Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 28: Att utöva självkontroll


Kapitel 28

Att utöva självkontroll

President Brigham Young fick erfara att det medför såväl stunder av lycka som stunder av förbittring att leda självständiga och ofta viljestarka människor till Sion. 1848 träffade vagnståget med 2 000 heliga som han ledde, på en buffelhjord. Fast president Young utsåg jägare bland männen i lägret att döda precis så många bufflar man behövde för att få kött, fanns det andra män som lämnade sina spann och red efter bufflar hela dagen. De sköt en stor mängd och lämnade döda djur på prärien till ingen nytta. Han tillrättavisade medlemmarna för det de hade gjort [se JTB]. Senare sade han: ”Lär er att behärska er” (DNW, 15 augusti 1860, 1). Gör er själva och era vänner lyckliga genom att behärska er och övervinna er själva, för om ni inte tyglar era känslor och underordnar era gåvor de principer Gud har uppenbarat, kommer ni aldrig att uppnå det tillstånd av lycka, härlighet, glädje, frid och evig sällhet som ni ser fram emot” (DNW, 15 augusti 1860, 1).

Brigham Youngs lärdomar

Vi kan styra oss själva och underordna oss Guds vilja.

Har vi en vilja? Ja, det är en gåva, en karaktärsegenskap hos gudarna vilken alla intelligenta varelser, i himlen och på jorden, har fått – förmågan att anta eller förkasta (DBY, 264).

Om man betraktar människor i olika sammanhang i livet, så kommer deras vilja främst. Man kan vinna människors kärlek och påverka deras känslor, men man kan inte mot deras vilja skrämma dem, piska dem eller bränna dem för att få dem att göra rätt. Den mänskliga familjen kommer att dö för att tillfredsställa sin vilja. Lär er då att rätt påverka dessa viljor, så kan ni styra folkets inflytande och makt (DBY, 264).

Gud har inom oss satt en vilja och vi bör vara tillfredsställda med att låta den Allsmäktiges vilja råda över den. Må människans vilja vara okuvlig när det gäller det som är rätt. Det har varit vanligt att föräldrar brutit sitt barns vilja tills den mattats och barnets ädla, gudalika förmåga reducerats till ett tillstånd av relativ enfald och feghet. Om denna gudomliga egenskap hos den självständiga människan används på rätt sätt och styrs med visdom i stället för motsatsen, kommer den att segra i det som är rätt. Kuva inte någon människas ande, utan hjälp den att känna att det är dess största glädje och högsta strävan att ledas av Jesu Kristi uppenbarelser. Då blir människans vilja gudalik i att övervinna det onda som sås i köttet, tills Gud ska råda inom oss för att åstunda och göra det goda han vill göra (DBY, 264).

Lär er att behärska er. Lär er att vara i Guds händer liksom leran i krukmakarens händer (DBY, 265).

Må varje människa vara fast besluten, i Herren Jesu Kristi namn, att övervinna varje frestelse att göra ont – att bli herre över sig själv, så att den ande Gud har satt i er kropps tält ska råda. Då kan ni samtala, leva, arbeta, förflytta er, göra saker, och samtala och umgås med era bröder som ni borde (DBY, 265–266).

Vi kan styra oss själva tills vi får allting att ”lyda under Kristi lag”.

Ju förr en person står emot frestelsen att göra, säga eller tänka fel, medan han har förstånd att ändra sin inställning, desto fortare får han kraft och makt att övervinna varje ond frestelse (DBY, 266).

Utgången av de tusentals och tiotusentals händelser som tillsammans utgör människors liv, på gott eller ont, beror på vår ständiga vaksamhet och försiktighet (DBY, 267).

Man kan inte ärva evigt liv om inte ens begär bringas till underkastelse under den ande som lever inom en, den ande som vår Fader i himlen skänkt. Jag menar Fadern till era andar, de andar som han har satt i dessa kroppens tält. Kroppen måste fullständigt underordna sig anden. Annars kan den inte fostras till att ärva evigt liv … Sök flitigt tills ni får allting att lyda under Kristi lag (DBY, 266).

Jag försöker förädla mig. Försöker ni att göra detsamma? Om vi har lyckats med det, då har vi kontroll över våra ord och över våra handlingar, och till och med, så långt vårt inflytande sträcker sig, över våra vänner och bekanta. Om vi själva har förädlats är vi delvis beredda att ta emot det som vår Fader och Gud har i beredskap för alla dem som bereder sig för att ta emot hans utsökta gåvor – insikt, intelligens, härlighet, makt och varje egenskap som han vill ge sina barn här på jorden, för att bereda dem för att bo i det eviga ljusets boningar (DBY, 266–267).

