Kapitel 44

Guds rike och Israels insamling

Den 26 juli 1847, bara några dagar efter det att de första pionjärerna kommit in i Saltsjödalen, besteg president Brigham Young och en liten grupp prästadömsledare en bergstopp norr om det område som senare skulle bli Salt Lake City. De gav bergstoppen namnet Ensign Peak [Ensign = baner, ö a] till minne av Jesajas profetia: ”Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran … och se, snart och med hast kommer de dit” (Jesaja 5:26). President Young talade senare om att denna bergstopp var den plats han hade sett i en syn, en plats där de heliga skulle blomstra, där Guds rike kunde byggas och dit det nutida Israel kunde insamlas. Under de följande åren förde missionärerna ut evangeliets budskap överallt i världen, och tusentals nyomvända heliga kom till Saltsjödalen. I dag pågår uppbyggandet av riket och insamlingen av Israel i hundratals länder. President Young sade: ”Israels insamling är en sådan viktig del av det stora verk vi är engagerade i att det upptar mycket av våra tankar, och vi vill ständigt satsa alla nödvändiga resurser och krafter pä den ” (BYL).

Brigham Youngs lärdomar

Guds folk strävar efter att bygga Guds rike.

De människor som sitter framför mig, tillsammans med de många tusental som finns på jorden, är Guds folk … I samma mån som vi rätt kan ta vara på sådant som makt, ljus, kunskap, intelligens, rikedomar, himlen, jorden, i samma mån kommer det att ges till detta folk (DBY, 438).

Från denna kyrka ska det rike som Daniel såg växa fram. Det är detta folk som Daniel såg skulle fortsätta växa och utbreda sig och blomstra [se Daniel 2:44], men om vi inte är trofasta kommer andra att inta våra platser, för detta är den kyrka och det folk som ska besitta riket för alltid (DBY, 438).

Vår uppgift är att frambringa Sion, och upprätta Guds rike i dess fulländning och skönhet på jorden (DBY, 443).

Det rike vi talar om, predikar om och försöker att bygga upp är Guds rike på jorden, inte på den stjärnbeströdda himlen eller på solen. Vi försöker upprätta Guds rike på jorden till vilket egentligen allt som rör människorna hör – deras känslor, deras tro, deras böjelser, deras önskningar och varje handling i deras liv – så att de kan styras av det andligt och timligt (DBY, 339).

Då Guds rike tillfullo är upprättat på jordens yta och råder över alla andra folk och riken, ska det skydda människorna i åtnjutandet av alla sina rättigheter, oavsett vad de tror, vad de bekänner sig till eller vad de dyrkar (DBY, 440).

Jag har lärt mig sedan många år tillbaka att Herren står vid rodret som styr Sions skepp … Om vi inte gör exakt vad Herren har befallt oss att göra, arbetar vi förgäves. Detta har jag erfarit redan från början. I alla livets skiften måste vi lära oss att strikt hålla oss till sanningen. Det är vår skyldighet att veta vad som borde göras, och sedan göra det. Även om det mänskligt sett inte finns någon möjlighet att göra det, kan vi sannerligen försöka. Och om vi försöker så gott vi kan, vittnar denna handling åtminstone om en fast beslutsamhet smyckad med tålamod och uthållighet. Och om vi fortfarande, efter att ha gjort allt vi kan, inte kan utföra det vi tänkt, kommer Herren med all säkerhet att uträcka sin hand och ge oss seger (DBY, 441).

Om detta folk lever efter de principer det har anammat, är det rustat att råda nationerna. För vi bygger på en rättfärdig grund och våra principer är sanning, rättfärdighet och helighet. Låt oss stå fast vid dessa principer tills de utplånar dåraktighet … så blir vi visdomslärare för folken (DBY, 441).

Vad kommer slutresultatet av evangeliets återställelse att bli, och vilken framtid väntar de sista dagars heliga? Om de är trogna prästadömet som Gud har gett oss, kommer evangeliet att revolutionera hela världen. Jorden kommer att helgas och Gud kommer att förhärliga den, och de heliga kommer att bo på den i Faderns och Sonens närvaro (DBY, 438).

En del av arbetet i Guds rike är att insamla Israels hus.

