma makt och myndighet som de tre första presidenterna. Och då man läser vidare finner man att det nödvändigtvis måste finnas tillägg och ytterligare hjälp som härrör sig från detta prästadöme [se L&F 107:22–26]. De sjuttio har samma makt och myndighet. De får i uppdrag och delegeras myndighet att upprätta, bygga upp, leda, bestämma om och ställa i ordning Guds rike i all dess fulländning på jorden. Vi har ett kvorum av högpräster och det finns många sådana. De utgör en lokal del – de är verksamma där de bor, medan de sjuttio reser omkring och predikar. Det gör högprästerna också, när de kallas att göra det. De har precis samma prästadöme som de sjuttio och de tolv och första presidentskapet har. Men har de förlänats all myndighet, alla rättigheter och alla nycklar som tillhör detta prästadöme? Nej, det har de inte. Dock är de Guds högpräster, och om de förvaltar sitt prästadöme sina prästadömskallelser väl, kommer de en dag att få all myndighet och alla rättigheter som det är möjligt för en man att få (DBY, 140).

Biskopens ämbete tillhör aronska prästadömet och innefattar myndigheten att betjäna i timliga och andliga ting.

Ämbetet som presiderande biskop tillhör det lägre aronska prästadömet. Biskopen är den högste ämbetsmannen i aronska prästadömet och får … änglabetjäning, om han tror och lever så att han kan få och åtnjuta de välsignelser som Aron åtnjöt (DBY, 143).

Biskopen är i utövandet av sin kallelse och sin plikt hela tiden med kyrkan. Han är inte kallad att resa ut och predika, utan han är hemma. Han är inte ute i världen, utan är hos de heliga (DBY, 144).

Biskopen bör i allt vara ett fullkomligt föredöme för sin församling (DBY, 144).

Om biskopen verkar fullt ut i sitt ämbete och sin kallelse och förvaltar den väl, finns det inte en enda i hans församling som inte är sysselsatt på bästa sätt. Han förvissar sig om att alla lever som de borde och vandrar i ödmjukhet inför sin Gud. Det finns inte en medlem i hans församling som han inte känner. Han känner till deras situation, uppträdande och inställning [se 1 Timotheosbrevet 3:1–4] (DBY, 145).

Biskopen bör sätta dem som han har förtroende för, dem som han vet är ärliga, att vara väktare på tornet, och låta dem ta reda vilka som lider nöd (DBY, 145).

Må varje biskop troget ta hand om sin församling och se till att varje man och kvinna är ordentligt sysselsatt och att sjuka och gamla blir väl omhändertagna, så att ingen lider nöd. Må varje biskop vara en ömsint och mild far för sin församling och här och var ge tröst och uppmuntran, goda råd och uppmaningar och tillrättavisningar där så behövs, utan partiskhet, och döma vist mellan människor, sörja för och allvarligt eftersträva allas väl, vaka över Guds hjord med en trofast herdes vakande öga, så att inte farliga vargar och hundar tränger sig in bland hjorden och sargar den (DBY, 144–145).

Jag säger till biskopen … detta är din uppgift och din kallelse. Låt det inte finnas någon plats hos de heliga inom din församlings gränser som du inte känner till (DBY, 146).

Genom sina lärare ska biskopen på fastedagen se till att varje familj i hans församling som kan detta ger till de fattiga vad de vanligtvis skulle äta (DBY, 145).

Disciplinära åtgärder kan hjälpa medlemmar att återvända till rättfärdighet.

Vi kommer aldrig att anförtros nycklarna som ger oss myndighet att vara ledare, förrän vi leder så som Gud skulle leda om han själv vore här (DBY, 146).

Emellertid ska himmelriket, då det är organiserat på jorden, ha varje ämbetsman, lag och förordning som behövs för att ta hand om dem som är oregerliga eller som överträder dess lagar, och leda dem som vill göra rätt men som inte riktigt klarar av det. All denna makt och myndighet finns mitt ibland detta folk (DBY, 146).

Biskopar! Har ni tvister i era församlingar? Finns det känslor av främlingskap bland bröderna? Vad ska de i så fall göra? De ska följa de regler som fastslagits och genast försonas med sina bröder. Jag tror det går att visa att de flesta problem mellan bröderna beror på missförstånd och inte på illvilja och elakhet. Men i stället för att tala igenom saken på det sätt som anstår heliga tvistar de med varandra tills de begår verkliga felsteg och gör sig skyldiga till synd. Mina bröder och systrar! Hur vanligt är det inte att när vi har gjort gott nittionio gånger och sedan gör ont en gång, att vi då koncentrerar oss på detta onda hela tiden och glömmer det goda. Innan vi dömer varandra bör vi se till hjärtats avsikter, och om de är onda tillrättavisar vi personen ifråga och vidtar åtgärder för att föra honom tillbaka till rättfärdighetens stig (DBY, 149–150).

