Mosiah 29

Kapitel 29

Mosiah föreslår att domare utses i stället för en kung – Orättfärdiga kungar förleder folket till synd – Alma den yngre utses till överdomare genom folkets röst – Han är även högpräst över kyrkan – Alma den äldre och Mosiah dör. Omkring 92–91 f.Kr.

1 När nu Mosiah hade gjort detta sände han bud ut över hela landet, bland allt folket, för han önskade veta deras vilja beträffande vem som skulle bli deras kung.

2 Och det hände sig att folkets röst löd: ”Vi önskar att Aron, din son, ska bli vår kung och vår styresman.”

3 Nu hade Aron gått upp till Nephis land, och därför kunde kungen inte överlämna riket till honom, och inte heller ville Aron överta riket. Inte heller var någon annan av aMosiahs söner villig att överta riket.

4 Därför sände kung Mosiah åter bud ut bland folket, ja, ett skriftligt budskap sände han ut bland folket. Och dessa är de ord som blev skrivna, nämligen:

5 ”Se, o ni mitt folk, eller mina bröder, för jag aktar er som sådana, jag önskar att ni ska betänka den sak ni har kallats att avgöra – för ni önskar få en akung.

6 Nu förkunnar jag för er att den som riket rätteligen tillhör har avböjt och vill inte överta riket.

7 Och om nu en annan skulle utses i hans ställe, se, då fruktar jag att stridigheter skulle uppstå bland er. Och vem vet om inte min son, som riket tillhör, skulle bli vred och dra med sig en del av folket, vilket skulle orsaka krig och stridigheter bland er, vilket skulle orsaka stor blodsutgjutelse och förvrängning av Herrens vägar, ja, och förgöra många människors själar.

8 Nu säger jag till er: Låt oss vara visa och begrunda detta, för vi har ingen rätt att förgöra min son, och inte heller skulle vi ha någon rätt att förgöra någon annan om denne skulle utses i hans ställe.

9 Och om min son åter skulle vända sig till sitt högmod och till fåfängliga ting, skulle han ta tillbaka det han sagt och göra anspråk på sin rätt till riket, vilket skulle få honom och även detta folk att begå mycket synd.

10 Och låt oss nu vara visa och se fram emot detta och göra det som säkrar freden åt detta folk.

11 Därför ska jag vara er kung under återstoden av mina dagar, men låt oss autse bdomare till att döma detta folk enligt vår lag. Och vi ska ordna detta folks angelägenheter på ett nytt sätt, för vi ska utse visa män till att vara domare som ska döma detta folk enligt Guds bud.

12 Nu är det bättre att en människa blir dömd av Gud än av en människa, för Guds domar är alltid rättvisa, men en människas domar är inte alltid rättvisa.

13 Om det därför vore möjligt att ni kunde få arättfärdiga män till kungar som skulle upprätta Guds lagar och döma detta folk enligt hans bud, ja, om ni kunde få män till era kungar som skulle göra det som min far bBenjamin gjorde för detta folk – jag säger er att om detta alltid vore fallet, då skulle det vara lämpligt för er att alltid ha kungar att regera över er.

14 Och även jag själv har arbetat med all kraft och all förmåga som jag ägt för att lära er Guds bud och för att upprätta fred överallt i landet och för att det inte ska finnas några krig eller stridigheter, inga stölder eller plundringar eller mord eller något annat slag av ondska.

15 Och den som har gjort något ont, honom har jag abestraffat enligt det brott han har begått enligt den lag som har getts till oss av våra fäder.

16 Nu säger jag er att eftersom inte alla människor är rättfärdiga är det inte rådligt för er att ha en kung, eller kungar, att regera över er.

17 För se hur stor aondska en enda bogudaktig kung kan orsaka, ja, vilken stor förödelse!

18 Ja, kom ihåg kung Noa, hans aogudaktighet och hans avskyvärdheter, och även hans folks ogudaktighet och avskyvärdheter. Se vilken stor förödelse som drabbade dem. Och på grund av sin ondska blev de även försatta i bträldom.

19 Och om det inte hade varit för deras allvise Skapares ingripande, och detta tack vare deras uppriktiga omvändelse, skulle de oundvikligen ha varit kvar i träldom fram till nu.

20 Men se, han befriade dem eftersom de aödmjukade sig inför honom, och eftersom de bropade högt till honom befriade han dem ur träldomen. På så sätt verkar Herren med sin makt under alla förhållanden bland människobarnen och räcker ut cbarmhärtighetens arm åt dem som sätter sin dlit till honom.

21 Och se, nu säger jag er: Ni kan inte avsätta en ogudaktig kung på annat sätt än genom många stridigheter och stor blodsutgjutelse.

22 För se, han har sina avänner i ondskan, och han har sina vakter omkring sig. Och han river upp de lagar som stiftats av dem som har regerat i rättfärdighet före honom, och Guds bud trampar han under sina fötter.

23 Och han stiftar lagar och sänder ut dem bland sitt folk, ja, lagar efter sin egen aogudaktighet. Och den som inte lyder hans lagar låter han förgöra, och mot dem som gör uppror mot honom sänder han sina härar till strid, och om han kan förgör han dem. På så sätt förvränger en orättfärdig kung alla rättfärdighetens vägar.

