Kapitel 26

Lycka och samhörighet

President Brigham Young visste att sann lycka endast kommer genom ett rättfärdigt leverne, men han visste också att mycket glädje och nöje i livet kan komma genom sund rekreation och förströelse. Han tyckte om teater, dans och andra nöjen och ordnade tillfällen för de heliga att njuta av det. Han trodde att det var viktigt för deras välbefinnande. I Salt Lake City övervakade han byggandet av kulturhuset, där man hade danser och teaterföreställningar. Han sade följande om kulturhuset: ”Det är vår nöjeslokal, och inte en plats där man administrerar sakramentet. Vi invigde det för det ändamål för vilket det byggdes … Ni vet vilken anda som finns i denna lokal. Där har vi haft guvernörer, domare, läkare, advokater, köpmän, förbipasserande och så vidare, som inte tillhörde vår kyrka, och vad har var och en av dem sagt? ’Jag har aldrig tidigare känt mig så glad på en fest som jag gör här.’ Och de heliga känner sig inte lika glada på någon annan nöjesplats. Allting ska ske på rätt tid och på rätt plats” (DNW, 26 mars 1862, 1).

Brigham Youngs lärdomar

Sann lycka finns i rättfärdighet och tjänande.

Vad är människans högsta mål? Lycka. Om man ger mig ära, ger mig makt, ger mig rikedom, ger mig ett gott rykte, ger mig inflytande över mina medmänniskor, ger mig allt detta, resulterar det inte nödvändigtvis i att jag blir lycklig. Det beror helt och hållet på om jag fått detta på ett rättfärdigt sätt (DBY, 235).

Vi söker alla efter lycka. Vi hoppas på det, vi tror vi lever för det, det är vårt mål i livet. Men lever vi så att vi kan få den lycka som vi åstundar så mycket? (DBY, 236).

Var finns det lycka, sann lycka? Ingen annanstans än i Gud. Genom att ha andan i vår gudomliga religion är vi lyckliga på morgonen, vi är lyckliga mitt på dagen, vi är lyckliga på kvällen. För kärlekens och enighetens anda är med oss, och vi gläder oss över anden därför att den är av Gud, och vi gläder oss i Gud, för han är den som ger allt det goda. Varje sista dagars helig, som har känt Guds kärlek i sitt hjärta, efter att ha fått förlåtelse för sina synder, genom dopet, och genom handpåläggning, inser att han är fylld av glädje och lycka och tröst. Han kan känna smärta, missta sig, vara fattig eller vara i fängelse om nödvändigheten kräver det. Ändå är han glad. Det är vår erfarenhet och varje sista dagars helig kan vittna om detta (DBY, 236).

Ni heliga! Hur känner man sig då man fylls av Guds kraft och kärlek? Man är så lycklig att man kan spricka (MSS, 15:48).

Hela världen traktar efter lycka. Den finns inte i guld och silver, utan den finns i frid och kärlek (DBY, 235).

Vad ger människan glädje? Det som ger henne frid (DBY, 235).

Om hjärtat är glatt och villigt är man fylld av ljus och härlighet. Man känner ingen sorg (DBY, 235).

Då människan är flitig och rättfärdig, då är hon lycklig (DBY, 235).

En del av jordens invånare har den felaktiga uppfattningen att lydnad mot Guds bud inte är det allra bästa. De är rädda för att det ska hindra dem eller begränsa deras möjligheter att känna glädje och tillfredsställelse i livet. Men det finns ingen verklig frid, det finns ingen verklig lycka i någonting varken i himlen eller på jorden, utom för dem som tjänar Herren. I hans tjänst finns det glädje, finns det lycka, men man finner det inte någon annanstans. Hos honom finns det frid och ro, men till och med då själen är fylld av glädje, av frid och härlighet, och är helt tillfreds därmed, har människan bara en ringa uppfattning om det som väntar alla de trofasta (DNW, 15 juli 1857, 4).

Vi är skapade för att åtnjuta allt som Gud åtnjuter, för att ärva allt han har, för att besitta all makt som han besitter, all fulländning som han har – allting ska underkastas honom av hans trofasta barn, så att de kan åtnjuta allting tillsammans med honom. Dessa saker ger frid åt det hjärta som är öppet för kunskap (DBY, 237).

