En maning till enighet, ett vittnesbörd och en välsignelse

I sin ungdom sökte Brigham Young efter en religion som kunde tillfredsställa hans andliga längtan, men han kunde inte finna någon. Efter att ha fått stifta bekantskap med Mormons bok 1830 och sedan studera det återställda evangeliet i nästan två år, visste han att han hade funnit sanningen. Han döptes in i kyrkan, och från och med den stunden förblev hans vittnesbörd om evangeliet orubbligt, vilket, sade han, ”omfattar all sanning i himlen och på jorden … Varhelst dessa principer finns bland alla Guds skapelser omfattar Jesu Kristi evangelium och hans ordning och prästadöme dem” (DNSW, 5 maj 1866, 2). Hans starka vittnesbörd och fullständiga hängivenhet för kyrkan inspirerade de heliga i kyrkans barndom att anta utmaningen att bygga hem i vildmarken och som en enad skara lyda Herrens befallning att bygga hans kyrka och förkunna hans evangelium över hela världen. Han förkunnade: ”Med Gud, änglarna och goda människor som mina medhjälpare kommer jag aldrig att sluta kämpa, centimeter för centimeter, tills vi vunnit seger och besitter riket. Det är vad jag känner och tror. Vi kommer att lyckas, och jag profeterar i Herren Jesu Kristi namn att vi ska besitta Guds rike över hela jorden ” (DBY, 453). President Brigham Youngs vittnesbörd fortsätter att inspirera oss i dag då vi arbetar tillsammans för att bygga Guds rike.

Brigham Youngs lärdomar

Jesu Kristi sanna lärjungar strävar efter att bli eniga – av ett hjärta och ett sinne.

Vi har kommit hit för att bygga upp Sion. Hur ska vi göra det? Jag har sagt er det många gånger. Jag vill säga en sak om detta. Vi måste vara förenade i våra ansträngningar. Vi bör gå till verket med förenad tro, ja, som en man. Och vad vi än gör bör vi göra det i Herrens namn. Då kommer vi att bli välsignade och lyckas i allt vi företar oss (DBY, 284).

Tron i Jesu Kristi evangelium är avsedd att förena medlemmarna så att de blir ett och föra dem tillbaka till enigheten och tron hos dem som åtlydde evangeliet i forna dagar, och slutligen att föra dem tillbaka till härlighet (DBY, 283).

Mina syskon i kyrkan – biskopar, äldster, sjuttio, apostlar, ja, varje man och kvinna och barn som har tagit på sig Kristi namn. Jag ber att ni ska vara av ett hjärta och ett sinne, för om vi inte blir av ett hjärta och ett sinne ska vi förvisso omkomma på vägen [se Moses 7:18] (DBY, 281).

Fullkomlig enighet frälser ett folk, eftersom intelligenta varelser inte kan bli fullkomligt eniga på något annat sätt än genom att tillämpa principer som rör det eviga livet. Ogudaktiga människor kan delvis bli enade i ondska, men det ligger i sakens natur att en sådan förening är kortlivad. Själva principen enligt vilken de är delvis enade andas i sig stridigheter och oenighet (DBY, 282).

Himlens religion enar människornas hjärtan och gör dem till ett. Man kan samla ett folk och oavsett hur mycket de skiljer sig åt politiskt, gör Jesu Kristi evangelium dem till ett – också om det bland dem finns medlemmar av alla politiska partier i landet (DBY, 285).

Vi har ingen aristokratisk krets i vår kyrka. För oss spelar det ingen roll om en broder har en tvättbjörnsmössa eller en fin bävermössa. Om en person är en trofast Guds tjänare har vi inget att invända mot att han kommer till mötena, även om han bara har lite buffelhud på huvudet. Vi tar sakramentet tillsammans med honom, hälsar honom på gatan som en broder och vän, samtalar med honom, umgås med honom på samkväm och välkomnar honom som en jämlike (DBY, 283–284).

Frälsaren sökte ständigt inpränta hos sina lärjungar att en fullkomlig enighet rådde bland alla celestiala varelser – att Fadern och Sonen och deras hjälpare, den Helige Anden, var ett i handling, i himlen och bland människorna på jorden … Om de himmelska härskarorna inte var ett, skulle de vara helt ovärdiga att bo … hos Fadern och Styresmannen i universum (DBY, 282).

