Kapitel 7

Frälsningsplanen

Som profet och förkunnare av frälsningsplanen lärde president Young att ”den högste styresmannens avsikter” (DBY, 49) är att göra det möjligt för sina barn att åtnjuta evig lycka. Enligt denna stora ”lycksalighetsplan” [Alma 42:16] levde vi, var och en av oss, som Guds barn i hans närhet innan vi kom till jorden, där vi ges förmånen att få en fysisk kropp och att välja att lyda Guds bud. I enlighet med vår trofasthet kommer Jesus Kristus att föra oss till ett rike med härlighet.

Brigham Youngs lärdomar

Gud vill att vi ska tillväxa för evigt i ljus, sanning och lycka.

Detta liv som du och jag har är för evigheten. Tänk dig att varelser begåvade med all den makt och förmåga som vi har skulle tillintetgöras, upphöra att finnas till, inte existera, och försök sedan få det att stämma med våra känslor och vårt nuvarande liv. Ingen intelligent människa kan göra det. Åter, det är bara genom uppenbarelsens Ande som vi kan förstå detta [se 1 Korinthierbrevet 2:11]. Genom Herren Jesu uppenbarelser förstår vi det som varit, vilket har tillkännagivits för oss, det som är i detta liv och som vi nu åtnjuter och det som ska komma [se L&F 93:24] – inte i full utsträckning, men allt vad Herren avser att vi ska förstå och som hjälper oss att få den erfarenhet i detta liv som bereder oss för att åtnjuta evigt liv härefter (DBY, 47).

Om vi kunde förstå sann livsfilosofi på ett sådant sätt att vi förstod vår egen skapelse och ändamålet med den – vilken avsikt den högste styresmannen hade då han ordnade materien och frambragte den i den form jag nu ser er här i dag, kunde vi förstå att materien inte kan förstöras, att den kan ordnas och upplösas och kunde förstå att materien kan ordnas och frambringas i intelligens och besitta mer intelligens och fortsätta att tillväxa i denna intelligens och kunde lära oss de principer enligt vilka materien ordnades till djur, växter och intelligenta varelser och kunde se Gud låta dessa principer verka i och genomtränga materien så att intelligenta varelser skapades för att upphöjas – till vad? Lycka. Kan någonting mindre än detta tillfullo tillfredsställa anden som inplantats i oss? Nej [se L&F 131:7] (DBY, 49).

Vi är Guds andebarn.

Ingen mänsklig varelse har haft makt att ordna sin egen tillblivelse. Följaktligen finns det en varelse som är större än vi. Äger vi vår kropp? Äger vi vår ande? Nej, vi äger inte oss själva. Vi tillhör vår upphovsman – vår Fader och vår Gud [se Apostlagärningarna 17:29] (DBY, 50).

Allting skapades först andligt. Fadern avlade verkligen andarna [se L&F 76:24], och de föddes och levde hos honom. Därefter började han arbetet med att skapa jordiska tabernakel, precis så som han själv hade skapats i köttet, genom att ta av den grövre materien som ordnats och som jorden bestod av … följaktligen skapades hans barns tabernakel av den grövre materien från denna jord (DBY, 50).

Jag har hört att den berömde herr [Henry Ward] Beecher från Brooklyn en gång sagt att den största olycka som kunnat drabba människan var att födas. Men jag påstår att den största lycka som någonsin tillfallit eller kan tillfalla mänskliga varelser är att födas till denna jord, för då är livet och frälsningen tillgängliga för dem. Då har de förmånen att övervinna döden, och att övervinna synd och orättfärdighet, att i sina dagliga liv införliva alla livets och frälsningens principer och att bo evinnerligen hos gudarna (DBY, 51).

