Kapitel 41

Templets förordningar

Allt eftersom förföljelserna tilltog och det blev allt nödvändigare för de heliga att lämna Nauvoo, arbetade president Brigham Young i templet för att välsigna de heliga med heliga förordningar innan de gav sig av. Han nedtecknade att på en enda dag ”mottog etthundrafyrtiotre personer sina begåvningar i templet… De heliga har uppvisat en sådan iver att ta emot förordningarna och vi har känt en sådan iver att betjäna dem, att jag natt och dag bara ägnar mig åt Herrens verk i templet. Jag sover inte mer än i snitt fyra timmar per dygn, och går hem bara en gång i veckan ” (HC, 7:567). Då president Young kom fram i väst utsåg han genast en plats för ett nytt tempel. Han ledde byggandet av fyra tempel i Utah – i Salt Lake City, S:t George, Manti och Logan. Dock blev bara templet i S:t George färdigt under hans livstid. Den 1 januari 1877 talade han, så svag i benen att man måste bära honom in i lokalen i en stol, till dem som hade samlats för att inviga den nedre våningen i templet i S:t George. Han sade: ”Vi åtnjuter förmåner som inga andra på jordens yta åtnjuter … När jag tänker på detta vill jag att sju tordönsröster ska väcka folket till liv” (DNSW, 16 januari 1877, 1).

Brigham Youngs lärdomar

Ett tempel är ett Herrens hus där heliga förordningar utförs för att bereda de heliga för upphöjelse.

Man kan fråga varför vi bygger tempel. Vi bygger tempel därför att det inte finns ett hus på hela jordens yta som har uppförts åt Guds namn som på något sätt kan jämföras med detta, och som han genomgående kan kalla sitt hus. Det finns platser på jorden dit Herren kan komma och uppehålla sig, om han så vill. Dessa kan finnas högst uppe på höga berg eller i någon grotta eller annan plats där den syndiga människan aldrig har satt sin ohelgade fot (DBY, 393–394).

Han begär att hans tjänare ska bygga ett hus åt honom dit han kan komma och där han kan tillkännage sin vilja (DBY, 394).

”Begär Herren av oss att vi ska bygga ett tempel?” Jag kan säga att han begär det lika mycket som han någonsin begärt av någon att bygga det på annat håll. Om ni frågade mig: ”Broder Brigham! Har du någon kunskap om detta? Har du någon gång fått en uppenbarelse från himlen angående det?” kan jag sanningsenligt svara: ”Det finns inför mig hela tiden” (DBY, 411).

Vi ska bygga tempel. Denna lag har getts människobarnen (DBY, 393).

Vi kan inte rättmätigt och tillfullo … utföra ytterligare förordningar från Gud för medlemmarna … förrän vi har ett tempel uppfört för detta ändamål (DBY, 394–395).

Några säger: ”Jag vill inte göra det, för vi har aldrig börjat bygga ett tempel utan att helvetets klockor börjat ringa.” Jag vill höra dem ringa igen (DBY, 410).

Vi uppförde ett tempel i Kirtland och i Nauvoo. Klämtade inte helvetets klockor hela tiden vi byggde dessa? Det gjorde de, varje vecka och varje dag (DBY, 410).

Jag har beslutat att med Herrens och hans folks hjälp bygga honom ett hus. Ni kanske frågar: ”Kommer han att vara i det?” Han kan göra som han vill. Det är inte min sak att tala om för Herren vad han ska göra. Men vi ska bygga honom ett hus så att han, om han vill besöka oss, har en plats att vara på, eller om han skulle sända några av sina tjänare, vi då har en lämplig plats för dem. Jag har byggt ett hus åt mig själv, och de flesta av er har gjort detsamma. Ska vi då inte bygga ett hus åt Herren? (DBY, 411).