Det finns bara ett sätt för sista dagars heliga att vara lyckliga. Det är helt enkelt att leva efter sin religion, eller med andra ord att tro på varje del av Jesu Kristi evangelium, lyda frihetens evangelium med hjärtats fulla föresats, vilket i sanning gör oss fria. Om vi som ett samhälle lyder Guds lag och hörsammar frälsningens förordningar, då kan vi vänta oss att finna den lycka som vi åstundar så mycket (DBY, 236).

Som jag ofta har tänkt och sagt är jag glad över, då plikten kräver det, att lämna hemmet och jag är glad över att komma hem igen, för det är min största glädje och tillfredsställelse att göra vad Herren fordrar av mig och vad jag vet är min plikt, oavsett vad det är som Herren fordrar av mig. En sådan inställning ger glädje och frid (DN, 6 februari 1856, 4).

Den man eller kvinna, eller det folk, är i sanning lyckligt som åtnjuter förmånerna i Guds Sons evangelium och som vet att uppskatta sina välsignelser (DBY, 236).

Vi önskar se varje anlete fyllt av glädje och varje öga lysa av hopp om framtida lycka (DBY, 236).

Jag säger att om ni vill uppleva outsäglig glädje, bli en sista dagars helig, och lev sedan efter Jesu Kristi lärdomar (DNSW, 30 juni 1874, 1).

Den som får erfara att ha kunskap om Guds rike på jorden och samtidigt har Guds kärlek inom sig, är den lyckligaste människan på jorden (DBY, 235).

Rekreation i rätt anda kan stärka vårt fysiska och andliga välbefinnande.

Vi ska lära oss att njuta av och klara av livet. Det finns ingen glädje, ingen tillfredsställelse, ingenting som den mänskliga själen kan föreställa sig, med all uppenbarelsens ande som vi kan få, som syftar till att göra människan vacker, lycklig, välmående och fylld av frid och ädla känslor, som inte Herren har i beredskap för sitt folk. Han har aldrig motsatt sig att de gör livet lättare att leva. Han har aldrig uppenbarat någon lära, vad jag känner till, som till sin natur inte är avsedd att fylla människan med frid och lycka och lyfta varje känsla och impuls i hjärtat över det som är simpelt, dystert, dödsbringande, falskt och oäkta. Herren vill att vi ska leva så att vi kan få fullheten av den härlighet som finns i det celestiala riket, och säga farväl till all denna dysterhet och tungsinthet som sprider sig bland jordens invånare (DBY, 237).

Finns det något omoraliskt i rekreation? Om jag ser mina söner och döttrar ha roligt, småprata, umgås, rida, gå på fest eller dans, finns det något omoraliskt i detta? Jag följer mycket noga det som sker, och om jag hör någon tala negativt om eller driva med det gudomliga eller säga något som är skadligt för en god moral, känner jag det strax, och säger: ”Om du gör det kommer det inte att leda till något gott. Det är ont. Det kommer inte att leda till livets och intelligensens källa, så följ bara den väg som leder till evigt liv” (DBY, 237).

Det är de heligas förmån att få åtnjuta allt det goda, för jorden och allt vad den rymmer tillhör Herren [se L&F 104:14], och han har lovat sina trogna heliga allt. Det måste dock åtnjutas utan girighet och själviskhet, utan begärets anda, ja, i evangeliets anda. Då ska solen lysa behagligt på oss. Varje dag ska vara fylld av glädje och allting ska vara fyllt av skönhet, och ge de heliga glädje, tillfredsställelse och vila (DBY, 237).

Att göra oss själva lyckliga är en del av den stora planen för människans existens. Jag har lärt mig att inte oroa mig över det jag inte kan göra någonting åt. Om jag kan göra gott, så gör jag det. Men om jag inte kan få något, nöjer jag mig med att vara utan det. Det får mig att vara lycklig hela tiden (DBY, 236).

Lär dig att vara lycklig då du har denna förmån (DBY, 235).

Vi tycker om att roa oss. Vi samlas ofta och dyrkar Herren genom att sjunga, be och predika, fasta och ta Herrens nattvards sakrament tillsammans. Nu har vi samlats till socialt umgänge – för vad? För att våra sinnen ska få vila och våra kroppar få den vederkvickelse som är nödvändig för att upprätthålla balansen i livet och främja hela människans hälsa (DBY, 240).

