Kapitel 30: Att utveckla en kristuslik inställning till varandra

Kapitel 30

Att utveckla en kristuslik inställning till varandra

President Brigham Young såg behovet av den kärlek som är ”Kristi rena kärlek” för att göra livet lättare. Hans handlingar mot Lucy Groves är ett exempel på hans godhet och villighet att tjäna andra: På vägen västerut hamnade Lucy under hjulet på familjens vagn så att hon bröt brenet och flera revben. President Young fixerade det brutna benet i rätt läge och gav henne en välsignelse. Några dagar senare snubblade Lucys dotter över benet så att det bröts på nytt. Plågad av smärta vid varje steg som oxarna tog bad Lucy sin man att ta bort vagnen från vagnståget och låta de andra fortsätta utan dem. President Young förklarade att han inte tänkte lämna dem vid sidan av vägen i detta farliga område. Han instruerade ett antal män att såga av benen på Lucys säng och hänga upp sängramen mellan de bågformade träramarna – som gick upp ovanför sidorna på vagnen och som höll upp kanvasduken över vagnen – så att madrassen och fjädrarna svängde lätt, som en hängmatta. President Young gav sä Lucy ytterligare en välsignelse och red bredvid henne i flera dagar för att förvissa sig om att hon inte plågades ytterligare. ”Med sitt milda och vänliga sätt”, skrev Lucys sonson, ”vann han Lucys och hennes efterkommandes kärlek för alltid” (HRF, 157–158).

Brigham Youngs lärdomar

Ikläd er kärlekens band.

Vi är inte här isolerade eller ensamma, annorlunda formade eller sammansatta av annat material än resten av människosläktet. Vi tillhör och är en del av detta släkte. Följaktligen har vi ett ansvar mot varandra (DBY, 271).

De sista dagars heliga måste lära sig att deras bröders intresse är deras eget intresse. Annars kan de aldrig bli frälsta i Guds celestiala rike (DBY, 271).

Herren välsignar det folk som är fullt av kristlig kärlek, godhet och goda gärningar (DBY, 280).

Kristlig kärlek. Det finns en dygd, egenskap eller princip som, om den hyllades och tillämpades av de heliga, skulle visa sig ge frälsning åt tusentals och åter tusentals. Jag syftar på kristlig kärlek eller kärlek varifrån förlåtelse, långmodighet, godhet och tålamod kommer (DNW, 11 januari 1860, 1).

Vi borde ha kristlig kärlek. Vi borde göra allt vi kan för att återvinna Adams och Evas förlorade söner och döttrar och föra dem tillbaka för att bli frälsta i vår Fader och Guds närhet. Om vi gör det kommer vår kristliga kärlek att nå så långt som det är avsett att Guds kärlek ska nå bland detta folk (DBY, 273).

Älska din nästa som dig själv [se Matteus 22:39]. Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig [se Matteus 6:12] (DNW, 20 mars 1852, 3).

Det är ytterst dåraktigt av människor att säga att de älskar Gud, när de inte älskar sina medmänniskor [se 1 Johannesbrevet 4:20] (DBY, 271).

Vi ska börja vårt arbete med att visa kärlek och vänlighet inom den familj som vi tillhör, och sedan utöka detta till att omfatta andra (DBY, 271).

Var ståndaktiga, förbli alltid i sanningen. Inbjud aldrig till illvilja eller hat i era hjärtan. Det passar sig inte för en helig (DBY, 273).

Säger jag, älska era fiender? Ja, efter vissa principer. Ni ska inte älska deras ogudaktighet. Ni ska bara älska dem såtillvida att ni har en önskan och försöker att vända dem bort från deras onda vägar, så att de kan bli frälsta genom att följa evangeliet (DBY, 272).

Gör några av era medmänniskor några fel? Det gör de. Människor kommer hit från olika delar av världen för att göra detta till sitt nya hemland. De som redan är bosatta här förväntar att de som kommer omedelbart ska anpassa sig till och anamma deras seder och bruk och traditioner, annars tycker de inte att nykomlingarna är värdiga deras gemenskap. Med andra ord: ”Om varje man, kvinna och barn inte handlar, tänker och ser som jag gör, är han eller hon en syndare.” Det är högst nödvändigt att vi har den kärlek som gör att många synder, det vi tror är synder, blir förlåtna (DNW, 11 januari 1860, 1).

Det torde vara ett tillfredsställande bevis för att ni är på livets väg, att ni älskar Gud och era syskon i förbundet av hela ert hjärta (DBY, 271).

Fastställ en säker kurs för att få evigt liv, och ta så många som möjligt med dig. Acceptera dem som de är, förstå dem som de är och bemöt dem som de är. Se på dem så som Gud ser på dem (DBY, 274).