Jesus … bad till Fadern att denne skulle göra hans lärjungar till ett, liksom han och hans Fader var ett. Han visste att om de inte blev ett, kunde de inte bli frälsta i Guds celestiala rike. Om människor inte ser så som han såg då han var i köttet, hör som han hörde, förstår som han förstod och blir precis som han var, efter sina olika egenskaper och kallelser, kan de aldrig bo hos honom och hans Fader [se Johannes 17:20–21; 3 Nephi 19:23] (DBY, 281).

Hur kommer det sig att de sista dagars heliga känner och tänker lika, är av ett hjärta och ett sinne, oavsett var de är när de tar emot evangeliet, i norr, söder, öst eller väst, eller vid jordens yttersta gräns? De får det som utlovades av Frälsaren då han skulle lämna jorden, nämligen Hjälparen, denne helige representant från ovan vilken erkänner en Gud, en tro, ett dop [se Efesierbrevet 4:5], vars sinne är Gud Faderns vilja, i vilken finns enighet i tro och handling och i vilken det inte kan finnas oenighet eller förvirring. När de har fått detta ytterligare ljus spelar det ingen roll om de har träffat varandra eller inte. De har med en gång blivit bröder och systrar och adopterats in i Kristi familj, genom det eviga förbundets band. Och alla kan då säga detsamma som Rut så vackert sade: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud” [Rut 1:16] (DBY, 282–283).

Om vi vore ett skulle vi bevisa för himlen, för Gud vår Fader, för Jesus Kristus vår äldre broder, för änglarna, för alla goda människor på jorden och för hela människosläktet att vi är Herren Jesu Kristi lärjungar. Om vi inte är ett är vi egentligen inte Herren Jesu lärjungar [se L&F 38:27] (DBY, 281).

President Young bar ständigt vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium.

Frälsningens evangelium är uttryckligen avsett att göra syndare till heliga, att övervinna ont med gott, att göra onda och dåliga människor till heliga och goda människor och att göra goda människor bättre. I de avseenden vi är ogudaktiga, i de avseenden vi har onda böjelser, hjälper evangeliet oss att övervinna det onda. Det ger oss förmågan, makten, kunskapen, visdomen och insikten att övervinna våra svagheter och rena oss inför Herren vår Gud (DBY, 448–449).

Vår religion lär oss sanning, dygd, helighet, tro på Gud och på hans Son Jesus Kristus. Den uppenbarar hemligheter, den påminner om det som varit och som är – och uppenbarar tydligt det som ska komma. Den är hela tillvarons grund. Den är den ande som ger intelligens till varje levande varelse på jorden. All sann filosofi har sitt ursprung i denna källa, från vilken vi hämtar visdom, kunskap, sanning och kraft. Vad lär den oss? Att älska Gud och våra medmänniskor, att ha medkänsla, barmhärtighet och tålamod med de ohörsamma och okunniga. Det finns något upphöjt och storslaget i vår religion som inte har funnits i någon annan religion på jorden, vilken varit utan det sanna prästadömet. Den är källan till all intelligens. Den går ut på att föra ner himlen till jorden och att upphöja jorden till himlen, att arbeta med all intelligens som Gud har placerat i människobarnens hjärtan, att umgås med den intelligens som bor i evigheten och att höja sinnet över de oväsentligheter som hör till tiden och som för oss neråt mot undergång. Den gör människan fri från mörker och okunskap, ger henne den intelligens som strömmar från himlen och ger henne förmågan att förstå allting (DNW, 1 juni 1859, 1).

Vår tro ger frid åt alla människor och skapar samförstånd mellan alla jordens invånare. Den får alla som uppriktigt följer dess föreskrifter att uppnå större rättfärdighet och frid, att leva i fred med sina familjer, att lovprisa Herren morgon och kväll, att be tillsammans med sina familjer, och fyller dem så med fridens anda, så att de aldrig fördömer eller tillrättavisar någon om det inte är berättigat. De stiger upp om morgonen lugnt och fridfullt liksom solen som går upp och ger jorden liv och värme, lika lugnt och fridfullt som en stilla bris en sommarkväll – ingen vrede, ingen illvilja, inga stridigheter (DBY, 449–450).

Vad offrar människor då de tar emot detta evangelium? I själva verket död för liv. Det är vad de ger: mörker för ljus, villfarelse för sanning, tvivel och otro för kunskap och visshet om det som hör Gud till (DBY, 450).

