Kapitel 46

Föräldraansvaret

President Brigham Young älskade barn och trodde på deras renhet inför Gud. Många av hans predikningar innehöll råd till de heliga om hur de skulle ta hand om sina barn. Exempelvis hade hans lille son för vana att ha ner sked och tallrik med bröd och mjölk på golvet. Mamman var rådlös. Brigham rådde henne: ”Nästa gång han har ner maten på golvet ställer du honom vid stolen och börjar med dina sysslor utan att säga någonting. ” Mamman gjorde det. Barnet stod först vid stolen och tittade pä sin mamma, därefter på det han hade haft ner på golvet. Slutligen kröp han efter skeden och tallriken och lade tillbaka dem på bordet. Han hade aldrig mer ner maten från bordet. Om sin hustrus handling sade president Young: ”Hon kunde ha slagit honom och skadat honom, som mänga andra skulle ha gjort. Men om man vet vad man ska göra, kan man tillrättavisa barnet utan våld” (LBY, xxv). Att president Young levde som han lärde bestyrktes av hans dotter Susas beskrivning av honom som ”en idealisk far. Han var nästan för snäll. Han var mild, omtänksam, rättvis och fast … Ingen av oss var rädd för honom. Alla avgudade vi honom” (LSBY, 356).

Brigham Youngs lärdomar

Föräldrarna är vårdnadshavare för Guds barn och ska uppfostra, utbilda och ta hand om dem.

Vi är våra barns vårdnadshavare. Vi har fått förtroendet att fostra och utbilda dem. Om vi inte gör vad som behövs för att rädda dem från onda inflytanden, håller vi inte måttet (LBY, xxiv).

Föräldrarna är ansvariga inför Herren för det sätt på vilket de utbildar och fostrar sina barn, för ”barn är en Herrens gåva, livsfrukt, en lön. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De kommer inte på skam [Psaltaren 127:3–5]” (DNW, 7 december 1864, 2).

Ni föräldrar! Sträva efter att ära era barn. Fostra och vägled dem efter Herrens vilja. Undervisa dem om sanning och villfarelse. Lär dem att älska och tjäna Gud [se Femte Moseboken 6:5]. Lär dem att tro på Jesus Kristus, Guds Son och världens Frälsare (DNSW, 8 augusti 1877, 1).

Mödrarna är redskapen i försynens hand för att styra nationers öden. Om mödrar i alla länder lär sina barn att inte kriga, kommer barnen aldrig att göra det när de blir stora. Om mödrarna lär sina barn: ”Kriga, kriga mot era fiender, ja, bara kriga!” så kommer de att genomsyras av den andan. Följaktligen ser ni med en gång vad jag vill inpränta hos er, att mödrarna är sättet att ge hela människan livsglädje, och styra människors öden och liv på jorden (DBY, 199–200).

Vi kan vägleda, leda och tukta ett litet skott, och det växer åt det håll vi önskar, om vi gör det på ett klokt och bra sätt. Så om vi omger ett barn med ett sunt och nyttigt inflytande, ger det lämplig undervisning och fyller dess sinne med sanna traditioner, kan det vara detta som får barnet att gå på livets väg (DBY, 209).

Föräldrarna ska uppfostra sina barn med kärlek och vänlighet.

Må föräldrarna behandla sina barn som de själva skulle vilja bli behandlade och vara ett sådant föredöme för dem som anstår Guds heliga (DNW, 7 december 1864, 2).

Lär era barn att älska och känna vördnad för Herren. Studera deras karaktär och deras sinnelag och behandla dem därefter. Tillrättavisa dem aldrig när ni är arga. Lär dem att älska er i stället för att frukta er (DBY, 207).

I vår dagliga verksamhet, oavsett vad vi gör, bör vi sista dagars heliga … bevara ett jämnt humör, både i och utanför hemmet. Vi ska inte låta motgångar och tråkiga omständigheter göra oss sura och griniga hemma och få oss att tala hårda ord och ord som sårar våra hustrur och barn, så att det blir en dyster och sorgsen stämning i vårt hem och så att våra familjer fruktar oss i stället för att älska oss. Vi bör aldrig tillåta vreden att välla upp inom oss, och ord i vredesmod bör aldrig tillåtas att passera våra läppar. ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm” [Ordspråksboken 15:1]. ”Vrede är en grym sak och harm en störtflod” [Ordspråksboken 27:4], men ”förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att förlåta vad någon har brutit” [Ordspråksboken 19:11] (DBY, 203–204).

