Att bereda sig för evigt framåtskridande

President Young var en lärjunge. Han började som möbelsnickare och utvecklade senare de färdigheter som var nödvändiga för att bli missionär, kolonisatör, guvernör och profet. Han såg det här livet som en tid för att leva till fullo, tillväxa och bereda sig för evigheten, inte som en tid då man bereder sig för att dö. Han uppmuntrade de heliga att delta i meningsfull verksamhet, bredda och fördjupa sin kunskap och tillvarata all sanning pä sin väg mot fullkomlighet. Genom att göra det skulle de så småningom gä framåt och träda in i andevärlden och fortsätta på det eviga framåtskridandets härliga väg.

Brigham Youngs lärdomar

Vi bereder oss för evigt liv genom att dagligen lära och förbättra oss och genom att bygga Guds rike.

Varför är vi här? För att lära oss att åtnjuta mer och för att tillväxa i kunskap och erfarenhet (DBY, 87).

Ändamålet med det här livet är att lära, vilket vi bara kan göra lite i taget (DBY, 87). Hela människans jordiska existens är varken mer eller mindre än ett tillstånd för förberedelse som getts till ändliga varelser, en tidrymd under vilken de kan utbilda sig själva för en högre tillvaro (DBY, 87).

Den första stora princip som människorna borde vara uppmärksamma på, som borde förstås av barn och vuxna och som är drivfjädern för allt handlande, vare sig människor inser det eller inte, är principen om förbättring. Principen om att tillväxa, höja sig och bygga på det man redan har, är den stora verksamma principen för och orsaken till människobarnens handlingar. Oavsett vad de sysslar med, i vilket land de är födda, vilka människor de har umgåtts med, vilken religion de bekänner sig till eller vilken politik de stöder, är detta drivfjädern bakom människornas handlingar, innefattande all förmåga som behövs för att utföra livets plikter (DBY, 87).

Vi har placerats på den här jorden för att bevisa huruvida vi är värdiga att komma till den celestiala världen, den terrestriala eller den telestiala eller till helvetet, eller till något annat rike, eller någon annan plats, och vi har fått tillräckligt med tid för att göra det (DBY, 87).

Detta är en värld i vilken vi ska visa vad vi går för. Människans livstid är en prövotid under vilken vi kan bevisa för Gud, i vårt mörker, i vår svaghet och där fienden råder, att vi är vår Faders vänner, och att vi mottar ljus från honom och är värdiga att vara ledare för våra barn – att bli herrars herrar och kungars kungar – för att ha fullkomligt herravälde över dem i vår släkt som kommer att krönas i det celestiala riket med härlighet, odödlighet och eviga liv (DBY, 87).

Hör detta, alla ni sista dagars heliga! Ska ni använda er prövotid till det som är värdelöst, och slösa bort er existens och ert liv? Ni har organiserats och fått er tillblivelse för det ändamålet att ni ska leva för evigt, om ni uppfyller ändamålet med er skapelse, följer den rätta vägen, uppfyller fordringarna i den celestiala lagen och lyder vår Guds bud (DBY, 87).

Människorna förväntas av sin Skapare att vara aktivt engagerade i att göra gott varje dag i livet, antingen i att förbättra sitt eget eller sin nästas andliga och fysiska tillstånd (DBY, 88).

Vi är här för att leva, för att sprida intelligens och kunskap bland människorna. Jag är här för att skola mina bröder, lära min familj livets väg, föröka människosläktet och leva, om jag kan, tills synd, orättfärdighet, fördärv, helvetet och djävulen och alla slags vederstyggligheter fördrivits från jorden. Det är min religion och ändamålet med mitt liv. Vi är inte här bara för att bereda oss på att dö, och sedan dö, utan vi är här för att leva och bygga upp Guds rike på jorden – att befordra prästadömet, övervinna Satans makt och lära människobarnen vad de är skapade för – att i dem finns källan till all intelligens fördold. Här är utgångspunkten, grunden som läggs vid organiserandet av människan för mottagandet av en fullhet av evig kunskap och härlighet. Måste vi vänta tills vi har kommit på andra sidan för att få det? Nej, vi ska verka för det på den här jorden (DBY, 88).

De sista dagars heliga i dalarna bland dessa berg och över hela världen borde lära sig varför de är här på jorden. De är här för att föröka sig, för att tillväxa, för att insamla Israels hus, återlösa Sion, bygga upp vår Guds Sion och befordra den eviga intelligens som finns bland gudarna, och börja inplanta den på denna jord och få den att slå rot neråt och frambringa frukt uppåt till Guds ära, tills varje förhatlig princip i människornas hjärtan fått ett slut och jorden återgår till sitt paradisiska tillstånd och Herren kommer och bor hos detta folk och vandrar och talar med dem som han gjorde med fader Adam. Det är vår uppgift och inte att låta alla våra krafter användas till att bara bereda oss på att dö (DBY, 89).