Jag skulle vilja se högrådet och biskoparna och alla domare fyllda med den Helige Andens kraft, så att de kan bedöma och förstå den som kommer inför dem och döma fort och rätt i ett ärende … Jag skulle vilja att biskoparna och andra ämbetsmän hade den makten och visdomen från Gud som behövs för att göra dem fullständigt medvetna om den verkliga kärnan i varje ärende som de ställs inför (DBY, 133).

Man kan, bildligt talat, skarpt tillrättavisa en äldste och ändå kan han uppfatta det som om han lönats och gynnats. Det finns andra som blir alldeles förkrossade bara man ger dem en mild tillrättavisning. De är lika ömtåliga i sina känslor som ett spädbarn och smälter som vax i elden. Dem får man inte ge en skarp tillrättavisning. Man måste tillrättavisa en människa enligt den ande som finns inom henne. En del kan man tala med en hel dag utan att de vet vad man talar om. Människor är mycket olika. Behandla dem som de är (DBY, 150).

Då ni tillrättavisas av varandra, då bröderna träffar er och säger: ”Detta är ett fel du har”, bör ni vänligt ta emot tillrättavisningen och tacka för den och uppriktigt erkänna ert fel och erkänna att ni ofta kan göra fel utan att tänka på det, och säga: ”Jag vill att ni upplyser mig, vägleder och undervisar mig i all vänlighet så att vi kan stärka och stödja varandra.” Vad då, i dina svagheter? Ja. Väntar du dig att träffa en fullkomlig människa? Inte medan du är här på jorden (DBY, 150).

Jag vill säga till bröderna och systrarna att då ni blir tillrättavisade av någon av era ledare, tänk då aldrig att det kommer från fienden, utan ta alltid emot det som en vänlig handling från en vän och inte från en fiende. Om era presidenter vore era fiender skulle de inte befatta sig med era fel. Om Herren älskar er så tillrättavisar han er [se Hebreerbrevet 12:6]; ta emot det med glädje (DBY, 133).

Studieförslag

Gud uppenbarar sin vilja för kyrkan genom kyrkans president.

  • Hur använder sig Herren av kyrkans president och första presidentskåpets råd och de tolv apostlarnas kvorum för att leda kyrkan? På vilket sätt får de hjälp av ledare med andra ämbeten? (Se också L&F 107:21–38; 132:7.)

  • Varför kan vi ha full tilltro till och förtroende för kyrkans presiderande kvorum? (Se också L&F 107:27.)

  • Varför tillåter inte Herren profeten att leda kyrkan vilse? Vilket löfte gav president Young dem som gör sin plikt? (Se också L&F OT 1.)

De tolv apostlarna har prästadömsnycklarna för att bygga Guds rike på jorden.

  • Vilka är de prästadömsnycklar som tillhör apostlaskapet?

  • Vilka plikter har apostlarna? (Se också L&F 107:23–24, 33, 58.)

  • Diskutera förhållandet mellan en apostels kallelse och andra ämbetsmän inom melkisedekska prästadömet och aronska prästadömet. (Se också L&F 107:58.)

  • Vilka plikter har de sjuttio i dag då de verkar under ledning av första presidentskapet och de tolvs kvorum? (Se också L&F 107:34.)

Biskopens ämbete tillhör aronska prästadömet och innefattar myndigheten att betjäna i timliga och andliga ting.

  • Vilka nycklar, rättigheter och myndigheter har en biskop? (Se också L&F 84:26–27; 107:13–17.) Vilka ansvarsområden har biskopen som president för aronska prästadömet? Som presiderande högpräst över en församling?

  • Vad gör enligt Brigham Young den biskop som ”troget tar hand om sin församling”? (Se också 1 Timotheosbrevet 3:1–7.)

  • Hur kan vi som hemlärare och besökslärarinnor bli mer dugliga i att vaka över kyrkan?

Disciplinära åtgärder kan hjälpa medlemmar att återvända till rättfärdighet.

  • Hur beskrev president Young dem som begår överträdelser?

  • President Young sade att ”de flesta problem mellan människor beror på missförstånd och inte på illvilja och elakhet”. Han gav ett råd om hur man skulle hantera missförstånd. Vilket?

  • Vad skulle president Young vilja se vid disciplinära råd? (Se också L&F 107:71–84; 134:10.) Hur kan ”makt och visdom från Gud” hjälpa dem som dömer vid disciplinära råd? (Se också L&F 121:41–42.)

  • Hur ska de som håller kyrkans disciplinära råd ”bedöma och förstå” dem som ska underkastas disciplinära åtgärder?

  • Vad sade president Young om att ”tillrättavisa en människa enligt den ande som finns inom henne”? (Se också 3 Nephi 18:28–32.)

  • Hur skulle vi enligt president Young ta emot tillrättavisning av våra ledare? (Se också L&F 95:1.)