Godhet. Var god mot alla liksom vår Fader i himlen är god. Han låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga, och han låter sin sol gå upp över onda och goda [se Matteus 5:45]. Följaktligen ska vår godhet nå ut till alla hans händers verk, där så är möjligt. Ge dock inte efter för det ondas ande och inflytande (DBY, 272).

Vi ska upphöra med all gemenhet och vara goda mot alla. Tillrättavisa då det ger störst verkan, men försök med övertalning innan ni ger stränga straff (DBY, 277).

Om ni måste tillrättavisa en person, gör det aldrig utan att kunna ge motsvarande tröst och lindring [se L&F 121:43] (DBY, 278).

Att människor tycker eller inte tycker som jag har aldrig förändrat mina känslor för dem som enskilda personer, som män och kvinnor. Kan ni vara grannar med mig? Jag kan vara det med er, och det har ingen betydelse för mig om ni tror som jag eller inte (DBY, 278–279).

I vårt umgänge med utomstående ska vi inte kalla dem hedningar. Vi ska vara sådana föredömen som är värda att ta efter. Då kommer alla som är ärliga att säga: ”Jag antar att ni har rätt. Jag tror jag ska komma och bo hos er en tid” (DBY, 279).

Att vara snäll och vänlig, försynt och sanningsenlig, att vara full av tro och redbarhet och inte handla fel är av Gud. Godheten sprider ett vackert sken omkring varje människa som besitter den, vilket gör att ansiktet strålar av ljus och att andra människor vill njuta av hennes sällskap. Hon är älskad av Gud, av de heliga änglarna och av alla goda människor på jorden, medan de onda hatar, avundar, beundrar och fruktar henne (DBY, 280).

Goda gärningar. Hjärtat i vår religion är att förbarma sig över alla och göra gott mot alla, i den utsträckning de låter oss göra gott mot dem (DBY, 272).

Må vi ha medlidande med varandra och må de som är starka med ömhet ta hand om de svaga, tills de blir starka. Och må de som förstår vad som är rätt vägleda dem som är okunniga och dåraktiga tills de kan förstå och fatta egna beslut (DBY, 271).

Be alltid för alla som kan nås av barmhärtighetens hand (DBY, 279).

När ni ser att en medmänniska börjar göra fel, be då för henne att hon ska få tillbaka evangeliets anda som hon en gång haft. Och om ni känner att ni själva är på väg bort, be då om att få mer av det ljus ni fick då ni först tog emot evangeliet, sä räddar ni er själva och er familj (DBY, 272).

Anta att det i detta samhälle finns tio tiggare som går från dörr till dörr och ber om något att äta, och att nio av dem är bedragare som tigger för att slippa arbeta och som med ett ont hjärta utnyttjar människors generositet och välvilja, och att bara en av de tio som knackar på hos er förtjänar er välgörenhet. Vilket är bäst, att ge mat till alla tio för att vara säker på att man hjälper den som verkligen behöver det eller att köra bort alla tio därför att man inte vet vem som förtjänar hjälp? Ni säger alla att man hellre ska ge alla tio något än att köra bort den enda av dem som verkligen förtjänar och behöver hjälp. Om ni gör det, blir välsignelserna desamma oavsett om ni hjälper dem som förtjänar det eller inte, så länge ni ärligt och uppriktigt ger allmosor för att hjälpa de verkligt behövande (DBY, 274).

Fördöm inte. Döm rättvist.

Döm inte, så blir ni inte dömda [se Matteus 7:1]. Ingen ska döma en medmänniska såvida han inte vet att han tänker Kristi tankar [se Moroni 7:16–18]. Vi bör allvarligt begrunda detta. Hur ofta säger inte någon: ”Han har gjort fel. Han kan inte vara en helig. I så fall skulle han inte ha gjort det.” Hur vet du det? Döm inte vederbörande, för du känner inte till Herrens avsikter med honom. Säg därför inte att han inte är en helig … Den som säger att en annan inte är en sista dagars helig på grund av någon bagatell i livet, visar att han inte har Guds Ande med sig. Tänk på det, bröder och systrar! Skriv upp det så att ni kan friska upp minnet. Bär det med er och titta på det ofta. Om jag dömer mina bröder och systrar har jag inte Kristi Ande, såvida jag inte dömer enligt Jesu Kristi uppenbarelser. Om jag hade Kristi Ande skulle jag inte döma någon människa (DBY, 277–278).

Jag nästan överväldigas av sorg då jag ser hur många av Israels äldster som vill att alla ska nå upp till deras nivå och ha dem själva som måttstock. Alla människor måste vara precis lika långa som de, annars blir sängen för kort att sträcka ut sig på och täcket för knappt att svepa in sig i (DBY, 279).