Vi har ett mål för ögonen, och det är att vinna inflytande bland alla jordens invånare i avsikt att upprätta Guds rike i dess rättfärdighet, makt och härlighet, och att upphöja Guds namn och göra så att det namn vi lever genom vördas överallt så att han äras, så att hans verk äras, så att vi själva äras och lever så att vi är värdiga att kallas hans barn (DBY, 438–439).

Vi ska bygga upp … Sion, insamla Israels hus och återlösa jordens folk [se L&F 115:4–6]. Detta folk har detta arbete att utföra, oavsett om vi lever så länge att vi får se det. Det är vårt ansvar (DBY, 437).

Det är vår skyldighet att se till att evangeliet förkunnas för Israels hus (DBY, 437).

Vi samlar nu [1863] in Abrahams barn vilka har utgått från Josefs och hans barns höft, framför allt från Efraim, vars barn är uppblandade bland alla jordens folk (DBY, 437).

Vilka är Israel? Det är de som är av Abrahams säd, vilka mottog löftet genom sina förfäder [se 1 Moseboken 22:17–18], och hela återstoden av människobarnen, vilka tar emot sanningen, är också Israel. Jag känner alltid kärlek till dem, närhelst jag vänder mig till nådens tron (DBY, 437).

Israel är skingrat bland alla jordens folk. Efraims ättlingar är uppblandade med andra folk över hela jorden. Abrahams avkomlingar är uppblandade med de avkomlingar som är upproriska över hela jorden (DBY, 437).

De som bor på öarna i Stilla havet och de som är infödda i Amerika tillhör Israels hus, Abrahams säd, och löftet gäller dem. Och förr eller senare kommer de alla att frälsas i Guds rike eller fullständigt förgöras (DBY, 437).

Först och främst måste vi sörja för att ha och behålla evangeliets anda, insamla Israel, återlösa Sion och frälsa världen. Det bör vara den förhärskande önskan hos första presidentskapet, Israels äldster och varje ämbetsman i Guds kyrka och rike (DBY, 137).

Guds rike kan inte förgöras.

Gud har börjat upprätta sitt rike på jorden, och hela helvetet och dess onda andar går till angrepp mot det. Helvetet öppnar sig och sänder ut sina djävlar och smådjävlar. Varför? För att förgöra Guds rike på jorden. Men det kan de inte (DBY, 442).

Om det finns några hjärtan eller andar i denna stad, eller någon annanstans, som är rädda och undrar om vi kommer att förgöras, eller om denna kyrka kommer att bestå och bli den maktfaktor på jorden som Guds tjänare förutsagt, säger jag till alla dessa ängsliga själar att ni inte behöver vara rädda. Det finns bara en sak som ni behöver frukta, och det är i fråga om er själva, att ni lämnar ljuset som Herren har gett er och vandrar ut i mörkret och återvänder till världens fördärvade element, vilka traktar efter det som tillhör världen och som är syndigt (DBY, 442).

Om de onda har makt att utsläcka solen så att den inte längre lyser, om de har makt att göra slut på elementens verkningar, upphäva hela naturens ordning och omstörta Guds medel och avsikter, då kan de börja fundera på att sätta stopp för ”mormonismen” och omintetgöra Guds oföränderliga avsikter [se L&F 121:33]. Människor må förfölja det folk som tror på Guds lärdomar, sprida rykten för att ge dem prövningar, jorden och helvetet må förena sig emot Guds rike och uppbjuda alla sina onda krafter, men det kommer att stå lika fast och orubbligt under allt detta som evighetens pelare. Människor må förfölja profeten och dem som tror på och stöder honom, de kan fördriva de heliga och döda dem, men det inverkar inte det minsta på sanningarna i ”mormonismen”, för dessa kommer att finnas kvar då elementen smälter av brinnande hetta och himlen hoprullas som en bokrulle och själva jorden upplöses [se Jesaja 34:4 och L&F 88:95] (DBY, 442–443).

I detta hjälplösa barn vid sin mors bröst ser vi en man, en apostel, en helig – ja, generationer av män med riken, troner och herradömen. Inom denna bräckliga, lilla människa finns följaktligen stora möjligheter, och hennes värde är oändligt. Om det förhåller sig så med ett spädbarn, vad kan vi då förvänta av detta lilla rike som är under utveckling? Vi kan se fram emot allt som hör till storhet och godhet, till makt, till herravälde och härlighet. Hur ivriga bör vi då inte vara att skydda denna lilla maktfaktors rättigheter? Hur ivrigt och konsekvent bör vi inte bevara dess intressen och stödja dess lagar och heliga institutioner? (DBY, 439.)

