Skrifterna
2 Nephi 33


Kapitel 33

Nephis ord är sanna – De vittnar om Kristus – De som tror på Kristus ska tro Nephis ord, vilka ska stå som ett vittne inför domarskranket. Omkring 559–545 f.Kr.

1 Och nu kan jag, Nephi, inte skriva allt det som förkunnades bland mitt folk. Inte heller är jag lika amäktig i skrift som i tal. För när en människa btalar genom den Helige Andens kraft överför den Helige Andens kraft ordet till människobarnens hjärtan.

2 Men se, det finns många som aförhärdar sina hjärtan mot den Helige Anden så att han inte får någon plats hos dem. Därför förkastar de mycket som är skrivet och anser det vara utan värde.

3 Men jag, Nephi, har skrivit det jag har skrivit, och jag anser det vara av stort avärde, och särskilt för mitt folk. För jag bber ständigt för dem om dagen, och mina ögon väter min kudde om natten för deras skull. Och jag ropar till min Gud i tro, och jag vet att han ska höra mitt rop.

4 Och jag vet att Herren Gud ska helga mina böner för mitt folks bästa. Och de ord som jag har skrivit i svaghet ska göras astarka för dem, för de bförmår dem att göra gott. De berättar för dem om deras fäder, och de talar om Jesus och förmår dem att tro på honom och att hålla ut intill änden, vilket är cevigt liv.

5 Och de talar asträngt mot synden i överensstämmelse med sanningens btydlighet. Därför ska ingen människa vredgas över de ord som jag har skrivit, utom den som har djävulens ande i sig.

6 Jag gläds åt tydlighet, jag gläds åt sanning, jag gläds i min Jesus, för han har aåterlöst min själ från helvetet.

7 Jag hyser akärlek till mitt folk och stor tro på Kristus och på att jag ska möta många själar obefläckade inför hans domarsäte.

8 Jag hyser kärlek till juden – jag säger ajuden eftersom jag menar dem från vilka jag har kommit.

9 Jag hyser även kärlek till aicke-judarna. Men se, för ingen av dessa kan jag hoppas, såvida de inte bförlikas med Kristus och går in genom den ctrånga porten och dvandrar på den esmala stigen som leder till livet, och fortsätter på den stigen ända till slutet av prövotidens dag.

10 Och nu, mina älskade bröder, och även judarna och alla ni jordens ändar: Hörsamma dessa ord och atro på Kristus. Och om ni inte tror på dessa ord så tro på Kristus. Och om ni tror på Kristus kommer ni att tro på dessa bord, för de är cKristi ord, och han har gett dem till mig, och de dlär alla människor att de ska göra gott.

11 Och om de inte är Kristi ord så döm själva – för Kristus ska visa er med amakt och stor härlighet att de är hans ord, på den yttersta dagen. Och ni och jag ska stå ansikte mot ansikte inför hans bskrank, och ni ska veta att jag har fått befallning av honom att skriva detta, trots min svaghet.

12 Och jag ber Fadern i Kristi namn att många av oss, om inte alla, må bli frälsta i hans arike på den stora och yttersta dagen.

13 Och nu, mina älskade bröder, alla de som är av Israels hus, och alla ni jordens ändar, talar jag till er såsom rösten av en som aropar ur stoftet: Farväl, till dess den stora dagen kommer.

14 Och ni som inte vill ta del av Guds godhet och ge akt på judarnas aord och även på mina bord och på de ord som ska gå ut ur Guds Lamms mun: Se, jag bjuder er ett evigt farväl, för dessa ord ska cfördöma er på den yttersta dagen.

15 För det jag förseglar på jorden ska anföras mot er inför adomarskranket, för så har Herren befallt mig, och jag måste lyda. Amen.