Jag har ofta sagt att den största gåva Gud någonsin gett människan är ett sunt förnuft som säger hur vi ska styra oss själva (DBY, 265).

Ingen har handlat eller kommer att handla förståndigt på den här jorden, med heder åt sig själv och ära åt Gud, som inte först lärt sig att styra sig själv. En man måste först lära sig att styra sig själv rätt innan hans kunskap tillfullo kan användas för att rätt leda en familj, ett samhälle eller en nation, som det är hans uppgift att presidera över (DBY, 265).

Vi är egentligen inte kapabla att vägleda och leda andra till fullständig seger i Guds rike förrän vi kan tygla våra begär och låta varje mänsklig känsla och önskan underordnas Guds vilja. Att övervinna och tygla och fostra oss själva tills vi får allting att lyda under Kristi lag är vårt arbete (DBY, 267).

Vi försöker styra oss själva, och om vi fortsätter att försöka och inte ger upp, ska vi förvisso vinna seger (DBY, 265).

Vi kan tygla våra begär och känslor.

Ni har fått lära er vad som är rätt. Tygla nu era upproriska begär, lämna allt som ni vet eller tycker är fel och anamma det som är bättre (DBY, 265).

I detta prövotillstånd har vi att brottas med det onda och vi måste övervinna det inom oss själva. Annars kan vi aldrig övervinna det någon annanstans (DBY, 265).

En rättfärdig människa blir aldrig missmodig, utan kämpar ständigt mot sina onda begär och mot det onda i den egna familjen och i samhället (DBY, 267).

Många människor säger att de har ett häftigt humör och försöker urskulda handlingar som de skäms för. Jag vill påstå att det inte finns en man i detta hus som har ett våldsammare och mer obehärskat humör än jag. Men det finns inte en människa i världen som inte kan övervinna sitt humör, om hon uppriktigt anstränger sig för att göra det. Om ni känner att ni håller på att tappa humöret, gå då någonstans där ingen kan höra er. Låt ingen i familjen se er eller höra er medan det varar, men kämpa tills det går över och be om styrka att övervinna er själva. Som jag har sagt många gånger till äldsterna: be i era familjer och om ni inte har bönens anda när stunden är inne för att be, och era knän inte vill böja sig, säger ni till dem: ”Knän, böj er!” Få dem att böja sig och var kvar där tills ni får Herrens ande. Om anden ger efter för kroppen, blir den fördärvad. Men om kroppen ger efter för anden blir den ren och helig (DBY, 267).

Bli inte så arga att ni inte kan be. Tillåt er inte att bli så arga att ni inte kan föda en fiende – inte ens er värsta fiende, om tillfälle skulle yppa sig. Det finns ogudaktig vrede, och det finns rättfärdig vrede. Herren tillåter inte någon ogudaktig vrede i sitt hjärta. Men han känner vrede inom sig, och ”han har sak med folken” [Jeremia 25:31, ö a], och vill sålla dem och ingen makt kan hejda hans hand (DBY, 269).

Då känslor av vrede över andras onda handlingar väller upp inom mig, håller jag dem i schack liksom jag skulle hålla en vildhäst i schack, och då avgår jag med seger. En del tänker och säger att det känns bättre när de blir ursinniga, som de kallar det, att ge utlopp åt sin ilska genom ett grovt och olämpligt språk. Det är dock fel. I stället för att det känns bättre, blir det bara värre. När man tror och säger att det känns bättre, tror man på något som är falskt. Sedan vreden och bitterheten i människors hjärtan formats till ord som de sedan aggressivt slungat mot varandra utan att tygla eller hejda sig, hinner de heta känslorna knappt lägga sig förrän en liten bagatell får dem att blossa upp igen, tills livshjulet sätts i brand [Jakob 3:6, ö a] (DBY, 266).

Nu ålägger jag er igen och jag ålägger mig själv att inte bli arg. Låt aldrig vreden blossa upp inom er. Nej, Brigham! Låt aldrig vreden blossa upp inom dig, aldrig, aldrig! Även om du måste tillrättavisa och tala hårda ord mot folket, får du aldrig låta vreden blossa upp inom dig, nej, aldrig! (DBY, 265.)