Behöver vi ett tempel? Ja, det gör vi för att bereda oss själva för att gå in i staden genom dess portar där de heliga har sin vila. De förordningar som behövs för detta … kan inte utföras utan en lämplig plats. Vi vill ha ett tempel, inte för allmänheten, utan för prästadömet, i vilket prästadömet tillfullo kan organiseras i dess ordning och grader, aronska och melkisedekska, för att utföra prästadömets förordningar för de heliga för deras upphöjelse (DBY, 394).

Templet ska vara för begåvningarna – för att organisera och undervisa prästadömet (DBY, 412).

Vi har förmånen att inträda i ett tempel, uppfört åt Guds namn, och att ta emot förordningarna i hans hus, tillsammans med alla nycklar och välsignelser som en förberedelse för att ingå i ”livets fortsättning” [se L&F 132:22]. Vi har också förmånen att utföra förordningar för våra fäder och mödrar, våra far- och morföräldrar, för dem som har dött utan evangeliet (DBY, 394).

Bara de som tillsammans med oss har tagit del i templets förordningar vet vilken tillfredsställelse det ger att känna att vi i sanning är vår Herres och Frälsares medarbetare, att vi har en liten del i det stora frälsningsarbetet, att vi har förmånen att ta emot och följa sanningen och se till att vi får den lycka som bara evangeliet ger, och inte bara utföra dessa förordningar för oss själva, utan göra det nödvändiga arbetet för våra föräldrar och förfäder som har dött utan evangeliet, så att de också får dricka av livets vatten och som människor dömas kroppsligen [se 1 Petrusbrevet 4:6]. Detta är en förmån, en välsignelse, som ingen kan förnimma som inte har den. Vi gläds över att vi genom vår tro och våra känslor och genom uppenbarelsens ande inom oss vet att Herren har tagit emot vårt arbete. Vi har glatt oss oerhört över varandras umgänge. Gamla, medelålders och unga har fröjdat sig och blivit glada genom detta underbara verk (DBY, 419–420).

Det är vår skyldighet att göra det som Herren fordrar av oss och lämna resultatet därhän. Det är vår skyldighet att arbeta med ett glatt hjärta. Och om vi bygger ett tempel som är värt flera miljoner kronor och det kräver all vår tid och alla våra medel, ska vi göra det med glada hjärtan, om Herren i sin kärleksfulla omsorg befaller oss att göra det. Om Herren tillåter våra fiender att jaga bort oss från det, ja, då ska vi lämna det med lika stor glädje i hjärtat som vi gör då vi får en välsignelse. Det angår inte oss vad Herren gör eller vad han bestämmer om sina tjänares arbete. Men då han befaller är det hans folks skyldighet att lyda. Om vi visste i förväg att vi aldrig skulle få komma in i detta tempel när det var färdigt skulle vi vara lika glada över att bygga det, som om vi visste att vi skulle bo här i tusen år och njuta av det (DBY, 411).

Vi måste utföra arbetet, annars blir det inte gjort. Vi vill inte ha några gnällspikar i templets närhet. Om ni inte kan påbörja arbetet med glädje och med glädje göra hela denna byggnad klar, så ställ kosan mot Kalifornien, ju förr desto bättre. Gör er en guldkalv och dyrka den. Om inte frälsningens förordningar – för er själva, era levande och döda – kommer främst för er i era hjärtan, i era handlingar och i allt ni äger, så ge er av! Betala era skulder, om ni har några, och gå i frid, och bevisa för Gud och alla hans heliga att ni är vad ni utger er för att vara, genom era handlingar (DBY, 417–418).

Vi … har en förmån som inget annat folk sedan Adams dagar, vad vi vet, det vill säga att ha ett färdigbyggt tempel, i vilket alla förordningar som avser Guds hus kan ges till hans folk. Bröder och systrar! Förstår ni detta? (DBY, 393.)

Tempelbegåvningen gör det möjligt för oss att en dag återvända till Herrens närhet.

