Vårt sökande efter sanningen och ett personligt vittnesbörd

President Brigham Youngs sökande efter sanningen om Gud fick till slut en upplösning genom det uppriktiga och enkla vittnesbördet från en ”man utan vältalighet … som bara kunde säga: ’Jag vet genom den Helige Andens kraft att Mormons bok är sann, att Joseph Smith är en Herrens profet.’” President Young sade: ”Den Helige Anden som kom från den personen upplyste mitt förstånd och ljus, härlighet och odödlighet var inför mig” (DNW, 9 februari 1854, 4). Under hela sitt liv försökte han leva efter evangeliets sanningar. Han förkunnade: ”Allt eftersom jag blir äldre hoppas jag tillväxa i den sanna kunskapen om Gud och om gudsfruktan. Jag hoppas fä mer av den Allsmäktiges makt och inflytande för att införa frid och rättfärdighet på jorden och för att ge … alla som vill lyssna till rättfärdighetens principer en sann bild av kunskapen om Gud och om gudsfruktan, av sig själva och av det förhållande de har till himlen och till himmelska varelser … Jag ber att så ska vara fallet inte bara med mig utan med alla de heliga, så att vi kan tillväxa i nåd och i kunskapen om sanningen och fullkomnas inför honom” (DNW, 10 juni 1857, 3).

Brigham Youngs lärdomar

Många vill finna sanningen, men alla omfattar den inte.

Större delen av jordens befolkning har en önskan att göra rätt. Så är det. Varje människa har inom sig en kompass som fungerar oklanderligt, om den tillåts att göra det, och visar vägen till sanning och dygd [se Moroni 7:15–17] (DBY, 423).

Ärliga människor världen över vill veta den rätta vägen. De har sökt efter den, och söker fortfarande efter den. Det har alltid funnits människor på jorden som flitigt och av hela sitt hjärta sökt att få veta Herrens vägar. Dessa människor har, så gott de kunnat, burit god frukt (DBY, 421).

Så länge människorna inte genom synd gått miste om Guds nåd finns det hos var och en av dem något som vill stå upp och förkasta det onda och omfatta sanningen. Det finns inte en människa på jorden som är så usel att hon, då hon rannsakar sitt inre, inte ärar en gudfruktig man eller kvinna – dygdig och helig – och föraktar sina kamrater som liksom hon själv gör det som är orättfärdigt. Det finns inte en människa på jorden som inte gläder sig över det som är gott, sant och dygdigt, såvida hon inte har sjunkit så djupt i synd att Herrens ande upphört att sträva med henne och Gud i sin nåd inte kan frälsa henne (DBY, 421).

Om vissa står det i skrifterna att de inte har ögon att se med, inte öron att höra med, inte ett hjärta som kan förstå. Ni som är andligt sinnade, vars andliga ögon är öppnade … kan förstå att den kraft som har gett er era fysiska sinnen kommer från samme Gud som har gett er insikt i sanningen [se L&F 88:11–13]. Den sistnämnda kraften är andlig … Många, många tusen vet med sitt inre och osynliga sinne det som har varit, det som nu är och det som ligger i framtiden, likaväl som de vet färgen på en tygbit med sin yttre eller fysiska syn. När detta inre ljus tas ifrån dem, blir de mörkare än de var tidigare. De kan inte förstå och de vänder sig bort från det som tillhör Gud (DBY, 421–422).

Anden som bor i detta kroppens tält älskar sanningen av naturen, den älskar ljus och intelligens av naturen, den älskar dygd, Gud och gudfruk- tighet av naturen. Men på grund av att den är så intimt förenad med köttet blandas deras sympatier, och deras förening är nödvändig för att de båda ska kunna erfara glädjens fullhet [se L&F 93:33–34], och anden måste i sanning utsättas för påverkan från den synd som finns i den jordiska kroppen och övervinnas av den och av djävulens makt, såvida den inte ständigt upplyses av den ande som upplyser varje människa som kommer till världen och av den Helige Andens kraft som ges genom evangeliet (DBY, 422–423).

Varhelst Jesu Kristi evangelium har förkunnats, såväl nu som i forna dagar, har det kommit till en kategori människor för vilka sanningen framstått som underbar och gudalik, och anden inom dem har manat dem att anamma det. Men de har varit så fördelaktigt knutna till världen och haft så många intressen som de kanske måste avstå från om de anammade det, att de funnit att det inte passade dem – återigen denna strid mellan gott och ont. Ett fåtal övervinner köttets påverkan och följer andens maningar, medan det stora flertalet av denna kategori människor övervinns av simpla hänsynstaganden och klamrar sig fast vid världen (DBY, 434).