De heliga i alla tider har beskyddats, uppehållits och understötts av en allsmäktig kraft i sina lidanden, och kraften i Jesu Kristi religion har alltid uppehållit dem (DBY, 450).

Vår religion har varit en ständig glädjefest för mig. Den får mig att vilja ropa: ”Ära vare Gud! Halleluja! Pris ske Gud!” i stället för att känna sorg och bedrövelse. Ge mig den kunskap, den kraft och de välsignelser som jag kan ta emot, så intresserar jag mig inte för hur djävulen uppkom eller någonting om honom. Jag vill få visdom, kunskap och kraft från Gud. Ge mig den religion som ger mig större visdom, som ger mig förmåga att hålla ut, så att jag, när jag uppnår det tillstånd av frid och vila som finns i beredskap för de rättfärdiga, i all evighet kan ha gemenskap med de helgade (DBY, 451).

Jag känner mig glad och lycklig. ”Mormonismen” har gjort mig till det jag är, och Guds nåd, kraft och visdom kommer att göra mig till allt det jag någonsin kommer att bli, i tiden eller i evigheten (DBY, 451).

Herren har välsignat mig. Han har alltid välsignat mig. Från den stunden jag började bygga upp Sion har jag blivit oerhört välsignad. Jag skulle kunna berätta om så ovanliga händelser i fråga om Guds försyn för mig att mina bröder och systrar i sina hjärtan skulle säga: ”Jag kan knappt tro att det är sant.” Men jag är fast besluten att göra Guds vilja, att bygga upp hans rike på jorden, att upprätta Sion och dess lagar och att frälsa människorna … Jag älskar, tjänar och fruktar inte Herren för att slippa bli fördömd eller för att få någon underbar gåva eller välsignelse i evigheten, utan enbart för att de principer som Gud har uppenbarat för jordens invånares frälsning är rena, heliga och förädlande till sin natur. I dem finns det ära, härlighet och evig avkomma. De leder framåt från ljus till ljus, kraft till kraft, härlighet till härlighet, kunskap till kunskap och makt till makt (DBY, 452).

Jag är så tacksam … att jag har förmånen att umgås med de heliga och att vara medlem i Guds rike, och att jag har vänner i den levande Gudens kyrka (DBY, 452).

Allt som någonsin gjorts för mig på jorden har ”mormonismen” gjort för mig. Den har gjort mig lycklig … den har fyllt mig med goda känslor, med glädje och fröjd. Innan jag hade evangeliets anda plågades jag däremot tidvis av det som jag hör andra klaga över, det vill säga, jag kände mig nedslagen, dyster och missmodig. Allting kändes tidvis dystert (DBY, 452).

Men sedan jag anammat evangeliet har, vad jag kan minnas, ingenting förefallit mig dystert (DBY, 453).

När vi var omgivna av pöbelhopar och hotades av död och undergång från alla håll, vet jag inte annat än att jag kände mig lika glad, lika väl till mods, som jag gör nu. Framtiden kan se dyster och mörk ut, men jag har aldrig upplevt en tid i detta evangelium då jag inte känt att resultatet skulle bli till nytta för sanningens sak och för dem som älskar rättfärdighet, och jag har känt att jag med glädje velat erkänna Herrens hand i allt (DBY, 453).

Med Gud, änglarna och goda människor som mina medhjälpare kommer jag aldrig att sluta kämpa, centimeter för centimeter, tills vi vunnit seger och besitter riket. Det är vad jag känner och tror. Vi kommer att lyckas, och jag profeterar i Herren Jesu Kristi namn att vi ska besitta Guds rike över hela jorden, och besitta jorden (DBY, 453).

President Young utlovade välsignelser till alla trofasta heliga.

Bröder och systrar! Eftersom jag genom prästadömet har denna rättighet och förmån, välsignar jag er i Herrens namn och säger: ”Var välsignade!” Det är vad jag vill säga till de sista dagars heliga och till hela den mänskliga familjen, om de bara ville ta emot mina välsignelser (DBY, 456).

Må Gud välsigna varje god människa! Må Gud välsigna naturens verk! Må Gud välsigna sitt eget verk, förgöra de onda och ogudaktiga och dem som vill förgöra sina medmänniskor, så att krig och stridigheter upphör på jorden. O, Herre! Avlägsna dessa från sina poster och insätt goda människor som ledare för nationerna, så att de inte längre lär sig att strida utan som förnuftiga och civiliserade människor börjar göra något för att upprätthålla fred på jorden och göra gott mot varandra [se Jesaja 2:4] (DBY, 456).