Avhåll er från vrede och surmulenhet och tjäna Herren med glatt hjärta, ärligt och uppriktigt. Ni kan inte förvänta er att bli frälsta om ni inte kan erbjuda andra samma frälsning, både genom ord och exempel. Om ni väntar er medkänsla av mig, visa då mig detsamma. Om ni vill ha vänliga ord och vänlig behandling från mig, ge då mig samma välsignelse som ni själva vill ha. På det sättet kommer ni att bli frälsta (DBY, 268–269).

Om ni ger efter för er vrede, sätts hela livshjulet i brand … och då kan ni lätt reta upp dem som strider med er. När det känns som om ni ska spricka av ilska, säger ni: Sprick då!, och bara skrattar åt frestelsen att tala ont. Om ni fortsätter att göra det, kommer ni snart att ha sådan makt över er själva att ni kan, om så inte tämja, i alla fall tygla er tunga – och tala då ni bör göra det och vara tysta då ni bör vara det (DBY, 269).

Vi vill att anden, kunskapen, kraften och moralen inom oss ska styra vårt humör. Det är ingen risk att vi har för mycket ilska om vi bara behärskar den med hjälp av den Allsmäktiges Ande. Varje intelligent varelse på jorden har skapats för härlighet, skönhet, fulländning och kunskap här, och för odödlighet och eviga liv i de kommande världarna. Men varje varelse som uppnår detta måste helgas inför Gud och fullständigt lyda under hans Ande. Om jag sålunda lyder under den Allsmäktiges Ande, då är jag kung. Jag är suverän vad gäller förmågan att styra mig själv (DBY, 264–265).

Vi kan tygla vårt tal.

Om ni först utvecklar förmågan att tygla era ord, börjar ni sedan kunna utveckla ett gott omdöme och till sist verkligen få makt att styra era tankar (DBY, 267–268).

Ni bör lyckas med att tygla er tunga, så att ni aldrig låter den tala ont, så att den helt lyder ert omdöme och den visdom som Gud har gett er och så att den helt rättar sig efter vad det heliga evangeliet säger (DBY, 268).

Vi hör ofta människor urskulda sitt ohyfsade sätt och kränkande språk med orden ”Jag är ingen hycklare”, och på så sätt hedra sig själva för något som i själva verket är vanhedrande för dem. Då det onda kommer fram ska jag dölja det, betvinga det, i stället för att ge utlopp åt det på den falska grunden att jag är ärlig och inte någon hycklare. Låt inte din tunga tala det onda som finns i ditt hjärta, utan befall din tunga att vara tyst tills det goda råder över det onda, tills din vrede har försvunnit och den gode Anden leder din tunga till att uttala välsignelser och vänliga ord (DBY, 266).

Om någon har för vana att missbruka Guds namn, så gör inte längre detta, varken i dag, i morgon eller under den kommande veckan. Fortsätt på den vägen så får du snart styrka att övervinna vanan helt. Du får makt över dina ord (DBY, 268).

Några har för vana att skvallra om sina medmänniskor, att torgföra historier som de inte vet någonting om, bara att tant Ingrid berättade att hennes kusin Anna sagt till tant Berit att gamla tant Elsa sagt något eller att någon haft en dröm. Och när historien kommit fram till er förefaller den att vara sann, och så tillbringar ni dåraktigt er tid med att skvallra om sådant som inte ger någonting och som inte angår er. Ett rykte börjar som säger att en viss person har gjort fel och när det har spritts ordentligt har de som ägnar sig åt att förtala andra förvanskat det och satt sin prägel på det. Både den ena och den andra stämmer in och säger: ”Det stämmer. Du har rätt. Du har helt rätt, och den andra har förvisso fel”, när de inte vet någonting om saken. På så sätt ger de upphov till helt grundlösa dåliga känslor gentemot varandra. Innan vi fördömer bör vi vänta tills himlarna tydligt visar på ett fel hos en far, en bror, syster, hustru, man eller granne. Och om himlen tillkännager ett fel, vänta tills den Helige Anden uppenbarar för er att det är ett fel. Låt Fadern uppenbara för er att den person ni tänker på eller talar om verkligen har fel. Tala inte illa om någon människa. När ni vet vad som är rätt och har förmågan att tillrättavisa den som har fel, då är det tid för er att döma (DBY, 268).