Var och en av oss har ansvaret att söka kunskap och ett vittnesbörd om sanningen.

Varför är vi här? För att lära oss få mera och för att tillväxa i kunskap och erfarenhet (DNW, 27 september 1871, 5).

Vi ska aldrig sluta lära, såvida vi inte avfaller … Kan ni förstå det? (DNW, 27 februari 1856, 2).

Om vi kan få denna välsignelse berikar vi våra sinnen med kunskap, ja, fyller våra fysiska sinnen med den himmelska visdomens rika skatter (MS, oktober 1862, 630).

All vår utbildningsverksamhet sker i Guds tjänst, för allt detta arbete är till för att upprätta sanningen på jorden och för att vi ska tillväxa i kunskap, visdom och insikt om trons kraft och Guds visdom, så att vi kan bli värdiga undersåtar och leva i en högre sfär av liv och intelligens än vi nu gör (DNSW, 25 oktober 1870, 2).

Det är möjligt för en människa som älskar världen att betvinga denna kärlek, att få kunskap och insikt tills hon ser saker och ting som de verkligen är. Då älskar hon inte världen utan ser den som den är (DNW, 28 november 1855, 2).

Låt oss söka Herren av hela vårt hjärta. Då ska vi vänjas av från världen. Ingen kommer att önska något, utom för att göra gott med det, för att främja människornas eviga intressen och bereda dem för att upphöjas i odödlighet … Det är vår skyldighet att erhålla visdom så att vi bereder oss för upphöjelse och eviga liv i riken som nu existerar i evigheten (DNW, 14 maj 1853, 3).

Den man eller kvinna som vill få kunskap om sanningen bör, då han eller hon får höra Guds Sons evangelium förkunnas i sanning och enkelhet, fråga Fadern, i Jesu namn, om detta är sant. Om de inte gör detta försöker de intala sig att de är så ärliga som man kan vara, men det är de inte. De är likgiltiga för vad som är bäst för dem (DBY, 430).

Vänta tills ni har sökt och forskat och fått visdom att förstå det vi förkunnar … Om det är Guds verk, kommer det att bestå [se Apostlagärningarna 5:38–39] (DBY, 435).

De sista dagars heliga har både skyldigheten och förmånen att veta att deras religion är sann (DBY, 429).

Må var och en skaffa sig en förvissning om att detta verk är sant. Vi vill inte att ni säger att det är sant förrän ni vet att det är det. Och om ni vet det, är denna kunskap lika värdefull för er som om Herren själv kom ner och talade om det för er (DBY, 429).

Det är en särskild förmån och välsignelse med det heliga evangeliet för varje sant troende, att ha en egen förvissning om sanningen (DBY, 429).

Jag vill inte att människor ska vända sig till mig eller mina bröder för att få ett vittnesbörd om äktheten i detta verk. I stället ska de ta skrifterna som innehåller gudomlig sanning, och där pekas vägen ut för dem lika tydligt som en vägvisare pekar ut rätt väg för den trötte vandraren. Där befalls de inte att vända sig till … någon apostel eller äldste i Israel, utan till Fadern i Jesu namn, och fråga om det de vill veta. Kan de som gör detta ärligt och uppriktigt få visshet? Kommer Herren att vända sig bort från den ärliga människa som söker sanningen? Nej, det kommer han inte. Han kommer att ge dem visshet i detta, genom uppenbarelse från sin Ande. Och då sinnet är öppet för uppenbarelser från Herren förstår man dessa fortare och bättre än något man ser med sina fysiska ögon. Det är inte det vi ser med våra ögon, de kan bedra oss, utan det som uppenbaras av Herren från himlen som är säkert och tillförlitligt, och består för alltid (DBY, 429–430).

Vi måste ha ett vittnesbörd från Herren Jesus för att kunna skilja på sanning och villfarelse, ljus och mörker, den som är av Gud och den som inte är av Gud, och för att rätt kunna bedöma saker och ting … Det finns inget annat sätt att verkligen fostra en människa så att hon kan bli en Guds helig och bereda henne för en celestial härlighet. Hon måste ha ett vittnesbörd om evangeliets anda inom sig (DBY, 429).

Ni och jag måste ha vittnesbördet om Jesus inom oss. Annars är det föga värt att vi utger oss för att vara Guds tjänare. Vi måste ha detta levande vittnesbörd inom oss (DBY, 430).