I mitt umgänge med människor ser jag att de flesta föräldrar är mycket angelägna om att styra sina barn. Så vitt jag har kunnat se finns det fler föräldrar som är oförmögna att styra sig själva än föräldrar som är oförmögna att styra sina barn. Om en mor vill styra sitt barn ska hon först lära sig styra sig själv. Då kan hon med framgång få barnet att helt underordna sig hennes vilja. Men om hon inte kan styra sig själv, hur kan hon då förvänta att barnet, ett spädbarn i insikt, ska vara förståndigare och bättre än den som är vuxen och mogen? (DNSW, 12 juli 1870, 2).

Föräldrarna bör aldrig tvinga sina barn att göra något, utan leda dem framåt och ge dem kunskap allteftersom deras sinnen är beredda att ta emot den. Det kan vara nödvändigt att … ge ett straff, men föräldrarna bör snarare leda sina barn genom tro än med fysisk bestraffning och leda dem vänligt genom ett gott exempel in i all sanning och helighet [se L&F 121:43] (DBY, 208).

Vi kan inte straffa ett barn för att det gör det som går emot vår vilja, om det inte vet bättre. Men om våra barn fått ordentlig undervisning så att de vet vad som fordras av dem och då trotsar, förväntar de naturligtvis att bli bestraffade, och det är helt rätt att de ska bli det (DNSW, 8 juli 1873, 1).

Jag vill nu säga till föräldrarna att vänliga ord och kärleksfulla handlingar gentemot barnen mildrar deras oborstade uppträdande mycket mer än riset, eller med andra ord, fysisk bestraffning. Trots att det står skrivet att ”ris och tillrättavisning ger vishet, men ett ouppfostrat barn drar skam över sin moder [Ordspråksboken 29:15]” och ”den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid [Ordspråksboken 13:24]”, syftar dessa citat på … klok tillrättavisning. De barn som har levt i det behagliga ljuset av föräldrarnas välvilja och tillgivenhet, och görs medvetna om en förälders misshag, och får en vänlig tillrättavisning från den förälderns mun, upplever en mer fullständig tillrättavisning än fysisk bestraffning mot honom skulle kunna åstadkomma (DNW, 7 december 1864, 2).

Jag kan hitta massor av män i denna församling som har stött bort sina barn genom att ge dem spö. Där det finns hårdhet finns det ingen tillgivenhet från något håll. Barnen håller sig hellre borta ifrån sin far än är tillsammans med honom (DBY, 208).

Det är inte med piska eller spö som vi kan få lydiga barn, utan det är genom tro och genom bön och genom att vara ett gott exempel för dem (DNW, 9 augusti 1865, 3).

Jag tror inte på att göra min auktoritet som make eller far känd genom rå styrka, utan genom överlägsen intelligens – genom att visa dem att jag förmår undervisa dem … Om Herren har placerat mig som familjens överhuvud, ska jag vara det i all ödmjukhet och tålamod. Inte som en tyrannisk ledare, utan som en trogen följeslagare, en mild och tillgiven far, en omtänksam och blygsam högste ledare. Må jag äras i min ställning genom trofasthet och flit, och vara fullt duglig, med hjälp av Guds Ande, att uppfylla min plikt så att det påverkar deras frälsning vilka jag fått ansvaret för (DNW, 23 juli 1862, 2).

Ibland kanske inte våra barn har en god anda med sig, men om vi föräldrar fortsätter att ha en god anda kommer barnen att ha en dålig anda bara en kort tid … Led i rättfärdighet och i gudsfruktan och kärlek till Gud, så kommer era barn att följa er (DNSW, 7 april 1868, 3).

En vänlig blick, vänliga handlingar, vänliga ord och ett kärleksfullt, gudfruktigt uppträdande mot barnen binder våra barn till oss med band som svårligen kan brytas sönder, medan skäll och ovänlighet driver dem ifrån oss, och bryter sönder varje heligt band, som borde binda dem till oss och till det eviga förbund som omsluter oss alla. Om min familj, och mina bröder och systrar, inte lyder mig då jag är vänlig och uppvisar ett berömvärt leverne inför alla människor och inför himlarna, då finns det inget som kan påverka dem (DNW, 7 december 1864, 2).

Må vi leva så att andan i vår religion finns inom oss. Då känner vi frid, glädje, lycka och tillfredsställelse, vilket skapar ytterst glada fäder, glada mödrar, glada barn, glada hem, grannar, samhällen och städer. Det är värt att leva för, och jag anser att sista dagars heliga bör eftersträva detta (DBY, 204).

Föräldrarna bör vänligt och bestämt leda sina barn i rättfärdig vandel.