De förberedande förordningarna … som utfördes [i templet i Kirtland], fastän åtföljda av änglabetjäning och Herren Jesu närvaro, var bara en blek avbild av förordningarna i Herrens hus i deras fullhet. Ändå trodde många, på tillskyndan av djävulen, att de hade mottagit allt, och visste lika mycket som Gud. De har avfallit och hamnat i helvetet. Men bröder! Var förvissade om att det nu bara finns ett litet fåtal av Israels äldster på jorden som vet innebörden av ordet begåvning. För att veta det måste de uppleva det, och för att kunna uppleva det, måste ett tempel byggas (DBY, 415–416).

Jag ska ge en kort definition. Er begåvning är alla de förordningar ni mottar i Herrens hus, vilka ni, sedan ni lämnat detta liv, behöver för att kunna passera de änglar som står som vaktposter och återinträda i Faderns närhet (DBY, 416).

Vilka i denna församling har mottagit och förstår denna begåvning? … Nycklarna till dessa begåvningar finns ibland er, och tusentals har mottagit dessa. Följaktligen bör inte djävulen, med alla sina medhjälpare, anta att han på nytt kan få bort det heliga prästadömet från jorden, genom att döda några få, för det kan han inte. Gud har för sista gången räckt ut sin hand för att återlösa sitt folk, alla i hjärtat uppriktiga, och Lucifer kan inte hindra honom (DBY, 416).

Det är absolut nödvändigt att de heliga mottar ytterligare förordningar i Guds hus innan denna korta tillvaro når sitt slut, så att de kan vara förberedda och helt i stånd att passera alla vaktposter på vägen in i det celestiala riket och till Guds närhet (DBY, 395).

Förordningarna i Guds hus är till för den mänskliga familjens frälsning. Vi … har de frälsningens nycklar som getts till människobarnen från himlarna av Herren Allsmäktig. Och eftersom det finns de som har dessa nycklar är det viktigt att dessa används för den mänskliga familjens frälsning. Byggandet av tempel, platser där frälsningens förordningar utförs, är nödvändigt för att genomföra återlösningsplanen, och det är ett härligt ämne att tala om till de heliga (DBY, 396–397).

Ibland vill jag läxa upp de män och kvinnor ordentligt som ingår förbund utan att förstå innebörden av de förbund de ingår, och som gör föga eller inga ansträngningar för att uppfylla dem (DBY, 396).

En del äldster går ut till nationerna och förkunnar livets och frälsningens evangelium och återvänder utan att förstå innebörden av förbundet ordentligt. Det står skrivet i Bibeln att varje människa ska infria sina löften, även om det svider [se Predikaren 5:4–5]. På det sättet visar man hela skapelsen och Gud att man är full av redbarhet (DBY, 396).

De beseglande förordningarna kan sammanlänka Adams rättfärdiga efterkommande evinnerligen genom prästadömets myndighet.

Många av förordningarna i Guds hus måste utföras i ett tempel som uppförts enbart för detta ändamål. Det finns andra förordningar vilka vi kan utföra utan ett tempel. Ni vet att det finns några som ni har mottagit – dop, handpåläggning för den Helige Andens gåva … och många välsignelser som tilldelats folket, vilka vi har förmånen att motta utan ett tempel. Det finns andra välsignelser som inte kan tas emot och förordningar som inte kan utföras enligt den lag som Herren har uppenbarat utan att de utförs i ett tempel som uppförts för detta ändamål … När vi kommer till de beseglande förordningarna för de döda, förordningar som tillhör det heliga prästadömet, för att sammanlänka prästadömskedjan från fader Adam till nu, genom besegling av barnen till deras föräldrar, besegling för våra förfäder etcetera, så kan de inte utföras utan ett tempel. Då förordningarna utförs i de tempel som ska uppföras, beseglas barnen till sina föräldrar och dem som har dött ända tillbaka till fader Adam. Detta måste göras därför att prästadömskedjan har brutits på jorden. Prästadömet har lämnat folket, men först lämnade folket prästadömet. De överträdde lagarna, förvandlade rätten och bröt det eviga förbundet [se Jesaja 24:5], och prästadömet lämnade dem – men inte förrän de hade lämnat prästadömet. Detta prästadöme har återställts igen och genom dess myndighet ska vi sammanlänkas med våra förfäder genom beseglingens förordning, tills vi utgör en fullständig kedja från fader Adam fram till världens ände [se L&F 128:18]. Denna förordning kommer inte att utföras någon annanstans än i ett tempel. Inte heller kommer barnen att beseglas till sina levande föräldrar på någon annan plats än i ett tempel … Då föräldrarna, efter att ha mottagit sina begåvningar och beseglats för tid och evighet, får fler barn, avlas och föds dessa inom förbundet och blir därmed rättmätiga arvingar till riket. Alla innehar de rikets nycklar. Barn som föds till föräldrar innan de sistnämnda omfattat fullheten av förbunden, måste beseglas till dem i ett tempel för att kunna bli rättmätiga arvingar till prästadömet. Visst kan de ta emot förordningarna, ta emot sina begåvningar och välsignas tillsammans med sina föräldrar. Men fortfarande kan inte föräldrarna göra rättmätiga anspråk på barnen i evigheten om inte dessa är beseglade till dem. Kedjan skulle inte vara fullständig utan att denna beseglande förordning utförs (DBY, 399–401).