Om de ser en felande broder eller syster, vars handlingssätt inte stämmer överens med just deras uppfattning om saker och ting, drar de genast slutsatsen att han eller hon inte kan vara en helig. De säger upp vänskapen och menar att om de går på sanningens stig måste andra tro och vara exakt som de (DBY, 279).

Låt oss ha tålamod med varandra. Jag har inte exakt samma inställning till saker och ting som du har. Jag bedömer inte allting likadant som du, inte heller bedömer du allting likadant som jag. När ni bedömer en man eller kvinna, se då till hjärtats avsikter. Det är inte uteslutande för sina ord eller sina gärningar som människorna kommer att dömas på Herrens stora dag. Utan tillsammans med orden och gärningarna kommer hjärtats tankar och avsikter att bedömas, och efter dessa kommer människorna att dömas [se L&F 137:9] (DBY, 273–274).

Må alla sista dagars heliga lära sig att andra heligas svagheter inte är synder. Då män eller kvinnor oavsiktligt gör något fel, tillräkna dem då inte detta som synd. Må vi lära oss att hysa medkänsla med varandra. Må barmhärtighet och godhet uppmjuka varje argt och surt hjärta, så att vi kan visa långmodighet och välvilja i allt vårt umgänge med varandra (DBY, 273).

Tjäna Herren och försök inte att hitta fel hos varandra [se L&F 88:124]. Lev så att ni inte har några fel, som andra kan finna. Bry er inte om felen hos andra heliga, för varje människa har fullt upp med att rätta till sina egna (DBY, 280).

Ni kanske ser, eller tror att ni ser, tusen fel hos era medsyskon. Men de är skapta som ni. De är kött av ert kött, ben av era ben. De är av er Fader som är i himlen. Vi är alla hans barn, och borde så långt som möjligt vara nöjda med varandra (DBY, 271).

Respektera varandra. Tala inte nedsättande om varandra. En del är, om de blir stötta på någon, benägna att döma denne till helvetet såsom ovärdig en plats på jorden. Ni dårar! Förstår ni inte att de som ni fördömer är Guds händers verk likaväl som ni själva! Gud överser med deras svagheter, och i den utsträckning de gör gott är de lika antagbara som vi är. Tack Gud att du vet bättre och är full av barmhärtighet och godhet (DBY, 274).

Må Gud välsigna de ödmjuka och de rättfärdiga, och må han ha medkänsla med oss på grund av den svaghet som finns i vår natur. Och må vi ha barmhärtighet med varandra med tanke på den stora svaghet och okunnighet som vi dödliga har (DBY, 272).

Den som är barmhärtig ska möta barmhärtighet [se Matteus 5:7] (DBY, 273).

Jag är mycket tacksam att det inte tillkommer oss, i vårt nuvarande tillstånd, att döma världen. Om så vore, skulle vi förstöra allting. Vi har inte visdom nog, våra sinnen är inte fyllda med Guds kunskap och makt. Människans ande behöver få kontroll över kroppen lite mer tills den kan tygla kroppens begär, tills hela själen bringats i fullständig harmoni med Guds sinne och vilja. Och vi måste också få den urskillning som Gud utövar för att kunna se in i framtiden och för att förvissa oss om och veta följderna av våra handlingar långt in i framtiden, ja in i evigheten, innan vi kan döma (DBY, 278).

Stärk tron hos varandra och undvik stridigheter.

Om vi kunde få den tron och tilliten till varandra och till vår Gud, att om vi bad om något, vi kunde göra det med full förvissning och kunskap om att vi skulle få. Inser ni inte att det direkt skulle få oss att göra mot andra som vi vill att de ska göra mot oss, i varje verksamhet och omständighet i livet? Det skulle mana oss att inte bara göra så mycket som fordrades, utan mer. Om er broder ville tvinga er att följa med en mil i hans tjänst, skulle ni följa med honom två. Om han ville processa med er för att få er skjorta, så skulle ni ge honom er mantel också [se Matteus 5:40–41]. Denna princip manar oss till att göra allt vi kan för att främja varandras bästa, Guds verk på jorden och allt som Herren vill att vi ska göra. Den gör oss redo och villiga att genast utföra det (DBY, 275).

Men om vi saknar tillit till varandra och är avundsjuka på varandra, förstör detta vår frid. Om vi utvecklar förmågan att lita orubbligt på varandra, kommer vår glädje att vara fullständig (DBY, 275).