Ni bör alltid vara ett föredöme för era barn i att vara kloka och kärleksfulla. I stället för att genom bestraffning tvinga barnen att göra vad de borde göra bör ni vänligt uppmuntra dem och vägleda dem. Då kan ni säga: ”Kom nu”, och då behöver ni inget ris. De kommer med glädje att följa er och kommer att tycka om det ni säger och gör, därför att ni alltid tröstar dem och bereder dem stor glädje. Om de blir lite odygdiga stoppar ni dem när de har gått för långt … När de överträder och överskrider vissa gränser vill vi att de ska sluta. Om ni går före och visar vägen slutar de, de kan inte komma förbi er. Men om ni är bakom dem kommer de att springa ifrån er (DNSW, 8 december 1868, 2–3).

Ett barn älskar sin mors leende, men avskyr då hon visar upp en sur min. Jag uppmanar mödrarna att inte låta sina barn befatta sig med det som är ont, men att de samtidigt behandlar barnen med mildhet. Om ett barn behöver gå åt ett visst håll, men inte tycks vilja göra det, led det försiktigt in på rätt väg och säg: ”Så där ja, min lille vän! Du måste gå då jag säger det.” Barn behöver vägledning och undervisning om det som är rätt på ett vänligt och kärleksfullt sätt (DBY, 209).

Vi bör aldrig tillåta oss att göra något som vi inte vill se våra barn göra. Vi bör vara ett sådant exempel för dem som vi vill att de ska ta efter. Förstår vi detta? Hur ofta ser vi inte föräldrar kräva lydnad, gott uppförande, vänliga ord, ett glatt anlete och en mild stämma från sitt eller sina barn då de själva är fulla av bitterhet och skäller! Så inkonsekvent och absurt detta är! (DBY, 208.)

Barnen kan knytas till sina föräldrar med ett evigt band.

Må den far och mor som är medlemmar i denna kyrka och detta rike följa en rättfärdig väg och av alla krafter sträva efter att aldrig göra fel, utan göra gott hela livet. Om de har ett barn eller ett hundra barn och uppför sig mot dem som de borde, binder dem till Herren genom sin tro och sina böner, har det ingen betydelse vart dessa barn går – de är bundna till sina föräldrar genom ett evigt band, och ingen makt på jorden eller i helvetet kan skilja dem från deras föräldrar i evigheten. De kommer att återvända till källan varifrån de kom (DBY, 208).

Studieförslag

Föräldrarna är vårdnadshavare för Guds barn och ska uppfostra, utbilda och ta hand om dem.

På vilket sätt är föräldrarna bara vårdnadshavare för sina barn, enligt president Young? Hur kan detta perspektiv påverka din inställning till barnuppfostran?
Vad innebär det att leda barnen på ”livets väg”? Kan du nämna några konkreta saker som en förälder kan göra för att ge denna ledning?
Vilken välsignelse får en trofast förälder, enligt president Young? Hur åstadkoms detta?

Föräldrarna ska uppfostra sina barn med kärlek och vänlighet.

Hur kan föräldrarna lära sina barn att älska dem i stället för att frukta dem? Varför är det viktigt?
Varför är somliga föräldrar så ”väldigt angelägna om att styra sina barn”? Vad måste föräldrarna göra innan de kan leda sina barn rättfärdigt? Hur har du lyckats behärska dig då du varit arg?
Vad är skillnaden mellan att tillrättavisa ett ostyrigt barn och att fysiskt eller verbalt misshandla ett ostyrigt barn? När och hur är det på sin plats att tillrättavisa ett barn?
Varför ger vänlighet större verkan än fysisk bestraffning då man uppfostrar barn?
Vad tror du att president Young menade då han sade: ”De barn som har levt i det behagliga ljuset av föräldrarnas välvilja och tillgivenhet, och … får en vänlig tillrättavisning från den förälderns mun, upplever en mer fullständig tillrättavisning än fysisk bestraffning mot honom skulle kunna åstadkomma”?
Vilka handlingar knyter barnen till deras föräldrar? Vilka handlingar stöter bort barnen från deras föräldrar?

Föräldrarna bör vänligt och bestämt leda sina barn i rättfärdig vandel.

När behöver barnen ledning? Varför är det så viktigt att man sätter ”gränser” för barnen?
Vilket är det bästa sättet att ge barnen ledning, enligt president Young? Vad kan föräldrarna göra för att leda sina barn i stället för att fösa dem?

Barnen kan knytas till sina föräldrar med ett evigt band.

Hur kan du knyta dina barn till dig med ett evigt band?