Jag vill välsigna er ständigt. Mitt liv finns här, mitt intresse, min ära, min stolthet, min tröst, allt jag har finns här, och allt jag väntar att få, för all framtid, mitt i denna kyrka (DBY, 456).

Om jag kunde skulle jag förvisso välsigna folket med allt som deras hjärtan kunde önska sig om de inte syndade … Och om jag kunde skulle jag välsigna alla jordens invånare med allt som de kunde förhärliga Gud med, och rena sina hjärtan med (DBY, 457).

Om Herren hade ett folk på jorden, vilket han litade helt på, finns det inte en välsignelse i gudarnas eviga sfär som han inte skulle utgjuta över dem, om de kunde uthärda det i köttet. Tunga kan inte säga vilka välsignelser Herren har i beredskap för det folk som visat honom vad de går för [se 1 Korinthierbrevet 2:9–14] (DBY, 455).

I stället för att bli hårdare och hårdare bundna kommer de rättfärdiga att få större och större frihet, allt eftersom vi blir mer och mer trofasta och får mer kraft från himlarna och mer kraft från Gud. Må vi söka Herren flitigt, tills vi tillfullo får tro på Jesus, för de som har den tron är i sanning fria (DBY, 455).

Jag önskar att folket kunde förstå att de vandrar, lever och består i den Allsmäktiges närhet. De trofasta ska ha ögon att se med och ni ska se att ni är mitt i evigheten och i heliga varelsers närhet och inom kort kunna åtnjuta deras sällskap och närhet. Ni är rikt välsignade (DBY, 454–455).

Gör så gott ni kan i allt. Tillåt er aldrig att begå en handling som inte Guds Ande inom er godkänner att ni gör [se Moses 6:60]. Och om ni lever varje dag efter det bästa ljus och den bästa insikt ni har, och förhärligar Gud, vår himmelske Fader, efter bästa förmåga, lovar jag er evigt liv i Guds rike (DBY, 455).

Må Gud välsigna er! Frid vare med er! Håll er brinnande i anden! Var ödmjuka, läraktiga och gudfruktiga! Ta hand om er själva och sträva efter att frälsa er själva och alla som ni har något inflytande över. Det är min ständiga bön för er, i Jesu namn. Amen (DBY, 456).

Studieförslag

Jesu Kristi sanna lärjungar strävar efter att bli eniga – av ett hjärta och ett sinne.

Vad betyder det att Kristi efterföljare ska ”bli fullkomligt eniga” eller ”vara av ett hjärta och ett sinne”? (Se också Johannes 17:20–21.)
Varför är det nödvändigt att de heliga blir eniga om vi ska kunna bygga upp Guds rike? Varför kan ingen av oss bli frälst i det celestiala riket om vi inte blir ett med varandra?
Hur kan evangeliet få kyrkans medlemmar att med förenade krafter utföra Herrens verk, fast de är olika socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt?
Hur kan vi i sanning bli ”av ett hjärta och ett sinne” med våra syskon i kyrkan och med vår Frälsare, Jesus Kristus?

President Young bar ständigt vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium.

Vilka verkningar av evangeliet beskrev president Young? Hur har du sett dessa verkningar i ditt eget liv eller i din omgivnings liv?
På vilka sätt hjälper evangeliet oss att ”föra ner himlen till jorden och att upphöja jorden till himlen”?
President Young beskrev sin religion som ”en ständig glädjefest”. Hur kan vi göra evangeliet till en glädjefest? Vilka lärdomar av president Young i denna studiekurs har hjälpt dig att bättre förstå och uppskatta evangeliet?
Hur har Jesu Kristi evangelium fyllt dig med glädje och fröjd?

President Young utlovade välsignelser till alla trofasta heliga.

Hur kan kyrkans medlemmar visa Herren vad de går för och visa att de är värdiga de stora välsignelser han har i beredskap för dem?
Varför får vi ”större och större frihet” och kraft allt eftersom vi ”blir mer och mer trofasta”? Varför gör lydnad och tro oss fria?
Hur kan du ”leva varje dag efter det bästa ljus och den bästa insikt du har”?
Hur har president Youngs aldrig sviktande vittnesbörd och entusiasm över evangeliet påverkat ditt liv?