Sanningen tilltalar varje ärlig människa, oavsett hur enkelt den läggs fram. Och när vi tar emot den känns det som om vi varit bekanta med den hela livet. Sådant är vittnesbördet hos de flesta sista dagars heliga att när de först hörde evangeliet förkunnas … fast det var helt nytt för dem, tycktes det som om de redan förstod det, och att de måste ha varit ”mormoner” från begynnelsen [se Johannes 10:27] (DBY, 432).

Den Helige Anden ger oss kunskap om sanningen.

Människor ställer sig upp här och säger att de vet att detta är Guds verk, att Joseph var en profet, att Mormons bok är sann, att uppenbarelserna som gavs genom Joseph Smith är sanna och att detta är den sista evangelieut- delningen och tidernas fullbordan, då Gud för sista gången har räckt ut sin hand för att samla Israel och återlösa och bygga upp Sion … Hur vet de detta? Genom Andens manifestationer vet människor och kommer också i fortsättningen att veta och förstå mycket som på grund av vår fysiska kropps beskaffenhet annars skulle vara omöjligt att förmedla. Mycket av det som är allra viktigast kommer bara genom den Helige Andens kraft och vittnesbörd … Det är enda sättet att förmedla kunskap om Guds osynliga egenskaper [se 1 Korinthierbrevet 2:9–14; 1 Korinthierbrevet 12:3] (DBY, 430).

Ingenting mindre än den Helige Anden … kan bevisa för människan att detta är Guds verk. Människor utan inspiration från Gud kan inte med sin världsliga visdom motbevisa det eller få makt över det. Inte heller kan de med enbart visdom bevisa att det är sant, varken för sig själva eller för andra. Att de inte kan få makt över det bevisar inte att det är Guds rike, för det finns många teorier och system på jorden, som inte kan motbevisas med världens visdom, men som icke desto mindre är falska. Ingenting mindre än den Allsmäktiges kraft, som upplyser människornas förstånd, kan bevisa denna härliga sanning för det mänskliga sinnet (DBY, 430–431).

Hur kan vi skilja den gode Herdens röst från en främlings röst? Kan någon besvara denna fråga? Jag kan det. Det är mycket lätt. Till varje filosof på jorden säger jag att era ögon kan ta fel, mina också. Era öron kan ta fel, mina också. Vårt känselsinne kan ta fel, mitt också. Men Guds Ande som uppfyller människan med evighetens uppenbarelse och ljus, kan inte ta fel – den uppenbarelse som kommer från Gud kan aldrig ta fel. Då en person som är uppfylld av Guds Ande förkunnar Guds sanning, hör fåren detta [se L&F 29:7], Herrens ande tränger in i djupet av deras hjärtan och själar, och genom den Helige Andens vittnesbörd kommer det fram ljus inom dem och de ser och förstår själva (DBY, 431).

Det finns bara ett vittne, ett vittnesbörd, om äktheten i Guds Sons evangelium, och det är Anden som han utgöt bland sina lärjungar. Om vi gör hans vilja ska vi veta om han talar med Faderns myndighet eller av sig själv. Om vi gör som han befaller oss att göra, ska vi veta om läran är av Gud eller inte [se Johannes 7:16–17]. Det är bara genom Andens uppenbarelser som vi kan veta det som hör Gud till (DBY, 431–432).

Var flitiga och gudfruktiga. Det är er förmån att själva veta att Gud lever och att han utför ett verk i denna tid och att vi är hans hedrade tjänare. Lev för denna kunskap så får ni den. Kom ihåg att hålla era böner och var brinnande i anden (LBY, 245).

Mitt vittnesbörd grundar sig på erfarenhet, på min egen erfarenhet, och på det jag konstaterat genom att iaktta andra … Den himmelska sanningen tilltalar varje människas omdöme och tro, särskilt för den som vill vara ärlig mot sig själv, mot sin Gud och mot sin nästa … Om en människa kan ta emot lite grand, visar det att hon kan ta emot mer. Om hon kan ta emot den första principen och den andra principen med ett uppriktigt hjärta, kan hon ta emot mer (DBY, 433).

Mitt vittnesbörd är verkligt … Jag vet att solen skiner. Jag vet att jag lever och finns till, och jag vittnar om att det finns en Gud, att Jesus Kristus lever och att han är världens Frälsare. Har ni varit i himlen och erfarit motsatsen? Jag vet att Joseph Smith var en Guds profet och att han fick många uppenbarelser. Vem kan vederlägga detta vittnesbörd? Vem som helst kan ifrågasätta det, men det finns ingen i världen som kan motbevisa det. Jag har fått många uppenbarelser. Jag har sett med mina egna ögon och hört med mina egna öron och vet att detta är sant, och det finns ingen på jorden som kan vederlägga det. Ögat, örat, handen, ja, alla sinnena kan bedra oss, men det går inte att bedra Guds Ande. Då människan inspireras av Anden uppfylls hela hennes varelse av kunskap. Hon kan se med sina andliga ögon och veta det som är omöjligt för henne att bestrida. Det jag vet om Gud, om jorden, om styrelseskick, har jag fått från himlarna, inte bara genom min medfödda förmåga, och jag ger Gud äran (DBY, 433).