Andarna som bor i dessa tabernakel var lika rena som himlarna när de inträdde i dem. De kom till tabernakel som vad gäller köttet är besmittade av människans fall. Psalmisten säger: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig” [Psaltaren 51:7]. Detta skriftställe har hos en del inplantat läran att människorna är fulla av inneboende ondska – att det är omöjligt för dem att få en enda god tanke, att de är helt och hållet syndfulla, att det inte finns något gott, något sunt eller något andligt hälsosamt inom dem. Det är inte riktigt, men det pågår ett krig inom oss. Vi måste kämpa mot onda begär eller benägenheten att göra det onda som finns inom oss genom fallet. Våra rena andar som besitter dessa tabernakel utsätts för påverkan och han som är Gud och Herre över allt som lever och rör sig och som sände oss människor till dessa tabernakel har rätten att utöva den största påverkan och att alltid låta sanningens Ande påverka våra andar, så att den kan ha det största inflytandet på våra tabernakel (DBY, 51–52).

Vi är fria att välja gott framför ont, upphöjelse framför elände.

Fadern frågade: ”Vem ska återlösa jorden, vem ska gå ut och offra sig för jorden och allt som finns i den?” Den äldste Sonen sade: ”Här är jag”, och så tilläde han: ”Sänd mig.” Men den andre, vilken var ”Lucifer, morgonrodnadens son”, sade: ”Herre, här är jag, sänd mig. Jag ska återlösa varje son och dotter till Adam och Eva som bor på jorden, eller som kommer att leva på jorden.” ”Men”, säger Fadern, ”det duger inte alls. Jag ger varje människa hennes fria vilja. Alla måste använda den för att få upphöjelse i mitt rike. Eftersom de har förmågan att välja måste de använda denna förmåga. De är mina barn. De egenskaper du ser hos mig finns hos mina barn och de måste använda sin fria vilja. Om du åtar dig att frälsa alla, måste du frälsa dem i deras orättfärdiga och fördärvade tillstånd” [se Abraham 3:23–28; Moses 4:1–4] (DBY, 53–54).

Då det blev uppror i himlen lät han rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet (se Jesaja 28:17, ö a) varför de onda störtades ner (DBY, 54).

Herren, den Allsmäktige tillät denna strid i himlen för att sé vad hans undersåtar skulle göra för att bereda sig för att komma till den här jorden (DBY, 54).

Men de upproriska andarna måste lämna himlen. De kunde inte bo där. De måste störtas ner till jorden för att pröva människorna, och för att utföra sitt arbete med att åstadkomma motsatser till allting, så att jordens invånare kunde få förmånen att bättra på den intelligens de fått, möjligheten att övervinna det onda och lära sig de principer som råder i evigheten, så att de kan bli upphöjda däri (DBY, 54).

Man kan inte ge några människor deras upphöjelse om de inte vet vad ondska är, vad synd, sorg och elände är, för ingen människa kan förstå, uppskatta och njuta av en upphöjelse på något annat sätt (DBY, 55).

Tror ni att Herren har uppsikt över många människor? … Jag tror inte att det finns några på jorden nu, som levat före oss eller som ska komma efter oss som han inte visste om. Han visste vilka som skulle bli hans smorda. Han hade uppsikt över dem hela tiden, liksom han hade över Mose, Farao, Abraham, Melkisedek och Noa, som var ett utvalt redskap till att bygga arken och rädda en återstod från floden (DBY, 55).

Det är en felaktig uppfattning att Gud har beslutat allt som händer, för varje människa har sin fria vilja och är lika fri att handla som luften är att röra sig. Man kan undra om vi tror på förutordination. Det gör vi, lika starkt som andra människor i världen. Vi tror att Jesus förutordinerades innan jordens grundvalar lades, och uppgiften att bli världens Frälsare fick han i evigheten. Dock var han, då han kom i köttet, fri att lyda eller vägra att lyda sin Fader. Om han hade vägrat att lyda sin Fader, skulle han ha blivit en förtappelsens son. Vi är också fria att anta eller förkasta det eviga livets principer. Gud har beslutat och förutordinerat mycket som har skett, och han kommer att fortsätta göra det. Men då han uttalar stora välsignelser över ett folk eller över en person så uttalas dessa på vissa villkor. Då han uttalar svåra plågor och överväldigande ödeläggelser över nationer eller människor, händer dessa saker därför att dessa nationer och människor inte överger sin ondska och vänder sig till Herren. Det beslutades att Nineve skulle förstöras inom fyrtio dagar, men beslutet verkställdes inte eftersom Nineves invånare omvände sig. Gud råder och har gjort alla sina barn lika fria som han själv, att välja rätt eller fel, och vi ska sedan dömas efter våra gärningar (DBY, 55).