Ändamålet med vårt liv bör vara att bygga upp vår Guds Sion, att insamla Israels hus, införa hedningarnas fullhet, återställa och välsigna jorden med vår förmåga och göra den som Edens lustgård, samla skatter av kunskap och visdom i våra sinnen, rena våra hjärtan och bereda ett folk för att möta Herren då han kommer (DBY, 88).

Vi kan framåtskrida då vi tillväxer i kunskap och erfarenhet.

Detta verk utvecklar oss, denna lära undervisas de sista dagars heliga och dess natur upphöjer, utökar och utvidgar mer och mer tills vi kan känna såsom vi är kända, se som vi är sedda (DBY, 90).

Vi går i skolan och lär oss hela tiden och vi väntar oss inte att sluta lära medan vi bor på jorden. Och då vi går igenom slöjan väntar vi oss att fortsätta lära och utöka vår kunskapsbank. Det kan verka underligt för somliga, men det är av den enkla anledningen att vi inte är rustade att ta emot all kunskap med en gång. Vi måste därför ta emot lite här och lite där (DBY, 91).

Han ger lite till sina ödmjuka efterföljare i dag, och om de gör någonting mer av det kommer han att ge dem lite mer i morgon, och dagen därpå lite till. Han ger inte mer om de inte gör någonting mer av det de fått. De måste ständigt göra någonting mer av den kunskap de redan har, och på så sätt samla ett förråd av visdom (DBY, 90).

Att helt enkelt följa den väg som pekas ut i evangeliet av dem som har gett oss frälsningsplanen är att följa den väg som leder till liv, till evig avkomma. Det är att följa den väg på vilken vi aldrig, aldrig ska förlora det vi får, utan fortsätta samla, utöka, utveckla och tillväxa i all oändlighet. De som strävar efter att få evigt liv, får det som frambringar den tillväxt deras hjärtan blir nöjda med. Ingenting mindre än förmånen att tillväxa evinnerligen, i ordets sanna bemärkelse, kan tillfredsställa den odödliga anden (DBY, 93).

Vi har fortfarande möjlighet att förbättra oss. Vi är skapade för detta ändamål. Vår förmåga är formad för att utvidgas tills vi inom vår fattningsförmåga kan inrymma celestial kunskap och visdom och fortsätta för evigt (DBY, 90).

Ska vi ständigt bli undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen? [Se 2 Timotheosbrevet 3:7.] Nej, säger jag. Vi ska komma till insikt om sanningen. Det är vad jag hoppas och ser fram emot, och det är min glädje (DBY, 90–91). Vi har principen inom oss, och det har varje varelse på denna jord, att tillväxa och fortsätta att tillväxa, att utvidga och ta emot och samla på sanning tills vi blir fullkomliga (DBY, 91).

Vi är förberedda för vissa saker, och vi tar emot precis så fort som vi förbereder oss (DBY, 95).

I stället för att be till Herren om att han ska ge er mer, försök få er själva att tro på er själva, att vara redbara och veta när ni ska tala och vad ni ska tala, vad ni ska yppa och hur ni ska uppföra er och vandra inför Herren. Och precis så fort som ni visar honom att ni bevarar allting hemligt som borde vara hemligt, att ni till er nästa förmedlar allt som ni borde, och ingenting mer, och lär er hur ni ska dela med er av er kunskap till era familjer, vänner, grannar och bröder, ska Herren välsigna er, och ge er, och välsigna er, tills han slutligen säger till er: ”Du ska aldrig falla. Din frälsning är beseglad för dig. Du är beseglad till evigt liv och frälsning, genom din redbarhet” (DBY, 93).

Evigt liv är förmågan att framåtskrida och tillväxa för evigt.

Det är den största gåva som kan ges intelligenta varelser, att leva för evigt och aldrig förgås (DBY, 96).

Det står skrivet att den största gåva Gud kan ge människan är det eviga livets gåva. Det största vi kan uppnå är att bevara vår identitet så att den varar för evigt bland de himmelska härskarorna. Det eviga livets ord ges till oss genom evangeliet, som, om vi lyder det, tillförsäkrar oss denna dyrbara gåva (DBY, 96).

Att den intelligens som finns inom mig skulle upphöra att existera är en fruktansvärd tanke. Den är outhärdlig. Denna intelligens måste existera, den måste finnas någonstans. Om jag väljer rätt väg och troget håller fast vid den, ska jag bevara evigt liv åt mig själv (DBY, 96).

