1 För Herren ska förbarma sig över Jakob och åter ^autvälja Israel och insätta dem i deras eget land. Och ^bfrämlingarna ska förenas med dem, och de ska hålla sig till Jakobs hus.

2 ^aOch folken ska ta dem och föra dem till deras plats, ja, från fjärran till jordens ändar, och de ska återvända till sina ^butlovade länder. Och Israels hus ska besitta dem, och Herrens land ska vara till för ^ctjänare och tjänarinnor. Och de ska ta dem till fånga som höll dem själva fångna, och de ska råda över sina förtryckare.

3 Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ^avila från din sorg och från din fruktan, och från den hårda träldom vari du tvingades att tjäna.

4 Och det ska ske på den dagen att du ska uttala denna visa över kungen i ^aBabylon och säga: ”Vilket slut har inte förtryckaren fått, vilken ände på den gyllene staden!

5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav, härskarnas spiror.

6 Den som i förbittring slog folken med slag på slag, den som i vrede härskade över folken förföljs, och ingen hindrar det.

7 Hela jorden har fått vila och ro, de brister ut i ^asång.

8 Ja, ^afuruträden gläder sig över dig, och likaså Libanons cedrar, de säger: ’Sedan du föll har ingen ^btimmerhuggare kommit upp emot oss.’

9 ^aHelvetet därnere är i rörelse för att möta dig när du kommer, det väcker upp de ^bdöda för din skull, ja, jordens alla väldiga. Det har låtit nationernas alla kungar resa sig från sina troner.

10 De ska alla tala och säga till dig: ’Har även du blivit maktlös liksom vi? Har du blivit som en av oss?’

11 Din ståt har förts ner i graven, ljudet från dina harpor hörs inte mer, maskar sprider sig under dig och maskar är ditt täcke.

12 ^aHur har du inte fallit från himlen, o ^bLucifer, du morgonrodnadens son! Hur har du inte fällts till marken, du som försvagade nationerna!

13 För du sa i ditt hjärta: ’^aJag ska stiga upp till himlen, jag ska upphöja min tron ovanför Guds stjärnor, jag ska även sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i ^bnorr.

14 Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Allrahögste.’

15 Dock ska du föras ner till helvetet, längst ner i ^agropen.

16 De som ser dig ska ^atitta noga på dig och ska betrakta dig och säga: ’Är detta den man som kom jorden att darra, som kom riken att skaka,

17 och som förvandlade jorden till en vildmark och ödelade dess städer, och som inte öppnade sina fångars hus?’

18 Nationernas alla kungar, ja, allesammans, ligger med ära, var och en i ^asitt eget hus.

19 Men du är utkastad ur din grav likt en ^aavskyvärd gren och återstoden av dem som är dräpta, de som har genomborrats med svärd, vilka förs ner till ^bgropens stenar likt ett kadaver som förtrampats.

20 Du ska inte förenas med dem i graven, för du har fördärvat ditt land och dräpt ditt folk. ^aOgärningsmäns ^bavkomma ska aldrig mer nämnas.”

21 Anställ blodbad på hans söner för deras fäders ^aondskas skull så att de inte reser sig, inte heller tar landet i besittning, inte heller fyller jordens yta med städer.

22 ”För jag ska resa mig upp emot dem, säger Härskarornas Herre, och jag ska utrota ur Babylon ^anamnet och återstoden och sonen och ^bnevön, säger Herren.

23 Jag ska också göra det till ett ^atillhåll för rördrommar och en plats för vattengölar, och jag ska sopa det med ödeläggelsens kvast, säger Härskarornas Herre.

24 Härskarornas Herre har svurit och sagt: Som jag har tänkt så ska det sannerligen ske, och vad jag har beslutat, så ska det bli.

25 Ja, jag ska föra ^aassyriern in i mitt land och på ^bmina berg trampa honom under fötterna. Då ska hans ^cok lyftas av dem och hans börda lyftas av från deras axlar.”

26 ^aDetta är det beslut som är beslutat för hela jorden, och detta är den hand som är utsträckt över alla nationer.

27 För Härskarornas Herre har beslutat det, och vem kan göra det om intet? Och hans hand är utsträckt, och vem kan avvända den?

28 I det ^aår då kung ^bAhas dog kom följande börda:

29 Gläd dig inte, du Filisteen, över att den stav som slog dig är sönderbruten, för från ormens rot ska en giftorm komma fram, och dennes avkomma blir en brinnande flygande orm.

30 Och de fattigas förstfödda ska finna föda och de behövande ska slå läger i trygghet, och jag ska döda din rot genom hungersnöd, och han ska dräpa din kvarleva.

31 Jämra dig, o port, ropa, o stad, hela Filisteen har upplösts. För norrifrån ska komma en rök, och ingen ska vara ensam på sin utsatta tid.

32 Vad ska då nationernas sändebud svara? Jo, att Herren har grundat ^aSion och att de ^bfattiga bland hans folk ska ^cförtrösta därpå.