Jag har ofta sagt till medlemmarna på våra nöjesplatser att om de inte kan vara där utan Herrens ande, är det bättre att de stannar hemma (DBY, 240).

I allt ert sociala umgänge eller umgänge överhuvudtaget ska ni låta all dysterhet, missbelåtenhet, klagan, nedstämdhet och missmod – all dålig frukt från sinnet falla från trädet tyst och oförmärkt, och på så vis låta den förstöras utan att låta era medmänniskor få del av den. Men då ni har glädje och lycka, ljus och intelligens, sanning och dygd, ge då frikostigt av denna frukt till era medmänniskor. Det kommer att göra dem gott och stärka dem både andligt och mentalt (DBY, 240).

Vi bör söka sunda nöjen som är i harmoni med evangeliets normer.

Jag har byggt teatern för att locka hit de unga i vårt samhälle och tillhandahålla rekreation för pojkarna och flickorna i stället för att de ska söka överallt efter underhållning. Långt innan den byggdes sade jag till biskoparna: ”Ordna fester och rekreationsområden så att medlemmarna får roa sig” (DBY, 243).

Finns det något ont på teatern, i danssalongen, i gudstjänstlokalen, i hemmet, i världen? Ja, då människor vill göra ont på någon av dessa platser. Det finns ont i människor som bara träffas för att småprata, om de nedlåter sig till att göra ont medan de gör det (DBY, 243).

På en teaterscen kan man skildra det onda och dess följder, det goda och dess lyckliga följder och belöningar, människans svaghet och dåraktighet, det ädla i dygden och storheten i sanningen. Scenen kan bli ett komplement till talarstolen i att hos medborgarna inpränta en starkare önskan att leva dygdigt och på ett bra sätt få dem att känna avsky för synden och en välgrundad fruktan för dess följder. Syndens stig med dess törnen och fallgropar, dess fällor och snaror, och hur man kan hålla sig undan från dessa, kan visas (DBY, 243).

Världen utanför hyllar tragedier. Jag gör inte det. Jag vill inte att mord och alla dess hemskheter och den ondska som leder till det porträtteras för våra kvinnor och barn. Jag vill inte att ett barn ska bära med sig en rädsla för … svärd, pistoler, dolkar och få mardrömmar på natten. Jag vill att man framför sådana pjäser som får åskådarna att känna sig väl till mods. Och jag vill att skådespelarna väljer en sådan klass på pjäserna att de förädlar sinnelaget och höjer den litterära smaken i samhället (DBY, 243–244).

Om ni vill dansa, så dansa. Och om ni är heliga kommer ni att vara lika förberedda för bön efter dansen som innan. Om ni vill fråga Gud någonting är ni lika förberedda att göra det under dansen som på någon annan plats, om ni är heliga (DBY, 243).

Dock ska de inte dansa som inte i dansen kan tjäna Gud med ett rent hjärta (DBY, 243).

Jag vill göra det helt klart att fiolspel och dans inte är en del av våra gudstjänster. Frågan kan ställas: Vad är det då till för? Jag svarar: För att min kropp ska kunna hålla jämna steg med mitt sinne. Mitt sinne arbetar och registrerar saker hela tiden. Det är därför som jag tycker om dessa nöjen – de ger mig förmånen att skaka av mig allting och röra på mig så att min kropp får motion och mitt sinne vila. Till vad nytta? För att få styrka och förnyelse och vederkvickelse och ny entusiasm så att mitt sinne inte förtröttas (DBY, 242).

Det finns många av våra äldre bröder och systrar som, på grund av sina förfäders traditioner och kraven från en falsk religion, aldrig varit inne i en danssalong eller en teater förrän de blivit sista dagars heliga. Och nu verkar de ivrigare än våra barn att få roa sig på detta sätt. Det beror på att de under många år varit svältfödda på det nöje som är avsett att liva upp deras andar och göra deras kroppar spänstiga och starka, och tiotusentals har stigit ner i sin grav utan att ha fått uppleva denna övning för kropp och sinne. De behöver umgås och ha roligt för att hålla sig friska och starka. Varje kroppslig och själslig förmåga är en gåva från Gud. Säg aldrig att sådant som skapar och bibehåller kroppens och sinnets hälsosamma funktioner är från helvetet (DBY, 242).