Det finns ingen man eller kvinna på jorden som har för vana att stjäla som inte kan sluta med det … om han eller hon vill det. Likaså kan lögnaren sluta ljuga, det vill säga aldrig ljuga mer, utan tala sanning. Han eller hon behöver bara viljan att göra det. Då kan lögnaren tala sanning, tjuven vara ärlig och den som svurit sluta med sitt onda tal (DBY, 264).

Då vi har förmånen att tala till varandra, ska vi tala ord som ger tröst. Då ni påverkas av helighetens och renhetens Ande, ska ni låta ert ljus lysa. Men om ni prövas och frestas och misshandlas av Satan, behåll då era tankar för er själva – håll munnen stängd, för vårt tal frambringar en frukt, antingen god eller ond (DBY, 166).

Det finns ett gammalt tänkespråk och i många sammanhang ett utmärkt sådant. Det lyder: ”Tänk efter två gånger innan du talar och tre gånger innan du handlar.” Om vi övar oss i att tänka på vad vi ska göra innan vi gör det och har förstånd att känna igen och kraft att utföra det goda, kan vi därigenom undvika … det onda (DBY, 268).

Det finns också en dyrbar gåva, vilken somliga tycks ha, att ha förstånd nog att inte tala förrän de kan säga något som är till nytta för dem själva, för andra eller för bådadera (DBY, 268).

Studieförslag

Vi kan styra oss själva och underordna oss Guds vilja.

  • President Young lärde att viljan är ”en karaktärsegenskap hos gudarna”. Han sade också att vår vilja är en gåva från Gud. Genom vilken process blir människans vilja gudalik? (Se också Mosiah 3:19.) Hur kan föräldrar och ledare ”rätt påverka” barns och andras vilja utan att ”kuva … någon människas ande”? Hur har dina föräldrar och ledare på ett bra sätt påverkat er vilja i rätt riktning?

  • Vad innebär det att ”vara i Guds händer liksom leran i krukmakarens händer”? Hur kan vi helt underordna oss Herrens vilja och ändå ha kvar vår individualitet?

Vi kan styra oss själva tills vi får allting att ”lyda under Kristi lag”.

  • Hur ökar det faktum att vi kan stå emot en frestelse vår förmåga att stå emot alla frestelser? President Young lärde att det är nödvändigt att ens begär bringas ”till underkastelse under anden för att man ska kunna ”fostras till att ärva evigt liv”. Hur bereder det oss för upphöjelse då vi följer våra andliga böjelser i stället för våra fysiska begär?

  • Genom självkontroll bereder vi oss för att ta emot vissa ”utsökta gåvor” från Gud. Vilka?

  • Varför måste vi ha självkontroll innan vi kan leda andra?

  • Vad tror du att president Young menade då han sade att ”den största gåva Gud någonsin gett människan är ett sunt förnuft som säger hur vi ska styra oss själva ”? Hur kan vi styra oss själva och samtidigt finna oss i att enbart göra Faderns vilja?

Vi kan tygla våra begär och känslor.

  • Kan du nämna några ”upproriska begär” som vi ska tygla? Hur kan vi med framgång tygla dessa begär och handlingar?

  • Hur skiljer vi på ”rättfärdig vrede”, som Frälsaren vid vissa tillfällen visade, och ”ogudaktig vrede”? (Se också 2 Nephi 1:26.)

  • Vad blir följden då vi ger efter för våra arga känslor? (Se också Jakobsbrevet 3:5–6.) Vilket var president Youngs råd om hur man övervinner sin vrede? Hur hjälper det oss att övervinna vår vrede om vi underkastar oss Anden?

Vi kan tygla vårt tal.

  • Hur kan vi ”utveckla förmågan att tygla våra tankar”?

  • Vad rådde president Young dem som säger att de använder ett kränkande språk för att undvika att vara hycklare?

  • Hur kan vi tygla vår tunga när vi frestas att (1) missbruka Guds namn, (2) skvallra om våra medmänniskor, (3) finna fel hos någon annan eller ge honom eller henne dåligt rykte (se också L&F 136:23–24) eller (4) genera, förödmjuka eller nedvärdera någon i familjen eller en vän? (Se också L&F 52:16.)

  • Vad bör vi göra om vi hyser ovänliga eller negativa tankar om andra?

Bild
President Brigham Young

President Young lärde de heliga att i alla sammanhang i livet utöva självkontroll.