Om det inte vore för det som uppenbaras angående de beseglande förordningarna, skulle barn som fötts utanför förbundet inte kunna beseglas till sina föräldrar (DBY, 397).

Beseglingens förordning måste utföras här … tills kedjan av generationer blivit fullständig vad gäller de beseglande förordningarna ända tillbaka till fader Adam. Därför har vi blivit befallda att insamlas, att gå ut ur Babylon [se L&F 133:5, 7, 14] och helga oss själva, och bygga upp vår Guds Sion genom att bygga städer och tempel och skapa civiliserade samhällen på platser som har legat öde, tills jorden är helgad och förberedd som boning för Gud och änglarna (DBY, 407).

Studieförslag

Ett tempel är ett Herrens hus där heliga förordningar utförs för att bereda de heliga för upphöjelse.

Varför bygger vi tempel? Varför får byggandet av tempel ”helvetets klockor … att ringa”? Varför tror du att president Young sade: ”Jag vill höra dem ringa igen”?
På vilka sätt gör tempeltjänsten oss till ”vår Herres och Frälsares medarbetare”? Hur kan vi veta att ”Herren har tagit emot vårt arbete”?
President Young sade: ”Vi vill inte ha några gnällspikar i templets närhet.” Varför behövs ”ett glatt hjärta” och villig lydnad för att bygga tempel och göra tjänst i dessa? Vad har du gjort som hjälpt dig att inte klaga på byggandet av tempel och på tempeltjänsten? Varför måste de frälsande förordningarna ”komma främst för oss” i våra hjärtan och i våra handlingar?

Tempelbegåvningen gör det möjligt för oss att en dag återvända till Herrens närhet.

Vad sade president Young om ändamålet med tempelbegåvningen?
Vilka faror finns det med att ingå förbund utan att förstå deras heliga natur? Hur kan vi förstå innebörden av våra förbund och göra ”ansträngningar för att uppfylla dem”? Hur kan vi få våra barn att förstå heligheten hos de förbund som ingås i templet?

De beseglande förordningarna kan sammanlänka Adams rättfärdiga efterkommande evinnerligen genom prästadömets myndighet.

Vad innebär det att forma ”en fullständig kedja från fader Adam fram till världens ände”? Vilket ansvar har vi när det gäller att forma denna kedja? (Se också L&F 128:18.) Hur kan det vara till välsignelse för oss och våra familjer nu och i framtiden om vi formar denna kedja?
Hur hjälper den beseglande förordningen oss att ”gå ut ur Babylon och helga oss själva, och bygga upp vår Guds Sion”?
Vad kan du göra för att beseglingsförordningen i templet tillfullo ska gälla i ditt liv? Hur känns det att veta att du kan skapa eviga familjeband med dina förfäder, dina efterkommande och din egen familj? Hur påverkar denna kunskap din önskan att leva efter evangeliet varje dag?