I enlighet med vår trofasthet kommer Jesus Kristus att föra oss till ett rike med härlighet.

Detta är frälsningsplanen. Jesus kommer aldrig att sluta sitt verk förrän alla upptagits för att åtnjuta ett rike i sin Faders hus, där det finns många riken och många härligheter, avpassade efter alla de människors gärningar och trofasthet som har levt på jorden. Några kommer att lyda den celestiala lagen och få dess härlighet, några kommer att lyda den terrestriala och några den telestiala, och andra kommer inte att få någon härlighet alls (DBY, 56).

Miljontals människor har dött, både i de kristna och de hedniska världarna. Dessa var lika ärliga, dygdiga och rättfärdiga som människorna i dag. Den kristna världen säger att de är förlorade. Men Herren kommer att frälsa dem, i varje fall alla som tar emot evangeliet. Frälsningsplanen som Jesus har uppenbarat, och som vi predikar, når fram till de lägsta och mest fördärvade av Adams fallna släkte (DBY, 60–61).

Studieförslag

Gud vill att vi ska tillväxa för evigt i ljus, sanning och lycka.

Hur kan vi veta att det ”liv som du och jag har är för evigheten”? Gör det någon skillnad för dig att veta att livet är evigt?
Vilken var Guds avsikt med att organisera jorden?
President Young lärde att ett huvudändamål med livet är ”besitta mer intelligens och fortsätta att tillväxa i denna intelligens”. Vilket samband är det mellan att tillväxa i intelligens eller ljus och sanning (se också L&F 93:36; 130:19) och att få evig lycka? På vilket sätt har det stämt på ditt liv?

Vi är Guds andebarn.

Hur känns det att veta att du bokstavligen är andebarn till vår himmelske Fader? Hur har detta påverkat ditt liv?
Varför är det den ”största lycka som någonsin … kan tillfalla mänskliga varelser” att ”födas till denna jord”? Läs och begrunda Läran och förbunden 93:33. Vilka välsignelser är förknippade med detta att ens ande och kropp är oskiljaktigt förenade?
Vad är enligt president Young följden av människans fall? Vilken felaktig slutsats drar vissa människor om fallet? Vilken uppgift har sanningens Ande när det gäller ”kriget inom oss” mellan gott och ont? Hur kan vi ge sanningens Ande större inflytande i vårt liv?

Vi är fria att välja gott framför ont, upphöjelse framför elände.

Vilken roll har enligt president Young vår fria vilja när det gäller vår strävan att nå upphöjelse? Varför förkastade Gud Fadern Lucifers förslag att handla åt oss var och en? (Se också 2 Nephi 2:15–16.)
Varför tillät Herren en ”strid i himlen”? Vilket ”arbete” ska de som drevs ut från Faderns närhet utföra? Varför måste det finnas ”en motsats till allting”? Varför måste vi veta ”vad ondska är” och ”vad synd, sorg och elände är” för att kunna nå upphöjelse? (Se också 2 Nephi 2:11.)
Vad kan du göra för att uppfylla Herrens önskningar och förverkliga dina största inneboende möjligheter?
Hur kan Gud besluta eller förutsäga vissa händelser och ändå låta oss ha vår fria vilja?

I enlighet med vår trofasthet kommer Jesus Kristus att föra oss till ett rike med härlighet.

När kommer Jesu Kristi frälsande arbete att vara avslutat?
Genom Kristi försoning kommer alla utom förtappelsens söner att ”upptas för att åtnjuta ett rike i sin Faders hus”. President Young sade också att det finns ”många riken och många härligheter”. Varför finns det så många riken? Vem bestämmer vilket rike en person får komma till?
På vilket sätt ”når Frälsarens försoning fram till de lägsta och mest fördärvade” såväl som till de ”ärliga, dygdiga och rättfärdiga”?