Om ni vill dansa, springa i kapp … eller spela boll. Gör det, och träna kroppen, och låt era sinnen vila (DBY, 243).

Ni som har hållit förbunden och tjänat er Gud! Om ni vill röra på er på något sätt för att vila era sinnen och ta ut er fysiskt, gå då och roa er med dans. Och om ni låter Gud finnas i alla era tankar i detta och i allt annat, så ska han välsigna er (DBY, 242).

Vårt arbete, vårt vardagliga arbete, hela vårt liv är en del av vår religion. Det är vad vi tror på och vad vi försöker praktisera. Dock tillåter Herren väldigt mycket som han aldrig ger befallning om … Herren har aldrig befallt mig att dansa, ändå har jag dansat: det vet ni alla, för alla kan se vad jag gör. Men trots att Herren aldrig har befallt mig att göra det, har han tillåtit det. Jag känner inte till att han har befallt pojkarna att gå ut och spela boll, ändå tillåter han det. Jag vet inte att han någonsin befallt oss att bygga en teater, men han har tillåtit det, och jag kan tala om varför. Rekreation och avkoppling är lika nödvändigt för vårt välbefinnande som det mera allvarliga i livet (DBY, 238).

Jag är övertygad om att de som oombedda stampar, klappar händerna, visslar och på annat sätt för oväsen på teatrarna, när det inte passar sig, har föga förstånd och kan inte skilja på ett glatt leende för att muntra upp en vän och ett föraktfullt hånleende då en människa fördömer en annan (DBY, 241).

Men låt våra sinnen sjunga av glädje och låt livet innefatta varje del av människan, för vi har träffats här för att få motion, för att kroppen ska må bra (DBY, 240).

Studieförslag

Sann lycka finns i rättfärdighet och tjänande.

Varför söker vi människor lyckan? Varför tycks många människor inte finna den? Var kan vi finna sann lycka? Hur kan evangeliet ge lycka också till dem som ”känner smärta, misstar sig, är fattiga eller är i fängelse”?
Många människor tror att lydnad mot Guds bud ska begränsa deras frihet och göra dem mindre lyckliga. Vilka situationer har du upplevt eller observerat som visar att det faktiskt är tvärtom – att lydnad mot buden gör oss lyckliga, medan olydnad gör oss olyckliga?
Hur känns det att veta att du är ”skapad för att åtnjuta allt som Gud åtnjuter” och att vår himmelske Fader och Jesus Kristus vill att du ska vara lycklig?
Vad sade president Young är det enda sättet för sista dagars heliga att vara lyckliga? Varför blir vi lyckliga när vi lever efter evangeliet?

Rekreation i rätt anda kan stärka vårt fysiska och andliga välbefinnande.

Varför tror du att president Young uppmuntrade till rekreation? (Se också L&F 136:28.) Hur kan rekreation ”fylla oss med frid och lycka och lyfta varje känsla och impuls i hjärtat”?
Vilka förpliktelser måste vi uppfylla innan vi deltar i rekreation för att våra aktiviteter ska vara till välsignelse för oss både fysiskt och andligt?
President Young lär oss att vi måste söka rekreation i rätt anda. Hur kan vi förvissa oss om att vi har Herrens ande med oss i vår rekreation?

Vi bör söka sunda nöjen som är i harmoni med evangeliets normer.

Varför är det viktigt att delta i olika slags aktiviteter, däribland förströelse och rekreation? President Young nämnde vissa fördelar med musik, dans och teater. Vilka? Vad säger han till dem som tror att teatrar och danssalonger är ondskans platser?
Vad bör påverka vårt val av lämpliga nöjen? Hur kan du förvissa dig om att ”Gud finns i alla dina tankar” också när du deltar i nöjen och rekreation? Hur kan föräldrarna vara ett gott föredöme för sina barn genom de slags nöjen de väljer?
Varför är rekreation ”lika nödvändigt för vårt välbefinnande som det mera allvarliga i livet”?
Hur kan du hjälpa till att ordna god och sund rekreation och förströelse för dig själv, dina barn och andra i samhället?