Det verk som ni och jag har påtagit oss är att återställa tilliten bland folket. När jag hör talas om situationer där medlemmar i kyrkan tar tillbaka vad de lovat betraktar jag det som en skam för detta folk. Vi ska hålla vad vi lovat varandra. Och om vi får problem eller missförstår varandra talar vi igenom saken, diskuterar den ingående, allvarligt och hänsynsfullt, så ska vi finna att alla problem reds ut lättare. Och vi ska också finna att nästan varje problem som uppstår bland jordens invånare beror på missförstånd. Och om ett avsiktligt fel verkligen existerar och man talar igenom saken, är den som handlat fel vanligtvis villig att ta reson (DBY, 276).

Då en meningsskiljaktighet uppstår mellan två parter ska de träffas och lägga fram problemet för varandra. Må de då lägga sig ner i ödmjukhetens vagga och säga: ”Broder (eller syster)! Jag vill göra rätt. Ja, jag är villig att fela mot mig själv för att du ska få rätt.” Tror ni inte att en man eller kvinna som handlar så mot sin nästa är rättfärdigad enligt rättfärdighetens lag? De slår ihop sina kloka huvuden och enas. Då behöver man inte tillkalla en tredje person för att lösa meningsskiljaktigheten. Om ni, efter att ha gjort på detta sätt, inte kan enas, kallar ni in en tredje person och löser saken (DBY, 276–277).

Ibland uppstår sådana stridigheter mellan medlemmar att de fjärmar sig så mycket från varandra att de inte alls tror på varandras ärlighet och redbarhet, då, kanske, båda parter har snubblat över ett litet, själviskt, okunnigt, personligt missförstånd, och låter det anta sådana proportioner att de vill utesluta varandra från kyrkan. Sådana fall läggs mycket ofta fram för mig. Då man reder ut problemet finner man att det har börjat med ett bagatellartat missförstånd om någon mindre sak. Hela problemet hade börjat med en bagatell. Låt bli att skapa problem av ett missförstånd (DBY, 277).

Om era medmänniskor skvallrar om er, och ni tycker att de gör fel då de förtalar er, låt dem inte få veta att ni hört något om saken, utan uppträd som om de alltid handlat rätt (DBY, 277).

Låt oss från och med nu leva så att vi skapar tillit till alla människor vi umgås med och kommer i kontakt med, och värdera varje uns av tillit som vi får som en av de dyrbaraste ägodelar vi människor någonsin kan få. Då jag genom mina goda gärningar har vunnit min nästas förtroende, ber jag att jag aldrig ska göra något som förstör det (DBY, 276).

Studieförslag

Ikläd er kärlekens band.

Vilka ”ansvar mot varandra” har vi som medlemmar av människosläktet? Hur påverkar vår inställning till och våra handlingar mot andra vår egen frälsning? Hur kan den kristliga kärleken hjälpa oss att ”återvinna Adams och Evas förlorade söner och döttrar”?
Varför kan vi inte i sanning älska Gud om vi inte älskar andra människor? Varför är det så viktigt att ”se på andra så som Gud ser på dem”? Hur kan du öka din förmåga att göra det?
Den kärlek som är ”Kristi rena kärlek” kan visas på många sätt (se exempelvis Moroni 7:45–47). Vilka sätt att visa kristlig kärlek betonade president Young? På vilka sätt kan du visa dem som du kommer i kontakt med mer kristlig kärlek? Hur har andra visat dig kristlig kärlek?

Fördöm inte. Döm rättvist.

Vad sade president Young om att döma varandra? Hur kan du tillämpa dessa råd då du umgås med dem som tänker eller uppträder annorlunda än vad du gör?
Vad kan följderna bli om vi dömer våra medmänniskor orättfärdigt? Vad kan hjälpa oss att döma rättfärdigt om vi är i en sådan ställning att vi måste döma en annan människa? (Se också Moroni 7:14–18.) Varför är det viktigt att vi visar varandra barmhärtighet?
Hur kan det hjälpa oss i vårt umgänge inom familjen, med vänner och bekanta, att komma ihåg att vi alla är Guds barn?

Stärk tron hos varandra och undvik stridigheter.

Hur stärker vi tron på och tilliten till varandra? Vad blir följden om vi gör det? Vad händer om vi inte har tillit till varandra?
Kan du nämna några källor till stridigheter? (Se också Andra Nephi 26:32–33.) Vad är stridigheter och hur kan vi undvika det? Vad har du gjort hittills för att verkligen undvika stridigheter? Hur bör vi enligt president Young uppträda då det uppstår meningsskiljaktigheter eller konflikter?
Varför tror du att president Young beskrev den tillit som andra visar oss som ”en av de dyrbaraste ägodelar vi människor någonsin kan få”? Kan du nämna något konkret som du kan göra för att öka andra människors tillit till och förtroende för dig?