Vi kommer att ha Guds rike i dess fullhet, ja, alla höjder och djup av härlighet, makt och kunskap. Och vi ska ha fäder och mödrar och hustrur och barn (DBY, 97).

Anta att det är möjligt att ni får förmånen att säkerställa evigt liv åt er själva – att leva och åtnjuta dessa välsignelser för evigt. Då kommer ni att säga att det är den största välsignelse som kan ges er … Vilken välsignelse är likvärdig med denna? Vilken välsignelse är likvärdig med livets fortsättning – med fortsättningen av vår skapelse? (DBY, 96).

Herren har välsignat oss med förmågan att åtnjuta ett evigt liv bland gudarna, och det beskrivs som Guds största gåva. Det eviga livets gåva, utan avkomma, att bli en ängel, är en av de största gåvor som kan ges. Dock har Herren gett oss förmånen att bli upphov till levande varelser. Vad är en livets Fader såsom det omnämns i skrifterna? En människa som har en avkomma som kan fortsätta i evighet. Det är den välsignelse som Abraham fick, och den tillfredsställde helt hans själ. Han fick löftet att hans säd skulle vara utan ände (DBY, 97).

Om människorna är trofasta … kommer de och deras Skapare alltid att vara ett. De kommer alltid att vara av ett hjärta och ett sinne, så att de arbetar och verkar tillsammans. För det som Fadern gör, gör också Sonen, och så fortsätter de i alla sina handlingar genom evigheten (DBY, 97).

Herren vill att vi ska välja den väg som leder fram till den trånga porten, så att vi kan krönas som Guds söner och döttrar. För i himlen är det bara dessa som kan föröka sig … De övriga får ett lägre rike, där denna förmån förvägras dem … Vi måste själva välja om vi vill bli söner och döttrar, Jesu Kristi medarvingar, eller om vi godtar en lägre härlighet (DNSW, 8 augusti 1876, 1).

Studieförslag

Vi bereder oss för evigt liv genom att dagligen lära och förbättra oss och genom att bygga Guds rike.

Vilka sanningar lär vi oss av våra prövningar i livet som hjälper oss att framåtskrida evinnerligen? (Se också L&F 122:7–8.) Vad säger president Young om principen att ”leva för evigt”? (Se också L&F 121:7–8; 3 Nephi 15:9.)
Hur bygger vi en grund ”för mottagandet av en fullhet av evig kunskap och härlighet” genom att ”vara aktivt engagerade i att göra gott varje dag”? (Se också Alma 5:41; 26:22; L&F 58:26–29.)
Ett av de främsta ändamålen med vårt jordeliv är enligt president Young att vi ska inhämta kunskap. Vad kan hindra oss från att göra detta? Hur kan vi lära oss mer av våra evangeliestudier? Hur kan vi lära av våra erfarenheter? Kan du nämna en konkret sanning som du har lärt dig genom erfarenhet och Andens påverkan?
President Young nämner flera ändamål med jordelivet. Hur kan vi bättre uppfylla dessa ändamål? (Se också L&F 81:5.)
Kan du nämna några sätt att ”bereda ett folk för att möta Herren”? Nämn något konkret du kan göra för att bidra till detta.

Vi kan framåtskrida då vi tillväxer i kunskap och erfarenhet.

President Young sade att vi får kunskap ”lite här och lite där”. Hur gäller denna process vår insikt i evangeliet, vårt föräldraskap och vårt tjänande i kyrkan? (Se också 2 Nephi 28:30; L&F 130:18–19.)
Vad lär oss president Young om evig avkomma? (Se också L&F 93:12–14.)
President Young sade att ”vi har principen inom oss … att tillväxa och fortsätta att tillväxa, att utvidga och ta emot och samla sanning tills vi blir fullkomliga”. Våra ansträngningar för att skaffa oss kunskap bereder oss för upphöjelse. Hur? (Se också L&F 50:40; 93:24, 26–30; 130:18–19.)

Evigt liv är förmågan att framåtskrida och tillväxa för evigt.

President Young sade att ”den största gåva som kan ges intelligenta varelser är att leva för evigt och aldrig förgås”. Vad, säger han, är ”det största vi kan uppnå”, och hur bevarar vi det? (Se också L&F 14:7; 130:20–21.)
Vad innebär det att bli ”Jesu Kristi medarvingar”? (Se också Romarbrevet 8:17.) Vilka välsignelser tillhör endast dem som ”krönas som Guds söner och döttrar”?