Mosiah 1
Hämtade filer
Hela boken (pdf)
Fotnoter

Hide Footnotes

Tema

Mosiahs bok

Kapitel 1

Kung Benjamin undervisar sina söner om deras fäders språk och profetior – Deras religion och civilisation har bevarats tack vare de uppteckningar som förts på de olika plåtarna – Mosiah väljs till kung och får vården om uppteckningarna och andra ting. Omkring 130–124 f.Kr.

1 Och nu fanns det inte längre några stridigheter i hela aZarahemlas land bland hela det folk som tillhörde kung Benjamin, så att kung Benjamin hade oavbruten fred under alla sina återstående dagar.

2 Och det hände sig att han fick tre söner. Och han gav dem namnen Mosiah och Helorum och Helaman. Och han lät aundervisa dem i allt som hörde till hans fäders bspråk så att de därigenom skulle kunna bli män med insikt, och så att de skulle kunna få kunskap om de profetior som hade uttalats genom deras fäders mun och som överlämnats till dem av Herrens hand.

3 Och han undervisade dem även om de uppteckningar som var inristade på plåtarna av mässing och sa: ”Mina söner, jag vill att ni ska minnas att om det inte hade varit för dessa aplåtar, som innehåller dessa uppteckningar och dessa bud, skulle vi ha förblivit i bokunnighet än i dag utan att känna Guds hemligheter.

4 För det skulle inte ha varit möjligt för vår far Lehi att komma ihåg allt detta och att undervisa sina barn därom om han inte hade haft hjälp av dessa plåtar. Eftersom han hade fått undervisning i aegyptiernas språk kunde han läsa dessa inristningar och undervisa sina barn om dem, så att de därigenom kunde undervisa sina barn om dem och så uppfylla Guds bud ända till nuvarande tid.

5 Jag säger er, mina söner, att om det inte hade varit för dessa ting, som har skyddats och abevarats av Guds hand för att vi skulle kunna bläsa och förstå hans chemligheter och alltid ha hans bud för våra ögon, skulle även våra fäder ha nedsjunkit i otro, och vi skulle ha varit som våra bröder lamaniterna, som inte vet någonting om dessa ting, och som inte ens tror på dem när de undervisas om dem, på grund av sina fäders dtraditioner vilka inte är sanna.

6 O mina söner, jag vill att ni ska minnas att dessa ord är sanna, och även att dessa uppteckningar är asanna. Och se, även Nephis plåtar, som innehåller våra fäders uppteckningar och ord från tiden då de lämnade Jerusalem fram tills nu, är sanna. Och vi kan veta att de är tillförlitliga eftersom vi har dem inför våra ögon.

7 Och nu, mina söner, vill jag att ni ska komma ihåg att autforska dem flitigt så att ni kan ha nytta därav, och jag vill att ni ska bhålla Guds bud så att ni kan ha cframgång i landet enligt de dlöften som Herren gav våra fäder.”

8 Och kung Benjamin undervisade sina söner om många andra ting som inte är skrivna i denna bok.

9 Och det hände sig att sedan kung Benjamin slutat undervisa sina söner blev han gammal, och han förstod att han mycket snart måste lämna denna värld. Därför ansåg han det lämpligt att överlåta riket till en av sina söner.

10 Därför lät han föra Mosiah inför sig, och dessa är de ord han talade till honom: ”Min son, jag vill att du utfärdar en kungörelse i hela detta land bland allt detta folk, eller aZarahemlas folk och Mosiahs folk som bor i landet, så att de kan samlas, för i morgon ska jag kungöra för detta mitt folk med min egen mun att du är bkung och styresman över detta folk som Herren vår Gud har gett oss.

11 Och vidare ska jag ge detta folk ett anamn, för att de därigenom ska kunna särskiljas från allt det folk som Herren Gud har fört ut ur Jerusalems land, och detta gör jag eftersom de har varit ett folk som varit noga med att hålla Herrens bud.

12 Och jag ger dem ett namn som aldrig ska utplånas annat än genom aöverträdelse.

13 Ja, och vidare säger jag dig, att om detta av Herren storligen gynnade folk skulle falla i aöverträdelse och bli ett ogudaktigt och äktenskapsbrytande folk, ska Herren överge dem så att de blir bsvaga liksom sina bröder, och han ska inte längre cbevara dem genom sin oförlikneliga och förunderliga makt, såsom han hittills har bevarat våra fäder.

14 För jag säger till dig att om han inte hade sträckt ut sin arm för att bevara våra fäder skulle de ha fallit i lamaniternas händer och blivit offer för deras hat.”

15 Och det hände sig att sedan kung Benjamin slutat detta tal till sin son gav han honom ansvaret för alla rikets angelägenheter.

16 Och dessutom gav han honom ansvaret för uppteckningarna som var inristade på aplåtarna av mässing, och även för Nephis plåtar, och även för Labans bsvärd och cklotet eller vägvisaren, som ledde våra fäder genom vildmarken och som hade beretts av Herrens hand för att de därigenom skulle kunna ledas, var och en enligt den lydnad och flit de ägnade honom.

17 När de var trolösa hade de därför varken välgång eller framgång på sin färd utan adrevs tillbaka och ådrog sig Guds misshag. Och därför drabbades de av hungersnöd och svåra lidanden för att väckas till hågkomst om sina plikter.

18 Och nu hände det sig att Mosiah gick och gjorde såsom hans far hade befallt honom och förkunnade för allt folket som var i Zarahemlas land att de skulle samlas för att gå upp till templet och höra de ord som hans far skulle tala till dem.