Mitt hjärta gläder sig. Jag ser Guds folk, att det har jagats, fördrivits från människornas åsyn. Jordens och helvetets makter har så mycket som möjligt försökt att utplåna Guds rike från jordens yta. De onda har lyckats med det i forna dagar, men nu kan de inte förgöra det (DBY, 442).

”Guds rike eller ingenting.”

Guds rike är det enda som är värt någonting [se Matteus 6:33]. Det finns inget annat som är värt att ha, varken här eller i nästa liv. Utan det är allting annat som ett förtorkat träd som väntar på att brännas – det förtärs helt och askan sprids för alla vindar (DBY, 444).

För mig är det Guds rike eller ingenting som gäller. Utan det skulle jag inte ge det minsta för all världens samlade rikedom, härlighet, status och makt. För liksom daggen på gräset försvinner det och glöms bort, och liksom gräset torkar det bort och liksom blomstret förvissnar det och finns inte mer. Döden gör den mäktigaste monark likvärdig med den fattigaste, svältande tiggare. Och båda måste stå inför Kristi domstol och svara för de gärningar de gjort i kroppen [se Uppenbarelseboken 20:12] (DBY, 444–445).

För oss är det Guds rike eller ingenting som gäller. Och vi kommer att upprätthålla det eller dö på kuppen – men vi kommer inte att dö. Det är trösterikt för många att veta att vi inte kommer att dö, utan vi kommer att fortleva i våra ansträngningar. Vi ska bevara Guds rike levande. Om vi inte gör det, kommer vi att dö inte bara en timlig, utan också en evig död. Handla då, så att ni får leva! (DBY, 445).

Om ni ger något till uppbyggandet av Guds rike, ge då det bästa ni har. Vilket är det bästa ni har och som ni kan helga åt Guds rike? Det är de talanger som Gud har gett er. Hur många då? Alla. Vilka storartade talanger! Vilken storartad gåva! … Låt oss helga varje förmåga vi har åt att bygga upp Guds rike, så kommer vi att lyckas fullt ut (DBY, 445).

Studieförslag

Guds folk strävar efter att bygga Guds rike.

Hur känns det att veta att du som medlem i kyrkan är en del av arbetet att bygga upp Guds rike på jorden? Vilket ansvar medför detta? Vilka välsignelser kommer då Guds rike tillfullo är upprättat på jorden?
Hur kan vi förvissa oss om att vi ”gör exakt vad Herren har befallt oss att göra”? Vad händer om vi gör det?
Hur kan kyrkans medlemmar bli ”visdomslärare för folken”, individuellt och kollektivt?
Vilken framtid väntar de sista dagars heliga om vi är trofasta?

En del av arbetet i Guds rike är att insamla Israels hus.

Hur kan vi ”leva så att vi är värdiga att kallas hans barn”? Hur kan dina handlingar förläna Herren och hans verk ära och vördnad?
Vilka tillhör Israels hus? Hur kan du medverka till insamlingen av Israels hus?

Guds rike kan inte förgöras.

Vilka bevis kan du se för att Satan och hans anhängare i sanning försöker förgöra Guds rike i dag? Hur kan vi ge våra familjer kraft att stå emot deras ansträngningar? Hur kan vetskapen om att Guds rike inte kan förgöras ge oss kraft att stå emot frestelser och utstå prövningar?
Vad är det enda vi behöver frukta vad gäller oss själva som medlemmar i kyrkan, enligt president Young? Vad kan vi göra för att förvissa oss om att detta fruktade inte händer? Hur kan din tro på Gud och dina studier i evangeliet hjälpa dig att driva ut den fruktan som du kan känna för andra saker?

”Guds rike eller ingenting.”

Varför tror du att president Young sade att Guds rike är det enda som är värt att ha? Vad betyder dessa ord, ”Guds rike eller ingenting”, för dig?
Vilka talanger eller gåvor är du villig att helga åt att bygga upp Guds rike?