Kapitel 18
Alma predikar i hemlighet – Han förklarar dopets förbund och döper vid Mormons vatten – Han organiserar Kristi kyrka och ordinerar präster – De försörjer sig själva och undervisar folket – Alma och hans folk flyr från kung Noa ut i vildmarken. Omkring 147–145 f.Kr.
1 Och nu hände det sig att Alma, som hade flytt från kung Noas tjänare, omvände sig från sina synder och sin ondska och gick omkring i hemlighet bland folket och började undervisa om Abinadis ord –
2 ja, om det som skulle komma, och även om de dödas uppståndelse och om folkets återlösning, som skulle åstadkommas genom Kristi makt och lidande och död, och hans uppståndelse och himmelsfärd.
3 Och alla som ville höra hans ord undervisade han. Och han undervisade dem i hemlighet så att det inte skulle komma till kungens kännedom. Och många trodde hans ord.
4 Och det hände sig att alla som trodde på honom gick ut till en plats som hette Mormon. Den hade fått sitt namn av kungen och gränsade till det land som tid efter annan hemsöktes av vilda djur.
5 Se, nu fanns det i Mormon en källa med klart vatten, och Alma tog sin tillflykt dit eftersom det i närheten av vattnet fanns en liten dunge med små träd, där han om dagen gömde sig undan kungens efterforskningar.
6 Och det hände sig att alla som trodde honom kom dit för att höra hans ord.
7 Och det hände sig efter många dagar att det fanns en ansenlig skara samlad vid platsen Mormon för att höra Almas ord. Ja, alla som trodde hans ord hade samlats för att höra honom. Och han undervisade dem och predikade för dem om omvändelse och återlösning och tro på Herren.
8 Och det hände sig att han sa till dem: ”Se här är Mormons vatten”, för så kallades de, ”och eftersom ni nu önskar komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,
9 ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden, så att ni kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att ni kan få evigt liv –
10 säger jag nu till er: Om detta är ert hjärtas önskan, vad har ni då emot att döpas i Herrens namn som ett bevis inför honom på att ni har slutit förbund med honom om att ni ska tjäna honom och hålla hans bud, så att han än rikligare kan utgjuta sin Ande över er?”
11 Och när nu folket hört dessa ord, klappade de händer av glädje och utropade: ”Detta är vårt hjärtas önskan.”
12 Och nu hände det sig att Alma tog Helam, som var en av de första, och gick ut och ställde sig i vattnet och ropade och sa: ”O Herre, utgjut din Ande över din tjänare så att han kan utföra detta verk med hjärtats helighet.”
13 Och när han sagt dessa ord kom Herrens Ande över honom, och han sa: ”Helam, jag döper dig med myndighet från den allsmäktige Guden som ett vittnesbörd om att du har ingått ett förbund om att tjäna honom intill din död vad beträffar den dödliga kroppen. Och må Herrens Ande utgjutas över dig, och må han förläna dig evigt liv genom Kristi återlösning som han har berett från världens grundläggning.”
14 Och sedan Alma sagt dessa ord, begravdes både Alma och Helam i vattnet. Och de reste sig och kom upp ur vattnet med fröjd och var fyllda av Anden.
15 Och åter tog Alma en annan och gick för andra gången ut i vattnet och döpte honom på samma sätt som den förste, förutom att han inte återigen begravde sig själv i vattnet.
16 Och på det sättet döpte han alla som kom ut till platsen Mormon, och de var till antalet omkring två hundra och fyra själar. Ja, och de döptes i Mormons vatten och fylldes av Guds nåd.
17 Och de kallades Guds kyrka eller Kristi kyrka från den tiden och framåt. Och det hände sig att var och en som döptes med Guds makt och myndighet införlivades i hans kyrka.
18 Och det hände sig att Alma, med myndighet från Gud, ordinerade präster, ja, en präst för varje femtiotal ordinerade han till att predika för dem och att undervisa dem om det som tillhör Guds rike.
19 Och han befallde dem att de inte skulle undervisa om något annat än det som han hade undervisat dem om och som hade talats genom de heliga profeternas mun.
20 Ja, han befallde dem att de inte skulle predika något annat än omvändelse och tro på Herren, som hade återlöst sitt folk.
21 Och han befallde dem att det inte skulle finnas några stridigheter bland dem, utan de skulle se framåt med en och samma blick, med en tro och ett dop, med sina hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra.
22 Och så befallde han dem att predika. Och på så sätt blev de Guds barn.
23 Och han befallde dem att de skulle ge akt på sabbatsdagen och hålla den helig, och likaså att de varje dag skulle ge tack till Herren sin Gud.
24 Och han befallde dem även att de präster som han hade ordinerat skulle arbeta med sina egna händer för sitt uppehälle.
25 Och det fanns en dag i varje vecka som var avskild till att de skulle samlas för att undervisa folket och tillbe Herren sin Gud, och likaså att de skulle samlas så ofta som det stod i deras makt.
26 Och prästerna skulle inte vara beroende av folket för sitt uppehälle, utan de skulle få Guds nåd för sitt arbete, så att de kunde växa sig starka i Anden och ha kunskap om Gud, så att de kunde undervisa med kraft och myndighet från Gud.
27 Och vidare befallde Alma att kyrkans folk skulle ge av sina ägodelar, var och en efter vad han hade. Den som hade rikligt skulle ge rikligt, och av den som endast hade litet skulle endast litet krävas. Och till den som inget hade skulle ges.
28 Och på så sätt skulle de, av egen fri vilja och hängivenhet till Gud, ge av sina ägodelar till de präster som stod i behov därav, ja, och till varje behövande, naken själ.
29 Och detta sa han till dem eftersom Gud hade befallt honom. Och de vandrade rättrådigt inför Gud och delade med sig åt varandra både timligt och andligt alltefter sina behov och sina önskemål.
30 Och nu hände det sig att allt detta skedde i Mormon, ja, vid Mormons vatten, i den skog som låg i närheten av Mormons vatten, ja, platsen Mormon, Mormons vatten, Mormons skog, hur ljuvliga är inte dessa för deras ögon som där kom till kunskapen om sin Återlösare. Ja, och hur välsignade är inte de, för de ska sjunga till hans lov för evigt.
31 Och detta hände vid landets gränstrakter för att det inte skulle komma till kungens kännedom.
32 Men se, det hände sig att kungen, efter att ha upptäckt att något pågick bland folket, sände sina tjänare att bevaka dem. Därför upptäcktes de av kungen den dag de samlades för att höra Herrens ord.
33 Och nu sa kungen att Alma hetsade folket till uppror mot honom, varför han sände sin här för att förgöra dem.
34 Och det hände sig att Alma och Herrens folk underrättades om att kungens här var i antågande. Därför tog de sina tält och sina familjer och drog ut i vildmarken.
35 Och de var till antalet ungefär fyra hundra och femtio själar.