24 Och nu säger jag er att det inte är önskvärt att ni drabbas av sådana avskyvärdheter.

25 Välj därför genom detta folks röst ut domare, så att ni kan bli dömda enligt de lagar som har getts er av våra fäder, vilka är rätta och vilka blev dem givna av Herrens hand.

26 Det är nu inte vanligt att folkets röst önskar något som strider mot det som är rätt, men det är vanligt att en mindre del av folket önskar det som inte är rätt. Därför ska ni lyda och göra det till er lag att ordna era angelägenheter genom folkets röst.

27 Och aom tiden kommer då folkets röst väljer ondska, då är tiden inne då Guds straffdomar ska komma över er. Ja, då är tiden inne då han ska hemsöka er med stor förgörelse alldeles som han hittills har hemsökt detta land.

28 Om ni nu har domare och de inte dömer er enligt den lag som har getts, så kan ni låta dem dömas av en högre domare.

29 Om era högre domare inte dömer rättfärdiga domar ska ni låta ett litet antal av era lägre domare samlas, och de ska döma era högre domare enligt folkets röst.

30 Och jag befaller er att göra detta i Herrens fruktan. Och jag befaller er att göra detta och att ni inte ska ha någon kung, så att ansvaret vilar på detta folks egna huvuden om de begår synder och utför ondskefulla gärningar.

31 För se, jag säger er att många människors synder har orsakats av deras kungars ondska. Därför vilar ansvaret för deras ondska på deras kungars huvuden.

32 Och nu önskar jag att sådan aojämlikhet inte längre ska finnas i detta land, särskilt inte bland detta mitt folk. För jag vill att detta land ska vara ett bfrihetens land och att cvarje människa ska kunna åtnjuta lika rättigheter och förmåner så länge Herren önskar att vi ska leva och ärva landet, ja, så länge några av våra efterkommande finns kvar i landet.”

33 Och mycket mera skrev kung Mosiah till dem och förklarade för dem en rättfärdig kungs alla prövningar och bekymmer, ja, all själslig vånda de har för sitt folk, och allt knot från folket över sin kung. Och han förklarade allt detta för dem.

34 Och han sa till dem att det inte borde vara så, utan bördan borde vila på hela folket så att var och en fick bära sin del.

35 Och han förklarade för dem även alla de nackdelar de skulle lida genom att ha en orättfärdig kung att regera över sig,

36 ja, alla hans ondskefulla gärningar och avskyvärdheter och alla krigen och stridigheterna och blodsutgjutelsen och stölderna och plundringen och bedrivandet av hor och all slags ondska som inte kan uppräknas – och sa dem att det inte borde vara så och att sådant uttryckligen stred mot Guds bud.

37 Och nu hände det sig att sedan kung Mosiah sänt ut detta bland sitt folk blev de övertygade om sanningen i hans ord.

38 Därför tog de tillbaka sin begäran om en kung och blev mycket angelägna om att alla skulle få lika möjligheter i hela landet. Ja, och var och en uttryckte en villighet att ansvara för sina egna synder.

39 Därför hände det sig att de samlades i grupper i hela landet för att rösta om vilka som skulle bli deras domare och döma dem enligt den alag som blivit dem given. Och de fröjdade sig storligen över den bfrihet som hade beviljats dem.

40 Och deras kärlek till Mosiah växte sig allt starkare. Ja, de högaktade honom mer än någon annan människa, för de såg honom inte som en tyrann som sökte egen vinning, ja, den mammon som fördärvar själen. För han hade inte utkrävt rikedomar av dem, inte heller hade han behag i blodsutgjutelse. I stället hade han upprättat afred i landet och hade låtit sitt folk befrias från all slags träldom. Därför högaktade de honom, ja, storligen, över alla gränser.

41 Och det hände sig att de utnämnde adomare till att råda över sig, eller till att döma dem enligt lagen. Och detta gjorde de i hela landet.

42 Och det hände sig att Alma utnämndes till att bli den förste överdomaren. Och han var även högpräst, eftersom hans far hade förlänat honom det ämbetet och gett honom ansvaret för alla kyrkans angelägenheter.

43 Och nu hände det sig att Alma avandrade på Herrens vägar, och han höll hans bud, och han dömde rättfärdiga domar, och det rådde oavbruten fred i landet.

44 Och så inleddes domarnas regering i hela Zarahemlas land, bland hela det folk som kallades nephiter. Och Alma var den förste och högste domaren.

45 Och nu hände det sig att hans far dog när han var åttio och två år gammal, efter att ha levt för att uppfylla Guds befallningar.

46 Och det hände sig att även Mosiah dog, i det trettio och tredje året av sin regering, då han var asextio och tre år gammal, vilket i allt utgör fem hundra och nio år från den tid då Lehi lämnade Jerusalem.

47 Och så slutade kungarnas regering över Nephis folk, och så slutade Almas dagar, han som var deras kyrkas grundare.