Jaroms bok 1
    Footnotes

    Jaroms bok

    Kapitel 1

    Nephiterna håller Moses lag, ser fram mot Kristi ankomst och har framgång i landet – Många profeter arbetar med att hålla folket på sanningens väg. Omkring 399–361 f Kr.

    1 Se, nu skriver jag, Jarom, några ord enligt befallningen från min far, Enos, så att våra asläktuppteckningar kan bevaras.

    2 Och eftersom adessa plåtar är bsmå, och då detta cskrivits i avsikt att vara till nytta för våra bröder dlamaniterna, är det nödvändigt att jag skriver kortfattat. Men jag skall inte skriva vare sig om mitt profeterande eller om mina uppenbarelser. Ty vad kunde jag skriva utöver det som mina fäder har skrivit? Ja, har inte de uppenbarat frälsningsplanen? Jag säger er: Jo, och detta räcker för mig.

    3 Se, det behöver göras mycket bland detta folk på grund av deras hjärtans hårdhet och deras örons dövhet och deras sinnens blindhet och deras nackars astyvhet. Ändå är Gud ytterst barmhärtig mot dem och har ännu inte butplånat dem från landets yta.

    4 Och det finns många bland oss som får många auppenbarelser, ty de är inte alla styvnackade. Och alla som inte är styvnackade utan har tro får bumgås med den Helige Anden som uppenbarar för människobarnen enligt deras tro.

    5 Och se, nu hade två hundra år förflutit, och Nephis folk hade vuxit sig starka i landet. De vinnlade sig om att ahålla Moses lag och att helga bsabbatsdagen åt Herren. Och de var inte cvanvördiga, och inte heller dhädade de. Och landets lagar var mycket stränga.

    6 Och de var spridda över en stor del av landets yta, liksom lamaniterna. Och dessa var mycket mer talrika än nephiterna var, och de älskade amord och brukade dricka blodet från djur.

    7 Och det hände sig att de ofta kom emot oss, nephiterna, för att strida. Men våra akungar och våra ledare var mäktiga män i tron på Herren, och de undervisade folket om Herrens vägar, varför vi motstod lamaniterna och drev dem ut ur bvåra länder och började befästa våra städer och alla de platser som var vår arvedel.

    8 Och vi förökade oss storligen och spred ut oss över landets yta och blev mycket rika på guld och på silver och på dyrbarheter och på fint arbetat trä, på byggnader och på maskiner och även på järn och koppar och mässing och stål, och vi gjorde alla slags redskap för att bruka jorden, och även akrigsvapen – ja, den skarpspetsade pilen och kogret och kastspjutet och lansen, och gjorde alla slags förberedelser för krig.

    9 Och då vi sålunda var beredda att möta lamaniterna hade de ingen framgång mot oss. Men de ord besannades som Herren talade till våra fäder, då han sade: I den mån som ni håller mina bud skall ni få framgång i landet.

    10 Och det hände sig att Herrens profeter varnade Nephis folk, enligt Guds ord, att om de inte höll buden utan föll i överträdelse skulle de autrotas från landets yta.

    11 Därför arbetade profeterna, prästerna och lärarna flitigt och uppmanade tålmodigt människorna att vara flitiga. De undervisade om aMoses lag och om avsikten i vilken den givits, och de övertalade dem att bse fram emot Messias och tro på hans ankomst csom om han redan kommit. Och på det sättet undervisade de dem.

    12 Och det hände sig att de genom att göra detta räddade dem från att autrotas från landets yta, ty de bgenomborrade deras hjärtan med ordet och väckte dem ständigt till omvändelse.

    13 Och det hände sig att tvåhundratrettio och åtta år hade förflutit – med krig och stridigheter och meningsskiljaktigheter under stor del av tiden.

    14 Och jag, Jarom, skriver inte mer, ty plåtarna är små. Men se, mina bröder, ni kan gå till Nephis aandra plåtar. Ty se, på dem finns uppteckningar om våra krig inristade enligt vad kungarna har skrivit, eller som de har låtit skriva.

    15 Och jag överlämnar dessa plåtar i min son Omnis händer, så att de kan föras enligt mina fäders abefallningar.