Då vi har fått ett vittnesbörd om sanningen bör vi söka rättfärdighet i Guds rike.

En av de första principerna i frälsningens lära är att lära känna vår Fader och vår Gud. Skriften lär att det är evigt liv att ”känna dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus” [se Johannes 17:3]. Det betyder att ingen människa kan åtnjuta eller vara redo för evigt liv utan denna kunskap (DNW, 18 februari 1857, 4).

Vi har fått löftet att om vi först söker Guds rike och dess rättfärdighet, ska vi få allt annat vi behöver också [se 3 Nephi 13:33]. Vi ska inte tvivla, utan först försöka förstå hur vi ska behaga vår Fader och Gud, försöka förstå hur vi kan frälsa oss själva från de villfarelser som finns i världen, från mörker och otro, från de fåfängliga och bedrägliga andar som rör sig bland människobarnen för att vilseleda dem, och lära oss bevara oss på jorden för att förkunna evangeliet, bygga upp riket och upprätta vår Guds Sion (DNW, 11 januari 1860, 1).

Jag … älskar att begrunda och tala om eviga principer. Vår frälsning består i att känna till dem och de är avsedda att ge oss glädje och tillfredsställelse. Har det eviga liv som finns inom mig, som lever av evig sanning, skapats för att förstöras? Ska denna organism någonsin få ett slut, så länge den lever av evig sanning? Nej … Sök ständigt Herren för att mottaga hans Ande, tills hans Ande finns inom er lik en evig glöd. Må Herrens lykta lysa inom er, så är allt väl (DNW, 11 januari 1860, 2).

Vi har det eviga livets ord. Vi har förmånen att kunna få härlighet, odödlighet och eviga liv. Ska ni nu få dessa välsignelser? Ska ni ägna ert liv åt att vinna en plats i Guds rike eller ska ni ligga och sova, så att ni kommer till helvetet? (DNW, 1 oktober 1856, 3).

Sträva efter att vara rättfärdiga, inte med någon baktanke, utan därför att det som är rättfärdigt är värt att älska, är rent, heligt, vackert och upphöjt. Det är avsett att göra hela själen lycklig och full av glädje, ja, att fylla människan med ljus, härlighet och intelligens (DBY, 428).

Studieförslag

Många vill finna sanningen, men alla omfattar den inte.

Vad är det enligt president Young som får ”större delen av jordens befolkning” att göra det som är rätt och söka efter sanningen?
Varför underlåter många människor att leva rättfärdigt, även efter det att de fått ett vittnesbörd om sanningen? Vad har hjälpt dig allra mest att leva i enlighet med det vittnesbörd du fått?

Var och en av oss har ansvaret att söka kunskap och ett vittnesbörd om sanningen.

Vad bör vara ändamålet med all vår utbildningsverksamhet? Hur kan vi övervinna kärleken till världsliga ting?
Hur kan vi få ett eget vittnesbörd om Guds sanningar? Hur hjälper ett vittnesbörd om Jesus Kristus oss att skilja på sanning och villfarelse?

Den Helige Anden ger oss kunskap om sanningen.

Det finns bara ett sätt att veta att evangeliet är sant, att Jesus är Kristus och att vi är engagerade i Herrens verk. Vilket? Vilka erfarenheter har lärt dig att den Helige Anden kan påverka och också påverkar vårt liv om vi låter honom göra det?
Varför kan världslig visdom varken bevisa eller motbevisa Guds existens och evangeliets äkthet? Våra fysiska sinnen kan bedra oss då vi söker efter sanningen, men vad är det som inte går att bedra enligt president Young?
Varför kunde president Young bära ett sådant kraftfullt vittnesbörd? Hur kan vi stärka vårt vittnesbörd? Hur kan du bli ett kraftfullare vittne om Guds sanning?

Då vi har fått ett vittnesbörd om sanningen bör vi söka rättfärdighet i Guds rike.

Vilket löfte ger Herren dem som ”först söker Guds rike och dess rättfärdighet”?
Hur hjälper kunskapen om det som hör Gud till oss att vinna frälsning? Hur kan vi ”vinna en plats i Guds rike”?